Puppy blues..ledsen, hjälp!

[Aranita16]

Finns det förresten någon bild på hundeländet? Det är egentligen typ obligatoriskt.

Självklart, här är han vår vackra, smarta, busiga just nu lite "jobbiga" pojke

 

[Niyama]

Jag har ju haft en hund som åt ALLT. Två sängar, mattor, alla mina jackor. Flera dörrar, skolböcker, plastpåsar, läkemedel. Oändligt mycket sopor. Länsat kyl och frys otaliga gånger. Hans förstörelselusta och matlust var enorm. Han hade alltid fri tillgång till tuggben, men för honom fanns det ingen vinst i att vara ok med att bita på en grej för att spara en annan. Jag fick tips om att smörja in allt med senap ocv tabasco, och då stjäl hundskrället senapsflaska. Hittar honom i soffan liggandes på rygg, med senapen som en nappflaska . Jag tror han var 7-8 år när jag köpte buren och det var en sådan lättnad för oss båda.

Han var min första hund och jag fick så mycket råd. "Säg till honom ordentligt" var en klassiker. Alltså jag sa till honom ordentligt 200 ggr och han gjorde lika mycket fel för det. Det var en mycket bra förstahund, sett i retrospektiv. För jag är för evigt ödmjuk inför det faktum att man får anpassa metod efter hund. I det här fallet fick jag aldrig den där rollen som "ledare" eller vad man ska kalla det. Att min vilja trumfar hundens. Vi nådde en överenskommelse och det fick jag nöja mig med. Han blev ändå lydig nog att kunna gå lös överallt och kunna tävla elitlydnad.

Gud vad det låter som en jaktlabbe vi hade när jag var barn. Fast han lugnade ner sig vid kanske 3-4 års ålder och blev en väldigt enkel och samarbetsvillig hund. Finns många historier om allt den hunden åt upp. Vet att min mamma fick tips om saker att strö ut (tror ett kan ha varit tabasco) men det hindrade INTE honom, han bara drack lite extra

 

[Sel]

Självklart, här är han vår vackra, smarta, busiga just nu lite "jobbiga" pojke

Alltså schäferöron! De är så fantastiska!
Han är jättefin, som väntat!

 

[Milosari]

Gud vad det låter som en jaktlabbe vi hade när jag var barn. Fast han lugnade ner sig vid kanske 3-4 års ålder och blev en väldigt enkel och samarbetsvillig hund. Finns många historier om allt den hunden åt upp. Vet att min mamma fick tips om saker att strö ut (tror ett kan ha varit tabasco) men det hindrade INTE honom, han bara drack lite extra

Min var blandning mellan jaktlabbe och showlabbe. Energin från den första och betongskallen från den andra . Han var en late bloomer och blev kontaktbar när han var typ 7 år.

 

[Halvstrumpan]

Självklart, här är han vår vackra, smarta, busiga just nu lite "jobbiga" pojke

Han är så fin!

 

[Sel]

Jag har ju haft en hund som åt ALLT. Två sängar, mattor, alla mina jackor. Flera dörrar, skolböcker, plastpåsar, läkemedel. Oändligt mycket sopor. Länsat kyl och frys otaliga gånger. Hans förstörelselusta och matlust var enorm. Han hade alltid fri tillgång till tuggben, men för honom fanns det ingen vinst i att vara ok med att bita på en grej för att spara en annan. Jag fick tips om att smörja in allt med senap ocv tabasco, och då stjäl hundskrället senapsflaska. Hittar honom i soffan liggandes på rygg, med senapen som en nappflaska . Jag tror han var 7-8 år när jag köpte buren och det var en sådan lättnad för oss båda.

Han var min första hund och jag fick så mycket råd. "Säg till honom ordentligt" var en klassiker. Alltså jag sa till honom ordentligt 200 ggr och han gjorde lika mycket fel för det. Det var en mycket bra förstahund, sett i retrospektiv. För jag är för evigt ödmjuk inför det faktum att man får anpassa metod efter hund. I det här fallet fick jag aldrig den där rollen som "ledare" eller vad man ska kalla det. Att min vilja trumfar hundens. Vi nådde en överenskommelse och det fick jag nöja mig med. Han blev ändå lydig nog att kunna gå lös överallt och kunna tävla elitlydnad.

Fy farao!
Shiban åt faktiskt nästan inte på något annat förutom när hon ville ha uppmärksamhet... men Satan vad hon åt på FOLK! Och sin systerhund. det sistnämnda var det som var värst, att försöka freda sin något äldre och egentligen ganska skarpa hund från den här totalt outtröttliga, riviga och ettriga rävungen. Jag tror fortfarande att jag själv har ärr från den valptiden.

