Puppy blues..ledsen, hjälp!

[Snurrfian]

Jag har rensat upp i tråden och flyttat ut vissa inlägg till en ny tråd om tv - experter. Om något inlägg har hamnat fel, hör av så kan jag lösa det. Snurrfian - moderator

 

[Fetaost]

Ska vi ha en utbrytning till om ”kamphundar” så TS tråd kan få handla om hennes hund och det hen efterfrågade?

 

[Aranita16]

I söndags var vi på valpkurs, och ja, min kille vann tävlingen mest/högst skall. Andrapris gick till en finsk lapphund
När vi skulle träna passera drog han i kopplet så han nästan ströp sig själv i vilja att få komma fram och hälsa. Men han tröttade ut sig själv och sov i flera timmar när vi kom hem.

På kvällen tog vi en långpromenad i skogen i sällskap av 3 hundar. En whippet och två greyhounds. Whippettiken har han träffat innan men greyhoundsen var första gången. Vad händer? Jo han beter sig som ett ljus, skäller inte en enda gång och går bara som en ängel bredvid de 3 andra hundarna

 

[Nota]

I söndags var vi på valpkurs, och ja, min kille vann tävlingen mest/högst skall. Andrapris gick till en finsk lapphund
När vi skulle träna passera drog han i kopplet så han nästan ströp sig själv i vilja att få komma fram och hälsa. Men han tröttade ut sig själv och sov i flera timmar när vi kom hem.

På kvällen tog vi en långpromenad i skogen i sällskap av 3 hundar. En whippet och två greyhounds. Whippettiken har han träffat innan men greyhoundsen var första gången. Vad händer? Jo han beter sig som ett ljus, skäller inte en enda gång och går bara som en ängel bredvid de 3 andra hundarna

Du kanske var mer avslappnad då eftersom du själv var trött

 

[Aranita16]

Ja, det är möjligt att jag omedvetet spred ett lugn runt mig, inget jag tänkte på dock men jag var bara väldigt glad att promenaden gick så bra

 

[Aranita16]

En liten uppdatering om hur det går
I helgen var han med mig till jobbet en stund. Under promenaden dit, hamnar vi bakom en hund, ca 20 m bakom gissningsvis. Han brydde sig inte ett skvatt om den hunden, och fick givetvis tonvis med beröm av mig.

Övriga promenader under helgen har han skällt på andra hundar. Idag mötte vi en hund som han råskällde mot, jag försökte avleda honom med annat utan framgång. Jag log och hälsade glatt på andra hundens ägare, satte mig sen på huk bredvid honom, klappade lugnt och pratade med glad ton om hur fin den andra hunden var, kom så går vi, osv. Han följde med och tystnade.

Mötande människor har han inte skällt/morrat mot på ett tag
Vi är nu anmälda till en noseworkkurs och det ska bli så kul, en aktivitet jag verkligen saknat! Jag försöker tänka "skitsamma om han skäller, han tysnar väl nångång och förhoppningsvis fokuserar man mest på eukalyptusen"

 

[BornAgain]

En liten uppdatering om hur det går
I helgen var han med mig till jobbet en stund. Under promenaden dit, hamnar vi bakom en hund, ca 20 m bakom gissningsvis. Han brydde sig inte ett skvatt om den hunden, och fick givetvis tonvis med beröm av mig.

Övriga promenader under helgen har han skällt på andra hundar. Idag mötte vi en hund som han råskällde mot, jag försökte avleda honom med annat utan framgång. Jag log och hälsade glatt på andra hundens ägare, satte mig sen på huk bredvid honom, klappade lugnt och pratade med glad ton om hur fin den andra hunden var, kom så går vi, osv. Han följde med och tystnade.

Mötande människor har han inte skällt/morrat mot på ett tag
Vi är nu anmälda till en noseworkkurs och det ska bli så kul, en aktivitet jag verkligen saknat! Jag försöker tänka "skitsamma om han skäller, han tysnar väl nångång och förhoppningsvis fokuserar man mest på eukalyptusen"

Inga stilpoäng i nosework och jag vet en cockerspaniel som låter som en mistlur hela tävlingar. Den är i klass 3

 

[Stergo]

Vi är nu anmälda till en noseworkkurs och det ska bli så kul, en aktivitet jag verkligen saknat! Jag försöker tänka "skitsamma om han skäller, han tysnar väl nångång och förhoppningsvis fokuserar man mest på eukalyptusen"

Valpar på kurs är spännande! Vi gick NW-kurs med min tuss när hon var 9 månader. Hon ägnade första tillfället åt att försöka leka med de andra hundarna En liten tuss som for runt i kopplet i höga hopp. Sedan förstod hon att hon fick godis och beröm för att lukta och började fokusera för första gången i sitt liv.

 

[Aranita16]

Nu har det gått ett tag sedan jag startade tråden och mycket har hänt! Kände därför för en uppdatering min lille är nu 5 månader och vi kämpar på med skällandet mot andra hundar. Ett tag var det mycket bättre, sen kom spökåldern och vi kastades tillbaka på ruta ett, eller ruta minus 10...

Kurser vi gått är valpkurs, mötesträning, stadsträning och valplek. Valplek är en favorit hos både mig och honom! Upplägget brukar vara att vi först går en gemensam promenad så hundarna får "gå av sig" innan. Sen delas dom in i 2 grupper , en för de lite större och en för de mindre. (Storleksmässigt)

Kursledaren har så roligt åt att han låter högst , tuffast och mest av alla, men när det är dags för fri lek är han den lugnaste av alla. Han får så mycket beröm av
kursledaren för att han är så duktig på att läsa av andra hundar och deras kroppsspråk. Han trivs bättre i gruppen för små hundar och leker jättefint och bra med en dvärgpudel och en bichon havanese. Så roligt att se min lilla stora kille med sina enorma tassar leka med hundar som är mindre än hans huvud

Men, problemet att han skäller vid åsynen av en annan hund (både ute och inifrån bilen) har förvärrats sen han klev in i spökåldern.. Han skäller som aldrig förr och är omöjlig att avleda så fort han fått syn på en hund. Det enda vi kan göra är att behålla lugnet, hälsa glatt på mötande husse/matte och gå förbi. Han tystnar när han inte längre ser den andra hunden. Vi har fått börja om från början med träningen i detta.

Det är så frustrerande att han skäller som en galning när vi VET att han är oerhört snäll mot andra hundar...men säg det till "Agda 75 år" som går förbi med sin hund och tittar på oss som att han vore en mördarmaskin, och det gör mig så ledsen. En del tittar verkligen på oss med förakt/avsmak och jag riktigt ser hur dom tänker att "där kommer hon med sin farliga, ouppfostrade hund" . Då ska dom bara veta hur mycket vi kämpat och kämpar med detta sen han var 14 veckor...

I övrigt är han väldigt enkel att ha att göra med. Fortsatt inga problem att åka bil, följer med mig till jobbet ibland och hans bitande är oerhört mycket bättre/lugnare nu

 

[Bulldoozer]

Nu har det gått ett tag sedan jag startade tråden och mycket har hänt! Kände därför för en uppdatering min lille är nu 5 månader och vi kämpar på med skällandet mot andra hundar. Ett tag var det mycket bättre, sen kom spökåldern och vi kastades tillbaka på ruta ett, eller ruta minus 10...

Kurser vi gått är valpkurs, mötesträning, stadsträning och valplek. Valplek är en favorit hos både mig och honom! Upplägget brukar vara att vi först går en gemensam promenad så hundarna får "gå av sig" innan. Sen delas dom in i 2 grupper , en för de lite större och en för de mindre. (Storleksmässigt)

Kursledaren har så roligt åt att han låter högst , tuffast och mest av alla, men när det är dags för fri lek är han den lugnaste av alla. Han får så mycket beröm av
kursledaren för att han är så duktig på att läsa av andra hundar och deras kroppsspråk. Han trivs bättre i gruppen för små hundar och leker jättefint och bra med en dvärgpudel och en bichon havanese. Så roligt att se min lilla stora kille med sina enorma tassar leka med hundar som är mindre än hans huvud

Men, problemet att han skäller vid åsynen av en annan hund (både ute och inifrån bilen) har förvärrats sen han klev in i spökåldern.. Han skäller som aldrig förr och är omöjlig att avleda så fort han fått syn på en hund. Det enda vi kan göra är att behålla lugnet, hälsa glatt på mötande husse/matte och gå förbi. Han tystnar när han inte längre ser den andra hunden. Vi har fått börja om från början med träningen i detta.

Det är så frustrerande att han skäller som en galning när vi VET att han är oerhört snäll mot andra hundar...men säg det till "Agda 75 år" som går förbi med sin hund och tittar på oss som att han vore en mördarmaskin, och det gör mig så ledsen. En del tittar verkligen på oss med förakt/avsmak och jag riktigt ser hur dom tänker att "där kommer hon med sin farliga, ouppfostrade hund" . Då ska dom bara veta hur mycket vi kämpat och kämpar med detta sen han var 14 veckor...

I övrigt är han väldigt enkel att ha att göra med. Fortsatt inga problem att åka bil, följer med mig till jobbet ibland och hans bitande är oerhört mycket bättre/lugnare nu

Det kommer att släppa så småningom. Kan vara så att leken med andra hundar bygger förväntningar i hundmötena men så småningom kommer poletten trilla ner..
Det absolut inget ovanligt att passera rabiata unghundar (eller att ha en själv ) eller äldre heller. Jag som har tre hundar får här hemma släpa hela gänget förbi hundmöten (som sker ca var tredje månad) fast de i andra miljöer kan uppföra sig eller ja iallafall två av tre. Den äldsta går numera förbi både neutrala som provocerande hundar hur lugnt som helst men han var faktiskt mer än en handfull som yngre.

 

[Aranita16]

Tack, jag hoppas och tror också att han kommer att lugna sig med tiden

Ibland är det svårt att veta vad som hjälper eller stjälper. Som du skrev så kan säkert valpleken bidra till att han förväntar sig att få hälsa på/leka med andra hundar, samtidigt som den ger honom så mycket. Det är alltid samma hundar med så dom små hundarna har blivit hans kompisar, och det känns bra att han har ett litet antal vänner att leka med

Ibland går vi i sällskap av annan hund som han känner. Om vi under den promenaden möter en annan hund bryr han sig inte ett skvatt, då är han väl istället fullt fokuserad på sitt eget sällskap.

Jag försöker verkligen att inte bry mig om folks blickar men jag blir så ledsen , uppgiven och frustrerad när folk som sagt tittar på oss med avsmak..

Min förra hund, bullterriern skällde ALDRIG mot andra hundar utan var en ängel vid hundmöten. Det hände såklart att mötande hundar skällde, morrade och gjorde utfall mot honom, men det brydde han sig inte om och jag dömde aldrig ägaren , utan tyckte isåfall synd om dom för det syntes på dom som led av det.

Nu är det istället jag som har den skälliga hunden och jäklar vad jag känner mig dömd av ägare till hundar som inte skäller

 

[Tajger]

Tack, jag hoppas och tror också att han kommer att lugna sig med tiden

Ibland är det svårt att veta vad som hjälper eller stjälper. Som du skrev så kan säkert valpleken bidra till att han förväntar sig att få hälsa på/leka med andra hundar, samtidigt som den ger honom så mycket. Det är alltid samma hundar med så dom små hundarna har blivit hans kompisar, och det känns bra att han har ett litet antal vänner att leka med

Ibland går vi i sällskap av annan hund som han känner. Om vi under den promenaden möter en annan hund bryr han sig inte ett skvatt, då är han väl istället fullt fokuserad på sitt eget sällskap.

Jag försöker verkligen att inte bry mig om folks blickar men jag blir så ledsen , uppgiven och frustrerad när folk som sagt tittar på oss med avsmak..

Min förra hund, bullterriern skällde ALDRIG mot andra hundar utan var en ängel vid hundmöten. Det hände såklart att mötande hundar skällde, morrade och gjorde utfall mot honom, men det brydde han sig inte om och jag dömde aldrig ägaren , utan tyckte isåfall synd om dom för det syntes på dom som led av det.

Nu är det istället jag som har den skälliga hunden och jäklar vad jag känner mig dömd av ägare till hundar som inte skäller

Vet precis hur du känner det, när jag är ute med mitt gäng ”skäller en - skäller alla” Hundmöten klarar vi inte alls, eller gå förbi trädgård med skällande hund/ar. Då får jag ta en stor omväg och vinkar ursäktande till den mötande och känner mig som sämsta hundägaren som inte kan uppfostra mina hundar För mig går en och en bra (för det mesta) men JAG orkar inte gå fem-sex långa rundor om dagen
Hoppas det bättrar sig för din med åldern

 

[Bulldoozer]

Vet precis hur du känner det, när jag är ute med mitt gäng ”skäller en - skäller alla” Hundmöten klarar vi inte alls, eller gå förbi trädgård med skällande hund/ar. Då får jag ta en stor omväg och vinkar ursäktande till den mötande och känner mig som sämsta hundägaren som inte kan uppfostra mina hundar För mig går en och en bra (för det mesta) men JAG orkar inte gå fem-sex långa rundor om dagen
Hoppas det bättrar sig för din med åldern

Jupp, samma här.. Antingen har jag tre välartade hundar som går förbi som änglar MEN om en hund moffar lite så har jag tre muppar som trasslar runt som idioter .
Blir alltid chockad när folk kommenterar att våra hundar är då väluppfostrade men så ser dom inte dom hemmavid .

Eftersom jag inte heller orkat flera promenader så blir det som det blir, särskilt när man ofta haft en unghund med tonårsfasoner med i ekvationen..

 

[Aranita16]

Nu är vi precis hemkomna från en 7 km promenad i skogen i sällskap av 10 andra hundar. En helt fantastisk promenad som gick hur bra som helst! Vi möttes upp på parkeringen och då var det lite skall-fest bland vissa av deltagarna, men när vi började att gå tystnar alla och bara går tillsammans i harmoni.

Min kille fick så mycket beröm för hur lugn och snäll han är mot allt och alla

Så hans problem är att han gapar och skäller när han ser andra hundar på håll. Går han däremot med andra är han hur lugn tyst och snäll som helst. Tänk om alla som blänger så ogillande på oss skulle veta det

 

[Tajger]

Jupp, samma här.. Antingen har jag tre välartade hundar som går förbi som änglar MEN om en hund moffar lite så har jag tre muppar som trasslar runt som idioter .
Blir alltid chockad när folk kommenterar att våra hundar är då väluppfostrade men så ser dom inte dom hemmavid .

Eftersom jag inte heller orkat flera promenader så blir det som det blir, särskilt när man ofta haft en unghund med tonårsfasoner med i ekvationen..

Precis så, andra är imponerade, medans man själv är slut

 

[geting]

Tack, jag hoppas och tror också att han kommer att lugna sig med tiden

Ibland är det svårt att veta vad som hjälper eller stjälper. Som du skrev så kan säkert valpleken bidra till att han förväntar sig att få hälsa på/leka med andra hundar, samtidigt som den ger honom så mycket. Det är alltid samma hundar med så dom små hundarna har blivit hans kompisar, och det känns bra att han har ett litet antal vänner att leka med

Ibland går vi i sällskap av annan hund som han känner. Om vi under den promenaden möter en annan hund bryr han sig inte ett skvatt, då är han väl istället fullt fokuserad på sitt eget sällskap.

Jag försöker verkligen att inte bry mig om folks blickar men jag blir så ledsen , uppgiven och frustrerad när folk som sagt tittar på oss med avsmak..

Min förra hund, bullterriern skällde ALDRIG mot andra hundar utan var en ängel vid hundmöten. Det hände såklart att mötande hundar skällde, morrade och gjorde utfall mot honom, men det brydde han sig inte om och jag dömde aldrig ägaren , utan tyckte isåfall synd om dom för det syntes på dom som led av det.

Nu är det istället jag som har den skälliga hunden och jäklar vad jag känner mig dömd av ägare till hundar som inte skäller

Jag har också en skällig galning till unghund, medan min förra vovve var fromheten själv otrolig whiplash.

Min är också snäll med sina hundkompisar men klarar inte av att se hundar på promenad. Han går helt upp i varv och börjar typ darra av upphetsning när han ser en annan hund. Jag tror det handlar om frustration, att han så gärna vill leka men inte kan.

Men! Han är så mycket lättare att bryta nu än han var innan! Och även om han börjar skälla så slutar han när vi går iväg så även om det tar evigheter så blir det faktiskt bättre. Jag hejar på er!!!

 

[Aranita16]

Tack alla så skönt att få bekräftat att man inte är ensam om detta, även fast jag vet att det är ett vanligt problem.. men ändå skönt att få läsa era liknande erfarenheter.

Jag minns att någon svarade mig i tråden att jag kan tänka på att andra hundar man möter som inte skäller, kanske har andra problem som inte syns på samma sätt som skall gör, och det har jag verkligen både tagit till mig, och upplevt.

Det är så intressant på valpträffarna, att se hur dom andra beter sig i olika situationer.
Ett exempel är en golden retriever valp, jämngammal med min. Ibland har jag lite skämtsamt funderat på vad dom gör på kurserna (förutom det sociala såklart) för den lille otroligt söta valpen verkar ju kunna allt.. går som ett streck bredvid matte, skäller ingenting, kan massor av konster och trix osv.

Men, på valpleken är denne söta lilla valp väldigt hårdhänt mot dom andra valparna. Biter, brottas osv så kursledaren får ofta sätta honom i "utvisningsbåset" en stund.

Min däremot, som i början gapar och skäller, drar i kopplet så han stryper sig själv och är lite "överallt och ingenstans" på samma gång, är som en ängel mot dom andra hundarna. Så försiktig och inkännande, och lite för försiktig för att leka med dom jämnstora.

Därför leker han som sagt så otroligt bra och fint med dom minsta, chihuahuan, dvärgpudeln, bichon havanesen osv.

Om några veckor börjar vi fortsättningskursen på nosework, jag tror han kommer bli en stjärna i det jag bifogar en nytagen bild, han växer så det knakar

 

[Aranita16]

Ny uppdatering jag har fått så många kloka och bra svar i tråden så jag skriver gärna av mig igen.

Min lille är nu 6,5 månad. Han är helt underbar. Jätteduktig i nosework, och om några veckor ska han påbörja sin utbildning i personspår. Han är så lättlärd, har en tydlig av och påknapp - lyhörd, pigg och aktiv i lek/arbete, och väldigt nöjd, lugn och tillfreds inomhus när han fått leka/jobba av sig. Jätterolig att jobba med och väldigt mysig att mysa med

I helgen har vi varit på valplek, i fredags. Det gick lika bra som vanligt. Han skäller dock som en galning i bilen när vi kommer fram till platsen. När vi sedan börjar med en gemensam promenad på led, drar han i kopplet så han stryper sig själv första meterna, sen lugnar han sig. När vi sedan vänder för att gå tillbaka, får alla valpar träna på möten eftersom vi passerar varandra. Det gick hur bra som helst, han skällde inte en enda gång. I leken är han så fin och snäll kursledaren sa "XX är den som kommer bli störst av alla här, men han är den lugnaste, mjukaste av alla"
Jag är så oerhört stolt över honom

Lör och sön träffade han sin kompis, en schäferhane på 2 år som är fantastiskt snäll och en väldigt bra förebild för honom. Kompisen skäller inte mot andra hundar , så vi lät dom leka en stund och sen gick vi en promenad ihop. Lyckligtvis mötte vi en annan hund då, och vår lille bara tittade på den andra hunden, precis som kompisen gjorde, och fick mängder av beröm av oss.

Problemet kvarstår dock att han råskäller mot andra hundar om vi går ensamma, eller om vi åker bil och åker förbi en annan hund. Han skäller så man nästan tror rutorna ska explodera...

Nu är han ju inne i spökåldern, och vissa promenader lixom dundrar han ut genom dörren och skäller som en galning dom första metrarna/minuterna innan han tystnar. Nu när det mörknar så tidigt på dagarna blir det lite problematiskt då han upplevs som extra skällig i mörkret.

Han kan skälla på julbelysning i nån trädgård, en soptunna, vägskyltar som inte brukar stå där (dom gräver i grannkvartetet och dom tillfälliga skyltarna är tydligen jättefarliga..) och tyvärr skäller han ibland på mötande människor när det är mörkt ute

Just skällandet mot hundar och ibland människor är något jag lider av, för jag vill verkligen inte att folk ska tro att han är farlig. Jag pratar mkt med kursledaren om just detta och hon förstår min känsla men peppar mig hela tiden i att fortsätta som vi gör. Avleda och ignorera, inte göra skällandet till nån grej eller nåt som ger honom vår uppmärksamhet.

Det är bara så vansinnigt frustrerande att han är en ängel som ALLA älskar på våra träningar, valplekar och träffar med andra hundar, men att han gapar, skäller och har sig när vi går ensamma.

 

[Sel]

Ny uppdatering jag har fått så många kloka och bra svar i tråden så jag skriver gärna av mig igen.

Min lille är nu 6,5 månad. Han är helt underbar. Jätteduktig i nosework, och om några veckor ska han påbörja sin utbildning i personspår. Han är så lättlärd, har en tydlig av och påknapp - lyhörd, pigg och aktiv i lek/arbete, och väldigt nöjd, lugn och tillfreds inomhus när han fått leka/jobba av sig. Jätterolig att jobba med och väldigt mysig att mysa med

I helgen har vi varit på valplek, i fredags. Det gick lika bra som vanligt. Han skäller dock som en galning i bilen när vi kommer fram till platsen. När vi sedan börjar med en gemensam promenad på led, drar han i kopplet så han stryper sig själv första meterna, sen lugnar han sig. När vi sedan vänder för att gå tillbaka, får alla valpar träna på möten eftersom vi passerar varandra. Det gick hur bra som helst, han skällde inte en enda gång. I leken är han så fin och snäll kursledaren sa "XX är den som kommer bli störst av alla här, men han är den lugnaste, mjukaste av alla"
Jag är så oerhört stolt över honom

Lör och sön träffade han sin kompis, en schäferhane på 2 år som är fantastiskt snäll och en väldigt bra förebild för honom. Kompisen skäller inte mot andra hundar , så vi lät dom leka en stund och sen gick vi en promenad ihop. Lyckligtvis mötte vi en annan hund då, och vår lille bara tittade på den andra hunden, precis som kompisen gjorde, och fick mängder av beröm av oss.

Problemet kvarstår dock att han råskäller mot andra hundar om vi går ensamma, eller om vi åker bil och åker förbi en annan hund. Han skäller så man nästan tror rutorna ska explodera...

Nu är han ju inne i spökåldern, och vissa promenader lixom dundrar han ut genom dörren och skäller som en galning dom första metrarna/minuterna innan han tystnar. Nu när det mörknar så tidigt på dagarna blir det lite problematiskt då han upplevs som extra skällig i mörkret.

Han kan skälla på julbelysning i nån trädgård, en soptunna, vägskyltar som inte brukar stå där (dom gräver i grannkvartetet och dom tillfälliga skyltarna är tydligen jättefarliga..) och tyvärr skäller han ibland på mötande människor när det är mörkt ute

Just skällandet mot hundar och ibland människor är något jag lider av, för jag vill verkligen inte att folk ska tro att han är farlig. Jag pratar mkt med kursledaren om just detta och hon förstår min känsla men peppar mig hela tiden i att fortsätta som vi gör. Avleda och ignorera, inte göra skällandet till nån grej eller nåt som ger honom vår uppmärksamhet.

Det är bara så vansinnigt frustrerande att han är en ängel som ALLA älskar på våra träningar, valplekar och träffar med andra hundar, men att han gapar, skäller och har sig när vi går ensamma.

Det här med mörkret - jag har inte så mycket råd att komma med men hela min familj minns med skratt och kärlek hur lilla terriern var TVUNGEN att springa en liten cirkel framför bron och skälla ut ALLA eventuella spöken innan hon kunde sätta sig och kissa. Detta störde ingen ute på landet men det var en sådan typisk tuffterrier rutin. Den gick aldrig över, för övrigt... men vi gjorde ingenting åt det heller.
Shiban morrade på soptunnor om de var utställda på fel dag, och ofta på människor med huvan uppe. Suspekt ju!

Sedan förstår jag helt frustrationen och att det känns annorlunda med en större hund som kanske skrämmer någon, jag ville bara dela lite anekdoter och önska er det bästa! Det går ju fantastiskt framåt, det går att läsa i tonen jämfört med det första inlägget!

 

[Aranita16]

Hög igenkänningsfaktor på soptunnor som står ute på fel dag

Tack snälla, ja när jag postade mitt första inlägg hade jag sån otrolig puppy blues grät varje dag och oroade mig. Det var en sån enorm skillnad att gå från Bullterriern som aldrig skällde på någonting, han var väldigt tyst av sig, till en lurvtuss till schäfer som gapar och skäller Trots att jag växte upp med schäfer , men även hundar är ju individer.

Nu är puppy bluesen borta och jag njuter av och älskar varje stund med honom men just skällandet och känslan/rädslan för att folk ska tro att han är en farlig ouppfostrad best är jobbig.