Jag är ganska oerfaren, eller rättare sagt, jag har ställt ut en del, men aldrig blivit sådär "biten".
Jag vet föga om domare och har egentligen bara ställt ut i närområdet, typ man kan inte köra för långt, utan passar på när det vankas inom en timme eller två.
Nåväl, domaren som ska döma mina föräldrars hund på Backamo verkar ha varit engagerad i taxar.
Kan man då nära en from förhoppning om att hon kan gilla mina föräldrars hund som har lite längre huvud och är hyfsat slank?
Eller är jag bara fördomsfull? Kanske inte domarna går så mycket på egna preferenser?
Inom min ras så är variationerna ganska stora och vissa hundar är vääääldigt olika varandra.
Domaren har ju rasstandarden att förhålla sig till. Sedan finns det ofta utrymme inom rasstandarden för lite olika typer och vilken typ som domaren föredrar kan ju variera.
Ingen hund är perfekt. Den hund som rasstandarden beskriver är en tänkt idealhund som aldrig funnits och aldrig kommer att finnas. Inom min ras var det en hane på 1800-talet som stod som modell för den första rasstandarden. Han vann mycket i ringarna på den tiden men inte ens han var felfri (han ansågs t ex ha lite stora och runda ögon och så var hans temperament inte det bästa).
Vad som är bra domare för en hund lär man sig genom att ställa ut. Tänk på att hunden inte är en statisk varelse som ser exakt lika dan ut från ena dagen till nästa. Olika domare dömer också lite olika beroende på hundens kondition för dagen, uppvisning, hundens humör, vad domaren själv tycker är viktigt och avd denne kan tänka sig att kompromissa på.
I taxens rasstandard listas i slutet fel, allvarliga fel och diskvalificerande fel. T ex så räknas tångbett som ett fel. Det innebär att domaren kommer att ge ett prisneddrag för detta, men inte jättemycket. En hund som är av Excellent-kvalitet i övrigt får kanske ett Very Good eller Good beroende på hur allvarligt domaren anser att det är och vilka brister/förtjänster hunden har i övrigt.
Bland de allvarliga felen så finns t ex "Klen byggnad, högbent eller alltför lågställd". Det innebär att om hunden är bra i övrigt så kan man tänka att den får ett Good eller Sufficient pga detta fel. Andra allvarliga fel är t ex kohasighet, karprygg/svankrygg och blå/blåmerlerade ögon hos andra färger än merle.
Diskvalificerande fel är sådana som gör att hunden blir diskvalificerad oavsett vilka förtjänster den har. Här hittar man självklara saker som aggressivitet/extrem skygghet, men även saker som annan färg än de som räknas som godkända i standarden, under-, över- eller korsbett, alla former av svansdefekter etc.
Alla rasstandarder har inte denna lista över fel, allvarliga fel och diskvalificerande fel. De raser som har England som hemland brukar sällan ha detta, utan där bedöms alla fel i förhållande till felets allvarlighetsgrad och övriga förtjänster. Min ras chow chow är en sådan ras. Om jag ställer ut en chow chow med underbett så blir inte hunden diskvalificerad enbart pga detta, om inte bettet dessutom är påtagligt osunt (tänder som går upp i gom/tandkött). Om jag skulle ställa ut en chow chow som har en annan färg än de som räknas upp i rasstandarden så kommer hunden få prisneddrag, men den blir inte diskvalificerad enbart pga detta.
Jag tycker att du ska läsa
rasstandarden för tax och försöka förstå vad den beskriver. Sedan läser du den igen. Titta på de hundar som ställs ut på de utställningar du är på och försök att applicera det som standarden beskriver på varje hund. Vad tycker du att hundarna har för förtjänster, vilka brister har de, hur väljer domaren att bedöma detta? Ju mer man lär sig, desto mer förstår man hur bedömningen går till och man blir mindre benägen att avfärda allt med att om domaren bara hade dömt efter rasstandarden så hade den egna hunden minsann vunnit, för den hunden som vann hade för stora öron ...