Ridskolehästar

[Capybara]

Funderat lite på detta. Det är mycket möjligt att det du säger stämmer. Men det känns nästan som att priset egentligen inte blir så mycket högre hos en sådan häst du beskriver, utan de är mest svåra att hitta. Det är alltså ingen garanti att du hittar en sådan inom en månad ens om du har en budget på 500 000, för de är sällan till salu. Kanske att de är vanligare på ponnysidan, då ofta också som tävlingsponnyer?

Jag tror att det kanske till viss del är det här som TS egentligen är ute efter. Att det är svårt att köpa häst. Och så kan det ju vara, kanske särskilt om man inte tänker sig att man ska behöva exempelvis underhålla sådant som kanske var självklart för tidigare ägaren att jobba med, eller bara om man inte rider på samma sätt, eller aldrig rider för tränare, eller eller eller.

Men med det sagt är ju trygga stabila friska utbildade hästar guld värda, och sänker man då sin budget till 50 000 blir fönstret väldigt väldigt smalt.

 

[Fabian In Memoria]

Jag som i våras letade tant-häst i prisklass upp till 130 k tror inte att 110-140 k (oavsett ras) räcker för att hitta en frisk, helt trygg grundutbildad hobbyhäst i hyfsad ålder och som både nybörjare och van kan rida i alla miljöer utan minsta lilla problem. Alltså den typ av jäst som TS beskrivit hon avser.

Det kan på annons se ut så, men skrapar man på ytan så dyker det oftast upp avvikelser från ”det perfekta”.

Jag trodde jag köpte en sådan för 125000 för ett par år sedan. Visade sig att han ändå reagerade på en massa saker, som folk på läktaren, jackor på sargen och tom solkatter i manegen. Betydligt tryggare på uteritt och han kunde ridas ut ensam och i sällskap. Åkte av när han blev rädd för sin egen fis! Hände en hel del tråkigt med honom men fick hyfsat fason på honom under en period tills han tyvärr blev utdömd. Han höll på att kosta mig min ridglädje, men kom över det som tur är.

 

[tuaphua]

Jag tror att det kanske till viss del är det här som TS egentligen är ute efter. Att det är svårt att köpa häst. Och så kan det ju vara, kanske särskilt om man inte tänker sig att man ska behöva exempelvis underhålla sådant som kanske var självklart för tidigare ägaren att jobba med, eller bara om man inte rider på samma sätt, eller aldrig rider för tränare, eller eller eller.

Men med det sagt är ju trygga stabila friska utbildade hästar guld värda, och sänker man då sin budget till 50 000 blir fönstret väldigt väldigt smalt.

Att utbilda en häst inom någon gren är ju absolut inte jätteenkelt eller något gröna ryttare bör göra. Men det är oerhört mkt lättare att göra det än att försöka få otrygga hästar trygga. Tex att rida ut själva med vem som helst på ryggen.
De är ju ändå flyktdjur och flockdjur. Och de kan bli farliga och skada oss av misstag om instinkterna kickar in.

Så att bara betala 50 000 för att man inte tycker en icke-tävlingshäst borde vara värd mer blir lite skevt. Det borde vara värt rätt mkt att vara trygg om man är en grönare och otrygg ryttare.
Sen fattar jag att man kanske inte har råd med mer! Men då får man väl lite antingen mätta minnen efter matsäcken eller inte köpa häst alls.

 

[Vinur]

Islandshästar finns i alla prisklasser från riktigt lågt och upp till mer än 200000. Beror naturligtvis på ålder, utbildningsnivå, gångarter, storlek, eksem eller fång eller annan sjukdomshistorik, lynne, stam och tävlingsmeriter. Man kan absolut hitta en hobby/fritidshäst som utan problem rids ut och på bana med lagom energi för 50’ eller lägre.

Det svåra med islandshäst är ju gångarterna. Ska det vara en häst diverse nybörjare ska rida bör det ju finnas någon med vana av gångartshästar för att se till att gångarterna håller sig rena.

 

[aglaonema]

Jag trodde jag köpte en sådan för 125000 för ett par år sedan. Visade sig att han ändå reagerade på en massa saker, som folk på läktaren, jackor på sargen och tom solkatter i manegen. Betydligt tryggare på uteritt och han kunde ridas ut ensam och i sällskap. Åkte av när han blev rädd för sin egen fis! Hände en hel del tråkigt med honom men fick hyfsat fason på honom under en period tills han tyvärr blev utdömd. Han höll på att kosta mig min ridglädje, men kom över det som tur är.

Det är också risken med att köpa en dyr häst man inte har råd med riktigt, den kan visa sig inte alls vara så trygg heller eller sjuk eller vadsomhelst. Därför tycker jag ändå det är bättre att hålla sig till en inte alltför hög prisklass.

 

[Ketrawzc]

Funderat lite på detta. Det är mycket möjligt att det du säger stämmer. Men det känns nästan som att priset egentligen inte blir så mycket högre hos en sådan häst du beskriver, utan de är mest svåra att hitta. Det är alltså ingen garanti att du hittar en sådan inom en månad ens om du har en budget på 500 000, för de är sällan till salu. Kanske att de är vanligare på ponnysidan, då ofta också som tävlingsponnyer?

Jag tror det kan vara såhär. Endel uppfyller nog kraven med en hyfsat stadig ryttare också, men när en hobbyryttare tar över tyglarna på heltid blir det ibland svårare.
Särskilt eftersom de flesta nog inte vill köpa en häst som är 15 år eller äldre.

 

[Fabian In Memoria]

Det är också risken med att köpa en dyr häst man inte har råd med riktigt, den kan visa sig inte alls vara så trygg heller eller sjuk eller vadsomhelst. Därför tycker jag ändå det är bättre att hålla sig till en inte alltför hög prisklass.

Jag tänkte så med när jag ”började” min återfallsresa mot egen häst. Köpte först ett kallblodsto, import för ca 45000. Men gick åt skogen och sålde för 10000. Köpte då han för 125’ och tänkte det skulle bli bättre. Utdömd efter två? år. Fick ca 75000 på försäkringen (hade inte livförsäkring upp till inköpspriset pga kostnaden). Hade jag tänkt lite från början så hade jag kunnat lägga 200000 för den perfekta hästen på en gång. Men ville egentligen ha en fjording och köpte en, har för mig jag betalade 40000, kommer inte riktigt ihåg. Hon var den perfekta, men jag blev sjuk och sålde henne till medryttaren. Och så blev jag bättre och köpte min lilla Isis! För hela 18000. Han är också perfekt!

 

[Oknytt]

Jag tänkte så med när jag ”började” min återfallsresa mot egen häst. Köpte först ett kallblodsto, import för ca 45000. Men gick åt skogen och sålde för 10000. Köpte då han för 125’ och tänkte det skulle bli bättre. Utdömd efter två? år. Fick ca 75000 på försäkringen (hade inte livförsäkring upp till inköpspriset pga kostnaden). Hade jag tänkt lite från början så hade jag kunnat lägga 200000 för den perfekta hästen på en gång. Men ville egentligen ha en fjording och köpte en, har för mig jag betalade 40000, kommer inte riktigt ihåg. Hon var den perfekta, men jag blev sjuk och sålde henne till medryttaren. Och så blev jag bättre och köpte min lilla Isis! För hela 18000. Han är också perfekt!

Jag köpte min oinridna kallis för ca 25'. Red in själv. Den mest okomplicerade, schysstaste, trevligaste hästen jag ägd någonsin. Allt är så extremt enkelt med honom trots att han är en kallblodstravare. Går från klarhet till klarhet och utvecklas i rasande fart för varje dressyrträning vi är med på. Skulle jag tvingas sälja honom av någon anledning (skulle dock aldrig göra det frivilligt!) skulle han inte läggas ut för mindre än 50-60' trots sin ras. Såna här hästar finns det få av.

 

[Mia_R]

Det är också risken med att köpa en dyr häst man inte har råd med riktigt, den kan visa sig inte alls vara så trygg heller eller sjuk eller vadsomhelst. Därför tycker jag ändå det är bättre att hålla sig till en inte alltför hög prisklass.

Eller så är den exakt vad den säljs för, men det är ryttaren som gör den otrygg och svårriden. Hästar som jag tycker är helt okomplicerade fungerar inte alls ibland inte ens för ägaren.

 

[Havsryttaren]

Nä vore mer intresserad ännu av vad olika hästar kostar utifrån ras, utbildningsstatus, temperament eftersom det är vad som intresserar mig. Inte så intresserad av gnällande huruvida jag skulle gilla svaren, riktigt onödigt faktiskt.

Jag har ganska nyligen köpt en nioårig relativt välutbildad New Forest, maxad D. Han kostade 130.0000

 

[Kristall10]

Så efter 20 sidor tråd är vi alltså på det stället att du besvarar din egen fråga, som för övrigt inte alls är den fråga du inledde tråden med

Visst vet du om att många ridskolehästar tävlar?

Förutom att de tävlar så gör de ett hårdare jobb än en vanlig hobbyhäst. Så just till ridskola dör hästen går flera lektioner per dag, många av dom med obalanserade ryttare som hästen får kompensera för så anser jag att det är otroligt viktigt att det är en frisk och sund individ som är ändamålsenligt byggd för uppgiften.
Ridskolehästar är inte ”slaskhästar”. De gör ett enormt jobb.

 

[Oknytt]

Jag trodde jag köpte en sådan för 125000 för ett par år sedan. Visade sig att han ändå reagerade på en massa saker, som folk på läktaren, jackor på sargen och tom solkatter i manegen. Betydligt tryggare på uteritt och han kunde ridas ut ensam och i sällskap. Åkte av när han blev rädd för sin egen fis! Hände en hel del tråkigt med honom men fick hyfsat fason på honom under en period tills han tyvärr blev utdömd. Han höll på att kosta mig min ridglädje, men kom över det som tur är.

Heheh ...

Mitt välstammade halvblod, fd ridskolehäst, var livrädd för en jacka på läktaren när han var 21 år gammal och hade ridits i det ridhuset flera ggr i veckan i över fem år. Ett annat halvblod jag hade blev rädd för sig själv av ljudet som blev när han bet i en hästgodis. I helgen skulle jag rida en träning och min man var med som emotionell support och gick och satte sig på läktaren i väntan på min tur. Hästen innan var ett halvblod som slängde sig x flera när den red förbi honom medan min lilla häst mest undrade vad tusan den knäppa långbeningen höll på med att kasta sig från husse medan vi skrittade fram

 

[nullo-modo]

Jag köpte min oinridna kallis för ca 25'. Red in själv. Den mest okomplicerade, schysstaste, trevligaste hästen jag ägd någonsin. Allt är så extremt enkelt med honom trots att han är en kallblodstravare. Går från klarhet till klarhet och utvecklas i rasande fart för varje dressyrträning vi är med på. Skulle jag tvingas sälja honom av någon anledning (skulle dock aldrig göra det frivilligt!) skulle han inte läggas ut för mindre än 50-60' trots sin ras. Såna här hästar finns det få av.

Tror det är lite problemet eller vad man ska kalla det att såna hästar säljs inte så ofta.

 

[Alexandra_W]

Funderat lite på detta. Det är mycket möjligt att det du säger stämmer. Men det känns nästan som att priset egentligen inte blir så mycket högre hos en sådan häst du beskriver, utan de är mest svåra att hitta. Det är alltså ingen garanti att du hittar en sådan inom en månad ens om du har en budget på 500 000, för de är sällan till salu. Kanske att de är vanligare på ponnysidan, då ofta också som tävlingsponnyer?

Ja de ”perfekta” hästarna - dvs friska, snälla, okomplicerade, utan tråkig historik, som kan ridas av alla och ställer upp på allt och som är i sin bästa ålder säljs sällan. Och om de gör det går de ofta via kontakter och så är de dyra. Så nej det är absolut ingen garanti att hitta en sådan inom en viss tid oavsett peng. Och när det gäller ponnyer är det ibland närmast hopplöst. De säljs på några timmar. Vet inte hur många gånger jag hörde av mig på en nyutlagd annons på bussig ponny kring 100 k (fyller dock inte alla TS krav) och den var redan såld på några h. Utan provridning. Utan veterinärbesiktning osv. De går som smör i solsken

 

[Alexandra_W]

Det är också risken med att köpa en dyr häst man inte har råd med riktigt, den kan visa sig inte alls vara så trygg heller eller sjuk eller vadsomhelst. Därför tycker jag ändå det är bättre att hålla sig till en inte alltför hög prisklass.

Fast en billig häst är ju lika dyr när den blir sjuk.
Dock håller jag med till viss del. Jag vill inte köpa för mer än max 100 och helst mindre. Helt enkelt för jag inte kan ha en häst A1 försäkrad för 100 k. Och jag vill inte förlora mer pengar än så om det skiter sig typ.

Men när det skiter sig så en 60 k häst är ju lika dyr som en 120 k häst att behandla och rehaba osv.

 

[Sassy]

Tror det är lite problemet eller vad man ska kalla det att såna hästar säljs inte så ofta.

Ett par sådana har på ett eller annat sätt passerat i mitt liv. Ingen av dem har annonserats när de sålts, utan de har redan haft folk som varit intresserade sedan länge.

 

[Badger]

Det svåra med islandshäst är ju gångarterna. Ska det vara en häst diverse nybörjare ska rida bör det ju finnas någon med vana av gångartshästar för att se till att gångarterna håller sig rena.

Men det måste ju finnas folk som inte bryr sig om gångarterna är rena eller ej? Om det inte ska tävlas gör det väl inget om det är lite grisepass eller vad det kan vara.

 

[Ketrawzc]

Ja de ”perfekta” hästarna - dvs friska, snälla, okomplicerade, utan tråkig historik, som kan ridas av alla och ställer upp på allt och som är i sin bästa ålder säljs sällan. Och om de gör det går de ofta via kontakter och så är de dyra. Så nej det är absolut ingen garanti att hitta en sådan inom en viss tid oavsett peng. Och när det gäller ponnyer är det ibland närmast hopplöst. De säljs på några timmar. Vet inte hur många gånger jag hörde av mig på en nyutlagd annons på bussig ponny kring 100 k (fyller dock inte alla TS krav) och den var redan såld på några h. Utan provridning. Utan veterinärbesiktning osv. De går som smör i solsken

Kl.
Ja min haflinger, dponny hade jag kunnat sälja osett på 2h och ändå kunnat välja köpare. Massor med ridskolor hörde av sig och massor med privatpersoner. Både som ponny till barnen men också vuxna som vill rida ponny. Hon var ändå 14 då.

 

[Badger]

Det är också risken med att köpa en dyr häst man inte har råd med riktigt, den kan visa sig inte alls vara så trygg heller eller sjuk eller vadsomhelst. Därför tycker jag ändå det är bättre att hålla sig till en inte alltför hög prisklass.

Haken är ju att det går att göra en trygg häst otrygg. Jag såg det i stallet någon gång där de hade sålt en häst som jag ibland spolat av och så, jättelugn och snäll (nätt liten TB korsning). Men de som köpt den, när de skulle spola av, hoppade och viftade och pep så mycket att hästen började reagera direkt. Dvs om hästen tittade eller reagerade på strålen så istället för att lugnt rikta om och minska trycket pep de, viftade och fortsatte på samma punkt osv. Till slut kreverade processen och de kunde inte fortsätta, de sa att hästen är så vild osv (alltså den var inte ens vild när de sa det, den stampade lite och tog bort huvudet från strålen.). (jag var för lättgenerad och så för att bara ta över och visa och jag hade en annan häst jag spolade av bredvid. Ja de hade haft häst förr och jag har inte ägt häst så de var ju "finare" än mig. Är ju väl medveten också hur skarpa, smarta hästar jag hanterade då och att ett år eller så med kanske, min hantering, skulle få den kolugna hästen som kunde beta med grimskaftet slängt över manken utanför stallet till värsta monstret.)

 

[Badger]

Heheh ...

Mitt välstammade halvblod, fd ridskolehäst, var livrädd för en jacka på läktaren när han var 21 år gammal och hade ridits i det ridhuset flera ggr i veckan i över fem år. Ett annat halvblod jag hade blev rädd för sig själv av ljudet som blev när han bet i en hästgodis. I helgen skulle jag rida en träning och min man var med som emotionell support och gick och satte sig på läktaren i väntan på min tur. Hästen innan var ett halvblod som slängde sig x flera när den red förbi honom medan min lilla häst mest undrade vad tusan den knäppa långbeningen höll på med att kasta sig från husse medan vi skrittade fram

Ja gemene ridskolehäst reagerar ju absolut på viftande jackor och solkatter. För att inte tala om barn som tappar en ipad eller ngt. Ponnierna, som är vana vid föräldrar o småsyskon är ju lite bättre, men å andra sidan är ju föräldrar och småsyskon lite mer investerade i att det inte ska bli popcorn i ridhuset än -de vuxna som rider lektionen efter en vuxenlektion, de kan vara galet klunsiga. Finns ett par hästar som reagerat på läktaren i flera år, eller -det läskiga hörnet.