Säga upp sig utan att ha nytt jobb...

[Lill76]

Är det någon som gjort det och vill dela med sig? Vad var anledningen? Var det värt det? Hur lång tid tog det innan du hittade nytt jobb?

 

[kolblakkur]

Jag har gjort det, senast i våras. Vantrivdes på mitt jobb och hade en buffert, så jag tog risken att behöva leva på det tills a-kassan tog vid. Men jag har aldrig gått arbetslös och inte denna gången heller blev det så, fick nytt jobb direkt, var "arbetslös" fem dagar mellan anställningarna bara

 

[Lill76]

Jag har heller aldrig varit arbetslös o är lite rädd för det. Men jag mår så fruktansvärt dåligt av mitt jobb så jag funderar allvarligt på att säga upp mig... men det är ju dom där jäkla pengarna som måste in...

 

[Alexandra_W]

Jag gjorde det. Av samma anledning som gör du funderar på det.

Troligen det bästa jag gjort i hela mitt liv!!! Känslan direkt när jag sagt upp mig var som två ton lyfts från axlarna.

Hade nytt jobb innan uppsägningstiden var slut. Ett jobb jag verkligen ville ha dessutom - men jag hade om det krävts jobbat med vad som helst tills vidare och ändå varit nöjd just för jag när jag sa upp mig insåg hur mycket bättre jag mådde!

 

[DarkInNight]

Jag har gjort det, vantrivdes på jobbet.

Och efter några månader med vikariat så började jag studera istället.

 

[Gimlan]

Är det någon som gjort det och vill dela med sig? Vad var anledningen? Var det värt det? Hur lång tid tog det innan du hittade nytt jobb?

Har inte gjort det, blev av med mitt fasta jobb i mars haft vikariat och timjobb sen dess. Påfrestande. Mycket påfrestande. Men jag har mat på bordet. Hur man ska tänka beror nog på bransch - och hur dåligt man mår...

 

[superstar]

Jag har också gjort det och hade nytt jobb innan uppsägningen var slut. Det beror väl helt på vad man har för förutsättningar för att få ett nytt jobb (utbildning, bransch, efterfrågan) och hur kräsen man är.

Jag är i en bransch där efterfrågan är så stor att jag hade kunnat få nytt jobb varje månad, men så är det ju verkligen inte för alla.

 

[Youmeoh]

Är det någon som gjort det och vill dela med sig? Vad var anledningen? Var det värt det? Hur lång tid tog det innan du hittade nytt jobb?

Jag sa upp mig från mitt första fasta jobb på grund av att jag vantrivdes (blev mer eller mindre dagligen mobbad av närmsta kollegan utan att få någon som helst hjälp från varesig chef eller fack) och höll på att gå in i väggen. Där och då kändes det vansinnigt eftersom jag inte ens hade något nytt jobb på gång, men jag hade en del pengar undanstoppat så jag klarade mig ett antal månader. Tre månader tog det innan jag satte foten på mitt nya arbete, varav de första två mest gick ut på att läka ihop mig själv och inte leta särskilt aktivt efter något nytt jobb.
Så här i efterhand ångrar jag nästan att jag inte sa upp mig tidigare, det är helt klart bland det bästa jag gjort i mitt liv och hade jag låtit det gå längre vet jag inte om jag någonsin skulle ha fungerat som människa igen

 

[Gabbi]

Är det någon som gjort det och vill dela med sig? Vad var anledningen? Var det värt det? Hur lång tid tog det innan du hittade nytt jobb?

Ja, jag har gjort det. Jag jobbade på ett ställe där jag trivdes, men butiken flyttades och ägarna passade samtidigt på att genomföra en massa reformer (:försämringar) och byggde upp en ny butik med noll hänsyn till personalen. Frågade de vilken färg en vägg borde få, och personalen svarade blå, då kan ni ge er sjutton på att den var rosa när man kom morgonen efter. Jag började må dåligt så fort jag såg stället på morgonen. Jag kunde vara glad hemma vid frukosten, glatt gå till bussen, kliva av den vid hållplatsen, fortfarande på gott humör och så kom jag runt hörnet och såg butiken och då sjönk allt humör ner i skosulorna. Jag sa upp mig för att inte bli tokig, helt på vinst och förlust. Gick till en annan butik några kilometer därifrån några dagar senare, sa att jag ville jobba där, och blev erbjuden jobb. Är kvar än efter nästan 15 år.

 

[Lavender]

Jag har också gjort det.

Jobbade på en arbetsplats i 4 år och var med från start och byggde upp den, vi var få personer anställda och alla lade ner sin hjärta i verksamheten. Hade stort inflytande och tog alla beslut som inte hade med siffror att göra.
Men, efter dessa 4 år satt jag fortfarande med anställningsavtal för ett par månader i taget och utan någon säkerhet alls. När dessutom chefen åkte på semester i 2 veckor ett par gånger om året och lät mig och min kollega jobba minst 14 dagar i sträck, eller när någon blev sjuk och chefen ringde sa "Nu åker jag och hämtar dig" på min enda lediga dag en vecka, började bägaren rinna över. Jag ställde ett ultimatum - fick inte jag och min kollega en fast tillsvidareanställning, så går jag. Chefen fick en månad på sig, och strulade ännu mer. Facket gjorde inte någonting, så det slutade med att både jag och min kollega gick samtidigt.

Samma vecka mailade jag ut spontanansökningar till alla butiker i staden med omnejd inom samma bransch. Fick napp på två ställen, och började jobba på min nuvarande arbetsplats en månad efter jag lämnat förra. Eftersom jag hade jobbat heltid 4 år utan semester, så var den månaden faktiskt ganska skön.

Idag har jag jobbat där i två år, har högre säkerhet, bättre villkor, och bättre lön. Min kollega, som gick samtidigt som mig, fick också jobb inom en månad inom samma bransch, och trivs som fisken i vattnet. Det var det bästa jag har gjort.

 

[Hermelin]

Jag har gjort det. Jag hade varit utomlands ett år och ville absolut inte tillbaka till mitt gamla jobb. Veckopendling och världens sämsta chef lockade inte. Så jag sa upp mig. Det tog ungefär 3-4 månader innan jag fick något nytt. Det var visserligen månader då man fick leva lite billigt men det var värt varenda krona jag inte fick in. Jag gillar inte att jobba för dåliga chefer.

 

[Tramptass]

Jag har gjort det. Jag gjorde det för att jag vantrivdes, hur mycket vi än ansträngde oss så gick man alltid hem med känslan av att man aldrig hade gjort tillräckligt och med en mellanchef som inte riktigt kunde vara tyst och trivdes med att utnyttja sin "makt" så fick jag till slut nog.
Det var något utav det bästa jag kunde ha gjort. Jag var beredd på att nalla på sparkontot om det behövdes och börja plugga senare om jag inte fick något arbete. Det tog inte så lång tid så hade jag ett jobb igen med bättre villkor och lön.

 

[Ciindy]

Jag sa upp mig från en fast anställning för att jag vantrivdes så oerhört. Hade sån ångest att gå till jobbet och gjorde heller inte mitt bästa när jag var där. Jobbade i butik och vad man än gjorde var aldrig något bra nog utan ägaren kom alltid och gjorde om. Gnällde och skällde på sin personal för att vi inte kunde men vi fick aldrig lära oss något.
Kunde ringa när som helst och fråga vad som helst under lediga dagar och kvällar, även små saker utan betydelse.

Sa upp mig och började springvikariera på skola och dagis. Efter drygt ett halvår fick jag ett långvik som jag är kvar på nu och trivs ypperligt.

Man måste våga för att vinna.

 

[BernT]

Nu har jag iofs jobb på gång men det är ngn månad eller så mellan, jag ser det som ledighet typ

Men jag insåg igår hur extremt mycket jag hatar mitt jobb, arbetsplatsen och orten jobbet finns på. Så idag sa jag upp mig! Så skönt.

 

[starcraft]

Jag har gjort det. Trivdes inte med arbetstider och hade en chef som hade ett jäkla humör. Hade svårt att orka söka nytt jobb och hinna gå på intervjuer med mina tider. Var hemma en månad, jobbade sedan extra på två ställen under typ 2 månader och fick sedan nytt jobb. Jag hade dock en buffert när jag sa upp mig som jag skulle klara mig 6-12 månader på beroende på omkostnader, men jag tror aldrig jag behövde ta av de pengarna.

Nu står jag i sitsen att jag har god lust att göra det igen, men har tyvärr en annan situation runt mig än då, så därför tvekar jag fortfarande.

 

[Gimlan]

Lätt det verkar gå för alla att få nya jobb. Så lätt är det inte för mig

 

[BernT]

Lätt och lätt är det väl inte egentligen. Jagkommer ta en civil tjänst i samma organisation som jag är i nu. Kommer få flytta 30 mil men det är det värt. Har gått länge och bara hatat jobbet tills jag tog tag i det nu.

Hade helst bytt bransch helt men det får bli nästa år.

 

[ponilover]

Är det någon som gjort det och vill dela med sig? Vad var anledningen? Var det värt det? Hur lång tid tog det innan du hittade nytt jobb?

Jag har gjort det för några år sedan. Jag hade en biträdande chefs position. Min chef var helt underbar men ÄGAREN till hela företaget var ett stort svin som för ingenting kunde skälla ut en efter noter. När vi på plats visste att ägaren skulle komma på besök så var det otroligt svårt att få personal till den dagen för INGEN ville vara där när han kom just för att han var så oförutsägbar. Och när han fick så lämnade han minst en gråtande tjej efter sig som fått skäll för ingenting. Han kränkte alla och tryckte ner varenda en. Ingen skulle tro att man var något. Trots att jag lyckades höja omsättningen och göra så att min avdelning gick med mer vinst så fick jag aldrig något beröm att det var bra jobbat. Jag slet och slet och vet med mig själv att jag gjorde allting rätt. Efter några månader fick jag nog och sa upp mig med omedelbar verkan och gick hem samma dag.

Det var det bästa som jag någonsin kunde göra i det läget. Varje gång jag skulle till jobbet så hade jag ont i magen och mådde SKIT och det är inte sunt. Jag är glad att jag lyckades ta mig ur det i tid.

När jag hade sagt upp mig bestämde jag mig för att ta 2 veckors "semester" innan jag började söka nytt jobb. Men redan efter en vecka hade jag två extra jobb som jag klarade mig på och jobbade och levde så i ett halvår innan jag fick en ny fast tjänst på ännu ett nytt jobb

 

[nexxa]

Samtidigt som man har i bakhuvudet hur problematiskt det är att hitta jobb idag, beroende på yrke också, så är ju det inte värt att må så dåligt. Har man otur och fortsätter kan det ju sluta i en himla lång depression som stjäl tid.

 

[Gimlan]

Samtidigt som man har i bakhuvudet hur problematiskt det är att hitta jobb idag, beroende på yrke också, så är ju det inte värt att må så dåligt. Har man otur och fortsätter kan det ju sluta i en himla lång depression som stjäl tid.

Sen är det väl betydligt enklare om man är flyttbenägen än vill ha jobb på en viss ort.