Särbos vuxna hemmaboende barn

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

I hans värld har han alltid trott att hon skulle flytta ut när hon slutade skolan..

Intresserad av politik och samhällsutveckling är han inte heller för då hade han vetat att det är akut brist på hyreslägenheter, framförallt billiga 1-2 rok, samt att det är akut brist på okvalificerade arbeten.


Nyttig tråd för alla som är eller planerat bli förälder.
Föräldraskapet innebär idag helt nya utmaningar där man bör ha en plan för hur man ska lösa problemet med bostad, utbildning och arbete för sitt barn. OM man nu inte vill att de ska fortsätta bo hemma och en vacker dag ärva den gemensamma bostaden.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Det blir mer och mer klart för mig nu. Jag har en dålig relation till hans dotter och behöver förbättra den oavsett om hon flyttar med eller inte. Vi måste lägga ihopflyttandet på is innan vi har pratat mer med varandra (alla tre). Jag har känt mig lite otålig senaste tiden men måste ha mer tålamod (vilket även gäller min dotter som verkligen vill att vi ska flytta ihop).

Klokt resonerat! Prata. Men försök att inte börja med att lägga upp en massa krav och regler på bordet.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ja vad gjorde jag när jag var 19, när jag gick ut gymnasiet så pluggade jag vidare, jobbade extra på helgerna hade en häst på foder. och visst jag blev till viss del försörjd av mina föräldrar för jag betalade aldrig hyra men jag bidrog alltid hemma. Städade mitt eget rum, lagade mat och gjorde allt man bad mig (vilket iof inte var så betungande). Sen började jag på högskolan när jag var 21 och flyttade hemifrån. Jag har haft lätt för mig att läsa och plugga och har haft många välbetalda och bra jobb men även en del skitjobb med dåligt betalt bara för att få det gå runt.

Jag har aldrig haft svårt att få jobb, även när IT bubblan sprack, men så har jag haft ett ganska bra självförtroende. Så ja ni förstår jag har väldigt svårt att relatera till hur denna tjej har det.


Jag skulle som andra skrivit tidigare rekommendera dig att lära känna tjejen. Annars tror jag bara det kommer bli en negativ spiral och det kommer påverka förhållandet med mannen också.
Dessutom är det många som bor hemma tills de är 22-23 så du får vara beredd på att det kan ta några år innan hon flyttar.
Jag undrar också vad mannen säger. Om han är missnöjd med att att hon inte hjälper till hemma/ inte betalar är det väl han som främst ska ta den diskussionen. Jag tror du ska akta dig för att gå in för mkt och styra- tror bara du kommer förlora på det.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Tryckte du på fel knapp? Förutsätter att ditt svar var riktat till trådskaparen och inte till mig.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ja vad gjorde jag när jag var 19, när jag gick ut gymnasiet så pluggade jag vidare, jobbade extra på helgerna hade en häst på foder. och visst jag blev till viss del försörjd av mina föräldrar för jag betalade aldrig hyra men jag bidrog alltid hemma. Städade mitt eget rum, lagade mat och gjorde allt man bad mig (vilket iof inte var så betungande). Sen började jag på högskolan när jag var 21 och flyttade hemifrån. Jag har haft lätt för mig att läsa och plugga och har haft många välbetalda och bra jobb men även en del skitjobb med dåligt betalt bara för att få det gå runt.

Jag har aldrig haft svårt att få jobb, även när IT bubblan sprack, men så har jag haft ett ganska bra självförtroende. Så ja ni förstår jag har väldigt svårt att relatera till hur denna tjej har det.

Men så där kan man inte resonera om andra människor, tycker jag. Min mamma hade sommarjobb från hon var 13, hon hackade betor i strålande solsken och det var enligt uppgift inget mysigt eller välbetalt jobb. Men bara för att hon alltid har jobbat sedan den åldern är hon inte med mogen eller tar mer ansvar än vad jag gör som inte haft sommarjobb alls, jag jobbade en månad som vårdbiträde när jag var 21 och dagens jobb fick jag när jag var 25. Jag är 33 nu. Ansvar och mognad handlar inte om jobb eller att slava i hemmet. Jag håller med om att hon säkert kan göra nåååågot, men allt?

Varför inte acceptera att hon bara är 19 år, hon är inte vuxen!! Hon är tonåring, en ungdom, låt henne vara det. Man är inte vuxen för att man nåt en magisk gräns på 18 år eller slutat gymnasiet.

Fråga dig själv hur hon mår, hur mår man i dag när man slitit sig igenom gymnasiet, tar studenten och inte vet ett dugg om vad man vill göra av sitt liv? Alla vill ha bra jobb, alla förstår inte vägen dit, men jag tror nog att hon kommer mogna och förstå om hon får tid. För jag tror att allt handlar om tid. Hon är inte 19 år i hela sitt liv. Jag förstår bekymret om hon varit 25 år.
Följ med till AF så hon kan skriva in sig, räck fram handen för vet du vad? Vuxenlivet kan faktiskt vara rätt skrämmande Det tycker jag fortfarande. Det kommer med så mycket ansvar, har man dåligt självförtroende så är det lätt att tro att man inte klarar det. Jag har dåligt självförtroende och behöver ibland hjälp att "hålla handen", en knuff i rätt riktning, någon som jag faktiskt kan dela mina känslor för det med och som inte dömer och tycker att jag är en barnrumpa. Utan uppmuntrar.

Man är inte en bättre människa för att man alltid har jobbat och pluggat och hjälper till hemma osv. Hon är en bra människa i allt som är hon. Det fins människor som jobbat alltid, har lärt sig massor och har ett inre driv som många andra saknar. Men är de bättre människor för det?

Du dömer henne. Sluta upp med det.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

jag tycker inte det är kul att komma hem till någon annans stökiga hem och det är ju så lätt att plocka undan efter sig.
Du behöver inte stanna hemma. Du behöver acceptera att andra har ett annat sätt att se på stök och disk. Deras hem - deras regler. Inget du ska bekymra dig om eller irritera dig över.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Det blir mer och mer klart för mig nu.
Bra. Försök att se det som om det hade varit han som irriterade sig på din dotter och ditt sätt att uppfostra henne. Se det ur deras synvinkel.

Relationen först. Med båda. Det är ju paketpris.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag ber om ursäkt att jag inte lägger mer in känslor i mina inlägg men jag är ingen känslosam människa utan är mer krasst konstaterande speciellt när jag sitter framför datorn och skriver. Kanske ett av mina problem. men om det är relevant i sammanhanget kan jag inte svara på.

Din reflektion ger mig inget, kom gärna med konkreta råd istället.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Du behöver inte stanna hemma. Du behöver acceptera att andra har ett annat sätt att se på stök och disk. Deras hem - deras regler. Inget du ska bekymra dig om eller irritera dig över.

Stökigt hem stör jag mig inte på. Men åter igen, jag stör mig på pappan som innerst inne är lite "pedant" och jag är ganska säker på att om han hade bott ensam så hade det varit ganska välstädat. Men han klagar på att han säger att det är "jobbigt" att hålla efter när han inte får hjälp och att han ibland lämnar sakerna i förhoppning om att hans dotter ska inse att det är dags att plocka undan.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Fråga dig själv hur hon mår, hur mår man i dag när man slitit sig igenom gymnasiet, tar studenten och inte vet ett dugg om vad man vill göra av sitt liv?

Nej jag säger det tidigare, jag har svårt att relatera till hur hon mår för jag har aldrig mått så själv, jag har aldrig haft problem att ta tag i saker själv. jag har svårt att förstå varför folk mördar andra oxå. Men jag ska ge henne mer tid.

Fast jag håller inte riktigt med om att man inte är en bättre människa om man inte hjälper till, om man inte har respekt för de man lever med.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag har faktiskt svårt att se problemet...

Antingen så accepterar du läget och flyttar ihop med din pojkvän och stöttar hans dotter så gott du kan (tex följa med till arbetsförmedlingen).

Annars så accepterar du inte läget och ni fortsätter vara särbos. Så får han sköta sin relation till sin dotter som han vill.

Sen håller jag inte med alla de i tråden som tycker att man ska ge 19-åringar tid att mogna och att det då är acceptabelt att bo hemma gratis och inte ha någon plan för sitt liv. Att vara inskriven på arbetsförmedlingen och delta i hushållsarbete är fullt rimligt att begära. Om det är så att tjejen inte mår väl, att hon inte är redo för ett arbete, då kanske man ska se över möjligheten till aktivitetsersättning. Kanske är det långsökt, men i någon aktivitet bör man vara för att utvecklas och må bra.

Det är nog många som tycker att jag curlades av mina föräldrar när jag var 19 för jag bodde hemma och betalade ingenting, jag hjälpte inte heller till med hushållsarbete. Men jag läste på universitet och mina föräldrar tyckte då att de hade råd att försörja mig så jag slapp ta studiebidrag. Jag jobbade mycket extra (hade två-tre jobb) vilket jag betalade mina hästar med. Istället för hushållsarbete hjälpte jag min pappa i hans företag så mycket jag bara hade möjlighet till. Jag hade flyt och mycket stöd, men slet samtidigt som ett djur.
 
Senast ändrad:
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Nej jag säger det tidigare, jag har svårt att relatera till hur hon mår för jag har aldrig mått så själv, jag har aldrig haft problem att ta tag i saker själv. jag har svårt att förstå varför folk mördar andra oxå. Men jag ska ge henne mer tid.

Men kära nån.
Att jämföra att du är lite oempatisk och inte kan sätta dig in i hur andra människor som inte är exakt som du mår och tänker med att du inte förstår varför folk mördar andra tycker jag känns lite...... överdrivet?

Fast jag håller inte riktigt med om att man inte är en bättre människa om man inte hjälper till, om man inte har respekt för de man lever med.

Jösses - inte visste jag att en människas värde var relaterat till hur väl man plockar bort disken.

Helt ärligt - när jag bodde hemma så var jag skitlat. Jag diskade inte, jag städade sällan mitt rum (mamma städade ju inte heller mitt rum så jag hade helt enkelt rätt stökigt), jag lämnade saker här och där, jag hjälpte inte till med tvätten, jag lagade inte mat och jag behövde inte betala nått alls till min mamma för mat och husrum.
Varför då? Jo, därför att min mamma lät mig hållas (vad gäller just de sakerna).

Och tänka sig - det blev folk av mig också.
Jag har idag ett bra jobb, jag är gift med en underbar man, jag bidrar till samhället både genom att betala skatt och genom ideellt arbete inom idrottsrörelsen. Och när jag hälsar på min mamma idag så städar jag så klart undan efter mig.

Att påstå att dottern inte har respekt för "dom hon lever med" bara för att hon (med pappans goda samvete) inte plockar undan och hjälper till hemma är faktiskt.... inte vidare trevligt, och antagligen helt fel.
 
Senast ändrad:
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag har faktiskt svårt att se problemet...

Antingen så accepterar du läget och flyttar ihop med din pojkvän och stöttar hans dotter så gott du kan (tex följa med till arbetsförmedlingen).

Annars så accepterar du inte läget och ni fortsätter vara särbos. Så får han sköta sin relation till sin dotter som han vill.

Jag håller med..

Sen håller jag inte med alla de i tråden som tycker att man ska ge 19-åringar tid att mogna och att det då är acceptabelt att bo hemma gratis och inte ha någon plan för sitt liv. Att vara inskriven på arbetsförmedlingen och delta i hushållsarbete är fullt rimligt att begära. Om det är så att tjejen inte mår väl, att hon inte är redo för ett arbete, då kanske man ska se över möjligheten till aktivitetsersättning. Kanske är det långsökt, men i någon aktivitet bör man vara för att utvecklas och må bra.

Jag håller med om att det inte alls för mycket att begära - OM nu pappan vill det.
Om han väljer att låta dottern bo hemma utan motprestation så ser jag inget problem i det heller.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Din reflektion ger mig inget, kom gärna med konkreta råd istället.

Har du problem med att tolka värdet i en reflektion?
Det kan vara ett av era problem.
Att du är för kallsinnigt praktisk.
De flesta människor styrs till stor del av känslor och reflektioner.
Om en person som till stor del styrs av känslor stöter på en annan person som till största delen styrs av praktikaliteter så brukar det kollidera.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag tror varken att hon eller jag skulle må bra av att bo under samma tak under de förutsättningarna vi lever under idag.

Då så måste du lösa det problemet.
Du är den vuxna individen.

Ni måste komma överens och det är på ditt ansvar.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jag förstår dig till fullo. Det är frustrerande att se människor stjälpa en annan av kärlek, än att hjälpa.

I min värld är det inte för mycket begärt att man som 19-åring städar sitt eget rum och tar hand om sin egen skit. Man hjälper även till hemma efter egen förmåga, liten eller stor. Är det ett problem behöver man få hjälp att hantera problemet. (pappan är medberoende i hennes dåliga mående)

Man bör lämpligen gå till AF och skriva in sig när man är arbetslös (pappan bör gå med henne om hon inte törs själv).

Mår man så dåligt att man inte ens orkar hjälpa sig själv att må bättre är det ens anhöriga som måste ställa upp och hjälpa en få hjälp. (varför pappan verkar tycka att det är okej att dottern ska fortsätta i samma hjulspår, må dåligt, inte få hjälp och inte utvecklas är en gåta. Det är inte att vara snäll.)

Jag vill inte heller befinna mig i ett skitigt hem, mitt eller andras.

För mig och uppenbarligen dig är det självklart. För dem är det uppenbarligen inte. Skaffa annan pojkvän, du verkar reko och rejäl, du kommer hitta en vettig karl, låt dem stanna i sin symbios. Tyvärr kan man inte hjälpa den som inte vill bli hjälpt och de verkar vilja leva sina liv så där.

Lycka till!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 245
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 594
Senast: Whoever
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
3 810
Senast: Amha
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 694
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp