Preventivmedel

Jag är steriliserad.
Fördel är: känner mig säker o jag slipper hormonpreparat som jag inte tål.
Nackdel - inga nackdelar för mig, men passar ju inte alla av naturliga skäl :)

Jag är steriliserad. Hur bra som helst.

Sterilisering har jag funderat på! Hur gamla var ni när ni gjorde det? Har ni barn? Hur gick det till? Berätta allt helt enkelt :D
När jag nämnde det för barnmorskan vid cellprovtagningen blev hon nästan arg och tyckte det var korkat av mig att ens fundera i de banorna ("du är så ung", "man ändrar sig", "egoistiskt" bla bla bla). Jag har inte velat prata med vården om det sen dess, orkar inte försvara mig igen..


Ni med kopparspiral (även hormonspriral), har mensmängden ökat/minskat? HUR ont gör den att sätta in och ta ut?

Har kopparspiral sen ett par år tillbaka. Så jäkla bra! Hormonfritt, alla problem jag hade innan (finnar, torra slemhinnor, kajko humör (jaa, det har jag lite fortfarande. Bipolär), knepig sexlust, typ alla biverkningar i boken) är som bortblåsta.
Har alltid haft rätt kraftig mens, märker ingen skillnad där. Däremot är det bara 4 dar nu jämfört med upp till 10 på p-piller. Asgött!

Det var lite krångel när jag skulle sätta in den, var tydligen rätt liten så de fick leta reda på mindre verktyg. Men själva insättningen kändes inte speciellt mycket. Det gick så snabbt att jag knappt han reagera. Värmekudde på magen i några minuter innan medan barnmorskan gjorde i ordning allt, sen upp i stolen och tjoff! Klart! Var där i kanske fem minuter totalt, och det som tog tid var att hitta de små verktygen.
Kostade dessutom gratis ;)
 
Har haft hormonspiral i ett år nu och jag kan inte komma på någonting som är dåligt med den (för min del). Jag har inga blödningar alls, den märks aldrig av och jag har inte fått några biverkningar. 100% nöjd med andra ord!
 

Alltså, "du är så ung" och "du kommer ångra dig" och sådär kan jag till viss del förstå, speciellt från en barnmorska som kanske ändå vill få en att tänka till en gång till innan en såpas stor grej (men sen tycker jag att det är fräckt att det ska trycks upp i ansiktet på en, inget snack om saken! Det borde ju ändå vara så självklart att det är upp till individen!). Men alltså? Vart kommer ens egoistiskt ifrån? O_o:rofl:
 
Alltså, "du är så ung" och "du kommer ångra dig" och sådär kan jag till viss del förstå, speciellt från en barnmorska som kanske ändå vill få en att tänka till en gång till innan en såpas stor grej (men sen tycker jag att det är fräckt att det ska trycks upp i ansiktet på en, inget snack om saken! Det borde ju ändå vara så självklart att det är upp till individen!). Men alltså? Vart kommer ens egoistiskt ifrån? O_o:rofl:

Men tänk på alla barnbarn som inte blir födda! Ju!
 
Sterilisering har jag funderat på! Hur gamla var ni när ni gjorde det? Har ni barn? Hur gick det till? Berätta allt helt enkelt :D
När jag nämnde det för barnmorskan vid cellprovtagningen blev hon nästan arg och tyckte det var korkat av mig att ens fundera i de banorna ("du är så ung", "man ändrar sig", "egoistiskt" bla bla bla). Jag har inte velat prata med vården om det sen dess, orkar inte försvara mig igen..

Jag steriliserade mig när jag var 40, har två barn som då var i princip vuxna och hade i minst 10 års tid varit hundraprocentigt övertygad om att jag inte ville ha fler. Men jag har ändå under årens lopp fått höra en massa tjafs från omgivningen att "jamen tänk om du träffar någon som inte har barn och som JÄTTEGÄRNA vill ha". Och när jag sen träffade min man, som redan från början var tydlig med att han inte var ett dugg intresserad av att skaffa barn, så var jag tydligen ändå egoistisk "för tänk om han ändrar sig". Och när jag hade tid för samtal med läkaren inför steriliseringen så ville hon veta om "min man hade något emot det". Eh, det är väl ändå MIN kropp det handlar om? Så ja, tjafs verkar vara en ofrånkomlig del av processen.

Jag är steriliserad med Essure-metoden (små metallinlägg förs upp i äggledarna och kroppen bildar då ärrvävnad som gör att äggledarna "växer ihop"). Ingreppet gick snabbt och smidigt, jag var vaken under tiden och var på jobbet senare samma dag. Ett par dagars mycket sparsam blödning och lite mensvärksliknande smärtor efteråt, annars inga direkta obehag. Eftersom det tar lite tid för kroppen att bilda ärrvävnaden så får man räkna med att använda annat preventivmedel c:a 3 månader efter ingreppet.

Vad jag däremot inte räknat med var att det tog ett helt år från det att jag först tog upp det med läkaren tills jag fick tid för själva ingreppet, och då hade jag ändå satt upp mig på en återbudslista så att jag kunde bli inringd till operation med kort varsel (vilket jag till slut blev). Men jag antar att det är olika för olika landsting (det här var Region Skåne).
 
@nejlica Hon tyckte det var egoistiskt av mej att inte tänka på om min partner vill ha barn (jag har kille sen 8 år). Precis som om det är en bra anledning att skaffa ungar! Jag vill inte ha några, så varför skulle jag vara "tvungen" att skaffa en för någon annans skull? Nu vet jag visserligen att min sambo skulle vilja ha barn någon gång, kanske. Vi har pratat om det, han vet hur jag känner och förstår men vill inte riktigt acceptera. Speciellt inte nu när hans kompisar skaffar barn (hans tre bästa vänner har alla fått barn i år).
Jag har full förståelse för att de ställer frågor och försäkrar sig om att man verkligen vet vad det innebär, men samtidigt är det väl inget som säger att alla måste skaffa barn? Verkar vara en väldigt känslig fråga det där.

Och allt det där att man skaffar barn för någon annans skull? Va?! Jag förstår det verkligen inte..
@Kofunda Min svärmor är likadan, hon har "tjatat" om barnbarn i flera år, för hon "börjar bli så gammal" (nyss fyllda 50) :meh:

@Sparkling Tack för info :) Misstänker att det tar lång tid här med (V Götaland), är väl inte prio ett heller kan jag tänka.
 
Sterilisering har jag funderat på! Hur gamla var ni när ni gjorde det? Har ni barn? Hur gick det till? Berätta allt helt enkelt :D
Jag var 41 och skulle inga fler barn ha.
Nu så spelar det ingen roll i.o.f.s. men det gjorde det då.
Jag gjorde det då preventivmedel direkt efter ett barn är svårt att få till och jag ville få stopp på produktionen.
Min sambo är så pass mycket yngre än jag så han behöver kunna starta en ny familj om något skulle hända oss.

Jag ordnade remiss från VC till ett sjukhus med kort väntetid och fick det gjort inom 3 månader.
Det gjordes med titthålskirurgi.

I händelse av krisartad ånger kan man göra IVF.
Men man får då betala själv.
 
Sterilisering har jag funderat på! Hur gamla var ni när ni gjorde det? Har ni barn? Hur gick det till? Berätta allt helt enkelt :D
När jag nämnde det för barnmorskan vid cellprovtagningen blev hon nästan arg och tyckte det var korkat av mig att ens fundera i de banorna ("du är så ung", "man ändrar sig", "egoistiskt" bla bla bla). Jag har inte velat prata med vården om det sen dess, orkar inte försvara mig igen..




Har kopparspiral sen ett par år tillbaka. Så jäkla bra! Hormonfritt, alla problem jag hade innan (finnar, torra slemhinnor, kajko humör (jaa, det har jag lite fortfarande. Bipolär), knepig sexlust, typ alla biverkningar i boken) är som bortblåsta.
Har alltid haft rätt kraftig mens, märker ingen skillnad där. Däremot är det bara 4 dar nu jämfört med upp till 10 på p-piller. Asgött!

Det var lite krångel när jag skulle sätta in den, var tydligen rätt liten så de fick leta reda på mindre verktyg. Men själva insättningen kändes inte speciellt mycket. Det gick så snabbt att jag knappt han reagera. Värmekudde på magen i några minuter innan medan barnmorskan gjorde i ordning allt, sen upp i stolen och tjoff! Klart! Var där i kanske fem minuter totalt, och det som tog tid var att hitta de små verktygen.
Kostade dessutom gratis ;)

Jag var 36 när jag gjorde det. Har 2 barn o är HELT säker på att jag inte vill ha fler. Klarar inte av hormonpreparat o efter en tids använing av kopparspiral bestämde jag mig. Har också gjort det med metoden med inlägg, Essure-metoden, var några månaders väntetid. Lite obehagligt vid insättning o kändes som mensvärk från helvetet en dag efter men annars har det varit problemfritt. Jag ångar mig inte en sekund, men hade nog inte gjort det om jag var barnlös. Var fram till 25 års ålder helt säker på att jag ALDRIG skulle ha barn, men det ändrade sig.
 
Ja, jag är ju bara 26 men känner att jag absolut inte vill ha några barn.
Kommer inte göra något de närmsta åren, kopparspiralen gör ju sitt i många år. Sen får vi väl se...
 
Hormonspiral

Fördelar:
Ingen mens
Steril i 5 år
Kan ligga var jag vill och när jag vill :D

Nackdel:
Dyr i inköp. Lönar sig dock i längden
 
Jag har ätit minipiller och haft p-stav vilket har resulterat i längre och djupare depressioner (gentemot vad jag haft innan/efter). Alltså har jag vägrat hormoner, trots att jag i princip fått olika typer kastade efter mig på ungdomsmottagningen/hos barnmorskan. Nu har jag kopparspiral och det fungerar helt okej om än inte optimalt men den får sitta kvar så länge som det går och sen får vi se vad som händer.
 
Kondom

Fördelar:
  • Används bara när det ska liggas och påverkar aldrig någonting i livet resten av tiden.
  • Skyddar mot ett flertal sjukdomar.
  • Finns i en massa spännande utföranden.
  • Inget kladd.

Nackdelar:
  • Vissa partners tycker att det är lite krångligt, men med tanke på att jag vanligen är den som både köper kondomerna och ser till att hålla mig med minst två olika modeller/storlekar, så får de för fan tacka och ta emot. De flesta verkar aldrig ens ha övervägt att prova någon av de alla hundratals olika modeller som säljs online utan tror att de måste leva hela sina liv ihop med standardvarianten bakom disken på Pressbyrån även om den inte passar för fem öre.
 
Kopparspiral vs hormonspiral?

Förutom hormonerna. Eller är det enda skillnaden?

Har tidigare ätit Yasmine, helt ok. Ville testa hormonfritt, gillar inte kondom och har använt cervixpessar någon månad nu men är inte helt nöjd. Därav funderingen på spiral. Jag är sjukt rädd att det ska göra svinont att sätta in den (mvh en som inte har någon smärttröskel...). Nuvarande bm lyckades dock ta cellprov helt okej så det kanske finns hopp, det har gjort skitont innan och gjort ont efteråt också.
 
Jag äter p-pillret Yasminelle och har gjort i ca 10 år nu. Innan dess var det också p-piller, men av annan sort.

Negativa är att det är hormoner och att jag manipulerar min kropp.
Det positiva är att jag inte har någon som helst mens och inte haft under större delen av tiden jag ätit dessa p-piller. :) De är verkligen bäst.
 
Jag äter p-piller. Yasmin.
Jag mår bra av dessa i kropp o huvud så vägrar byta.
För nått år sen så bytte dom till minipiller men de funkade jag inte på så fick tillbaka yasim fast att jag har hjärta och kärl sjukdomar nära i släkten (mamma hjärtinfarkt och propp i ben, pappa stroke)
 
Spiral isatt imorse. Tog maxdos Ipren+Alvedon en timme innan för att vara avslappnad och smärtstillad.

Mest en känsla av obehag vid införandet, det enda som faktiskt gjorde ont var när nåt skulle dras ut när allt var klart. Då sa nerverna Ajajaj i hela kroppen. Gick dock över på 2 sekunder och sen var hjärnan lätt yrslig en stund. Ett glas vatten och sitta på britsen i fem minuter så gick jag sen ut och iväg till jobbet utan problem.

Medelstark mensvärk nu, med enstaka tuffare hugg. En kollega har fått akutshoppa Ipren åt mig. Det känns onödigt att ha ont om jag inte måste.

En vecka utan sex (och bad) pga infektionsrisken blir nog det tuffaste... :D
 
Använde Yasmin i 4-5 år innan, men eftersom jag är dålig på att komma ihåg piller, förnya recept osv satte jag in en hormonspiral i augusti.
För mig gjorde insättningen jävligt ont, men jag har förstått att det är väldigt individuellt. Jag var inställd på att det inte skulle kännas mycket mer än ett cellprov (brukar dessutom ha ganska hög smärttröskel), och fick väl lite av en chock. Höll på att svimma efteråt, barnmorskan sprang in med mig på en säng till läkaren så att han kunde ultraljuda och se så att den verkligen hamnat rätt osv osv.
Hade ganska ont resten av dagen, men efter det högg det bara till i vissa vinklar i typ en vecka efteråt och nu känns den knappt alls :)
Än så länge har jag haft skvättblödningar titt som tätt, men dessa börjar avta. Förhoppningsvis försvinner mensen helt när kroppen har stabiliserat sig.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har haft besvär med riklig mens, pms, mellanblödningar och mensvärk i några år nu. Tidigare hade jag noll besvär. Jag har bokat in...
Svar
17
· Visningar
515
Senast: FrDrake
·
Kropp & Själ Efter att ha slutat med preventivmedel som satte mensen på paus är det dags nu igen att hålla koll på mensen. Vad använder ni för appar...
2
Svar
25
· Visningar
1 416
Kropp & Själ Upptäckte igår att det blir väldigt tidigt mörkt, redan vid ca kl 19 börjar det skymma. Så ska inventera reflexförrådet, vet att jag...
Svar
9
· Visningar
524
Senast: SiZo
·
Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
280

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp