Särbos vuxna hemmaboende barn

[prallan]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Fast bara för att man blir curlad betyder ju inte det att man tappar självkänslan eller känner att man inte kan något. Då är det andra problem än curlandet.

Jag har alltid varit "bortskämd" och curlad hela mitt liv, trots det så klarade jag av allting när jag flyttade hemifrån, jag kunde tvätta trots att jag inte sett en tvättmaskin i hela mitt liv, kunda diska och ta hand om lägenheten trots att papps har skött allting hemma. Nästan så till den grad att han även städade mitt rum, när han fick.

Curling är inte fel, självkänlsa försvinner inte pga det. Då är det helt andra problem inblandade.

Jo, om föräldrarna gör allt, du har tydligen fått klara dig själv på vissa områden. Hästtjejjer har mycket förspänt där, vi måste klara av saker, går inte att be någon annan i stallet
Som jag skrev curlande, så menar jag Curlande, med stort C

 

[prallan]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Skämma bort (ekonomiskt och/eller göromål) är en sak, curla är något annat, i min värld

 

[Trani]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Nu gav du ett lite annat perspektiv än innan, där du faktiskt framhöll strävan efter materiell status som kvitto på duktighet. Man kan liksom vara en duktig, kompetent och driven (tonårig) människa utan att sträva efter vare sig flott boende, välavlönat jobb eller dyra kläder.

Jag är chef inom kyrkan och hela mitt fokus är välgörenhet och deras pappa är kirurg och forskare och fått pris för en ny operationsmetod. Så det är väldigt lite status och pengar som driver oss utan en önskan om att förändra.

Har lite svårt att få ihop det här. Att du är chef och dina barns pappa kirurg som har vunnit priser skulle visa att ni inte drivs av status och pengar? (Därmed inte sagt att motsatsen gäller.)

 

[Sonic76]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Måste inflika ett par saker. Jag anser inte att man gör barn en tjänst att curla dem till Max.
Min dotter får plocka i och ur diskmaskinen, vi har börjat med tvättmaskinen osv.
Hon får veckopeng.
Jag, när jag var i hennes ålder, hade foderponny på heltid som jag skötte ensam. Jag cyklade ensam till stallet varje dag i ur och skur i 4 km.
Medan min dotters pappa skrek högt när hon skulle få åka buss ensam ner till stan där hon skulle mötas upp.
Hon är van bussresenär och känner de flesta chaufförer.
Det slutade med att jag fick be en vän köra.
Jag vill att hon blir självständig och jobbar med nåt hon trivs med. Skulle hon få en kris efter gymnasiet får vi hantera det då.
Jag vet vad hon skulle kunna göra medan hon bestämmer sig för hur hon ska gå vidare så vi har en plan.
Jag kommer inte acceptera att hon lever på mina pengar dock.

 

[FannyN]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Såklart att man kan vara det! När det gäller sonen så tror jag att han tyvärr lider av nåt slags katastrofstänk sedan födseln och när jag nu tack vare dig sitter och funderar på varför så tror jag han ärvt det av mig. Han liksom känner att han måste prestera i skolan för att klara sig som vuxen. Jag liksom min pappa gjorde med mig har stundtals försökt förklara att det ordnar sig ändå. Han är livrädd att tex bli arbetslös. Detsamma gäller hälsan, han tror på något sätt att man automatiskt blir sjuk dagen efter om man inte äter hälsosamt och tränar och jag var likadan.

Angående status så vet jag inte. Det driver inte mig. Jag har jobbat som specialistsjuksköterska i psykiatri i alla år och det är dåligt betalt och slitsamt. Men jag älskade det. Nu bytte jag jobb av en tillfällighet och det är ren tur att detta handlar om välgörenhet och ännu mer tur att lönen är hög.
Men jag tror ingen som känner mig anser att jag bryr mig om status och yta. Tvärtom faktiskt. Att vara ambitiös däremot har jag i blodet.
Sonens pappa läste även till ekonom och kunde ha tjänat det mångdubbla där påstår han men att kirurgin var roligare. Han var väldigt okonventionell förr och långt från statustänk men nu vete sjutton. Han verkar ha blivit mer intresserad av det nu.

Jag står för att jag tycker det normala för tonåringar är att ha galen aptit på upplevelser saker och livet och att det för mig är onormalt att de sitter och spelar dator etc och låter sig bli försörjda. Min erfarenhet är att man får bromsa dem för att leva i nuet. Om det vore min unge som beskrivs i ts skulle jag bli orolig. Om det är rätt eller fel vet jag inte eftersom jag aldrig stött på det i privatlivet.

Det har inget med finhet att göra. Alla barn är fina och produkter av oss mer eller mindre bra vuxna. Men tjejen det här handlar om har en mamma hon har dålig kontakt med och en pappa som inte orkar hålla fint för att han outalat tycker dottern ska göra det och en bonusmamma som ser henne som en black om foten för livet med pappan och som inte vill lära känna henne som människa. Alltså jag blir tårögd! Var skulle hon få energin till att vilja leva och utvecklas känner jag?

 

[FannyN]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Angående kvalitet så håller jag helt med dig och sådan är jag också. Den märkesfixering jag menar är när tex ALLA ska ha tygskor det står Lacoste på bara för att. Det var länge sedan för jag orkar ärligt talat inte bry mig om vilket märke som gäller för dagen längre. Märkena har passerat i strid ström under högstadiet och gymnasiet och det är genomgående skitkvalitet tycker jag förutom att Fjällräven tog sig in som jacka förra vintern, den var toppen medans goosejackans muddar bara blev trasor efter en vinter. Jag tror det går över och att han kommer välja kläder efter funktion och kvalitet som vuxen.

 

[No1]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Det finns en giganttråd på liknande ämne som vissa kanske kan tycka är läsvärd. Rubriken är:
Ni 25+ som fortfarande bor hos föräldrar - Varför?

Google is your friend.

 

[Trani]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Men tjejen det här handlar om har en mamma hon har dålig kontakt med och en pappa som inte orkar hålla fint för att han outalat tycker dottern ska göra det och en bonusmamma som ser henne som en black om foten för livet med pappan och som inte vill lära känna henne som människa. Alltså jag blir tårögd! Var skulle hon få energin till att vilja leva och utvecklas känner jag?

Jag håller med dig. Det är ju inte alls konstigt att hon inte har motivation till livet med den omgivningen. Bara det här med att hon ofta bråkar med sin förälder och att bråken slutar med att hon stänger in sig gråtandes - hon visar ju tydligt att hon inte blir lyssnad på och betraktad som en vuxen. Samtidigt som hon hela tiden får veta att hon inte beter sig vuxet nog...

 

[Amha]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Nu har jag inte läst alla inlägg men det känns som om du tänker börja lite i fel ände. Dottern är 19 år och har nyss tagit studenten. Idag är det vanligt att ungdomar stannar hemma tills de är 20+ för att få lite styr på livet och ekonomin innan flytt. Jag var 21 när jag flyttade och var då tidigare än flera jämnåriga kompisar trots att jag bodde i en liten by på landet. Att ha som krav att hon ska ut innan du flyttar in gör ju att det kanske handlar om väldigt långt in i framtiden men det kanske var meningen?

Jag föreslår att du berättar för pojkvännen och kanske även dottern att du i stället för att tycka och tänka är bollplank. Dotterns uppfostran ska du (ursäkta mig) skita fullständigt i. Vill sedan pojkvännen ha någon att bolla med kan du komma med andra vinklar och förslag på lösningar. Dottern i fråga kanske du skulle ha nytta av att skapa en relation till. Det är ändå hennes pappa du är tillsammans med. Dottern kanske saknar en god modersgestalt för att komma igång till och med? Uppenbarligen har hon svårt att komma igång och funkar inte taktiken som används hittills är det dags att byta.