När det gäller vad som är acceptabelt eller anständigt påminner det lite om den kritik som fanns tidigt inom Pride kring att man satsade på att låta den vita medelklassens homosexuella, de som verkade mest hetero och "normala", representera rörelsen. Man skulle så långt som möjligt passa in i mallen. Så jag tänker att den här tendensen att vilja tillmötesgå den breda massan har funnits länge, både för dåtidens medelklass som inte ville representeras av dragqueens och dagens medelklass som ibland vill fjärma sig från andra delar av rörelsen.
Just hedersuppfattningen kring nakenhet är något som är centralt inte bara i många religioner utan också i traditionell heterosexuell kultur i allmänhet, patriarkatet, så i tider av konservativa och högerradikala vindar är det kanske inte så förvånande att argumenten om att skyla sig och täcka sig dyker upp. Men för mig kommer nog alltid bekvämligheten hos de som befinner sig mer inom mallen få stå tillbaka för inkludering, så även i detta fallet. Jag funderar också bland annat över hur barnvänligt exempelvis Sylvia Riveras tal på Pride på 70-talet var, där hon tar upp hur hon blivit misshandlad, fängslad och våldtagen, spelar det ens någon roll hur åskådarna kände inför det?
HBTQI-rörelsen har aldrig varit homogen och den kommer heller aldrig vara det, så att alla skulle kunna enas kring vad det bästa sättet är att förmedla sitt budskap på kommer helt enkelt aldrig inträffa.
Just hedersuppfattningen kring nakenhet är något som är centralt inte bara i många religioner utan också i traditionell heterosexuell kultur i allmänhet, patriarkatet, så i tider av konservativa och högerradikala vindar är det kanske inte så förvånande att argumenten om att skyla sig och täcka sig dyker upp. Men för mig kommer nog alltid bekvämligheten hos de som befinner sig mer inom mallen få stå tillbaka för inkludering, så även i detta fallet. Jag funderar också bland annat över hur barnvänligt exempelvis Sylvia Riveras tal på Pride på 70-talet var, där hon tar upp hur hon blivit misshandlad, fängslad och våldtagen, spelar det ens någon roll hur åskådarna kände inför det?
HBTQI-rörelsen har aldrig varit homogen och den kommer heller aldrig vara det, så att alla skulle kunna enas kring vad det bästa sättet är att förmedla sitt budskap på kommer helt enkelt aldrig inträffa.
Senast ändrad: