Prova på - "svårt"?

[Silkisif]

Det är arvet från Lyngshesten och Nordlandshesten (båda kring 120 - 130 cm i mankhöjd) som gör sig gällande i den lägre mankhöjden på islänningarna. Den tredje stamfader rasen, fjording, ligger mellan 130-150 och är den som har tillförd den högre höjden i de flesta stammer,

Nja, jag tror inte riktigt på det där. För 30 år sedan var hästarna runt 130 istället för 140. Hur menar du att alla hästars gener för höjd bytts ut på 30 år när avelsbasen inte "minskat märkbart"?

 

[Magnum]

Jag är storhästryttare men har en plats i hjärtat för islänningarna.
Tyvärr är jag inte helfrälst eftersom jag aldrig fått någon riktig känsla .

Jag har varit på turridningar men de flesta floppar tyvärr :/
Det är roliga hästar men tölten är s v å r !
Jag tittar mej runt och ser alla andra tölta så fint, men jag har aldrig fått något lättöltat fast jag bett om det just för jag tycker det är så svårt.
Och jag lyckas alltid få nåt svårare eftersom jag är så ridvan..

Sist fick jag en unghäst, nyinriden snäll men knappt töltsatt då. Eftersom jag var rutinerad ryttare.. Det var ju smickrande , men rida ut i skogen i tre gångarter gör jag varje dag

Gången innan en som bara töltade om det gick långsamt -ihop med övriga som bara töltade om de hade mer fart. Tre steg tölt på två timmar...nä.

När jag tog en lektion före turen log tränaren snett och sa mest 'ja, bara för man tävlar msv dressyr ska man ju inte tro att det är lätt'. Tack det vet jag redan? Kan det vara därför jag bokade lektion?
Ner i skosulorna bara

Jag begär inte att få tölta i två timmar, men längre än 50 meter totalt vore ju kul att få prova på

jag älskar utmaningar så jag räds inte att det är svårt men en islänning i hagen känns som en dröm väldigt långt borta

 

[athena]

Jag tycker nog inte det är "svårt" att rida islänning, men det är annorlunda! Det är ett helt annat sätt att rida. Ofta är dock hästarna bekväma och känns mycket större än de är, de bär sig himla bra.

 

[Duplo]

Jag är uppvuxen med en fot i båda hästvärldarna och är väldigt glad för det. Hittade islandshästen i tidiga tonåren men red parallellt halvblod kontinuerligt på lektion upp i vuxen ålder. Hade islandshästar med på både hopp- och dressyrlektionerna emellanåt, min instruktör tyckte bara att det var roligt med en C-ponny i smeten även om det var lite jobbigt att ändra avstånd när vi hoppade kombinationer.

Har i mitt vuxna liv haft ynnesten att få jobba i stall hos både dressyrdomare och islandshästdomare (och lärt mig enormt mycket av det!). Ridglädjen att sitta på en känslig läromästare som tävlat St George med godkänd procent och ridglädjen att sitta på en explosiv femgångare som tävlat VM är ungefär likställd - men aldrig exakt densamma. Det går inte att jämföra eller att säga att den ena rasen är si eller så. De individuella skillnaderna är för stora inom alla raser och discipliner.

Vad jag menar är att det är klart det är svårt att prova på något nytt. Fördomar är ofta baserade på något man ännu inte har kunskap om. Så våga prova, men döm inte en hel ras efter att ha bara provat ett par stycken. Och prova tills du hittar rätt.

 

[Hedinn]

Ska man prova islandshäst som van ryttare ska man prova en välriden fyrgångare med lite pampigt steg så blir man lätt frälst. Typ Unns Hrafndynur.

Nu står det inte ju en sådan i varje islandshäststall men får man chansen att prova en schysst läromästare som är fd. tävlingshäst (det finns även sådana på turridning) så ska man absolut ta den.

Precis, vissa turridningar är noga med kvalitet. Majoriteten av våra hästar tävlas mer eller mindre regelbundet, vi har även haft (nu pensionerade) såna med SM-guld i bagaget (med junior) i verksamheten, så nog finns det.

Jag är storhästryttare men har en plats i hjärtat för islänningarna.
Tyvärr är jag inte helfrälst eftersom jag aldrig fått någon riktig känsla .

Jag har varit på turridningar men de flesta floppar tyvärr :/
Det är roliga hästar men tölten är s v å r !
Jag tittar mej runt och ser alla andra tölta så fint, men jag har aldrig fått något lättöltat fast jag bett om det just för jag tycker det är så svårt.
Och jag lyckas alltid få nåt svårare eftersom jag är så ridvan..

Sist fick jag en unghäst, nyinriden snäll men knappt töltsatt då. Eftersom jag var rutinerad ryttare.. Det var ju smickrande , men rida ut i skogen i tre gångarter gör jag varje dag

Gången innan en som bara töltade om det gick långsamt -ihop med övriga som bara töltade om de hade mer fart. Tre steg tölt på två timmar...nä.

När jag tog en lektion före turen log tränaren snett och sa mest 'ja, bara för man tävlar msv dressyr ska man ju inte tro att det är lätt'. Tack det vet jag redan? Kan det vara därför jag bokade lektion?
Ner i skosulorna bara

Jag begär inte att få tölta i två timmar, men längre än 50 meter totalt vore ju kul att få prova på

jag älskar utmaningar så jag räds inte att det är svårt men en islänning i hagen känns som en dröm väldigt långt borta

Så fruktansvärt oprofessionellt, trist att du råkat ut för såna. Hästar som inte töltar klockrent ska inte gå på turridning med kunder, punkt. Det är ju trots allt tölten de flesta betalar för, oavsett ridvana.

 

[Bliss]

Är också storhästryttare i botten även om jag alltid känt mig mer bekväm på hästar i ponnystorlek eller strax däröver. Jag red några turer på islandshäst och det var ju mysigt, men när jag ville se om det verkligen var nåt för mig bokade jag privatlektioner för en duktig tränare på välridna islandshästar och det var kanon! Blev helt biten och nu har jag två egna. De är båda runt 140 i mankhöjd och den ena har nästan steg som en mindre storhästen.

 

[Sined]

När jag tog en lektion före turen log tränaren snett och sa mest 'ja, bara för man tävlar msv dressyr ska man ju inte tro att det är lätt'. Tack det vet jag redan? Kan det vara därför jag bokade lektion?
Ner i skosulorna bara

Trist att du kände dig illa bemött, säkerligen med all rätt. Om det känns bättre så har något liknande hänt mig. I mitt fall så var det en människa som drev ridskolan jag just hade börjat på som lade av ett riktigt gapskratt inför hela ridgruppen och påpekade högt och ljudligt att "det här är minsann ingen tävling i vem som sitter snyggast". Avsikten var förmodligen att "plocka ner mig på jorden". Lilla jag som redan knappt syntes eller hördes, det enda jag ville var att lära mig mer om dessa fina hästar som jag var så fascinerad av. Vad ska man säga om det? På den tiden trodde jag t ex på allvar att man inte tillämpade lodrät sits inom den här sporten, det var ju så jag blev lärd. Jösses vad glad jag blev när jag sedan träffade en annan tränare som var mer i "min stil" och som följde det jag sedan tidigare kände till: Utbildningsskalan. Ridning i balans och enligt ett system som jag kunde relatera till.

Låt inte en enda människa med trist attityd avskräcka dig. Det finns så många duktiga, ödmjuka och trevliga människor som brinner för denna underbara ras och dess gångarter.