Särbos vuxna hemmaboende barn

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

KL

Jag tycker detta är oroande. Min erfarenhet av de tre tonårsbarn som jag levt med stämmer inte alls på IUs 19 teori. Alla var och är extremt målmedvetna och kämpar för att bli attraktiva på arbetsmarknaden. De har skaffat egna pengar och haft planer på resor och nöjen och knappt kunnat bärga sig tills de har åldern inne.
Flickan mår inte bra eller så är det missat över tid med uppfostran så hon är totalt vilsen!

Sedan vill jag säga också att om någon partner till mig skulle ha åsikter om hur jag sköter hem och son och vad jag lägger MIN lön på så blir han snart ett ex. Tack gode Gud så har ingen jag vare sig varit särbo eller sambo eller gift med varit så knäpp att den lagt sig i hur jag sköter mitt barn.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

.
Det mesta brukar lösa sig om man väntar ut det.

Där kom det! Uttrycket jag tidigare i tråden tog upp som allergiframkallande överanvänd ursäkt:

Närheten till att yttra: det löser sig alltid/det får lösa sig/det är samhället och politikernas fel - ligger alldeles för nära tillhands hos alldeles för många.


Mycket må lösa sig utan större ansträngning men vill man att problem i ens liv ska lösa sig till det bästa så får man i regel ligga i.
Varför nöja sig och ta risken i den här frågan när det inte saknas exempel på att det är väldigt många där situationen inte löste sig utan där det indirekt eller direkt gått käpprätt åt fel håll.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Fast om du har en sambo med egna barn, är det inte önskvärt att ni har ett gemensamt förhållningssätt, så alla barnen får samma typ av "uppfostran"?
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Min erfarenhet av de tre tonårsbarn som jag levt med stämmer inte alls på IUs 19 teori. Alla var och är extremt målmedvetna och kämpar för att bli attraktiva på arbetsmarknaden.

Ingen av de som jag har levt med heller.
Eller de inom familjen.
Inte ens det mest intensiva curlande påverkade det.

De som jag har sett är barnens skolkamrater och så några vänners tonåringar.
De håglösa och trötta har oftast haft för stort ansvar hemma och inte tvärt om.
Och de med problem med sin logik har kämpat som djur men ändå inte fått ihop det hela förrän logiken redde upp sig.
Jag vet de med de bästa förutsättningar som kämpat så med att fungera i skolan att de totalt har kraschat i en hög av det.

De behöver hjälp och stöd utifrån sina förutsättningar - inte kritik för att de inte diskar.
De behöver nog vid närmare eftertanke inte någon kritik alls om något.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

[...]kämpar för att bli attraktiva på arbetsmarknaden.
:wtf: Jag hade blivit oroad om jag hade tonårsbarn som bokstavligen resonerade så.

Det måste vara acceptabelt att känna att samhället skaver. Annars skulle ingen vilja jobba för någon förändring. Och för självkänslans skull måste man få bekräftelse på att man inte är misslyckad som individ för att man har svårt att finna en trivsam plats i tillvaron.

(Vuxen)Livet är jobbigt, det upptäcker de flesta förr eller senare utan att någon vuxen skriver det på ens näsa när man är tonåring. Förutom det här med pannlobar och logiskt tänkande (och ekonomiska incitament) så håller jag med Inte_ung om att det hela nog kan lösas "av sig självt" genom att låta nittonåringen få uggla lite.

Jag tänker på mig själv när jag var 19 och ugglade i ett halvår. Hade vuxna runt omkring mig förstorat upp det med skrik och panik så hade det kunnat knäcka min självkänsla totalt. Nu blev det istället så att jag tröttnade på att uggla (inte pga pengar, jag var ekonomiskt curlad) och fixade på eget bevåg ett jobb (hästbranchen, svart och med sina nackdelar) långt hemifrån => höjd självkänsla.

Dock, om ugglandet bara fortgår i flera år så behöver individen helt klart mer stöttning. (Inte krav och hot.)
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Mycket må lösa sig utan större ansträngning men vill man att problem i ens liv ska lösa sig till det bästa så får man i regel ligga i.

Det där anser jag vara en missuppfattning.
Och bara ett utslag av dåligt tålamod.
Det mesta löser sig alldeles av sig självt.
Och det handlar inte det minsta om att någon annan eller samhället skall lösa det utan just att det skall lösas av sig själv.
Sig själv i detta fallet är "Nittonåringen" som på alldeles egen hand skall lösa sitt liv på sitt sätt.
Inte på mitt sätt, ditt sätt eller föräldrarnas sätt utan just sitt eget sätt.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag håller med dig helt. Min unge är väldigt curlad. När porslinet är slut tex går jag in och hämtar allt på hans rum. Jag har själv aldrig heller hjälp till hemma utan mamma bäddade och städade och jag bodde som på hotell. Jag är inte oroad över Alex, han pluggar tränar och tjänar bra med pengar som 17 åring. Jag fick nyss en ny ipad av honom i present för att jag är så schysst.
Jag själv klarar mig bra i livet fast jag är ett curlat bortskämt barn.
Flickan i TS bör ha hjälp stöd och kärlek och inte ett svartjobb och krav!
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Som jag skrev finns det gott om exempel, gott om, där det inte löste sig per automatik.
Och givetvis talar jag fortfarande inte om en ungdom som tar ett sabbatsår för fundering och sedan går vidare i livet efter upprättad plan.

Jag talar om de plan-liv-håglösa som passerade 19 för länge sedan. De som tom är så illa däran att de inte ens förmår sig att nappa när de har ett bete framför sig.

De vars hela uppenbarelse går ut på att med apati i blick misströsta och må dåligt.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

*kl

Som det kontrollfreak jag ändå är så måste jag nog hålla med om att det mesta löser sig till slut. Inte så att man kan sitta på rumpan och vänta i all evighet men ibland behöver man bara just TID och inte så mycket annat.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag är inte det minsta orad.
Han är glad och sprallig men han vet att det kostar att leva och vill man resa och ha dyra kläder och fint boende och allt annat han har smak för så kostar det massor. Då vet han att man måste ha ett jobb med bra lön och att många vill ha dessa jobb.
Han vill bli advokat så då läser han sam och vill spika tentorna och så läser han extra fysik ifall han vill bli pilot eftersom den drömmen gör sig påmind ofta. För advokateriets skull så pluggar han retorik på universitetet.
Förutom detta så tänar han hårt och är en riktig festprisse med kompisar i mängder och galna upptåg. Han jobbar också rätt mycket extra för att finansiera sin utseendefixering. Jag har en lycklig men väldigt målmedveten unge som jag är stolt över. Hans systrar är lika duktiga de den ena arkitekt i USA och den andra jobbar i Bryssel som rådgivare inom EU. De var minst sagt busiga och struliga i uppväxten men de skötte skolan ändå.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Det var ju duktigt. Men inte betyder det att man som förälder behöver vara oroad om ens tonåring har en annan attityd till livet, samhället och arbetsmarknaden.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Delvis kl
När jag pratar curling menar jag curling, föräldrarna gör läxorna, barnen klarar inte av något då de aldrig har behövt göra något. De har tappat självkänslan för att de har aldrig fått känna att de "kan själv". Jag tycker det är tragiskt och rent elakt mot dessa ungdomar.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ja du skrev det. Själv tycker jag det låter hemskt att du skulle vara oroad om dina barn värdesatte något annat än pengar/status högst.

Som sagt så tycker jag att det finns flera anledningar till att det måste vara acceptabelt att känna sig obekväm i samhället. Både för den enskilda individens skull och för samhället i stort.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

:wtf: Jag hade blivit oroad om jag hade tonårsbarn som bokstavligen resonerade så.

Det måste vara acceptabelt att känna att samhället skaver. Annars skulle ingen vilja jobba för någon förändring. Och för självkänslans skull måste man få bekräftelse på att man inte är misslyckad som individ för att man har svårt att finna en trivsam plats i tillvaron.

Exakt. :bow::bow:

Alla har inte samma chanser o samma förutsättningar, alla utvecklas inte i samma takt, alla prioriterar inte samma saker.

Och ibland kan det vara så att det är samhället som "skaver". Faktiskt.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

*Knapp lån*
Jag blir nästan rädd när jag läser här, varför ska det vara så farligt att ha lite krav på en 19åring?
För att dom är förståndshandikappad till dom är 30:crazy:
I vårt hem har vi varit ett team, ska familjen funka kan inte en ligga på sängen och fundera medan dom andra slavar.

Sonen lärde sig tidigt att skotta med traktorn, bära ved och ta hand om hunden. Dottern hjälpte till i stallet, och slet med allt vad det innebär.
Båda kunde ladda en tvättmaskin vid 15 år, och jag hämtar ingen disk på någons rum. Någon jävla måtta på pass uppen i huset får det vara.

Sonen flyttade hemifrån till studier som 16 åring, och har nu vid 23 haft eget hus, med allt runt det i 4 år.
Inte ha han kunnat ligga på sängen och fundera då...

Visst har vi knuffat och puffat åt olika håll, fack, bankärenden och vägleda i sjukvården, men i stora hela har dessa två klarat sig själv.
Dom har snabbt tagit körkort, jobbat extra för att kunna handla saker. Varit målmedveten i studier, och har en vettig ekonomi.
Vi finns här! Vill dom ha hjälp löser vi det, vill dom klara sig själv är det helt okey.

Jag tycker inte att det är sunt att bo hemma fram till man är i 30 års åldern, det måste kännas konstigt att vara vuxen, och ändå beroende av mamma och pappa?

*Jenny * som flyttade hemifrån som 17åring. Inte från ett hemskt hem, utan till kärleken.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag tycker att du både förenklar och förfular det jag beskriver. Det handlar inte alls om att värdera pengar och status högst. Snarare så är alla dessa tre barn verkliga idealister. Sonen vill företräda barn eftersom han tycker att barnens röst hörs för dåligt när päronen bråkar. Hon i Bryssel har arbetat kring mänskliga rättigheter ända sedan hon som fjortonåring blev jourhavande kompis och arkitekten jobbar massor ideelt med herrelösa djur. Jag är chef inom kyrkan och hela mitt fokus är välgörenhet och deras pappa är kirurg och forskare och fått pris för en ny operationsmetod. Så det är väldigt lite status och pengar som driver oss utan en önskan om att förändra. Dock så är vi övertygade om att smartaste sättet att förändra är att skaffa dn position där vi KAN förändra och det vet dessa barn utan att man behöver berätta det.
Likaså vet de att pengar behövs för att leva det liv man vill leva och jag kan inte se det som särskilt statusfixerat att man förstår att efter gymnasiet har man en hyra att betala, en hög räkningar och en matkassa. Vill man dessutom resa som är som väldigt viktigt för dessa tre så kostar även biljetten. Sen tror jag sonens märkesfixering försvinner med åldern faktiskt. Jag tycker det är bra mycket sundare när en 17 åring är märkesfixerad än när en vuxen är det för enligt mig är det korkat och ytligt.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag tycker det är bra mycket sundare när en 17 åring är märkesfixerad än när en vuxen är det för enligt mig är det korkat och ytligt.

Det håller jag inte med om, att vara märkesfixerad-märken som syns och flashar är kanske ytligt. Och att köpa nya kläder hela tiden likaså. Men att köpa dyra kläder med lite mer kvalitet och använda dem tills de är trasiga är varken korkat eller ytligt. De brukar hålla bra, många tjänar pengar på dem och det finns i alla fall en teoretisk möjlighet att den som sydde dem fick lön också.

Ok sidospår men jag blev jätteirriterad när våra politiker fick skäll för sina fina extremt dyra läderväskor sydda och designade i Sverige och Italien av folk med hygglig lön, när vi samtidigt skäller på företag som använder svältlöner och inte gillar att produktion flyttar utomlands. (Nu är jag på intet sätt emot globalisering såklart, det är oftast jättebra! men det är så konstigt att man ska köpa allt billigt slit och släng i mängder och samtidigt vara förvånat upprörd över hur de tillverkas. (och ja jag vet att mycket märkeskläder sägs tillverkas billigt också.))

Det är när -byta jacka varje säsong möter Burberry som det blir fel. HM-byt jacka varje säsong, Burberry-köp en kappa och ha hela livet. Så håller sig dumheten och ytligheten borta tycker jag.
 
Senast ändrad:
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Delvis kl
När jag pratar curling menar jag curling, föräldrarna gör läxorna, barnen klarar inte av något då de aldrig har behövt göra något. De har tappat självkänslan för att de har aldrig fått känna att de "kan själv". Jag tycker det är tragiskt och rent elakt mot dessa ungdomar.

Fast bara för att man blir curlad betyder ju inte det att man tappar självkänslan eller känner att man inte kan något. Då är det andra problem än curlandet.

Jag har alltid varit "bortskämd" och curlad hela mitt liv, trots det så klarade jag av allting när jag flyttade hemifrån, jag kunde tvätta trots att jag inte sett en tvättmaskin i hela mitt liv, kunda diska och ta hand om lägenheten trots att papps har skött allting hemma. Nästan så till den grad att han även städade mitt rum, när han fick.

Curling är inte fel, självkänlsa försvinner inte pga det. Då är det helt andra problem inblandade.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 106
Senast: Whoever
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
41
· Visningar
2 993
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 527
Senast: sjoberga
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 260
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp