B
Borttaget konto
Reflekterar lite kring hur fokuset på "den lyckliga/olyckliga horan" är destruktivt för sexindustrin som helhet - oavsett om man är för eller emot legaliserade sexköp.
Det finns flera negativa konsekvenser, särskilt som olycklig hora s a s.
* Ett av problemen är att den polariserade debatten och fokuset på lycklig vs olycklig hora kan tysta människor på ett ganska direkt sätt. Som kritisk kan man se sin kritik och sina upplevelser användas som argument och vridas åt olika håll beroende på vilken åsikt en debattör har. På sätt och vis är det förståeligt eftersom det personliga också kan vara politiskt, men det är inte alltid så roligt för den som kastas runt som ett objekt i diskussionen.
För de som är negativa till legalisering spelar det kanske mindre roll om deras erfarenheter används för en "nej till sexköp"-kampanj, kanske, men om jag tar det andra perspektivet och reflekterar över min relation till strippklubbar (som ju är tillåtet) där jag har en massiv kritik mot systemet och hur saker sköts men inte nödvändigtvis vill se alla klubbar kriminaliserade - då kan jag på sätt och vis relatera till när kritiska röster tystnar för att de inte vill se sina ibland väldigt personliga upplevelser eller sin kritik "kidnappas" av en rörelse de inte sympatiserar med.
Det här skapar ett klimat där man måste vara nöjd, fri, och nästintill konstant lycklig för att ha en röst, där man i förlängningen knappt kan ha en verklig diskussion (ens inom sexindustrin) om de problem som finns.
* Ett annat problem med fokuset "lycklig/olycklig hora" är osynliggörande från andra. Exempel på detta är bl a den här tråden där man i frågeställningen vill bortse från alla de människor i sexindustrin som inte är nöjda och glada.
Andra exempel är när folk inte vill se trafficking som del av sexindustrin utan som något separat, trots att det i sexindustrin bevisligen finns människor som är med om trafficking.
Eller när man inte vill se de säljare som jobbar för hallickar tex. Det finns en intressekonflikt mellan hallickar/agenturer/bordeller etc och prostituerade som man inte bör glömma men om allt till varje pris måste vara frid och fröjd och allt som inte passar in i den bilden osynliggörs går det inte diskutera den problematiken. Intressekonflikten finns även i något mildare form i strippklubbar, samt i rätt grov form i strippklubbar som kanske egentligen borde kallas för bordeller.
Punkten ovan, osynliggörande från andra, är kanske egentligen den viktigaste av dem alla, eftersom många av de som osynliggörs inte har förutsättningarna att själva delta i debatten - alltså måste någon aktivt inkludera dem.
* Det kan verka isolerande. Om ingen tar upp problem kan man tro att man är ensam, att man gör fel etc, när det i själva verket drabbar betydligt fler och är ett systemfel. Man kan också i praktiken bli väldigt ensam, om det finns en stark norm att vara en lycklig och perfekt representant för sexindustrin och omgivningen tar avstånd om man har det svårt eller kommer med kritik. Lite på samma tema, vad var det någon sa här i tråden, "alla är inte knarkande socialfall" (? Osäker på formuleringen men det var andemeningen), och från någon annan "man plockar inte upp folk på gatan" (eller liknande, det var apropå Pretty Woman om jag kommer ihåg rätt), betyder det att de som i någon grad passar in i den typen av otrevliga beskrivningar eller gör sådant som man själv inte skulle göra inte har en plats?
I slutändan kan allt detta leda till att människor inte vill eller kan dela med sig av sina erfarenheter och åsikter eftersom de inte passar in i gruppens agenda, där man måste vara lycklig och må bra, och i den svartvita debatt som förs.
Alla skulle tjäna på att debatten snarare handlar om sexköparna och andra problematiska figurer, sexköpet som handling och det system som sexköpet är en del av. Med det menar jag inte att man ska släppa säljarnas perspektiv helt, bara att det borde handla mindre om lycka och mer om var det grundläggande problemet ligger. Alltså sexköparna och sexköpets förutsättningar.
Det finns flera negativa konsekvenser, särskilt som olycklig hora s a s.
* Ett av problemen är att den polariserade debatten och fokuset på lycklig vs olycklig hora kan tysta människor på ett ganska direkt sätt. Som kritisk kan man se sin kritik och sina upplevelser användas som argument och vridas åt olika håll beroende på vilken åsikt en debattör har. På sätt och vis är det förståeligt eftersom det personliga också kan vara politiskt, men det är inte alltid så roligt för den som kastas runt som ett objekt i diskussionen.
För de som är negativa till legalisering spelar det kanske mindre roll om deras erfarenheter används för en "nej till sexköp"-kampanj, kanske, men om jag tar det andra perspektivet och reflekterar över min relation till strippklubbar (som ju är tillåtet) där jag har en massiv kritik mot systemet och hur saker sköts men inte nödvändigtvis vill se alla klubbar kriminaliserade - då kan jag på sätt och vis relatera till när kritiska röster tystnar för att de inte vill se sina ibland väldigt personliga upplevelser eller sin kritik "kidnappas" av en rörelse de inte sympatiserar med.
Det här skapar ett klimat där man måste vara nöjd, fri, och nästintill konstant lycklig för att ha en röst, där man i förlängningen knappt kan ha en verklig diskussion (ens inom sexindustrin) om de problem som finns.
* Ett annat problem med fokuset "lycklig/olycklig hora" är osynliggörande från andra. Exempel på detta är bl a den här tråden där man i frågeställningen vill bortse från alla de människor i sexindustrin som inte är nöjda och glada.
Andra exempel är när folk inte vill se trafficking som del av sexindustrin utan som något separat, trots att det i sexindustrin bevisligen finns människor som är med om trafficking.
Eller när man inte vill se de säljare som jobbar för hallickar tex. Det finns en intressekonflikt mellan hallickar/agenturer/bordeller etc och prostituerade som man inte bör glömma men om allt till varje pris måste vara frid och fröjd och allt som inte passar in i den bilden osynliggörs går det inte diskutera den problematiken. Intressekonflikten finns även i något mildare form i strippklubbar, samt i rätt grov form i strippklubbar som kanske egentligen borde kallas för bordeller.
Punkten ovan, osynliggörande från andra, är kanske egentligen den viktigaste av dem alla, eftersom många av de som osynliggörs inte har förutsättningarna att själva delta i debatten - alltså måste någon aktivt inkludera dem.
* Det kan verka isolerande. Om ingen tar upp problem kan man tro att man är ensam, att man gör fel etc, när det i själva verket drabbar betydligt fler och är ett systemfel. Man kan också i praktiken bli väldigt ensam, om det finns en stark norm att vara en lycklig och perfekt representant för sexindustrin och omgivningen tar avstånd om man har det svårt eller kommer med kritik. Lite på samma tema, vad var det någon sa här i tråden, "alla är inte knarkande socialfall" (? Osäker på formuleringen men det var andemeningen), och från någon annan "man plockar inte upp folk på gatan" (eller liknande, det var apropå Pretty Woman om jag kommer ihåg rätt), betyder det att de som i någon grad passar in i den typen av otrevliga beskrivningar eller gör sådant som man själv inte skulle göra inte har en plats?
I slutändan kan allt detta leda till att människor inte vill eller kan dela med sig av sina erfarenheter och åsikter eftersom de inte passar in i gruppens agenda, där man måste vara lycklig och må bra, och i den svartvita debatt som förs.
Alla skulle tjäna på att debatten snarare handlar om sexköparna och andra problematiska figurer, sexköpet som handling och det system som sexköpet är en del av. Med det menar jag inte att man ska släppa säljarnas perspektiv helt, bara att det borde handla mindre om lycka och mer om var det grundläggande problemet ligger. Alltså sexköparna och sexköpets förutsättningar.
