Pepptråden 2013

Sv: Pepptråden 2013

Så här långt i förväg vet jag inte men längre fram. Min man jobbar utomlands och jag vet aldrig när han är iväg. Så är han hemma då och inte är iväg på andra äventyr här hemma så ska det gå. Han har väldigt oregelbundna arbetstider men hans chef är inte omöjlig om han behöver vara ledig nån dag.
Så jag säger till lite längre fram.
 
Sv: Pepptråden 2013

Det låter skönt att du märker så stora förändringar! Jag hoppas det fortsätter åt rätt håll för dig.

Det där med promenader känner jag igen också, jag fastnar i perioder i att gå. Men du kan ju iallafall stå emot det till viss del, det är bättre än inget alls. Jag vet inte hur det är för dig, "får" du promenera och har du isåfall några gränser för hur mycket? Om du har det, håller du de gränserna eller promenerar du mer?
Jag är så att när jag väl fastnar i att promenera så går jag för att kunna äta, det blir liksom att ju mer jag går desto mer måste jag gå för att få äta en viss mängd. Så för mig gäller det att märka när de där promenadvågorna är på väg, och stoppa det innan det spårar ur helt.

Vad jobbigt det låter med dagvården :( De borde ju erbjuda vettiga vegetariska alternativ också, hur ska annars vegetarianer kunna lära sig äta rätt? För grönsaker och potatis, utan protein, är ju faktiskt inte en komplett måltid. Skumt att de serverar sånt till de som faktiskt ska träna på att äta!
Och jaa, vad jag känner igen mig i det du säger om att det man "ska" äta är det som alla tidningar etc. säger att man inte ska äta. Jag har fortfarande extremt stora problem med just det, att acceptera att jag måste äta sånt som löpsedlar hela tiden skriker ut att man ska akta sig för. Skitsvårt!

Mat borde verkligen bara vara en naturlig del av livet, men jag kommer inte ihåg när den var det för mig. Tror inte att jag någonsin (som jag minns) har haft ett helt avslappnat förhållande till mat, och nu vet jag alldeles för mycket om kalorier och skit för att någonsin ha det tror jag :(

Jag vet faktiskt inte om det är någon speciell gräns då järnbristen kan vara skadlig. Jag har haft riktigt låg jag också i perioder, sen blir den något bättre och sen blir det en dipp igen. Och oh ja, jag har massor av symptom på det. Trötthet, orkeslös, blek, andfådd, yrsel... Men eftersom jag har haft järnbristen så länge har jag vant mig vid symptomen och reagerar inte så mycket på dem, annat än att jag ganska ofta blir helt slut av en kortare promenad, och framförallt av att gå i trappor och uppförsbackar.
 
Sv: Pepptråden 2013

Imorgon börjar allvaret igen! Såg att jag är jätte duktig på att stava när jag är trött också ;) sovit i princip hela dagen då jag inte sov nått igår inför festen!
Har nog kommit på vad jag vill göra av mitt liv nu! Hade en riktigt bra diskussion igår. Nu gäller de bara att komma på hur jag ska kunna genomföra de med! Ibland är de väl bra att ventilera sina drömmar med någon som tror på en! ;)
Sex and The city och funderingar i mammas soffa japp bästa medicinen även om jag saknar mina katter :p
 
Sv: Pepptråden 2013

Har missat sista ansökningsdagen till komvux period 4 med start i början av augusti. Dumma JÄVLA IDIOT. Panik. Vad ska jag göra.?! Pluggar heltid fram till slutet på juli. Kan börja plugga igen i oktober.

Har 0 sparade pengar. Knappast någon jag kan låna pengar att leva på heller. Är medlem i SEKO facket men har ingen aning om vad som gäller om A-kassa. Paniiiik. Vad ska jag göra?

Kan inte ens tänka just nu.
 
Sv: Pepptråden 2013

Lugn och fin nu, andas!

Kan du kontakta någon som är ansvarig för antagning? Eller studievägledare kanske?
Det kanske finns möjlighet att göra en sen ansökan, speciellt om det inte var så länge sedan sista ansökningsdag var?

Är det två månader du (som du "vet") blir utan inkomst? Jag vet inte hur det fungerar då, men om du inte har några sparade pengar och ingen som kan hjälpa dig kanske soc kan rycka in just de två månaderna om det inte löser sig med skolan och du inte kan få a-kassa?
 
Sv: Pepptråden 2013

Ta det lugnt, försök samla dig och gör som Sparrisen säger. Kontakta någon som är ansvarig för antagningen eller på annat vis har med den att göra och hör efter, det är inte säkert att det är omöjligt. Blir det ändå kalla handen därifrån, eller att svar dröjer, kontakta SEKO och fråga vad som gäller, så att du åtminstone kan få ett svar nu och förhoppningsvis bli lite lugnare.
 
Sv: Pepptråden 2013

Det är hundratusen olika blanketter, jag förstår ingenting och vill bara gräva ner mig. HUR KUNDE JAG MISSA ANSÖKNINGDAGEN? PUCKO.
Har mailat komvux Stockholm.... Via formulär. Lär ju inte få svar förrän nästa vecka. Alldeles för nära tårarna för att klara att gå dit idag. Får gå dit på måndag om jag inte fått svar, det är väl bäst. Lär börja storgrina.

Åh jag klarar inte det här. Måste lista ut vad jag ska göra i vår också. Ansöka till utbildningar. Söka jobb. Lyckas med mitt liv. AAAAHHH vill bara gräva nermig under en sten. Eller vinna på lotto. Tack.
 
Sv: Pepptråden 2013

Kan inte någon ringa åt dig, så att du får svar nu? Jag hade hemskt gärna hjälpt dig om det inte varit för min telefonskräck.
KRAM.
 
Sv: Pepptråden 2013

Om du vill kan jag ringa åt dig?
PMa det jag behöver veta isåfall.

Du skrev samtidigt som mig, såg nu att din mamma kunde ringa. Lycka till!
 
Sv: Pepptråden 2013

Vad bra! Be henne att göra det, och om hon inte kan, ta Sparrisens erbjudande. :bow:
Det kommer lösa sig.
 
Sv: Pepptråden 2013

Okej. Telefontiderna hade stängt för idag, så imorgon.

Niyama - nej tyvärr :( Om man inte är skriven i Nacka som får ansöka fram till kursstart (kan man skriva sig där lite snabbt tro? Eheh...)

Så.. ringa komvux imorn (eller ja, mamma).
Kolla om jag har rätt till A-kassa och ansöka om det.
Söka timjobb hos CityMail.
Kolla upp andra timjobb.

Och så RÄTT tillbaka i pizza och glass-träsket. Förhoppningsvis upp ur det igen snart...
 
Sv: Pepptråden 2013

kl

Bajsdag.

Hade världens finaste onsdag igår med Stockholm, sol och finfint sällskap som sedan följdes av häng, spel och lite närhet och bekräftelse av ragget. Så har jag ägnat den senaste timmen av denna dag åt att grina åt att jag känner mig fet, grina åt att mitt hår är fult, grina åt att min hy i ansiktet är finnigare, mer ojämn och äckligare än till och med de värsta knarkarmugshotsen jag sett, grina åt att det regnar så att jag inte kan springa bort tjockpaniken, och grina åt, well, allt. Och tvingat mig att kräka galla.

Jag tycker det är skönt att de här glada stunderna verkligen får hålla i sig så länge som de gör. Eller hur det nu var.
 
Sv: Pepptråden 2013

Avbokat lårtatueringen. FAN också.
Nåja, det är 3500:- jag ska ta ut och gömma någonstans.

Stormkast, massor, massor av kramar på dig <3
 
Sv: Pepptråden 2013

+ Stormkast:

Ni två har det då inte lätt! :(
*massa kramar till er båda* :love:

Hoppas att det vänder snart för er! :up:
 
Sv: Pepptråden 2013

Min terapeut ville väl egentligen att jag inte skulle gå alls eller bara det allra minsta och nödvändigaste men jag sa att det är omöjligt eftersom jag har hund. Vi kom överens om en maxtid som jag får gå varje dag fast hon egentligen tycker det är för mycket men hon har gått med på det iaf.

Sen är läget lite annorlunda nu mot för några månader sedan så nu är det nog mer ok att jag går den tiden vi bestämt, för kroppen mår bättre. Jag klarar aldrig att hålla mig exakt till den tiden utan känner alltid att jag måste gå åtminstone lite till. Och senaste veckorna har jag ridit lite vilket jag inte får och sen promenerat mer än dubbelt så mycket flera dagar vilket inte är bra alls egentligen. Men det är mitt sätt att hantera ångesten på och våga äta enligt matschemat.

En del dagar orkar jag gå mycket, nu kan jag ha flera sådana dagar i sträck, men sen slår det alltid tillbaka och jag blir helt slut. Idag är det t.ex. en sådan dag då kroppen egentligen inte vill gå alls men jag har redan gått 10 minuter mer än jag får och funderar på om jag ska låta mamma och pappa gå med hunden ikväll eller om jag måste ut igen?

Ja det är helskumt att sjukhusköket inte har någon vettig kost för oss vegetarianer, dom borde väl näringsberäkna det tycker man? Idag fick jag som omväxling ris till min gryta som bestod av några paprikabitar, en champinjonbit och lite squash och morot. Speciellt om man ska reparera kroppen är det ju viktigt att man får i sig bra mat, jag kan tänka mig att min kropp verkligen behöver proteiner eftersom jag måste bygga upp alla muskler både inne i kroppen och utanpå.

Jag vet att mycket av det som står i tidningar är helt fel ibland men vissa saker kan man ju läsa även från mer tillförlitliga källor eller faktaprogram om att det är onyttigt att äta. Men jag vet att jag aldrig kommer äta dom flesta av dom sakerna hemma, en del saker kan dom kanske tvinga mig till att äta även hemma för att få gå kvar där men en del saker tror jag att jag kan slippa bara jag äter ok måltider i övrigt, för allt är inte livsnödvändigt medan vissa saker jag är rädd för är viktigt för kroppen, man får skilja på det.

På tal om tidningar såg jag den nog roligaste löpsedeln när det gäller mat och vikt förra året, det stod med stora bokstäver "NYA METODEN, LUFSA DIG NER I VIKT. ALLT DU BEHÖVER VETA." Och sen stod det en liten ruta om hon Titti från rix fm morron zoo där hon talade ut om hur den metoden hade förändrat hennes liv och hur mycket hon gått ner i vikt. Bara tanken på hur man ser ut när man utövar den metoden får mig att fnittra till, fast jag tror iof att det kan vara så jag går när jag är trött :D

Förresten så måste jag meddela att jag gått upp i vikt för 8 veckan i rad:banana:

Känns fruktansvärt jobbigt och har massor av ångest och det känns ganska hemskt men jag ska försöka fokusera på hur jäkla duktig jag är och hur hårt jag kämpar! För jag sliter verkligen med att få i mig all mat och för att gå upp i vikt. Jag får inte låta de onda tankarna ta över så nu har jag bestämt mig för att vara stolt! Och fokusera på att ju snabbare jag når en bättre vikt desto snabbare kommer det bli ok med mer regelbunden ridning, hundkurser, mer promenader och kanske börja arbetsträna och sen plugga. För nu är jag ruskigt trött på dagvården. Vill bara bli klar och komma ut i ett mer normalt liv, få bestämma över mig själv.
 
Senast ändrad:
Sv: Pepptråden 2013

Lightzone- jag brukar också bli så hemskt arg på mig själv och verkligen hata mig själv om jag missar något, glömmer något eller gör minsta lilla fel vad det än gäller. Men döm inte dig själv nu, sådana här saker kan hända, speciellt om man har mycket som pågår i ens liv eller tankar som upptar mycket av ens tid.

Jag tror det kommer lösa sig på något sätt för dig, antingen att du hittar något vikariat, eller att du kan komma in på sen anmälan (vad är det för kurs du vill läsa? Vissa kurser brukar det ofta finnas platser kvar på om jag förstått rätt). Kan du inte söka till någon folkhögskola annars? Eller har den tiden också gått ut? Tror olika skolor har olika ansökningsdatum. Om du inte har rätt till a-kassa har du väl rätt till försörjningsstöd från kommunen? På något sätt kommer du att få pengar så du klarar dig, det kanske kräver lite jobb men det kommer gå.

Vad bra att din mamma kan ringa åt dig, hoppas du får svar redan imorgon. Och ja, jag vet hur mycket papper som ska fyllas i. Jag ska göra en ny ansökan om bostadstillägg nu och det är massor att skriva i och tusen olika viktiga papper men måste kopiera och bifoga :(
 
Sv: Pepptråden 2013

Idag är det t.ex. en sådan dag då kroppen egentligen inte vill gå alls men jag har redan gått 10 minuter mer än jag får och funderar på om jag ska låta mamma och pappa gå med hunden ikväll eller om jag måste ut igen?

Du har ju redan svarat på det själv. Givetvis ska dina föräldrar gå med hunden ikväll!
 
Sv: Pepptråden 2013

Stormkast- Usch, vilken hemsk dag. Det låter som att vi har lite liknande syn på våra kroppar. Jag har inte gråtit för det har jag svårt för men jag mår så illa över mig själv och hatar mig själs så enormt mycket. Min kropp äcklar mig. Men kul att du hade det bra igår iaf, även om du inte kan ha kvar den känslan så försök tänka på att du nu vet att du kan känna positiva känslor.

Min terapeut beskrev det som att våra känslor är som vädret, det förändras hela tiden, först skiner solen, sen börjar det regna, sen kommer lite åska, sen kommer solen fram igen. Känslor är inget statiskt utan dom förändras hela tiden så det gäller att försöka acceptera att man känner så och inte döma sig själv för det, för i den situationen man är så känns det så just då och då är det så det är, men att sen släppa taget om dom och låta dom passera. Men att man fortsätter gå i den riktning som för en framåt och mot det målet man vill trots att vädret och känslorna kan växla så väldigt mycket.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har funderat några varv till på mitt förhållande till mat, efter att jag skrev mitt blogginlägg om det här tidigare...
Svar
13
· Visningar
3 633
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp