gylle
Trådstartare
Idag small det en riktig otäck rejäl pencillin chock fick jag ikväll (eller ja inte jag utan en av hästarna naturligtvis). Hade en svag förvarning på den i förrgår, då svängde han huvudet mitt i sprutan jag slutade naturligtvis att spruta direkt när han rörde sig och aspirerade igen innan jag skulle fortsätta men se då hade kanylen gått in i ett stort kärl och blodet strömmade in vid aspireringen vilket gjorde att jag då valde att avsluta då jag bara hade 7 ml kvar av 40ml dos och som sagt hela sprutan blev ju indränkt med blod vilket gjorde det hopplöst att ha hundra koll vid nytt stick varpå jag avstod det. Han inte ens ur boxen förrän han började rulla med ögonen fnysa och stå och stampa, jaha nu chockar han tänkte jag, som tur var blev det inte mkt av det utan de la sig snabbt igen.
Sitsen jag sitter i är att vi fått problem med riktigt aggresiva betahemalyserande streptokocker i knepiga muggliknande sår. Jag förlorade min gamling i augusti med samma start symtom (som sedan drabbades av andra saker som gjorde att vi fick ge upp). Gamlingen behandlades med sulfa (pga tidigare kraftig pencillinchock) samt utvärtes med streptocillin och i slutet med intravenösa tetracyklininjektioner som en sista utväg, utan att något av det hjälpte. När vi nu fick odlingssvaret på denna valacken som fått liknande sår på benet, så ser de inte så svårbekämpade ut vad gäller resistens på papret dock ser man en stegring av motståndskraften på både sulfa och tetracyklin = det vi behandlade gamlingen med därav föll vårt val att bekämpa det med pencillin istället. Det som gör att vi har vissa aningar om problem är att på pappret skall dessa gynnare vara känsliga för streptocillin i verkligheten är de inte alls det utan förvärras istället om man smörjer in med streptocillin känns som man tvärtom bara retar igång dem och såren blir mkt värre (vi har provat även på denna men fick precis som på gamlingen bara ett förvärrat tillstånd).
Så igår hade jag sådan superångest iom att han fått denna förvarning på chock skulle jag våga spruta klart kuren ? Med tanken på hur det slutade för gamlingen och med tanken på att jag faktiskt har sett en antydan till förbättring redan efter 2 doser så kändes det som att jag verkligen ville få i honom denna kur. Hårt draget så gick mitt resonemang att vill det sig illa så att det går vidare som på gamlingen (vi vet tyvärr inte om övriga symtom hängde ihop med "mugg"såret eller han drabbades av det för att han var nedsatt av något annat typ tumör eller dylikt) så förlorar vi honom ändå sannolikheten att han faktiskt chockar igen ordentligt är inte så stor. Efter mkt ångest bestämde jag mig för att spruta honom igen. Det var med rejäl ångest jag gick ut och satte sprutan och allt gick bra (snacka om att adrenalinet varit på topp kände jag efteråt i benen rena spagettin). Så när det var dags för sista omgången idag så var jag faktiskt inte alls nervös utan vadå han tålde ju faktiskt det igår.
Sätter spruta 1 allt går bra, sticker om för spruta två inga problem, aspirerar gånger flera och sprutar extremt sakta, inte en droppe blod ens när sprutan dras ut. Tar av honom grimman och går ur boxen öppnar precis boxdörren hos en annan jag skall ta ut när jag ser i ögonvrån hur han jag sprutat börjar krumma i halsen rulla med ögonen för att i nästan sekund försöka gå och då rasar ihop, neeeeej heeelvete, kommer upp igen och börjar stå och trumpetfnysa försöker gå igen och jag ser nu att han inte har någon styrsel alls över kroppen utan han håller på att trilla igen, kastar mig bort och mörklägger hela stallet, och det bara fortsätter man ser med hjälp av det lilla ljus som sipprar in från ytterbelysningen hur hjärtat rusar hur ögonen rullar och hur han får något liknande kramper i ryggen och det håller på i evigheter har tyvärr haft chocker tidigare på andra hästar genom åren men ingen som hållt på så länge, är nästan övertygad om att det handlar om ett punkterat kärl som pencillinet läcker in i efterhand iom att det aldrig slutade, stod där och undrade hur länge hjärtat skulle palla, var ganska övertygad om att vi skulle förlora honom. Provade ett par gånger att tända när det verkade som att det var över men ljuset fick honom att sätta igång igen. Till slut efter vad som kändes som minst sagt en evighet så släppte det (var iofs också länge ca 45 minuter höll han på visade det sig sedan när jag kollade klockan). Vilken lättnad jag sjönk ihop ute på bänken och benen bara skakade, en sak kan jag säga det var SISTA gången jag sprutade en häst med pencillin så länge det jävla prokainet finns i. Det var den andra riktigt kraftiga chock jag genomlidit (den första hade gamlingen för 12 år sedan) och aldrig att jag vill uppleva det igen.
Nu får de fan ta mig se till att få fram något annat preparat utan prokain man kan behandla dem med, tills dess får det bli sulfa eller så får vet sköta intravenösa injektioner för jag har fått nog, en gång till har man inte turen att de överlever så jag skall inte ge det chansen att bli tredje gången gillt.
Sitsen jag sitter i är att vi fått problem med riktigt aggresiva betahemalyserande streptokocker i knepiga muggliknande sår. Jag förlorade min gamling i augusti med samma start symtom (som sedan drabbades av andra saker som gjorde att vi fick ge upp). Gamlingen behandlades med sulfa (pga tidigare kraftig pencillinchock) samt utvärtes med streptocillin och i slutet med intravenösa tetracyklininjektioner som en sista utväg, utan att något av det hjälpte. När vi nu fick odlingssvaret på denna valacken som fått liknande sår på benet, så ser de inte så svårbekämpade ut vad gäller resistens på papret dock ser man en stegring av motståndskraften på både sulfa och tetracyklin = det vi behandlade gamlingen med därav föll vårt val att bekämpa det med pencillin istället. Det som gör att vi har vissa aningar om problem är att på pappret skall dessa gynnare vara känsliga för streptocillin i verkligheten är de inte alls det utan förvärras istället om man smörjer in med streptocillin känns som man tvärtom bara retar igång dem och såren blir mkt värre (vi har provat även på denna men fick precis som på gamlingen bara ett förvärrat tillstånd).
Så igår hade jag sådan superångest iom att han fått denna förvarning på chock skulle jag våga spruta klart kuren ? Med tanken på hur det slutade för gamlingen och med tanken på att jag faktiskt har sett en antydan till förbättring redan efter 2 doser så kändes det som att jag verkligen ville få i honom denna kur. Hårt draget så gick mitt resonemang att vill det sig illa så att det går vidare som på gamlingen (vi vet tyvärr inte om övriga symtom hängde ihop med "mugg"såret eller han drabbades av det för att han var nedsatt av något annat typ tumör eller dylikt) så förlorar vi honom ändå sannolikheten att han faktiskt chockar igen ordentligt är inte så stor. Efter mkt ångest bestämde jag mig för att spruta honom igen. Det var med rejäl ångest jag gick ut och satte sprutan och allt gick bra (snacka om att adrenalinet varit på topp kände jag efteråt i benen rena spagettin). Så när det var dags för sista omgången idag så var jag faktiskt inte alls nervös utan vadå han tålde ju faktiskt det igår.
Sätter spruta 1 allt går bra, sticker om för spruta två inga problem, aspirerar gånger flera och sprutar extremt sakta, inte en droppe blod ens när sprutan dras ut. Tar av honom grimman och går ur boxen öppnar precis boxdörren hos en annan jag skall ta ut när jag ser i ögonvrån hur han jag sprutat börjar krumma i halsen rulla med ögonen för att i nästan sekund försöka gå och då rasar ihop, neeeeej heeelvete, kommer upp igen och börjar stå och trumpetfnysa försöker gå igen och jag ser nu att han inte har någon styrsel alls över kroppen utan han håller på att trilla igen, kastar mig bort och mörklägger hela stallet, och det bara fortsätter man ser med hjälp av det lilla ljus som sipprar in från ytterbelysningen hur hjärtat rusar hur ögonen rullar och hur han får något liknande kramper i ryggen och det håller på i evigheter har tyvärr haft chocker tidigare på andra hästar genom åren men ingen som hållt på så länge, är nästan övertygad om att det handlar om ett punkterat kärl som pencillinet läcker in i efterhand iom att det aldrig slutade, stod där och undrade hur länge hjärtat skulle palla, var ganska övertygad om att vi skulle förlora honom. Provade ett par gånger att tända när det verkade som att det var över men ljuset fick honom att sätta igång igen. Till slut efter vad som kändes som minst sagt en evighet så släppte det (var iofs också länge ca 45 minuter höll han på visade det sig sedan när jag kollade klockan). Vilken lättnad jag sjönk ihop ute på bänken och benen bara skakade, en sak kan jag säga det var SISTA gången jag sprutade en häst med pencillin så länge det jävla prokainet finns i. Det var den andra riktigt kraftiga chock jag genomlidit (den första hade gamlingen för 12 år sedan) och aldrig att jag vill uppleva det igen.
Nu får de fan ta mig se till att få fram något annat preparat utan prokain man kan behandla dem med, tills dess får det bli sulfa eller så får vet sköta intravenösa injektioner för jag har fått nog, en gång till har man inte turen att de överlever så jag skall inte ge det chansen att bli tredje gången gillt.
,hoppas pållen blir bra ändå.
