Om ni hade fått spola tillbaka tiden (utbildning)

Jag är arkeolog. Jobbar idag inte inom området, men hade ändå inte velat ha min utbildning ogjord. Studietiden var underbar och jag träffade många vänner där som blev vänner för livet. Sen tror jag också att jag fick nyttig kunskap inte bara inom ämnet, utan också bra koll på studieteknik. Så när jag senare i livet valde att ta en kandidat inom ett annat område så landade jag lätt högsta betyg trots att jag samtidigt jobbade på sidan om.
 
Jag kan ibland ångra att jag valde att hoppa av gymnasiet som 17-åring och inte ens ta examen där. Men å andra sidan, idag (nästan 15 år senare) tycker jag att det har gått bra ändå. Jag har ett jättebra jobb som jag trivs med och drar in ca 40 000:- i månaden så jag klarar mig fint. Jag har inte en krona i studielån och medan mina dåvarande klasskamrater kämpat på högskolor i flera år för att i slutändan få sämre löner än vad jag har idag så känner jag mig ändå ganska nöjd med livet.
 
Jag hade nog mest velat ändra på mina förutsättningar än mina val. Som sjukt deprimerad av allvarlig mobbing både i skolan och hemma, med självskadebeteende vid tolv och suicidal vid tretton, sket jag totalt i skolan. All min energi gick åt till att må dåligt och hata mig själv. Trots det gick jag ut med ca 50/50 G och VG i alla ämnen. Kan såhär i efterhand känna mig lite imponerad av min tonårshjärna ändå...

Men tänk om jag inte mått så dåligt, om jag sluppit bli nertryckt i skorna dagligen och istället fått den hjälp, stöd och omvårdnad jag behövde. Tänk om jag bara haft energi och motivation att anstränga mig lite i skolan hade jag kanske kunnat få toppbetyg och helt andra möjligheter. Ja, det är något som har grämt mig mycket, och hade jag haft de möjligheterna hade jag förhoppningsvis både kunnat och vågat göra de val jag ville göra redan då och fortfarande drömmer om ibland. Men har svårt att se vilka andra val jag kunnat göra under de förutsättningar jag hade, men hade önskat jag tagit modet till mig och gått till bup (kanske borde jag även polisanmält min far för misshandel).

Sedan jag trasig och förstörd kastades ut i vuxenlivet har jag ångrat nästan vartenda steg jag tagit. Det har varit en oändlig räcka oavslutade utbildningar, tillfälliga anställningar på låglöneyrken jag vantrivts med och sjukskrivningar. Kämpar på så gott det går och försöker få rätsida på livet, men känner mig ofta misslyckad och kass... Tror ändå någonstans att jag har potential för mer, men något saknas i mig för att kunna lura fram det.
 
Haha, förlåt att jag skrattar men det är lite skönt att höra att jag inte är ensam. Jag ska dock inte klaga, jag lyckades hanka ihop två examen vilket jag inte ens förstår hur jag fick ihop när jag tänker tillbaka. Men visst är det segt att all CSN är använt nu när man är äldre och börjar förstå vad man tycker är kul och vill jobba med.

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag VILL jobba med men har en lååång lista med sådant jag inte vill göra :o
 
Jag förstår hur du menar, min tanke med denna tråd är dock inte så djupgående utan en mer lättsam diskussion om vad man ibland tänker på att man velat göra annorlunda. Det i sig är ju en omöjlig frågeställning eftersom om man gjort annorlunda så hade man ju inte suttit här idag och tänkt att "Vad skönt att jag nu gjorde på det här sättet som jag nu med facit i hand vet att det var rätt". Livet är ju någonstans en konstant utveckling. Men min tanke med tråden var som sagt inte så djupgående, utan mer som en reflektion kring vad folk tänker om sina tidigare val.

För mig personligen ser jag inte arbete som enbart försörjning, utan det väver in andra aspekter såsom personlig utveckling, stimulans, syfte och meningsfullhet (om än i ett litet sammanhang), socialt sammanhang, kunskaper osv. Saker som man kan få både utanför ett jobb och på ett jobb, och i mina ögon är det väl trevligt att få så mycket som möjligt av det både i yrkeslivet och utanför.
Jag ser (helst) inte heller arbete som enbart försörjning. Däremot, trots att jag har ett arbete som måste anses som.mycket bra, är jag rätt övertygad om att arbete i mitt fall snarare är en riskfaktor än en positiv faktor när det gäller att realisera de där andra värdena.

Jag var skeptisk till yrkeslivet på förhand. Nu har jag gett det en seriös chans, tycker jag, och jag är ändå inte övertygad.

Det jobb jag skulle drömma om, skulle vara det jobb som"märktes" så lite som möjligt, så att säga.
 
Jag är inte typen som ångrar nånting. Alla val och ickeval har lett fram till där jag är nu och jag gillar mitt jobb och mitt liv.

Hade jag varit lite präktigare hade jag nog läst klart och fått en examen. Det var för enkelt att ta erbjudanden om jobb som handledare/lärare på den institution där jag pluggade.

Hade jag kunna välja om helt och vetat att jag skulle ha gått i mål hade jag velat läsa till väg och vatten ingenjör mest för att jag tycker det är så coolt med alla vägbyggen och hur smart jag tycker att den är som planerar allt. Jag vill vara den smartisen som jag nu bara beundrar.
 
Att jag tackat ja till att börja skolan ett år tidigare, att jag skulle varit pushigare med att få hjälp av gymnasieskolan. Hade gärna gått hippologen istället för YH. Det är helt ok som det är och ingen av mina arbetsgivare har frågat efter gymnasiebetyg så meh. Men tror hippologen hade passat mig bättre. Känns dumt att gå den nu även om jag såklart kan. 😁
 
Jag önskar att jag hade INTE lyssnat på min pappa som tyckte veterinär/djursjukvård inte var ett riktigt jobb utan övertalade mig att följa hans fotspår. Kock.
I stället hamnade jag i en branch full av alkoliserade chefer och jobb som aldrig varade mer än 6 mån, lönen var kass och man jobbade ALLA kvällar, helger och röda dagar.
Superkul.
Jag höll ut i nått år.
 
Jag är rätt nöjd där jag är faktiskt! Tror dock att jag hade varit nöjd på många ställen, är en väldig sucker för gemenskap och göra saker för andra osv och sådana aspekter får man ju i många jobb. Däremot hade jag gärna gjort om gymnasietiden, gick natur och fick visserligen ok betyg men hade nog faktiskt hellre gått ridgymnasium, och kanske blivit ridlärare istället för läkare. Gick även ett år på juristlinjen som verkligen var resultatet av nån naivitet, tänkte att jag ville lära mig om om ”hur samhället fungerar”, dvs. borde ha läst sociologi eller statsvetenskap. Det känns lite bortkastat nu men samtidigt känns ett år som väldigt lite tid.

Tycker att jag har det lyxigt, ser fram emot en bra lönekurva i ett himla intressant jobb som förmodligen alltid kommer behövas. Jag får dessutom träffa människor med alla typer av bakgrunder och betald vidareutbildning :). Hade nog mått kasst om jag behövt forska dagarna i ändå, har liksom inte det tålamodet i mig, så är väldigt glad att jag valde ett uttalat relationellt yrke. Dessutom är det jätteskönt att i princip slippa oroa sig för att bli arbetslös. Så nä, fy vad jag är priviligerad. Känner mig faktiskt inte alls värd den här räkmackan lönemässigt, även om jobbet i sig kan vara väldigt prövande stundtals.
 
Nu har jag nyss tagit examen, så jag ångrar mig inte eller så ännu. Men jag hade nog lika gärna blivit veterinär och hade den utbildningen funnits i mina hemtrakter när jag var en förvirrad 19-åring så hade jag kanske valt den istället.

Men på tal om att vara i en bana vid ung ålder, så är ju läkaryrket väldigt mycket en utstakad sådan; grundutbildning, AT, ST. Allt blir lättare när man är specialist känns det som, man kan jobba utomlands, större efterfrågan på arbetsmarknaden, etc. Som okvalificerad underläkare känner jag mig så låst, särskilt nu när jag står utanför systemet. Det är lite trist efter 5,5 års studier.
 
