Ponnymammans inlägg om "serviceföräldrar"

[SaraMara]

Läste Ponnymammans inlägg om det hon kallar serviceföräldrar idag och kände igen mycket. https://ponnymamman.se/okategoriserade/20-ar-med-hast-foraldrar-och-barn-vaxer-ihop/
Hur tiderna har förändrats, hur jag växte upp med hästar och hur det i väldigt många fall ser ut nu. Så, vad säger ni andra som har barn som rider, är ni serviceföräldrar? Får de rida ut själva? Hänger de i stallet utan er?

Jag är så himla kluven till det där. Å ena sidan ser jag livet med ponny som en oerhört fostrande och utvecklande tid - å andra sidan är det svindyrt, kräver stor arbetsinsats och kommer ta tid från skolan som jag ändå bedömer är det viktigast. Jag kommer därför säkert bli en serviceförälder i någon mån, om dottern vill ha ponny och vi går med på det.

Jag har dock många principiella invändningar mot "servad-ponnytjej-konceptet". Dels anser jag att just det som gjort att t.ex. min egen tid med ponny och egen häst gjort mig till en oerhört effektiv, arbetsvillig och ansvarstagande person liksom inte längre finns kvar om jag som förälder ska ta allt ansvar och vara stallskötare åt min avkomma. Vad blir kvar då? Rida en timme fem dagar i veckan? Och så ska jag stå och tömköra den sjätte och mocka själv den sjunde när hon vill göra annat?
Är ridsporten så himla bra då, egentligen, för en ung människa? Den är individuell = helt frånkopplad från övrig idrotts positiva inverkan på samarbetsförmåga, den är oerhört materiell = ger helt skeva ideal och verklighetsfrånvänd bild av hur samhället ser ut, den ger inte så mycket motion = kompenserar inte för stillasittande och bilåkande osv. Dessutom krävs att jag eller maken har tid och lust att ha en ponny som husdjur, istället för att vi kan åka och träna eller göra annat.

Min känsla är att om jag inte kan låta dottern ta ansvar efter förmåga (tänker då framför allt på tonåren), själv sköta koll på vaccinationer, mockning, skoning osv så lär det ju henne bara att vara en uppassad ryttare som får allt serverat - och då tänker jag att jag kanske gör henne en björntjänst i det långa loppet?

När min bakgrund som hästtjej kommit upp vid anställningsintervjuer eller annat så framhålls det livet som just en positiv merit pga. tidigt ansvarstagande, stor övning i konsekvens, disciplin, arbetsmoral och effektivitet. Det vete fåglarna om jag tycker att det går att applicera på att åka häst i någon timme och sedan sitta i bilen och värma sig medans mamman skrittar av. Hela grejen för mig var ju att lära mig planera min tid så att ponnyn inte blev ett hinder för skolgången, att planera mina studier så att jag inte behövde vara borta från stallet en vecka innan nationella prov osv.

Vad gäller ridskola och leda hästar så är det ett jäkla aber att det inte finns ungdomar som gör det längre, eftersom nybörjarlektionerna ligger så tidigt på eftermiddagen att det krävs att föräldrarna jobbar halvtid för att hinna dit och leda - och äldre släktingar såsom far- eller morföräldrar sällan är varken fysiskt kapabla eller kunniga nog att leda ponny i skritt och trav i en halvtimme i ridhussand. För vår del innebär det att många lektioner till dotterns besvikelse brinner inne eftersom vi inte kan lösa det i pusslandet mellan jobb och fritid. Dotterns ridlektion är kl. 15.30 på fredagar. Ska man hinna hämta henne på förskola, byta om och hinna till ridskolan i tid måste jag gå från jobbet senast 13 = halvdag. Det funkar ibland, men långt ifrån alltid. Så skönt det hade varit om det faktiskt fanns sådana duktiga tjejer som det var på min tid, som kunde springa runt med skötponnyn, och som dottern dessutom kunde ha som förebild, på samma sätt som jag hade under ridskoleåren.

 

[MiniLi]

Jag är så himla kluven till det där. Å ena sidan ser jag livet med ponny som en oerhört fostrande och utvecklande tid - å andra sidan är det svindyrt, kräver stor arbetsinsats och kommer ta tid från skolan som jag ändå bedömer är det viktigast. Jag kommer därför säkert bli en serviceförälder i någon mån, om dottern vill ha ponny och vi går med på det.

Jag har dock många principiella invändningar mot "servad-ponnytjej-konceptet". Dels anser jag att just det som gjort att t.ex. min egen tid med ponny och egen häst gjort mig till en oerhört effektiv, arbetsvillig och ansvarstagande person liksom inte längre finns kvar om jag som förälder ska ta allt ansvar och vara stallskötare åt min avkomma. Vad blir kvar då? Rida en timme fem dagar i veckan? Och så ska jag stå och tömköra den sjätte och mocka själv den sjunde när hon vill göra annat?
Är ridsporten så himla bra då, egentligen, för en ung människa? Den är individuell = helt frånkopplad från övrig idrotts positiva inverkan på samarbetsförmåga, den är oerhört materiell = ger helt skeva ideal och verklighetsfrånvänd bild av hur samhället ser ut, den ger inte så mycket motion = kompenserar inte för stillasittande och bilåkande osv. Dessutom krävs att jag eller maken har tid och lust att ha en ponny som husdjur, istället för att vi kan åka och träna eller göra annat.

Min känsla är att om jag inte kan låta dottern ta ansvar efter förmåga (tänker då framför allt på tonåren), själv sköta koll på vaccinationer, mockning, skoning osv så lär det ju henne bara att vara en uppassad ryttare som får allt serverat - och då tänker jag att jag kanske gör henne en björntjänst i det långa loppet?

När min bakgrund som hästtjej kommit upp vid anställningsintervjuer eller annat så framhålls det livet som just en positiv merit pga. tidigt ansvarstagande, stor övning i konsekvens, disciplin, arbetsmoral och effektivitet. Det vete fåglarna om jag tycker att det går att applicera på att åka häst i någon timme och sedan sitta i bilen och värma sig medans mamman skrittar av. Hela grejen för mig var ju att lära mig planera min tid så att ponnyn inte blev ett hinder för skolgången, att planera mina studier så att jag inte behövde vara borta från stallet en vecka innan nationella prov osv.

Vad gäller ridskola och leda hästar så är det ett jäkla aber att det inte finns ungdomar som gör det längre, eftersom nybörjarlektionerna ligger så tidigt på eftermiddagen att det krävs att föräldrarna jobbar halvtid för att hinna dit och leda - och äldre släktingar såsom far- eller morföräldrar sällan är varken fysiskt kapabla eller kunniga nog att leda ponny i skritt och trav i en halvtimme i ridhussand. För vår del innebär det att många lektioner till dotterns besvikelse brinner inne eftersom vi inte kan lösa det i pusslandet mellan jobb och fritid. Dotterns ridlektion är kl. 15.30 på fredagar. Ska man hinna hämta henne på förskola, byta om och hinna till ridskolan i tid måste jag gå från jobbet senast 13 = halvdag. Det funkar ibland, men långt ifrån alltid. Så skönt det hade varit om det faktiskt fanns sådana duktiga tjejer som det var på min tid, som kunde springa runt med skötponnyn, och som dottern dessutom kunde ha som förebild, på samma sätt som jag hade under ridskoleåren.

Det här med att ridsporten formar en massa positiva egenskaper.. Det är väl egentligen mest troligt att man redan besitter dessa egenskaper. Kanske är det därför man ens redde ut att ha ponny utan att krascha sin skolgång. Så vissa kommer ta sig igenom den tiden på ett ok sätt för att de redan från början har egenskaper som underlättar, andra kommer inte få det att funka.

Ingen blir bra på ”tidigt ansvarstagande, stor övning i konsekvens, disciplin, arbetsmoral och effektivitet” bara att att hålla på med hästar. Har man svårigheter med något av detta så kommer det inte funka. Om man kommer ut på andra sidan med dessa egenskaper så kan jag nog slå vad om att man hade egenskaperna redan innan.

På ett sätt kan man ju se det som att det är de som är lyckligt lottade som reder ut att balansera hela grejen. De som har lätt för att lära sig och därför inte behöver plugga så mycket tex.

 

[Wingates]

Ingen blir bra på ”tidigt ansvarstagande, stor övning i konsekvens, disciplin, arbetsmoral och effektivitet” bara att att hålla på med hästar. Har man svårigheter med något av detta så kommer det inte funka. Om man kommer ut på andra sidan med dessa egenskaper så kan jag nog slå vad om att man hade egenskaperna redan innan.

På ett sätt kan man ju se det som att det är de som är lyckligt lottade som reder ut att balansera hela grejen. De som har lätt för att lära sig och därför inte behöver plugga så mycket tex.

Även om det till viss del säkert är medfött så måste ju egenskaperna fortfarande tränas på och utvecklas så jag tror absolut att tex hästintresset odlar och kultiverar den typen av egenskaper. Inte för alla, men för många.

Jag hade väl normallätt för mig i skolan, fick plugga hel del i många ämnen för att klara dem men jag tror absolut att hästeriet hjälpte mig med ansvar och konsekvens.

 

[MiniLi]

Även om det till viss del säkert är medfött så måste ju egenskaperna fortfarande tränas på och utvecklas så jag tror absolut att tex hästintresset odlar och kultiverar den typen av egenskaper. Inte för alla, men för många.

Jag hade väl normallätt för mig i skolan, fick plugga hel del i många ämnen för att klara dem men jag tror absolut att hästeriet hjälpte mig med ansvar och konsekvens.

Ja såklart. Men de som inte har lätt för dessa saker från början kommer få det ganska tufft om man envisas med att barnen minsann måste fixa allt själva.
Ska häst vara förbehållet de barn som har lätt för sig på olika sätt?
Om föräldrar vill låta sina barn ha häst men samtidigt ser att de måste stötta upp för att barnet ska klara skolan och även hinna få återhämtning så tycker inte jag att det är ett problem.

 

[Wingates]

Jag tycker det är väldigt underligt att man tycker det är rimligt att man inte ska lära sig allt runtomkring hästarna när man sysslar med dem. Det är trots allt levande djur vi håller på med, och har man bara intresse av att åka runt på en häst så finns det kanske bättre hobbys.
Att hålla på med djur är ju dessutom nyttigt både psykiskt och fysiskt och i en tid där alla klagar på att kidsen inte är ute och rör på sig tillräckligt blir det ju ännu underligare att serva dem eller vara negativ till en lagom dos stallarbete/stallhäng.

 

[SaraMara]

Det här med att ridsporten formar en massa positiva egenskaper.. Det är väl egentligen mest troligt att man redan besitter dessa egenskaper. Kanske är det därför man ens redde ut att ha ponny utan att krascha sin skolgång. Så vissa kommer ta sig igenom den tiden på ett ok sätt för att de redan från början har egenskaper som underlättar, andra kommer inte få det att funka.

Ingen blir bra på ”tidigt ansvarstagande, stor övning i konsekvens, disciplin, arbetsmoral och effektivitet” bara att att hålla på med hästar. Har man svårigheter med något av detta så kommer det inte funka. Om man kommer ut på andra sidan med dessa egenskaper så kan jag nog slå vad om att man hade egenskaperna redan innan.

På ett sätt kan man ju se det som att det är de som är lyckligt lottade som reder ut att balansera hela grejen. De som har lätt för att lära sig och därför inte behöver plugga så mycket tex.

Jag håller inte med. Jag var en jävla yrhöna faktiskt, som tack vare hästarna höll mig på rätt sida gränsen av strul och "bus". Det var inte alls så att min ordentliga natur gjorde att jag löste biffen. De tydliga krav som respektingivande stallchefer ställde och som mina föräldrar hade uppställt på mig för att få ha, och behålla, ponnyn gjorde att jag tvingades lära mig att ta ansvar. Ville jag tävla fick jag jobba extra istället för att slacka. Helt valfritt och upp till mig - men gjorde att jag fick massor av nyttiga erfarenheter och ett mindset som varit till enorm hjälp i studier och karriär. Nu kastades jag ju inte till vargarna, det fanns folk att lära av och fråga, men jag tvingades däremot till att välja väg och hade inget stöd av mina föräldrar i skötseln eftersom de inte kunde något om hästar och inte heller var närvarande i stallet mer än någon gång som chaufför till tävling.

Jag har svårt att se att den omständigheten att så himla många av mina gamla skötarvänner från ridskolan som slet i ur och skur, som satt på läktaren mellan lektioner och förhörde varandra på glosor eller annat, idag är nästan uteslutande tämligen framgångsrika karriärkvinnor, inte beror på miljö utan endast på arv. Att detta sammanträffande endast beror på slumpmässig "vinst" i genlotteriet snarare än en fantastiskt skola i egenskaper som varit oss till mycket stor nytta i livet.

Det är möjligt att du har rätt förstås, men då landar jag ju tillbaka i vad ridsporten egentligen kan tänkas bidra med för positiv inverkan på de unga som börjar rida idag, om allt det positiva som jag och andra anser att den medfört egentligen utvecklas lika bra i en tennishall t.ex. Och så blir jag kluven igen till om det alls är en lämplig sport för barn, givet den enorma ekonomiska och tidsmässiga insats som krävs från föräldrarna.

 

[Wingates]

Ja såklart. Men de som inte har lätt för dessa saker från början kommer få det ganska tufft om man envisas med att barnen minsann måste fixa allt själva.
Ska häst vara förbehållet de barn som har lätt för sig på olika sätt?
Om föräldrar vill låta sina barn ha häst men samtidigt ser att de måste stötta upp för att barnet ska klara skolan och även hinna få återhämtning så tycker inte jag att det är ett problem.

Men ingen har väl förespråkat att släppa ungarna vind för våg? Man släpper väl ansvaret efterhand som de är redo för det?
Jag tror dock att de flesta inte har problem att lära sig det, så länge vi pratar hästeri på hobbynivå. Snackar vi elitsatsning är det en annan sak - men det gäller ju alla sporter.

 

[cirkus]

...och du belyser en viktig grej för sådär var det när jag var liten också. ALDRIG att jag hade gått med på att min dotter hade fått kämpa på det sättet. Barn behöver vara barn och skolan är tuff Idag. Det är en förälders största ansvar att se till att barnen orkar med skolan. Det verkar finnas några här som anser att man ska inte ha häst om man bara vill rida, jag anser tvärtom, det är för att rida vi skaffat ponny till dottern. Hennes ridskola har också ett bra skötarsystem så borsta häst hade hon kunnat göra där, men att rida enbart en gång i veckan var inte tillräckligt för henne. Det argumentet att man inte ska ha häst om man inte mockar faller på eget begrepp med tanke på hur många ryttare det finns som inte mockar utan bara rider ;-)

Jag tycker det är milsvid skillnad på att mocka ett helt ridskolestall som MiniLi beskrev och att mocka och sköta om sin egen ponny. Att aldrig ta hand om sin ponny utan bara rida tycker jag sänder fel signaler på en massa olika sätt. Framförallt att plocka russinen ur kakan och nån annan sköter om ...nej jag gillar inte den tanken alls

 

[cirkus]

Det här med att ridsporten formar en massa positiva egenskaper.. Det är väl egentligen mest troligt att man redan besitter dessa egenskaper. Kanske är det därför man ens redde ut att ha ponny utan att krascha sin skolgång. Så vissa kommer ta sig igenom den tiden på ett ok sätt för att de redan från början har egenskaper som underlättar, andra kommer inte få det att funka.

Ingen blir bra på ”tidigt ansvarstagande, stor övning i konsekvens, disciplin, arbetsmoral och effektivitet” bara att att hålla på med hästar. Har man svårigheter med något av detta så kommer det inte funka. Om man kommer ut på andra sidan med dessa egenskaper så kan jag nog slå vad om att man hade egenskaperna redan innan.

På ett sätt kan man ju se det som att det är de som är lyckligt lottade som reder ut att balansera hela grejen. De som har lätt för att lära sig och därför inte behöver plugga så mycket tex.

Jag håller inte med helt och hållet.
Många yra tonåringar har stallet som stabiliserar dom och jag såg det som att investera i mina barns tonår när vi köpte ponny. Dom och en hel del andra kompisar hölls borta från en massa skit helt enkelt för de kunde inte festa loss på kvällarna eftersom de hade häst att ta hand om. Det var aldrig några diskussioner, hästen hade alltid trumf över festande och annat.

 

[Ajda]

Jag var också väldigt mycket på ridskolan som liten. Var med i skötarsystemet och hängde jämt i stallet. Det var roligt och jag lärde mig massor, men nog fick vi slita.
Vi hade ett bra skötarsystem med flera ”nivåer” och det ingick både teori och ridlektioner + examinationer för att få gå upp till nästa nivå. Men vi hade också obligatorisk stalltjänst inklusive helgjourer som var väldigt tidskrävande.

Just det här med helgjourerna är väl det som känns mest tveksamt. Det fanns alltid vuxna med, helgjourerna sköttes av de inackorderade privathästarnas ägare och skötarna. Det tog extremt mycket tid, var väldigt många boxar som skulle mockas..
Jag var helt slut efter helgerna, blev ofta sjuk så att jag behövde vara hemma från skolan. Känns egentligen ganska olämpligt.

Klart man lärde sig mycket men man kan läta sig på fler sätt.

Vi hade också liknande på min ridskola. Men inte olika steg för skötarna. Vi hade helgjourer en hel helg tillsammans med äldre skötare och privathästägare. Det minns jag inte var roligt, för jag kände ju ingen av dem. Fick sällan ha samma helg som någon kompis. Då fanns inte mobiler heller så ibland fick man sitta is talet och vänta på mamma ett par timmar.
Minns också att man fick vara ledare på söndagarnas knatteridning. För det skulle man själv få rida.... det fick vi aldrig.

 

[Ajda]

Ja såklart. Men de som inte har lätt för dessa saker från början kommer få det ganska tufft om man envisas med att barnen minsann måste fixa allt själva.
Ska häst vara förbehållet de barn som har lätt för sig på olika sätt?
Om föräldrar vill låta sina barn ha häst men samtidigt ser att de måste stötta upp för att barnet ska klara skolan och även hinna få återhämtning så tycker inte jag att det är ett problem.

Du sätter verkligen finger på rätt saker.
Min dotter med diagnos är inte i närheten av att kunna ta det ansvar jag tog i hennes ålder. Hon kommer behöva mer tid för att mogna och lära sig hantera sina svagheter. Ska hon inte få häst för det? När vi har råd och hennes intresse finns där.

Något jag vet är att jag aldrig kommer ångra att jag lagt mycket tid på det här och servat.

 

[Kattennizze]

Fast nä. Jag rider på ridskola, mina barn också, och jag tycker våra hästar är värda ett bättre öde än att skötas av barn. De har vuxna med avtalsenlig lön som sköter dem. Och föräldrarna leder på barnlektioner, så ridskolan måste inte betala andra barn med ridlektioner för att hitta ledare.
När jag själv började rida så ledde vi ponnyerna åt varandra första terminen, sen red man själv. Ponnyerna sprang som de ville, och vi ramlade av, slog oss och och blev rädda.

Jag minns att jag blev så rädd att jag hade ont i magen flera dagar innan det var ridlektionsdag, men jag trodde det skulle vara så, så jag fortsatte. I stallet var det inte roligare, ponnyerna sparkades och tryckte upp en spiltväggen. Det tog lång tid, egentligen inte förrän jag blev vuxen, som jag slutade vara rädd för hästar.

Mina egna barn har det inte så. De har aldrig blivit sparkade eller avkastade, och för dem har också ridningen varit rolig redan från början. De är inte rädda för hästar, för idag så är det mycket mer säkerhetstänk kring hästarna, man skyndar långsamt och de får lära sig grunderna ordentligt innan de börjar rida själva.

Precis så upplever jag det också. Jag vet inte hur många jag trillade av eller blev insparkad i ridhusväggen av galna ponnyer under min ridskoletid på 80-talet. Inte blev jag en bättre ryttare av det precis utan mest livrädd. Idag har mitt barn så mycket bättre förutsättningar, trygga och lugna ponnyer på en välorganiserad ridskola med säkerheten främst.

 

[Cambrie]

Jag tycker det är milsvid skillnad på att mocka ett helt ridskolestall som MiniLi beskrev och att mocka och sköta om sin egen ponny. Att aldrig ta hand om sin ponny utan bara rida tycker jag sänder fel signaler på en massa olika sätt. Framförallt att plocka russinen ur kakan och nån annan sköter om ...nej jag gillar inte den tanken alls

Vilken tur att min unge inte är din unge. Jag skulle inte tillåta min unge cykla ensam till stallet efter de vägar som finns och för mig är det självklart att vara engagerad i barnens aktiviteter. Hästar tar mycket tid. Kan jag hjälpa till så hon även hinner med läxor och vänner gör jag det. Om hon tröttnar är det inte värre för mig än det varit att hon tröttnat på handbollen. Men hon ska självklart inte tröttna på grund av att hon t.ex aldrig får träffa kompisar etc.

 

[Kattennizze]

Du sätter verkligen finger på rätt saker.
Min dotter med diagnos är inte i närheten av att kunna ta det ansvar jag tog i hennes ålder. Hon kommer behöva mer tid för att mogna och lära sig hantera sina svagheter. Ska hon inte få häst för det? När vi har råd och hennes intresse finns där.

Något jag vet är att jag aldrig kommer ångra att jag lagt mycket tid på det här och servat.

För min del finns inget alternativ. Min son är jätteduktig och behöver motionen och gillar det. Givetvis kommer jag serva honom tills han kan sadla själv. Om han aldrig lär sig får jag väl fortsätta så länge jag kan. Jag ser inga problem alls med det faktiskt.

 

[Wonderwoman]

Du sätter verkligen finger på rätt saker.
Min dotter med diagnos är inte i närheten av att kunna ta det ansvar jag tog i hennes ålder. Hon kommer behöva mer tid för att mogna och lära sig hantera sina svagheter. Ska hon inte få häst för det? När vi har råd och hennes intresse finns där.

Något jag vet är att jag aldrig kommer ångra att jag lagt mycket tid på det här och servat.

Det jag tror många tänker på i tråden är att det är skillnad på att stötta och serva. Har barnet någon problematik så ändrar ju det givetvis hur mycket stöttning de behöver. Det jag reagerar på är när föräldern gör allt och att barnet på så vis inte får lära sig att ta några ansvar alls. Detta gäller ju egentligen allt i livet, städa sitt egna rum tex. Att man inte skall curla i onödan utan vara ett stöd istället. Att hjälpa och stötta är ju inte det samma som att curla.

 

[cirkus]

Vilken tur att min unge inte är din unge. Jag skulle inte tillåta min unge cykla ensam till stallet efter de vägar som finns och för mig är det självklart att vara engagerad i barnens aktiviteter. Hästar tar mycket tid. Kan jag hjälpa till så hon även hinner med läxor och vänner gör jag det. Om hon tröttnar är det inte värre för mig än det varit att hon tröttnat på handbollen. Men hon ska självklart inte tröttna på grund av att hon t.ex aldrig får träffa kompisar etc.

Jag har inte pratat om att cykla på farliga vägar. Det är en helt annan diskussion.

Vill man lära sina barn att en häst är lika (o)viktig som handboll - så får man ju göra det. Jag tycker det är en väldigt konstig jämförelse faktiskt. Tröttna på ridning är jämförtbart, men har man investerat i en häst så är det en helt annan sak. För mig finns en ganska tydlig turordning på vad man prioriterar - skolan först, djur sen, vänner kommer efter det. Jag skulle aldrig vilja lära mina barn att djur är slit och släng och lika oviktiga som handboll och att man kan välja och välja bort dom lite som dagens vind blåser.

 

[Cambrie]

Jag har inte pratat om att cykla på farliga vägar. Det är en helt annan diskussion.

Vill man lära sina barn att en häst är lika (o)viktig som handboll - så får man ju göra det. Jag tycker det är en väldigt konstig jämförelse faktiskt. Tröttna på ridning är jämförtbart, men har man investerat i en häst så är det en helt annan sak. För mig finns en ganska tydlig turordning på vad man prioriterar - skolan först, djur sen, vänner kommer efter det. Jag skulle aldrig vilja lära mina barn att djur är slit och släng och lika oviktiga som handboll och att man kan välja och välja bort dom lite som dagens vind blåser.

För mig är det rätt självklart att barn kan tröttna på vilket intresse som helst och ska få göra det . Och ja. Har man investerat i en häst är det en självklarhet att den ska må bra. Det gör den inte om den inte blir riden eller får det mockat. Så jag ser inte varför du anser att jag ska sitta i bilen och vänta medan ungen gör stallsysslorna när jag lika gärna kan göra dem medan hon rider för att spara tid?

Skjutsning var i allra högsta grad vad ponnymammn diskuterade i det blogginlägg som gav upphov till tråden... Jag skulle aldrig låta mina barn cykla till stall eller aktiviteter. Det är sunt, vanligt föräldraförnuft. Och om jag ändå är i stallet kan jag lika gärna fixa. Är inte ett dugg orolig för att min unge inte ska kunna sadla eller mocka senare i livet. Om hon vill. Om hon inte vill finns det massor av ryttare som troligtvis inte mockar en hästbox under sin arbetsdag. (Hon kan utan problem mocka, men det tar tid och hästarna hinns inte motioneras alltid, jag föredrar att de mår bra och blir motionerade eftersom jag kan fixa stall medan hon är ute, jag väger dock 90 kg så jag kan inte rida hennes ponnyer).

För att inte tala om att det oavsett sliter på ett barns kropp att mocka, bära vattenhinkar, tunga sadlar etc. Ergonomin på redskap etc är inte direkt anpassade för barn... Nä. Skulle inte utsätta barnet för det när jag kan göra det i den ålder hon är i nu.

 

[cirkus]

För mig är det rätt självklart att barn kan tröttna på vilket intresse som helst och ska få göra det . Och ja. Har man investerat i en häst är det en självklarhet att den ska må bra. Det gör den inte om den inte blir riden eller får det mockat. Så jag ser inte varför du anser att jag ska sitta i bilen och vänta medan ungen gör stallsysslorna när jag lika gärna kan göra dem medan hon rider för att spara tid?

Skjutsning var i allra högsta grad vad ponnymammn diskuterade i det blogginlägg som gav upphov till tråden... Jag skulle aldrig låta mina barn cykla till stall eller aktiviteter. Det är sunt, vanligt föräldraförnuft. Och om jag ändå är i stallet kan jag lika gärna fixa. Är inte ett dugg orolig för att min unge inte ska kunna sadla eller mocka senare i livet. Om hon vill. Om hon inte vill finns det massor av ryttare som troligtvis inte mockar en hästbox under sin arbetsdag. (Hon kan utan problem mocka, men det tar tid och hästarna hinns inte motioneras alltid, jag föredrar att de mår bra och blir motionerade eftersom jag kan fixa stall medan hon är ute, jag väger dock 90 kg så jag kan inte rida hennes ponnyer).

För att inte tala om att det oavsett sliter på ett barns kropp att mocka, bära vattenhinkar, tunga sadlar etc. Ergonomin på redskap etc är inte direkt anpassade för barn... Nä. Skulle inte utsätta barnet för det när jag kan göra det i den ålder hon är i nu.

Min vinkel är inte att ungen inte ska kunna lära sig att sadla eller mocka, utan just detta med att kunna men inte vilja. Att hela tiden kratta manegen åt barnen för att de bara ska få göra det som de vill och tycker är kul - känns osunt för mig.

Olika föräldrar ser uppenbart olika på vad sunt föräldraförnuft är.

Att ta sig själv till och från aktiviteter tycker jag är självklart om det finns kommunikationer eller vettiga vägar att ta sig fram på - så ser det givetvis inte ut i hela landet och då kanske skjutsning är det enda kvarvarande alternativet - men efter att ungen är skjutsad så finns det ju mer att göra än antingen sitta i bilen eller serva med allt.

 

[cirkus]

För mig är det rätt självklart att barn kan tröttna på vilket intresse som helst och ska få göra det

Givetvis får man tröttna, men det är skillnad på att tröttna och att tröttna. En häst är mer än ridning på ridskola eller handboll, vilket jag tycker är jämförtbart. Har man skaffat häst utan att intresset egentligen finns så är det bättre att sälja den än att kratta åt en unge som egentligen inte vill. Tycker jag.

 

[Cambrie]

Att ta sig själv till och från aktiviteter tycker jag är självklart om det finns kommunikationer eller vettiga vägar att ta sig fram på - så ser det givetvis inte ut i hela landet och då kanske skjutsning är det enda kvarvarande alternativet - men efter att ungen är skjutsad så finns det ju mer att göra än antingen sitta i bilen eller serva med allt.

Ja där ser man. Jag älskar att engagera mig i mina barns intressen vare sig det handlar om hästar, innebandy som sonen spelar eller programmering. Ser inget problem med att varken titta på träningar eller mocka eller hjälpa till med programmeringen även om jag inte kan så mycket om det och självklart - vill jag engagera mig i barnens aktiviteter så skjutsar jag.... Nä. Jag skulle aldrig tvinga ungen att cykla ut till stallet, mocka och cykla hem igen.

Givetvis får man tröttna, men det är skillnad på att tröttna och att tröttna. En häst är mer än ridning på ridskola eller handboll, vilket jag tycker är jämförtbart. Har man skaffat häst utan att intresset egentligen finns så är det bättre att sälja den än att kratta åt en unge som egentligen inte vill. Tycker jag.

Vad är det som säger att dottern inte har intresset för att jag mockar och hon rider? Känner du min dotter?