Säga upp sig utan att ha nytt jobb...

[nexxa]

@Gimlan Självklart! Men de som inte är benägna att flytta förstår jag också. Flyttar man låt säga 60 mil åt något håll riskerar man ju att inte känna någon, inte veta hur jobbet funkar osv. Det är ju en minst lika stor risk att ta om det jobbet också får en att må dåligt och/eller man inte lyckas hitta vänner. Miljön kring det sociala är ju så viktig. För min del kan arbetskamraterna vara viktigare än just själva jobbet. Har man roligt och trevligt som grupp orkar man motgångar lite bättre

 

[Gimlan]

@Gimlan Självklart! Men de som inte är benägna att flytta förstår jag också. Flyttar man låt säga 60 mil åt något håll riskerar man ju att inte känna någon, inte veta hur jobbet funkar osv. Det är ju en minst lika stor risk att ta om det jobbet också får en att må dåligt och/eller man inte lyckas hitta vänner. Miljön kring det sociala är ju så viktig. För min del kan arbetskamraterna vara viktigare än just själva jobbet. Har man roligt och trevligt som grupp orkar man motgångar lite bättre

Absolut! Det var bara ett konstaterande Jag hattar runt just nu - och fy! Mig passar det inte. Siktar på ett jobb på pendlingsavstånd - går dock trögt

 

[Lill76]

Hoppas det snart löser sig för dig @Gimlan !! Håller tummarna!

 

[Gimlan]

Hoppas det snart löser sig för dig @Gimlan !! Håller tummarna!

Ja... Det är verkligen drömmen just nu. Veckopendla är ingen hit, framförallt inte till ett vikariat. Blir ju en väldigt konstruerad tillvaro...

 

[Lill76]

Usch ja, det förstår jag! Veckopendla hade jag inte fixat!!

 

[Gimlan]

Usch ja, det förstår jag! Veckopendla hade jag inte fixat!!

Men vad gör man? Jobbet är dock toppen, ser bra ut i cv:t, lär mig massor - och bra betalt. Kan liksom inte säga nej till det och gå på timvik på ca halvtid för sämre lön, mycket sämre arbetsvillkor - och dagpendla 12 mil, vilket är alternativet i just detta nu.

 

[Lill76]

Nä - vad gör man? Ibland måste man ju.... Tur att det är ett bra jobb iaf!

 

[Gimlan]

Ja, annars hade jag verkligen inte pallat. Ser det som tillfälligt och förhoppningsvis en språngbräda...

 

[nexxa]

@Gimlan Har pendlat större delen av tiden jag både arbetat och pluggat och det är förbaskat tjatigt och man missar mycket umgänge med sambo, vänner och familj. Den enda fördelen är väl att man aldrig har tid att slösa pengar Pendlade 3 timmar t o r 1 år med kombinerat taxi+tåg, 1 timme med taxi t o r i 2,5 år. Följt av pendla 6 timmar t o r dagligen 1 år med kombinerat bilkörning, tåg och spårvagn. Vissa dagar steg jag upp halv fyra och var hemma 00.30. Det var riktigt påfrestande och jag har sedan dess pendlat ganska mycket med bil med då jag förutom heltidsjobb även jobbade 8 h/dag exl pendling inräknat alla helger med. Har man roligt orkar man ju mer, men upplever att man ändå förr eller senare inte tycker det överväger tillräckligt mycket när man är så trött att man somnar överallt eller inte hinner med fritid Så jag hoppas ni pendlare hittar närliggande jobb som ni trivs med inom en snar framtid

 

[Gimlan]

Jag har dagpendlat i sju år tidigare, men då bara 4-5 mil och på E18. Det var segt, men ok... Slippa pendla helt vore verkligen en dröm, men dagpendla dem sträckan kan jag leva med

 

[Lavinia]

Är det någon som gjort det och vill dela med sig? Vad var anledningen? Var det värt det? Hur lång tid tog det innan du hittade nytt jobb?

Hej!

Jag sa upp mig för några år sen utan att ha nytt jobb. Jag jobbade som stallskötare (ja, det hävdades att det var hästskötare, men vi var så underbemannade att vi aldrig hann med nån hästskötsel, utan det vara mest fodra, mocka, sopa, fodra, mocka, sopa, se till att eleverna kom till lektionerna i tid, mocka, fodra, sopa. Hinna borsta, visitera mm hann man inte med). Efter ett ägarbyte då jag blev mer eller mindre utfrusen av nya ägarna (och sen även av mina arbets"kamrater") bestämde jag mig för att sluta efter min vintersemester och inte komma tillbaka igen. Jag fick inget arbetsintyg, trots att jag bad om det flera gånger och anställningsavtal fanns såklart inte heller.

Oavsett vilket så var detta i samma veva som ekonomin kraschade förra gången, så jag var arbetslös i 8 månader, under vilken tid jag jobbade lite deltid och hade ett par korta vikariat och sen började jag plugga. Efter plugget fick jag jobbet jag har nu och det är så värt det. Nu har jag mycket mer pengar och ork och arbetskamrater som iaf ibland lyssnar på mig :-). Men jag hade också en sambo med vettig lön som kunde bära runt oss båda när jag var arbetslös. Pengarna från a-kassan kom efter 6 månader och var en patetiskt liten summa.

/Lavinia, som inte för en dag ångrar att hon sa upp sig, även om det var lite tufft med pengar ett tag.