Pride är (tyvärr) viktig och behövs (tyvärr) fortfarande både i Sverige och övriga världen.
Jag hade allra helst velat se en värld där pride inte behövs. En värld där kön, könsidentitet, könsuttryck, sexuell läggning och vad människor har, eller inte har, mellan benen inte spelar någon roll.
Tyvärr är verkligheten sådan att hbtqi- personer runt om i världen blir förföljda och dödade. Många av mina transvänner har svårt att få jobb, blir diskriminerade och dagligen medvetet kallas för fel namn och fel pronomen.
Att vara bög i Sverige är inte så lätt som många vill tro. Att vara trans är ännu svårare. Diskriminering är vardag. Så ser verkligheten ut.
Vid arbetsintervjuer är det mer regel än undantag att transpersoner får höra "det här med att du är trans är väl ingenting du pratar om" eller liknande.
Många transpersoner har blivit tystade. Många lever med en känsla av att de inte är välkommen, att det enklaste borde vara att de inte finns.
Den tysta diskrimineringen är oerhört utbredd. Då ser verkligen ut.
Nu är det många år sedan jag själv stod på barrikaderna och gick med i tågen (det är för mycket människor. Jag har med åren blivit mer och mer folkskygg).
Men pride behövs.
Jag hoppas någon gång få leva i en värld där pride inte behövs.