Lite kl*
Det är så himla lätt att säga "byt mot leksaker, skrik, pip, vänd ryggen till" etc men när man står där och känner att ingenting funkar är det verkligen lite tröstlöst. Tack och lov går det över, och så står man där och säger samma sak till nästa människa som har samma problem istället.

 

[Enya]

Missade: skrammelburken är nog lätt att googla. Den är nog mer tänkt som ett avbrott eller avledning.

Jag hade en hund som envist stod på bordet trots att jag ständigt körde ner henne. Hon visste att hon inte fick stå där, belöning och beröm när hon hoppade ner och allt sånt, men så fort jag vände ryggen åt var hon på bordet igen och skällde på mig när jag kom på henne och bad henne gå ner. Envis hund, hon såg väl mest det som en lek på något vis, det var som att han fnissade åt mig liksom, såsom hundar ibland gör när de leker. På väggen bakom hängde fat i plåt och plast i en sådan där av svärmor virkad grej som håller faten på väggen. Jag gav kommandot ner och pekade på golvet några gånger som vanligt, tydligt och bestämt. Hon viftade på svansen och skällde på mig, helt enligt rutin som vanligt. Jag drog de här virkade banden åt sidan så faten drösade i bordet alldeles bakom henne med en jäkla smäll strax efter jag sagt "ner" ytterligare en gång. Hon hoppade kvick som attan ner (av den öronbedövande smällen bakom arschlet på henne mer än av mitt kommando), fick beröm och godis för att hon gjorde det. Jag låtsade inte om något om smällen alls, utan belönade bara som vanligt att hon hade hoppat ner. Hon gick aldrig upp på bordet igen. Hon var en stabil hund både innan och efter. Inga rädslor varken före eller efter. Varken skotträdd för eller efter. Ingen ljudrädsla någonsin i hela sitt liv, inte rädd för höga smällar, ingen nervositet. Ingen rädsla för bord heller, men hon varken stod eller satt på bord mer. Förutom hos veterinär och där var det inga associationer med något hemskt. på henne fungerade, men en av de jag har nu skulle jag absolut inte använda metoden på. Det beror helt på hur hunden är.

Jag kan tänka mig att skrammelburken kanske är tänkt att vara något liknande syfte.

 

[Sel]

Jag hade en hund som envist stod på bordet trots att jag ständigt körde ner henne. Hon visste att hon inte fick stå där, belöning och beröm när hon hoppade ner och allt sånt, men så fort jag vände ryggen åt var hon på bordet igen och skällde på mig när jag kom på henne och bad henne gå ner. Envis hund, hon såg väl mest det som en lek på något vis, det var som att han fnissade åt mig liksom, såsom hundar ibland gör när de leker. På väggen bakom hängde fat i plåt och plast i en sådan där av svärmor virkad grej som håller faten på väggen. Jag gav kommandot ner och pekade på golvet några gånger som vanligt, tydligt och bestämt. Hon viftade på svansen och skällde på mig, helt enligt rutin som vanligt. Jag drog de här virkade banden åt sidan så faten drösade i bordet alldeles bakom henne med en jäkla smäll strax efter jag sagt "ner" ytterligare en gång. Hon hoppade kvick som attan ner (av den öronbedövande smällen bakom arschlet på henne mer än av mitt kommando), fick beröm och godis för att hon gjorde det. Jag låtsade inte om något om smällen alls, utan belönade bara som vanligt att hon hade hoppat ner. Hon gick aldrig upp på bordet igen. Hon var en stabil hund både innan och efter. Inga rädslor varken före eller efter. Varken skotträdd för eller efter. Ingen ljudrädsla någonsin i hela sitt liv, inte rädd för höga smällar, ingen nervositet. Ingen rädsla för bord heller, men hon varken stod eller satt på bord mer. Förutom hos veterinär och där var det inga associationer med något hemskt. på henne fungerade, men en av de jag har nu skulle jag absolut inte använda metoden på. Det beror helt på hur hunden är.

Jag kan tänka mig att skrammelburken kanske är tänkt att vara något liknande syfte.

Mja, det du beskriver är mer indirekt straff tänker jag. Lite som en hög signal eller vattenspruta om hunden gör något den inte får... Skrammelburken (som jag förstår den) används för att bryta fokus om hunden låser sig vid något. Även vid drag i koppel till exempel. Lite lika men ändå inte.
Det kan förstås vara min personliga tolkning.

@dobbis också: Jag gillar personligen inte endera för mina hundar, men alla är olika. En vacker dag kanske jag står där och blir desperat liksom... men boomen som blev efter något klipp på TV med den där jävla skrammelburken minns jag väl, det var nästan exakt samma som CM's "Pshh" och kick i ljumsken liksom. Inte alls trevligt.

 

[Nepenthe]

Ja och det går lika bra med en nyckelknippa

Har kört den en gång på en hund som rymde. Han tränades, fick vara lös, vi jagade med han mm mm men ändå så var det vid ett ställe vid stugan han stack.
Blev som en fix ide och vi kunde säkerligen "bara" struntat i det och haft honom kopplad jämnt (stugan ligger långt ute på landet = inga vägar i närheten)
Men då tog vi den metoden som en lösning att bryta honom.
Det fungerade.

 

[Aranita16]

Vi skulle ju varit på valpträff igår, tyvärr blev den inställd pga för många avhopp/sjukdom vi kör istället en privatkurs idag igen med hundmöte. Jag, sambon, tränaren och hennes hund.
Vi hoppas på ännu mer framsteg idag!

 

[Nordthor]

Fy farao!
Shiban åt faktiskt nästan inte på något annat förutom när hon ville ha uppmärksamhet... men Satan vad hon åt på FOLK! Och sin systerhund. det sistnämnda var det som var värst, att försöka freda sin något äldre och egentligen ganska skarpa hund från den här totalt outtröttliga, riviga och ettriga rävungen. Jag tror fortfarande att jag själv har ärr från den valptiden.

Lite kl*
Det är så himla lätt att säga "byt mot leksaker, skrik, pip, vänd ryggen till" etc men när man står där och känner att ingenting funkar är det verkligen lite tröstlöst. Tack och lov går det över, och så står man där och säger samma sak till nästa människa som har samma problem istället.

Haha apropå ditt kl. Minns när vi varit och hämtat Mallen från uppfödaren och stannade till för en liten kiss. Han satte sig stenhårt i mitt byxbenen och VÄGRADE att släppa. Alltså inget i hela världen hade fått honom att lossa från den, i hans tycke, bästa leksaken i hela världen. Så där stod jag och skrattade gott åt det där förslaget om att byta mot leksak. Ska sägas att det blev hund av den lilla snabb-käften med.

 

[BornAgain]

Haha apropå ditt kl. Minns när vi varit och hämtat Mallen från uppfödaren och stannade till för en liten kiss. Han satte sig stenhårt i mitt byxbenen och VÄGRADE att släppa. Alltså inget i hela världen hade fått honom att lossa från den, i hans tycke, bästa leksaken i hela världen. Så där stod jag och skrattade gott åt det där förslaget om att byta mot leksak. Ska sägas att det blev hund av den lilla snabb-käften med.

Typ 99 av 100 blir det hund av. Det är bara en lång väg dit ibland

Schäferprinsessan kunde vara en riktig pain - men jag fick 5-6 år då jag var tacksam varenda dag, timme och ögonblick att jag hade henne (Hon höll på att ryka (omplacering eller avlivning) som unghund pga kombo av rädsla och dådkraft )

 

[Nordthor]

Typ 99 av 100 blir det hund av. Det är bara en lång väg dit ibland

Schäferprinsessan kunde vara en riktig pain - men jag fick 5-6 år då jag var tacksam varenda dag, timme och ögonblick att jag hade henne (Hon höll på att ryka (omplacering eller avlivning) som unghund pga kombo av rädsla och dådkraft )

Känns ibland som en evighet bara när man i hundens ögon är världens skojigaste kampleksak. Men det går ju över snabbt (särskilt om man skulle få för sig att jämföra med människobarn som kan vara riktigt jävliga under väldigt mycket längre tid...)

Och till TS: Håll ut! Det blir säkert bra detta. Och det är helt okej att klia sig i huvudet ibland och undra vad man gett sig in på.

 

[Aranita16]

Nyss hemkomna från kursen, och det gick så bra så jag gråter av lycka!
Vi körde samma koncept som i fredags. Först se på håll, sen passera varandra och sen gå bakom. Han skällde nästan ingenting, och kursen avslutades med att han och kursledarens hund (en mkt vänlig och lugn labbetik) fick umgås med varandra på ett stort fält. Dom lekte, utforskade ihop och gick bredvid varandra. Min lille kille var väldigt snäll och vänlig mot tiken. Nästa kurs blir till helgen!

 

[Troll]

Nyss hemkomna från kursen, och det gick så bra så jag gråter av lycka!
Vi körde samma koncept som i fredags. Först se på håll, sen passera varandra och sen gå bakom. Han skällde nästan ingenting, och kursen avslutades med att han och kursledarens hund (en mkt vänlig och lugn labbetik) fick umgås med varandra på ett stort fält. Dom lekte, utforskade ihop och gick bredvid varandra. Min lille kille var väldigt snäll och vänlig mot tiken. Nästa kurs blir till helgen!

Men så klart det blev så!!!! Gud så kul!!! Heja er

 

[Milosari]

Hundar har aldrig varit så kaotiska och haft så mycket sociala problem. Ett svenskt problem överlag resten av världen har inte lika stora problem med detta.

Jag tror att småhundar är sämre mentalt nu än förr. Att det numera finns en tolerans för neuroser men faktiskt också att hundägare går i taket av hundslagsmål. En hund får aldrig vara arg, men det är inga problem alls att den darrar som ett asplöv typ.

Och lägg till det att det finns många hundägare som helt saknar erfarenhet av några djur alls när de köper sin första hund. "Han vill bara hälsa" är en klassiker på hundar som med all önskvärd tydlighet visar att det vill den inte alls...

Jag tycker mig nog se skillnad under mina år som hundägare (25 eller 40+ år beroende på hur man räknar ).

 

[Fetaost]

Jag tror att småhundar är sämre mentalt nu än förr. Att det numera finns en tolerans för neuroser men faktiskt också att hundägare går i taket av hundslagsmål. En hund får aldrig vara arg, men det är inga problem alls att den darrar som ett asplöv typ.

Och lägg till det att det finns många hundägare som helt saknar erfarenhet av några djur alls när de köper sin första hund. "Han vill bara hälsa" är en klassiker på hundar som med all önskvärd tydlighet visar att det vill den inte alls...

Jag tycker mig nog se skillnad under mina år som hundägare (25 eller 40+ år beroende på hur man räknar ).

Jag tycker mentaliteten hos småhundar snarare är mycket mer delad än bara sämre.
I vissa raser läggs stor kraft på utvärdering av mentalitet och avlar utefer det medans i andra raser finns noll intresse. I de raser där man bryr sig om mentalitet blir den istället bättre.
Just små hundar har blivit väldigt populära att ha med sig överallt i samhället på ett helt annat sätt än för 20 år sen bara. Jag är tveksam om små hundar 20-30 år tillbaka verkligen var så mycket bättre eller om de bara levde mer kravlöst.

 

[Bulldoozer]

Jag tycker mentaliteten hos småhundar snarare är mycket mer delad än bara sämre.
I vissa raser läggs stor kraft på utvärdering av mentalitet och avlar utefer det medans i andra raser finns noll intresse. I de raser där man bryr sig om mentalitet blir den istället bättre.
Just små hundar har blivit väldigt populära att ha med sig överallt i samhället på ett helt annat sätt än för 20 år sen bara. Jag är tveksam om små hundar 20-30 år tillbaka verkligen var så mycket bättre eller om de bara levde mer kravlöst.

När jag var "ung" var det inte så vanligt med små hundar som jag upplever det är idag. Eller så är det tillfällighet men jag upplevde att folk som skulle ha hund valde typ labbe, schäfer eller annat. Schabrador korsningar var på modet då.
Tycker jag ser betydligt mer småhundar överallt numera än då. Första gången jag kan komma ihåg trenden med småhundar sköt i höjden var med Paris Hilton när hon bar runt på sin chihuahua i handväska. Det möjligt att det var nån trend innan dess men det den trenden jag minns tydligt och att antalet småhundar i bekantskapskretsen exploderade. Tänker som du att när man inte såg så mycket småhundar förr så såg man ju inte så mycket problem med mentaliteten heller.
Sen tror jag att trenden med att behandla sina småhundar som accessoarer, bäbisar eller leksaker inte gynnar dem. Det bästa är om hundarna faktiskt behandlas som hundar..

 

[BornAgain]

Mycket av "bättre förr" är en myt. Förr fick mycket skit bara flyta - skit som människor idag med rätta blir kritiserade för eller till som och med leder till åtal. Hundar slogs då också. Ibland bet de ihjäl varandra, då ersatte man kanske värdet av den dödade hunden. Hundar var billigare och veterinärvården mindre utbyggd. Jag minns en tid när folk hade bandhundar eller hund som var ute på gården - blev man som människa biten fick man skylla sig själv. När vi som barn blev nafsade av grannens hundar så utgick våra föräldrar att vi gjort något fel.

 

[Bulldoozer]

Mycket av "bättre förr" är en myt. Förr fick mycket skit bara flyta - skit som människor idag med rätta blir kritiserade för eller till som och med leder till åtal. Hundar slogs då också. Ibland bet de ihjäl varandra, då ersatte man kanske värdet av den dödade hunden. Hundar var billigare och veterinärvården mindre utbyggd. Jag minns en tid när folk hade bandhundar eller hund som var ute på gården - blev man som människa biten fick man skylla sig själv. När vi som barn blev nafsade av grannens hundar så utgick våra föräldrar att vi gjort något fel.

Det fanns mycket som var sämre förr, inte minst hundträningen. Däremot tycker jag det sunt att ha respekt för hundar och min förälder utgick (ofta med rätta) att vi barn gjort fel om vi blev nafsade. Sen är det kanske inte så vettigt att lämna barn och hund oövervakade..