I går var sista lektionen innan sommarlov.
Det är alltid så himla ledsamt
Fick skäcken. Hon ville inte bli borstad först men sedan blev hon som en helt vanlig gosig häst. Men så var jag noga med att borsta snällt och på hennes villkor. Antingen gjorde det susen eller så är det så att hon kommit på att man kan vara ifred om man skrämmer barnen lite - eller så ogillar hon barnens klumpighet. Finns många scenarior.
Eftersom det verkade som att vi skulle rida ut och jag aldrig ridit ut på henne valde jag att ta på martingalen. Hon har den vid hoppning, och jag har sett förut att vissa brukar ha den vid uteritt så jag tänkte att det ju inte kan skada.
Vi skrittade iväg mot skogen med alla backarna, men den här gången travade vi inte bara en liten bit utan typ så fort det inte var branta backar. Så det blev rätt mycket (och stundtals väldigt energisk och snabb) trav. När vi kom till stället där de släpat fram små stockar/tjocka grenar tyckte Skäcken att "Åh! Det måste ju vara galoppbommar?" och satte iväg i en himla fart så att jag knappt hann med på hennes lite halvdana avståndsbedömning över grenarna
Liite hela havet stormar blev det där uppe i sadeln, hjälpte inte att hon inte tyckte det var kul alls att lyssna på mig. Jag tyckte att hon kunde sakta in och trava över som alla andra men det tyckte inte hon, för det lät ju inte direkt roligt! Efter det tror jag att jag förstod vad hon var för typ på uteritter så jag kortade tyglarna betydligt
Nerför den sista branta backen och längsmed staketet till hagen där vi galopperade sist. Tänkte att jahopp nu ska vi nog korta lite tygel igen. Kanske även hålla i manen? Det brukar jag vilja göra första galoppen ute på en häst jag inte ridit ute förut.
Sagt och gjort. Vi travade nerför, Skäcken var väldigt väldigt taggad, så jag höll in henne ganska mycket. Svängde längst ner och sedan satte vi av.
Noll reaktion från skäcken? Hon travade långsammare och började snedda med bakbenen. Jag försökte rama in och fatta men hon var någon annan stans i huvudet. Sen exploderade hon framåt helt utan förvarning och tyvärr lyckades jag inte få stopp förrän vi redan passerat hästen framför. Jag ropade "Förlåt!" och lyckades sakta in och komma in bakom hästen framför där. När vi väl saktade av tänkte jag typ "Aha! Jag hittade araben i henne" (hon är halvarab)
De två som kom efter mig frågade om det hade gått bra och undrade vad sjutton som hände. Det undrade jag med
Vi ordnade ledet där bak och så fortsatte vi.
Bort förbi utebanan, och igen i galopp där vi skulle galoppera uppför en backe i vad som för hundra år sedan varit en åker och nu är en gräsklädd äng snarare. Vi skulle hålla avstånd så att vi kunde komma på en liten bänk där och två stockar.
Skäcken fattade galopp fint och sansat den här gången men bröt sedan av till trav och taktade på sidan. Försökte få henne att tänka framåt men det var som innan att det var stillestånd i skallen på henne tills hon exploderade framåt igen. Den här gången var jag bättre förberedd på hur hon funkade och när vi drog fram i rasande fart och hästen framför som försvunnit bort ganska långt kom nära lyckades jag få henne att sakta in lite.
Då blev hon rädd för gräset. Det var faktiskt små fläckar gräs som hade annan färg än det andra gräset på vissa ställen
Så det blev lite slingriga hopp åt sidorna medan jag försökte hålla in henne.
Insåg ganska snabbt att jag hade för lite ordning och reda för att jag skulle vilja komma på bänken så den red jag brevid, samma med andra stocken, men sen hade jag kontroll och kunde hoppa andra stocken. Hon är ganska bra på att hoppa men lite slarvig med avstånd och språng. Jag var väl inte till supermycket hjälp över språnget där, förutom att jag hade hittat en trevligare galopp fram till den. Till mitt försvar var det första gången jag hoppar henne och vi hade precis haft någon form av vimsigt rädd-för-gräset-galopp.
Efter det vände vi tillbaka till utebanan där de som ville fick rida barbacka sista kvarten eller vad det nu var kvar. Jag valde att inte rida utan sadel pga en skada i ljumsken/höftböjaren som bråkat med mig rejält senaste tiden... och också för att Skäcken är rund som en tunna utan manke. Så jag försökte i stället rida henne fint.
Hon var superduktig! Gissar att hon hade lite bjudning från den lite knasiga uteritten, och att hon hade blivit lite uppmjukad, för att det var inte supermycket jag behövde göra för att hon skulle börja sätta in bakbenen under sig, sluta slingra i kroppen och mjukna i hennes stela högersida. Jag fokuserade på lite volter och bågar med några längre raksträckor där jag lät henne dundra på lite. Mest trav och galopp.
Hon blev jättefin, speciellt när jag var supernoga med att hålla ordentligt i yttertygeln så hon kände ett stöd där.
Det blev en kul sista lektion. Jag gillar när man rider ut halva och rider på bana lite också - det brukar vara så enkelt att få till bra ridning. Lite förvånad att jag hittade araben i henne också. Men också kul - jag har ridit en hel del araber under en period och den där explosiva reaktionen när man undrar vad sjutton som hände har jag saknat lite. Hon var ju också snäll och gjorde inga dumheter direkt, inga bockningar eller så och det kändes aldrig som att hon ville tappa mig.
Hon är en rätt fin och kul häst, den där Skäcken. Trots hennes lite underliga exteriör och hennes extremt stela högersida.
Nu väntar ett par månader av ledsamhet och ingen ridning
.
. Är väl det viktigaste det.
Ingen press alls
Såklart vann Älli, men jag var nästan lika snabb som det ekipaget, och trots att jag inte tävlade om vinsten var jag ändå sjukt glad