Eller osynlig. Bara få sitta ifred någonstanns.
Håller med om att superhjälte verkar stessigt. När hade stålmannen en fridag sist liksom O_o
Osynlig drömmer jag också om. Det är nog det jag i första hand har mitt landställe till. Men det står ju inte heller på inkomstsidan, tyvärr.

Någon syssla som någon annan vill betala mig för att utföra måste till, och ser man det så, så är utfallet av nuvarande jobb någirlunda okej. Jag är framförallt väldigt glad för att jag inte har fasta arbetstider och för att mycket av jobbet kan utföras var jag än råkar befinna mig.
 
Om ni hade fått spola tillbaka tiden och välja om utbildning och yrkesväg, hade ni fortfarande valt samma eller hade ni gjort annorlunda? Vad hade ni valt om ni hade fått välja idag? Ja, om man bortser från vänner man fått under studietiden och erfarenheter osv.

Själv sitter jag och tittar på gymnasiekurser att läsa in och kanske lite universitetskurser att ta framöver. Så jag funderade lite kring mina egna val tillbaka i tiden, och blev nyfiken på hur ni tänker!

Jag gick media på gymnasiet. "Roligaste vägen till arbetslöshet" skämtade vi... och jag har väl aldrig haft ett medie-jobb i hela mitt liv.

Jag hade nog gått fordonslinjen eller möjligtvis tekniklinje om jag hade fått vrida tillbaka klockan 15 år.
Pluggat någon riktig yrkesutbildning i eller efter gymnasiet.
 
Om ni hade fått spola tillbaka tiden och välja om utbildning och yrkesväg, hade ni fortfarande valt samma eller hade ni gjort annorlunda? Vad hade ni valt om ni hade fått välja idag? Ja, om man bortser från vänner man fått under studietiden och erfarenheter osv.

Själv sitter jag och tittar på gymnasiekurser att läsa in och kanske lite universitetskurser att ta framöver. Så jag funderade lite kring mina egna val tillbaka i tiden, och blev nyfiken på hur ni tänker!

Jag hade velat bli rättspsykiatriker. Drömjobbet.

I dagsläget jobbar jag med anpassningar och utredningar för ungdomar med särskilda behov.
 
Jag tänker snarare typ att en Anonym Välgörare fyller på mitt bankkonto medan jag lufsar runt och pysslar med mitt. Det är rätt orealistiskt.

Superhjälte verkar superstressigt! Absolut inget för mig
Jag har ett orealistiskt drömjobb, som skulle kunna finnas i teorin, men antagligen inte existerar.

Man hör ju ibland om rika damer som testamenterar allt till sina katter (antagligen en skröna, men...) i så fall skulle dessa katter behöva någon som tar hand om dem, och det är mitt drömjobb! Jag föreställer mig då att man bor hos katterna i damen fina hus, och förutsatt att mat och husrum ingår i jobbet skulle jag lätt kunna jobba för fickpengar. Och tiden jag inte gosar med katter skulle jag syssla med mina olika kreativa projekt, helt utan prestationskrav. Vilket drömliv! :love:
 
Jag hade bytt högstadieskola, om man ser till bara utbildningskvaliten. Då var det barndomsvännerna och närheten som höll mig kvar. (Jag började titta på alternativ och var ett halvt steg in i beslutet att byta.)

När jag sen kom till gymnasiet hade jag för mycket att läsa ikapp (precis som alla andra i min klass) så skoltröttheten slog till med max kraft och jag tappade tron på fortsatta studier. Efter studenten ville jag bara ut i arbetslivet.

Jag har efter det jobbat ihop både höjda betyg i vissa ämnen, en kandidatexamen på universitetet och en lång lista med arbetslivserfarenheter.

Men jag vet fortfarande inte vad jag egentligen vill jobba med.
 

Liknande trådar

Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
7 060
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 613
Senast: MML
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 225
Senast: Whoever
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 018
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp