Man kan ha ett par kompostgaller utanför så kommer du runt lagen. Det är inte meningen att valpen ska förvaras i bur (vilket lagen syftar till), utan att man ska slippa bli sönderbiten och ge valpen möjlighet att varva ner. Jag tycker f ö att valpar måste lära sig att vara i bur för att det ska vara en trygg plats när de blir större.
Skriver du gallerbur så menar du nog gallerbur och inte kompostgaller vilket du nu skrivit på ett internetforum så det är glasklart att du har bur inne som du förvarar din valp i.
Jag har heller aldrig haft valp i bur, annat än vid rehab efter skada. > 15 BC-valpar som vuxit upp hos mig sista 15 åren.
Jag har galler utanför pga bor så folk kan se rakt in. Jag är helt medveten om att jag inte är anonym och att min adress inte är hemlig.
Jag tänker också att hurvida man faktiskt tycker att man har problem under valptiden beror mycket på ens inställning och tro på vad man har att förvänta sig. Tror man att valpen ska vara jättesnäll så är det klart att det blir tvärtufft om man då dessutom får en svårare individ.När vi var på valpkurs med vårat bitande monster( jakthund) så tänkte jag herregud.. Men det visade sig att vi hade minst problem av alla 5 som var där. Så jag kände mig inte riktigt lika kass som hundägare efter den kursen. Det är nog väldigt få som inte har problem med valptiden skulle jag tro.
Förutom i bilen då antar jag?
Samma här. Har aldrig heller haft något djur överhuvudtaget i en bur på det viset annat än vid transport.
Jag tror också att nya hundägare överskattar sitt inflytande på hur hunden uppför sig! Att om man gör si eller så kommer man få en lydig valp. Lydnad tar TID! Om valpen är piraya eller inte är nästan omöjligt att påverka i början. Det är MYCKET arv och personliget som styr.
Nej de har så klart åkt säkert, men jag har inte tränat på bur annat än att stoppa in valpen och åka.
Javisst så är det. Instämmer i att arv och personlighet spelar stor roll. Även i att saker tar tid. Däremot är jag så trött på okunniga hundägare som inte tar sitt ansvar och hjälper hunden som befinner sig i stor stress samt som riskerar att agera aggressivt mot andra hundar, människor samt utsätta sig själv för farliga situationer. Som Steen nämner i videon så riskerar dessa hundar att avlivas och ses som aggressiva när det i själva verket är frågan om okunskap och otydlighet hos hundägaren. Gör som trådstartaren! Ta ansvar, sök kunskap, ta hjälp och förbättra situationen!
Ja, exakt. Man får både en annan inställning och en annan verktygslåda för att hantera det som dyker upp. Kvällsrycket före nattvilan blir inte "Hjälp min valp är rabiat och tuggar sönder mig!!", utan "Jaha, nu är den sån, ge den en papplåda att slita i".
) och misströstande släktingar.Så du är okej med det för att det är lagligt i Norge, men om du bodde i Sverige vore du inte okej med det, för att det är olagligt? Inte för att det inte är rätt att ha hund i bur på natten?
Ja verkligen. Min kompis hade lite panik att hennes valp började bita sönder hennes pall. Jag var mer "YES! En möbel som är billig att ersätta!". Och talade om för henne att bara ge upp den där pallen. Tar hon bort den så biter han bara på nästa grejj istället - och då blir det ännu dyrare. Och ja, han bet inte sönder några fler möbler sen. Det är verkligen bara en sån valpgrejj som man får räkna med.
Så resonerar jag och min ena syster också. Alla kartonger och liknande vi får, nästan, hamnar i gapet på våra hundar sedan valpåldern. Hon har unghund, snart ett år nu. Inte bitit särskilt mycket som han inte fick. En sko eller två tror jag, men en himla massa kartonger har hon fått samla upp bitarna efter. min bror som har kullbrodern har däremot fått mycket mer slaktat i sitt hem, dörrkarmar och möbler och väggar. men hunden har inte fått särdeles mycket leksaker och absolut INTE kartonger eller toarullar för "så det ska se ut som hemma hos X med en massa skit överallt?! Aldrig i livet, kommer du och städar?!". Men varsågod till tuggandet i det som inte är godkänt då, varsågod. Det är SÅ lätt att undvika, och vi städar hellre efter våra hundar när de har roat sig. Det sparar pengar i slutändan. Och aktiverar hunden på samma gång. Godis i kartonger är billiga leksaker.Ja verkligen. Min kompis hade lite panik att hennes valp började bita sönder hennes pall. Jag var mer "YES! En möbel som är billig att ersätta!". Och talade om för henne att bara ge upp den där pallen. Tar hon bort den så biter han bara på nästa grejj istället - och då blir det ännu dyrare. Och ja, han bet inte sönder några fler möbler sen. Det är verkligen bara en sån valpgrejj som man får räkna med.
De jag har nu var dock läskigt lätta. Så hur nästa valp än blir så kommer den garanterat bli värre
Jag har inte heller "tränat". Raptormode = in i buren. Somnar snabbt då beteendet oftast kommer pga övertrött. Riktig ragata med mat (stort resursförsvar och vill stjäla andras mat) äter hon i buren. Då stänger jag faktiskt grinden för att vara säker på att hon inte tar sig ut. Ändå rusar hon in. Det finns inga negativa känslor kring burvistelse. Åka bil och vara på hundträning = vistas i mycket mindre bur under mycket längre tid. Men tiden när hon är själv har såklart utökats efterhand. Eftersom hon inte biter sönder saker behövs inte bur när vi är på läger, men för de som inte kan låta bli inredning är det ju stor bur på rummet eller liten i bilen som är alternativet. Då tycker jag personligen att det är mycket snällare mot hunden att den gillar sin bur.
Finns det förresten någon bild på hundeländet?Jag är så tacksam för alla svar! Hinner inte svara på allt men slänger in några "allmänna" svar här och var
Jag vill verkligen understryka att hans beteende inte kom som en fullständig chock, jag trodde inte att valptiden skulle vara en dans på rosor. Men, jag var inte beredd på att dessa beteenden skulle komma vid 13-14 veckor, kanske snarare isåfall från 6 månader och framåt.
Tänkte då att vi hinner gå både valpkurs och lydnadskurs så kanske dessa problem aldrig uppstår, men nu hann vi inte dit innan dom gjorde det. Men vi tog tag i det direkt och kommer göra allt i vår makt för att få bukt med dessa.
Givetvis är han full i bra egenskaper också! Smart och lättlärd, bryr sig inte ett skvatt om bilar eller cyklar, inga problem att klippa klor osv. Vi älskar honom kopiöst mycket och vill att han ska växa upp till en bra individ, vilket är vårat ansvar att se till, med lite experthjälp på vägen när det behövs
Det är egentligen typ obligatoriskt. Du är på helt rätt väg! Detta kommer lösa sig för dig, det är jag övertygad om. Valp- och unghundstiden är tuff men snart har du en mycket väluppfostrad och fin schäferhund om ni fortsätter på samma spår.Jag är så tacksam för alla svar! Hinner inte svara på allt men slänger in några "allmänna" svar här och var
Jag vill verkligen understryka att hans beteende inte kom som en fullständig chock, jag trodde inte att valptiden skulle vara en dans på rosor. Men, jag var inte beredd på att dessa beteenden skulle komma vid 13-14 veckor, kanske snarare isåfall från 6 månader och framåt.
Tänkte då att vi hinner gå både valpkurs och lydnadskurs så kanske dessa problem aldrig uppstår, men nu hann vi inte dit innan dom gjorde det. Men vi tog tag i det direkt och kommer göra allt i vår makt för att få bukt med dessa.
Givetvis är han full i bra egenskaper också! Smart och lättlärd, bryr sig inte ett skvatt om bilar eller cyklar, inga problem att klippa klor osv. Vi älskar honom kopiöst mycket och vill att han ska växa upp till en bra individ, vilket är vårat ansvar att se till, med lite experthjälp på vägen när det behövs
Jag har ju haft en hund som åt ALLT. Två sängar, mattor, alla mina jackor. Flera dörrar, skolböcker, plastpåsar, läkemedel. Oändligt mycket sopor. Länsat kyl och frys otaliga gånger. Hans förstörelselusta och matlust var enorm. Han hade alltid fri tillgång till tuggben, men för honom fanns det ingen vinst i att vara ok med att bita på en grej för att spara en annan. Jag fick tips om att smörja in allt med senap ocv tabasco, och då stjäl hundskrället senapsflaska. Hittar honom i soffan liggandes på rygg, med senapen som en nappflaskaJa verkligen. Min kompis hade lite panik att hennes valp började bita sönder hennes pall. Jag var mer "YES! En möbel som är billig att ersätta!". Och talade om för henne att bara ge upp den där pallen. Tar hon bort den så biter han bara på nästa grejj istället - och då blir det ännu dyrare. Och ja, han bet inte sönder några fler möbler sen. Det är verkligen bara en sån valpgrejj som man får räkna med.
De jag har nu var dock läskigt lätta. Så hur nästa valp än blir så kommer den garanterat bli värre
. Jag tror han var 7-8 år när jag köpte buren och det var en sådan lättnad för oss båda.
