Särbos vuxna hemmaboende barn

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Inte_ung - nej jag la inte på minnet de inläggen där du nämnde din familjesituation tyvärr.

Då så skall du få ett gott råd från mig.
Innan du hoppar på och anklagar någon för saker och ting - tag reda på hur det verkligen ligger till.
Och detta särskilt i kommunikationen med din pojkväns dotter.

Du kanske bara får en chans och att då bränna den på att du uppfattat saker och ting fel är inte så roligt.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Du skrev det jag precis tänkte. Ger man inga pengar till sitt barn så blir livet snart inte så roligt. För att då få pengar får de skriva in sig på AF och då ställs lite krav. Då måste de ta tag i sitt liv.

Nope, jag tycker att du och Inte Ung har helt fel båda två.

Alla drivs inte av pengar, det finns inte alls någonting som säger att en ungdom utan just pengar automatiskt börjar jobba. Ngn modern tanke om att alla unga är giriga? Om hon bara hänger hemma och ligger i sängen behöver hon inga pengar lite oavsett så hon kan inte drivas av dem. Vissa behöver ngt att göra inte ngt att spendera, pengarna kommer av jobbet som är en aktivitet eller så jobbar man för att man svälter annars (men hon är ju försörjd så hon behöver inte pengar).

Av att gå hemma och släpa ett halvår kan man drabbas av depression och värdelöshetskänslor snarare än komma ur dem.

Jag begriper inte ens vad alla här pratar om. Det finns mängder av trådar om unga män och kvinnor som drar hemma, inte hjälper till, inte gör någonting och är i 20+ årsåldern. Dessa kom uppenbarligen inte över det av sig själva efter ett halvår av "vara 19". Ska man släppa sitt barn helt och bara hoppas att det reder ut sig självt.

(Tänk på trådar om ung man i 25 årsåldern som bara sitter hemma och spelar dataspel och inte hjälper till alls, antar att de också var 19 en gång. Känns jobbigt att vänta tills paniken och det dåliga självförtroendet inom ungdomen har odlats i 5 år och bara kan dämpas av dataspel.)

Om jag går till mig själv så kan jag säga direkt att ett halvår hemma utan att föräldrarna ens brydde sig om att hjälpa mig till arbetsförmedlingen skulle gjort mig hemskt deprimerad och oförmögen att göra någonting. (nu hände aldrig det, jag åkte till en annan stad och pluggade.)

Jag kan inte begripa att ni är så irriterade på ts för att hon faktiskt oroar sig över (men inte älskar) en 19 åring som knappt ens pratar med henne. 19 åringarna i er släkt kanske blir jättebra av att curlas och ligga i sängen hela dagarna. Men andra blir deprimerade, ledsna, sega, förlorar självförtroende, förlorar energi och blir knäckta. Hos dem föder aktivitet aktivitet, någonting att göra väcker upp, ansvar (om så bara över disken) föder självförtroende.

Varför lita iskallt till att hon hör till den här robusta självständiga första kategorin som reser sig och inte ur den andra som inte kommer att göra det utan hjälp. Känns lite kyligt.

Men visst jag håller med, det är pappans problem inte ts.

Så i slutänden blir väl min kommentar likadan som alla andras men av annan orsak. Pappan vill inte göra ngt, du kan inte tvinga honom. Han kanske dessutom vet ngt du inte vet om flickan och därmed vet att han gör rätt (eller så vet han det inte). Så flytta inte ihop och kommentera det inte, tjat kan skapa spänningar som gör att ingenting händer. (Men jag vet att min faster aldrig skulle släppt det om det var ett barn i släkten.)
 
Senast ändrad:
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Nu läste jag senaste inlägget från ts, om dottern faktiskt vill att ni flyttar ihop är det ju en helt annan sak. Och likadant om hon har ett aktivt liv med vänner är det nog ingen fara att inte ha hittat ngt att göra.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Vissa behöver ngt att göra inte ngt att spendera, pengarna kommer av jobbet som är en aktivitet eller så jobbar man för att man svälter annars (men hon är ju försörjd så hon behöver inte pengar).
Ungdomar brukar anse att man behöver just pengar för att kunna göra saker.
Till slut så blir även den värsta säng-liggare uttråkad.

Jag begriper inte ens vad alla här pratar om. Det finns mängder av trådar om unga män och kvinnor som drar hemma, inte hjälper till, inte gör någonting och är i 20+ årsåldern.
Visst, men jag har upprepade gånger skrivit i tråden att man måste ta tag i det hela om det drar ut på tiden.
Det bör ha löst sig av sig självt före sommaren efter gymnasieexamen.

19 åringarna i er släkt kanske blir jättebra av att curlas och ligga i sängen hela dagarna.
Det har knappast hänt.
Men de få gånger som det har hänt så har det ordnat upp sig alldeles utmärkt före 21.

Man skall visa på alternativ i livet.
Inte ställa sig och yla om disken.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Håller med till 100%!

Sen vill jag minnas att så gott som alla i min årskurs studerade i den åldern. Jag kan inte komma på en enda som inte skulle ha studerat eller jobbat faktiskt. Eller ja, ett par kanske, men dessa gör inget idag heller, tio år senare. Dessa har också lite andra problem i livet.

De flesta var ju upprymda över att Bli Vuxna, och flyttade ofta till någon studieort lite bara för att. Själva studierna kanske inte var så viktiga, men de kom igång av bara farten. Det viktigasste var nog att få flytta hemifrån (till studentbyar, gemensamma minimala hyresboxar o.s.v.) och själva få ta tag i sitt liv.

Om mitt barn hade varit som det i trådstarten hade jag nog luskat i hur hon egentligen mår, och hjälpt till genom bl.a. mindre tvång på någon sorts aktivitet. T.ex. göra något hemma, gå en kurs, jobba i kiosk/mc Donalds, söka jobb, söka studier på annan ort, gå hos kurator/psykolog o.s.v.

Visst kanske det löser sig av sig själv, men jag hade inte velat ta risken att mitt barn mår dåligt i flera år. Hellre då en liten kärleksfull spark i rätt riktning.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jaja jag vet inte, men pappan låter det i alla fall bli stökigt, det är ju sunt. Tycker det är jättekonstigt när hela huset är superstädat för att en människa rusar runt och gör det. Mamma och jag hade stökigt eftersom hon inte städade maniskt och inte jag heller, men det var i alla fall bådas fel.

Ungdomar brukar anse att man behöver just pengar för att kunna göra saker.
Till slut så blir även den värsta säng-liggare uttråkad.

Eller deprimerad. Jag blir tex deprimerad av att inte göra ngt, då kan jag knappt ens ta mig iväg för att umgås med vänner. (var arbetslös ngn månad). Pengar behöver man inte om man inte gör ngt. (Har aldrig drivits en cm av möjligheten -pengar till kul, i hela mitt liv. Överlevnad däremot. Människor drivs olika.)

Det har knappast hänt.
Men de få gånger som det har hänt så har det ordnat upp sig alldeles utmärkt före 21.
Man skall visa på alternativ i livet.
Inte ställa sig och yla om disken.

Det är möjligt, jag tror jag kände ngn som blev curlad på gymnasiet (hennes mamma gjorde allt, vi andra bara gapade av förvåning), annars har jag aldrig stött på ngn. Det kanske är ngn kärnfamiljsgrej, mina vänner hade ensamma mammor i karriären (vars män sannolikt och rimligt nog åkt ut eftersom de inte diskade. 40-talister). Samtliga ylade om disken för de hade inte tid att göra den själva, barnen växte upp bra ändå. Men alla pluggade, det är svårare kanske att bara traska vidare själv om man måste leta jobb.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Att som förälder inte orka göra allt hemma och därför dela med hemmavarande barn är att visa på sina egna behov.
Det är ju ett måste.
Men att kräva disk och städ bara för att "det är bra för dig" blir ju fånigt.
Jag vet en i släkten som blev curlad - resultat MVG i allt, och då menar jag allt, och en direkt biljett in på den mest attraktiva Högskoleutbildningen.
Föräldrarna tycker nog att det var värt det.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jo jag menar ju inte att det behöver bli problem med studierna för att man blir curlad. Enda risken är ju att man blir en hemsk människa eller har ett handikapp i tio år eller så för att man inte vet hur man tvättar. Samtidigt människor har ju alltid vuxit upp med tjänstefolk och de klarade sig också bra, lite trist och oempatiskt bara att betrakta föräldrarna som det. (Mina ocurlade kusiner hade MVG i allt hela bunten och gick de mest attraktiva högskoleutbildningarna som de ville ha (uhm vännerna också btw). Jag hade inte högsta betyg men gick ändå den mest attraktiva universitetsutbildning jag ville ha.)
 
Senast ändrad:
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Den här personen har flyttat hemifrån och är en av de trevligaste människor som jag vet.
Så det gick ju bra det med.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag sa risk, inte absolut nödvändighet. Jag förstår inte grejen bara.
 
Senast ändrad:
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag tror att det faktiskt inte spelar så stor roll.
Utan att det bästa man kan göra är att ta det litet lugnt och se tiden ann.
Det mesta brukar lösa sig om man väntar ut det.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Självklart märker jag när logiken inte fungerar. Men jag har hitintills inte mött en normalbegåvad nittonåring utan logiskt tänkande.

Men dialogen jag pratar om är på en nivå en 19-åring kan ta ställning till. Att prata om vad som förväntas när man delar hushåll samt tankar om framtiden oxh sysselsättning är 19-åringar mogna för. Det är de flesta 15-åringar också mogna för.

Din uppfattning om 19-åringars intelligensnivå är skrämmande. Att 19-åringars hjärnor inte är 100% utvecklad gör dem inte korkade eller initiativlösa.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jo jag märkte det med mina småkusiner, de blev vettiga allihop trots att de alla hade lite quirks som fyra eller femåringar (tex fasansfullt gnällig).

Men jag är fortfarande övertygad om att man som förälder kan göra vägen mer eller mindre knagglig för sina barn genom att lära ut skills som man kan behöva en vacker dag. Som vänlighet, artighet osv eller att slippa ringa mamma när man inser att man inte alls kan tvätta. Självklart klarar sig de flesta även om föräldrarna bara struntar i det, man kan lära av vänner o skolan.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Nej exakt, det gör snarare att de klarar av att erövra världen utan att tänka efter och inse att det inte går, som ägaren till kära Bukefalos.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Precis.

+Rumpnissen. Jag håller med, och ser ingen orsak till varför inte en trettonåring skulle kunna tvätta, städa och dona hemma.

Min fästmans familj är ett bra exempel. Alla barnen mellan typ 10 och 16 år hade egna uppgifter (också de yngre, men mindre uppgifter). En var vedansvarig och hämtade ved och eldade varje dag, klippte gräset, lagade mat, tvättade, städade, tömde kompost och skräp o.s.v.

Den yngsta var "såå liten" att han slapp. Och han är så otroligt hjälplös idag att det är hemskt. Han bodde på internat några månader under sin utbildning, men kom tillbaka hem för ingen gjorde frukost. Han kommer antagligen att bo hemma väldigt länge ännu, för vad man än ber honom om så svarar han "jag kan inte", och det är ju lite synd att i princip tvinga på ungdomar tanken att de inte kan eller klarar av vissa saker. Hans mamma säger ofta "Nej, men han kan inte, han är så liten o.s.v.". Säkert kul för honom...

Edit. Sen gör ju tonåringar (och ungdomar överlag) en massa dumma beslut och saker. Sånt växer däremot oftast bort, speciellt om de litar på sig själv och vågar prova på.
 
Senast ändrad:
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

KL

Men alltså, 19åringar är myndiga!! De bör klara sig själva, inte leva på sina föräldrar. Ta sitt ansvar och gå till arbetsförmedlingen. Om de är deprimerade, gå till vc, läkare, och bli sjukskriven. Visst, utan jobb, ingen ersättning från fk, men då kan man träda in som förälder.
Tycker att det är ganska skevt hur endel curlar :crazy: Sure, blir människor av dem med, förhoppningsvis ;) Men de blir betungande för andra runt omkring dem.
Jobbar som gymnasielärare och det är extremt tydligt vilka som är curlade hemifrån, de kan inte ens slå upp en sida i en bok, typ...
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jo jag håller lite med. Samtidigt tycker jag att man alltid är förälder och om barnet inte klarar att gå till sjukvården, arbetsförmedlingen osv så får man hjälpa till, putta/ta i handen och leda, även om de är 30. Inte bara strunta i dem. Fast det tycker jag man kan göra med syskon och vänner också.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Absolut ska man som förälder hjälpa dem med det, vc, af, fk what ever, om de behöver :)

Och vänner, syskon osv ;)
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

KL

Jobbar som gymnasielärare och det är extremt tydligt vilka som är curlade hemifrån, de kan inte ens slå upp en sida i en bok, typ...

Men det tror jag definitivt inte har med curlande att göra.
Det är något annat som fattas där.
Jag känner många som blev oerhört curlade som unga men en sak hade de gemensamt, bra betyg och något givande intresse som typ musik eller sport.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag gav ett typexempel, men de elever jag syftade på så är hela lärarkåren överens att de är curlade.
Vidare har jag i min närhet curlade barn, och det är inte roligt hur de ter sig :( De belastar.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 106
Senast: Whoever
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
41
· Visningar
2 989
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 527
Senast: sjoberga
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 258
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Välja säkerhetsväst
  • Dressyrsnack 17
  • Stora shoppingtråden II

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp