Poängen med mitt jobb

För tredje våren har jag samna jobb och jag förstår inte poängen med jobbet. Varför finns det ens affärssystem? På vilket sätt blir världen bättre med affärssystem?

Jobbet känns bara så fullständigt meningslöst när jag inte förstår hur världen blir bättre med affärssystem. Det känns mest som om jag springer kapitalisters ärenden, för att suga ut jorden.

 

[escodobe]

Jag är jättefrustrerad över att omställningen till alternativa drivmedel går så fruktansvärt långsamt.

Jag vill se väldigt stora satsningar där så att det finns alternativ. Nu kan jag inte välja tyvärr.

Det finns inte så många trädgårdsföretag i min region. På ett annat ställe söker jag varje år när de annonserar efter personal. De vet vem jag är för jag gjorde min praktik där under min utbildning och de gav mig toppomdömen på samtliga punkter. Men jobb där får jag inte.

Det finns ytterligare ett ställe men de har nog inga anställda alls.

Ett problem med deltidsjobb, som är det jag klarar, är att jag inte kan försörja mig på det. Ansökan om deltidssjukersättning drar ut på tiden för jag sitter fast i kö till arbetsterapeut som måste kartlägga mig först, innan intyg kan skrivas.

Så det här jobbet jag har nu under våren och det andra jag kommer ha under sommaren, släpper inte på min ekonomiska stress. Jag är hela tiden nära ett totalt sammanbrott.

Det mest frustrerande är jag har lite koll på ett jobb jag faktiskt tror skulle passa dig, men det ligger på västkusten... Du är fortfarande inte flyttbar även om du hittar ett passande jobb?

 

[SiZo]

Med all respekt för att din situation är kämpig (och jag förstår att den är det), men: hur tror du att andra har det? Tänker du dig att de flesta älskar och lever för sina jobb? Så är det inte.

Jag menar inte att låta anklagande, men jag tror verkligen inte att det är bra för dig heller att ha en bild av att folk i allmänhet har jobb som de trivs så himla bra med. Vissa har det. Men verkligen inte alla.

Det gör man bara på intervjun innan man får jobbet

 

[Inte_Ung]

Nu så saboterar jag nog, men i min familj så tycker vi om våra arbeten och försöker på olika sätt att rädda världen.
Jag kan tyvärr inte längre arbeta med mitt favorityrke p.g.a. hälsan och det är faktiskt en sorg i sig.
Jag saknar det varje dag.

Så människor är olika.

 

[Capybara]

Nu så saboterar jag nog, men i min familj så tycker vi om våra arbeten och försöker på olika sätt att rädda världen.
Jag kan tyvärr inte längre arbeta med mitt favorityrke p.g.a. hälsan och det är faktiskt en sorg i sig.
Jag saknar det varje dag.

Så människor är olika.

På vilket sätt menar du att du "saboterar"? Det är väl klart att det finns folk som trivs med sina jobb. Jag gillar oftast mitt jobb av massa olika skäl, men jag lever inte för det. Det är inte det som ger mitt liv mening. Det i sig betyder inte att jag inte vill jobba med det här. Jag tror att det är ganska få förunnat att jobba med sitt "favorityrke", det kan finnas tusen skäl att behöva kompromissa.

TS har ju varit supertydlig i flera olika trådar med att det finns hinder i vägen för att hen ska kunna ha ett jobb som hen tycker är bra för världen, så jag har lite svårt att se din poäng. Att ha ett jobb man gillar är ett privilegium, men för många många människor är jobbet framför allt ett sätt att försörja sig.

 

[bettysmatte]

Nu så saboterar jag nog, men i min familj så tycker vi om våra arbeten och försöker på olika sätt att rädda världen.
Jag kan tyvärr inte längre arbeta med mitt favorityrke p.g.a. hälsan och det är faktiskt en sorg i sig.
Jag saknar det varje dag.

Så människor är olika.

Jag tror att det största problemet i TS fall är att hennes sätt att definiera "rädda världen" är alldeles för snäv. Det behöver inte innebära att plantera träd. Många av oss jobbar nog i yrken där vi på ett eller annat sätt "räddar världen" varje dag, men TS ser det inte så. Att, till exempel, arbeta inom vård- och omsorgsyrken tycker jag är att "rädda världen" och göra den ett uns bättre varje dag.

 

[Inte_Ung]

På vilket sätt menar du att du "saboterar"?

Jag kan ge intrycket att det skulle kunna vara något som man kan förvänta sig av ett jobb.
Därför att:

Att ha ett jobb man gillar är ett privilegium, men för många många människor är jobbet framför allt ett sätt att försörja sig.

Men:

Det är väl klart att det finns folk som trivs med sina jobb. Jag gillar oftast mitt jobb av massa olika skäl, men jag lever inte för det. Det är inte det som ger mitt liv mening.

Jag har i perioder levt för mitt jobb.
Det har då varit det mest spännande, utvecklande och meningsfulla som jag har kunnat tänka mig.

 

[Capybara]

Jätte-jätte-jättebra för dig, heja. Ser du att jag skrev "för många många människor"?

Tycker du att ditt inlägg är relevant för TS trådstart och problem? Hjälper TS framåt? Du inser att TS redan har uppfattningen att man ska brinna för sitt jobb?

 

[athena_arabians]

För de flesta människor handlar arbete inte om att det alltid ska vara roligt, eller om att man räddar världen, utan om att bidra och försörja sig. De flesta går till jobbet även när det inte känns särskilt inspirerande. Att arbete inte alltid är lustfyllt är något de flesta brukar förstå ganska tidigt i vuxenlivet.

Instämmer. Som sagt har jag turen att ha ett jobb jag brinner för och som är samhällsviktigt... men inte sjutton tycker jag att alla mina arbetsuppgifter är roliga. Men för att kunna göra de roliga uppgifterna så måste de tråkiga utföras också.

 

[bettysmatte]

Instämmer. Som sagt har jag turen att ha ett jobb jag brinner för och som är samhällsviktigt... men inte sjutton tycker jag att alla mina arbetsuppgifter är roliga. Men för att kunna göra de roliga uppgifterna så måste de tråkiga utföras också.

Ja, så är det ju. Även om jag helt generellt tycker att det är jättekul att arbeta med barn på förskola (och snacka om att mitt jobb är viktigt för att samhället ska funka!!), så finns det ju dagar som är mindre roliga också. Men de får man ju också ta sig igenom.

 

[Capybara]

Mitt jobb är för det mesta inte särskilt samhällsviktigt. Det är inom ett område som jag har begåvning för och som jag mer eller mindre av en slump hittade en utbildning inom. I perioder, särskilt under de år jag hade småbarn, jobbade jag med de ”oviktigaste” arbetsuppgifter jag kan tänka mig i branschen, för att jag inte orkade nåt annat. Tack vare det kunde jag jobba = betala skatt och ändå ha ett lite slitsamt familjeliv och en viss fritid.

Men det jag framför allt värdesätter med jobbet är att det går att utforma på ett sätt som jag mår bra av, exempelvis jobba hemifrån i hög utsträckning. Nu när jag är i en annan livsfas kan jag också ibland ta på mig arbetsuppgifter som jag uppfattar som
”viktiga”. Jag räddar inga liv och jag räddar inte världen, men för mig är det stora stora privilegiet att ha helt okej arbetsuppgifter i ett format som passar mig och som gör att jag även orkar annat än jobbet.

Jag fattar att andra vill och klarar andra saker, men jag tycker att man kan se det här med ”drömjobb” på flera olika sätt.

 

[Inte_Ung]

Jätte-jätte-jättebra för dig, heja. Ser du att jag skrev "för många många människor"?

Tycker du att ditt inlägg är relevant för TS trådstart och problem? Hjälper TS framåt? Du inser att TS redan har uppfattningen att man ska brinna för sitt jobb?

Jo det var alldeles fantastiskt.
Men det kommer ju med ett pris.

Frågan blir då om man är villig att betala det priset?
Jobbet bestämmer i det läget bostadsort och går ut över fritiden.
Ibland går det så mycket ut över fritiden att det omöjliggör utövande av eventuella intressen.
Jobbet kräver också långa tider borta från hemmet på olika sätt.

TS vill till varje pris bo kvar i sitt hus.
Då blir villkoren och valen helt annorlunda.
Enligt principen att man inte kan få allt.

 

[bettysmatte]

Jo det var alldeles fantastiskt.
Men det kommer ju med ett pris.

Frågan blir då om man är villig att betala det priset?
Jobbet bestämmer i det läget bostadsort och går ut över fritiden.
Ibland går det så mycket ut över fritiden att det omöjliggör utövande av eventuella intressen.
Jobbet kräver också långa tider borta från hemmet på olika sätt.

TS vill till varje pris bo kvar i sitt hus.
Då blir villkoren och valen helt annorlunda.
Enligt principen att man inte kan få allt.

Där håller jag med dig. Om arbetet är det viktigaste i livet får man räkna med att rucka på andra delar, som till exempel att man måste vara flyttbar.

 

[Capybara]

Jo det var alldeles fantastiskt.
Men det kommer ju med ett pris.

Frågan blir då om man är villig att betala det priset?
Jobbet bestämmer i det läget bostadsort och går ut över fritiden.
Ibland går det så mycket ut över fritiden att det omöjliggör utövande av eventuella intressen.
Jobbet kräver också långa tider borta från hemmet på olika sätt.

TS vill till varje pris bo kvar i sitt hus.
Då blir villkoren och valen helt annorlunda.
Enligt principen att man inte kan få allt.

Och det var där resonemanget började. I en invändning mot uppfattningen att man måste ha ett drömjobb, jobba med något man brinner för, att det är ett vanligt sätt att ha det på, att det överhuvudtaget är eftersträvansvärt. Det var inte ett konstaterande av att ingen människa har det så.

I TS fall finns det också faktorer som inte bygger på val. När det är så, kan det vara gynnsamt att jobba med acceptans. Släppa tanken på att arbetet ska vara intressant och att det ska rädda världen. För att det ska funka, kan det vara bra med en förståelse för att det är vanligt att jobba för att försörja sig, inte leva för att jobba.

 

[ginnies]

Jag sitter mycket med fakturor ( som nu, och då passar jag ibland på o ta en kort visit på buke) och ännu mer med olika kontakter Jordbruksverket/ Länsstyrelsen och ännuännumer precisionsdetaljer vad gäller företaget- om det är kul? nja men det måste göras och det känns det bra att ligga väl framme och sedan har jag ett stort musikintresse och det passar utmärkt att lyssna samtidigt, ger arbetet ro, lugn och behag.

Man får väl försöka tänka om och till - en positiv tanke underlättar det trista arbete jag ibland måste göra.

 

[Tassa]

Det är tufft när man inte trivs med sitt jobb. Jag har också haft många jobb genom åren som jag inte har sett som något drömjobb precis. Men de har varit nödvändiga för att betala mat och husrum.

Jag forstod det som att TS jobb är tidsbegränsat. Så du kanske får försöka tänka bort om du inte delar arbetsgivaren värderingar och fokusera på lönen det ger.

 

[Sel]

Jag tror vi har haft mer än en röstningspost angående trivsel på jobb här på Buke och jag har alltid varit förvånad över just hur många som faktiskt säger sig gilla sitt arbete, men å andra sidan beror det hela på hur man värderar orden också.
Jag mår inte illa när jag går till jobbet så jag antar att jag gillar det lite? Det brukar också kännas okej när jag är där, det är mest motigt att gå dit.

Men ja - arbetar gör man enligt mig för lönen även om det kan vara helt rätt att göra avkall på högre lön för högre trivsel, antingen PÅ jobbet eller utanför.
Arbetet jag gör på hotellet just nu har framför allt funkat så länge för att det är flexibelt, inte så jävla allvarligt och bara fem minuter bort. Jag får dessutom röra på mig och det är jätteviktigt för mig. Sedan betalar de bara minimilön och företagsledningen är rätt eländig, men man får ta det onda med det goda.

 

[Tantan]

Jag tror vi har haft mer än en röstningspost angående trivsel på jobb här på Buke och jag har alltid varit förvånad över just hur många som faktiskt säger sig gilla sitt arbete, men å andra sidan beror det hela på hur man värderar orden också.
Jag mår inte illa när jag går till jobbet så jag antar att jag gillar det lite? Det brukar också kännas okej när jag är där, det är mest motigt att gå dit.

Men ja - arbetar gör man enligt mig för lönen även om det kan vara helt rätt att göra avkall på högre lön för högre trivsel, antingen PÅ jobbet eller utanför.
Arbetet jag gör på hotellet just nu har framför allt funkat så länge för att det är flexibelt, inte så jävla allvarligt och bara fem minuter bort. Jag får dessutom röra på mig och det är jätteviktigt för mig. Sedan betalar de bara minimilön och företagsledningen är rätt eländig, men man får ta det onda med det goda.

Jag gillar också mitt jobb. Oftast. Ibland är jag apless, undrar vad meningen är osv. Sen hittar jag småsaker i det, jag kanske haft en skitdag men någon annans dag blev bättre av mitt jobb. Häpp.

 

[SiZo]

Jag tror vi har haft mer än en röstningspost angående trivsel på jobb här på Buke och jag har alltid varit förvånad över just hur många som faktiskt säger sig gilla sitt arbete, men å andra sidan beror det hela på hur man värderar orden också.
Jag mår inte illa när jag går till jobbet så jag antar att jag gillar det lite? Det brukar också kännas okej när jag är där, det är mest motigt att gå dit.

Men ja - arbetar gör man enligt mig för lönen även om det kan vara helt rätt att göra avkall på högre lön för högre trivsel, antingen PÅ jobbet eller utanför.
Arbetet jag gör på hotellet just nu har framför allt funkat så länge för att det är flexibelt, inte så jävla allvarligt och bara fem minuter bort. Jag får dessutom röra på mig och det är jätteviktigt för mig. Sedan betalar de bara minimilön och företagsledningen är rätt eländig, men man får ta det onda med det goda.

Jag tror att många av oss gillar delar av jobbet, bara en sån sak som att komma ut ur huset och få lite gemenskap tycker jag är otroligt skönt. Jag uppskattar därför när man får gå med i matcha och rusta som arbetslös otroligt mycket. Man får någon rutin, man ser något annat, man säger hej till andra osv osv.


Men, hur många av oss har någonsin haft ett jobb som man tycker är KUL 40 h i veckan? Det spelar ingen roll vad det än handlar om i mitt liv, måste jag göra det i 40 h så kommer det finnas tillfällen där jag absolut inte brinner för det jag gör. Sen finns det säkert tillfällen som är bättre än andra, såklart.


Det är lätt att som arbetslös/sjukskriven/pensionär säga att man ÄLSKAR att jobba. Det är inte samma sak när man väl sitter där med ett jobb och varje dag hinner äta middag, "gå en sväng med hundarna" och sedan är det dags för sängen för att sedan direkt åka till jobbet igen. För många, om man har lite restid, så är jobbet typ det enda man gör förutom det som verkligen krävs av en för att överleva. Åtminstone ser det ofta ut så i veckorna. Och på helgen blir det lätt att man bara ska komma ikapp med livet också, hinna tvätta, städa, fixa trädgård osv.

 

[Alexandra_W]

Instämmer. Som sagt har jag turen att ha ett jobb jag brinner för och som är samhällsviktigt... men inte sjutton tycker jag att alla mina arbetsuppgifter är roliga. Men för att kunna göra de roliga uppgifterna så måste de tråkiga utföras också.

Plus ett på den.

Jag jobbar med det jag allra helst vill, jag brinner för det och det är i allra högsta grad samhällsviktigt och räddar samhället. Men jag tycker inte om alla delar med det. Och vissa dagar står det mig upp i halsen och jag är beredd att på stående fot säga upp mig och starta hunddagis eller vad som helst där jag slapp ha så mycket med folk att göra. Sen minns jag att hundarna har ägare och att mitt jobb faktiskt är tusen gånger mer utvecklande - och så bryter jag ihop och kommer igen.

 

[Sel]

Jag gillar också mitt jobb. Oftast. Ibland är jag apless, undrar vad meningen är osv. Sen hittar jag småsaker i det, jag kanske haft en skitdag men någon annans dag blev bättre av mitt jobb. Häpp.

kl*

Jag ville ha lite ironisk betoning på att jag "gillar" mitt jobb. Jag hatar inte att gå dit så det kan inte vara så illa, liksom. Det tror jag är upplevelsen för väldigt många människor och har varit det för mig i större delen av mitt liv i alla fall.
När jag kommer dit är målet att bli färdig så fort som möjligt så att jag får gå hem. Det är därför jag ofta blir så irriterad på kollegorna som mjölkar timmar.

Andra jobbet känns mer meningsfullt men jag får ändå tvinga mig dit.