Särbos vuxna hemmaboende barn

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

När ni flyttar ihop. Ni kanske inte ska flytta ihop så länge situationen ser ut som den gör för då lär situationen förvärras för er alla. Det kanske inte vore en bra för någon av er att ens planera för att flytta ihop just nu. Din pojkvän kommer ju inte förändras av att flytta ihop med dig.

Att hon vill ha ett roligt och välbetalt jobb gör väl henne till en helt normal 19-åring. Det tror jag att de flesta drömmer om i den åldern. Sedan landar man och inser att man måste arbeta/plugga sig dit.

Vill hon ha en hund kanske det går att använda det som morot till att ta vilket "(vitt) jobb som helst? Med en ekonomi ökar ju hennes frihet och ansvar.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Jobb hoppar ju sällan upp i knäet på folk, har du några kontakter som kan ge henne ett jobb?

För övrigt håller jag med Inte_Ung, hon kommer växa upp. Mina föräldrar curlade också mig så länge jag bodde hemma (tills jag var 22) och jag behövde aldrig bidra på något vis. Men jag jobbade iofs och jag la enorma mängder tid på mina intressen. Alla växer upp, jag lämnar aldrig tvätt hos mamma och idag hjälper jag till mer hos mina föräldrar än när jag bodde där.

Men ett jobb hade nog varit viktigt för henne.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ja det är hur han sköter sitt ansvar som jag är stör mig på, kan man inte göra det? Bara för att det är hans ansvar så behöver väl inte det innebära att jag automatiskt avsäger mig allt åsiktstagande om hur han sköter det?

Då lägger vi olika innebörd i uttrycket. För mig skulle hans barn - hans ansvar innebära att jag inte lade mig hur han skötte det ansvaret.

Men visst kan du ha åsikter. Det låter bara helt omöjligt för er att flytta ihop.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ja jag tror nog att jobb är nyckelordet för hennes framtida utveckling - att kunna försörja sig själv är viktigt för självkänslan! men där är arbetförmedlingen ett viktigt steg på vägen. Jag har kontakter men bara till tråkiga och dåligt betalda jobb :p

nej just det, han kommer inte att förändras, gammal hund ;) Hoppet ligger hos hans dotter ... och jag får väl helt enkelt inte sluta hoppas.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

ja det är nog en definitionsfråga, om jag hade sagt att det var "hans sak" så hade jag släppt det och låtit honom sköta det hur han vill. Men i detta sammanhang när jag säger att någon har ett ansvar - så anser jag nog att man kan ha en åsikt om personen ifråga sköter detta ansvar bra eller dåligt.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

ja det är nog en definitionsfråga, om jag hade sagt att det var "hans sak" så hade jag släppt det och låtit honom sköta det hur han vill. Men i detta sammanhang när jag säger att någon har ett ansvar - så anser jag nog att man kan ha en åsikt om personen ifråga sköter detta ansvar bra eller dåligt.

Klart du kan ha en åsikt. Frågan är vad resultatet blir när du uttrycker din åsikt och driver frågan som om det var du som hade ansvar?
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ja, det är så jag tänker också. Det går ju inte att säga Din dotter ditt ansvar men du gör fel och borde göra så här istället.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ja, det är så jag tänker också. Det går ju inte att säga Din dotter ditt ansvar men du gör fel och borde göra så här istället.

Det blir lite motsägesfullt, men jag har full förståelse för tyckandet och åsikterna. Men det är nog bättre att formulera om problemen så att det handlar om det som det egentligen handlar om.
"Mitt problem är att min särbo inte hanterar sin dotter på ett sätt som jag tycker är bra" är diffust och handlar om andra människor.

"Mitt problem är att jag inte kan flytta ihop med min särbo förrän hans barn flyttat och att vi får tillbringa vår gemensamma tid hos mig eftersom jag inte klarar av oordningen som är där" tror jag är mer vad det handlar om.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

alla relationsproblem är diffusa och inte så enkla och raka, hade det bara handlat om:

"Mitt problem är att jag inte kan flytta ihop med min särbo förrän hans barn flyttat och att vi får tillbringa vår gemensamma tid hos mig eftersom jag inte klarar av oordningen som är där" tror jag är mer vad det handlar om.

Hade det nog varit lätt. Bara avvakta tills hon flyttar eller? Men jag vet att det inte är så enkelt och jag vill verkligen få detta att funka om det blir av.

Men vad händer om hon förlorar sitt jobb och vill flytta hem igen? ska vi separera igen? eller worst case secenario, hon får inget jobb.

Kan man tackla problemet på annat sätt? om man vill flytta ihop och hon bor kvar hemma? Jag tror varken att hon eller jag skulle må bra av att bo under samma tak under de förutsättningarna vi lever under idag. Men om vi flyttar ihop skulle vi vara tvungna att prata med varandra på ett annat sätt än vad vi gör nu när jag kommer förbi, umgås med hennes pappa, hon flyr in på sitt rum och sen åker jag nästa morgon. det kanske skulle vara bra både för våran relation och för henne. Men det är inte alltid så lätt att prata och få något bra utav det även om alla relationsexperter poängterar att det är det viktigaste :)
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

jag drar mig för att åka hem till honom då jag blir irriterad när det står gammal disk på soffbordet och på köksbänken och är allmänt ostädat.
Varför blir du irriterad över andras disk? Andras disk och stök i andras hem?
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ja jag tror nog att jobb är nyckelordet för hennes framtida utveckling - att kunna försörja sig själv är viktigt för självkänslan! men där är arbetförmedlingen ett viktigt steg på vägen. Jag har kontakter men bara till tråkiga och dåligt betalda jobb :p

Jag skulle inte sätta så stor tilltro till AF. De har aldrig varit till hjälp för mig när det gäller att finna jobb. Inte när jag var 19 år, inte senare heller.

Låt henne veta att när hon vill hjälper du gärna till med dina jobbkontakter.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Varför blir du irriterad över andras disk? Andras disk och stök i andras hem?

För att jag tycker inte det är kul att komma hem till någon annans stökiga hem och det är ju så lätt att plocka undan efter sig. Men visst det är mitt val, jag kan stanna hemma och det är i princip det jag gör just nu. Jag har inte så stora behov av att umgås, men jag kan tycka det är synd att vi inte träffas mer.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Det värsta är att hon fick om ett erbjudande om jobb i en kiosk i början av sommaren där hon skulle ha tjänat 6500kr/mån (iof svart) men i mina ögon bättre än inget jobb

Nej det värsta här är att du och pappan tyckte att hon skulle ta ett svartjobb, det är verkligen verkligen inte bättre än inget jobb.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Blir lite mörkrädd... var det så länge sen du själv var 19 att du glömt hur det var?

Och i dagens läge när det dessutom är riktigt svårt att få jobb... det är många 90-talister som nu får landa tungt i verkligheten och lära sig att tänka om.

De har blivit matade med bilden av att man måste bli Lyckad: roligt och välbetalt jobb, snygg och vältränad, bra relation och fantastiskt sex med mera med mera. Har man inte det är man Misslyckad.

En svår hjärntvättning att bli av med. Speciellt eftersom den fortfarande pågår.

Försök visa lite medmänsklighet och medkänsla innan du för alltid är "elaka styvmorsan" i hennes ögon.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Varför?

tiotiotio

I hans värld har han alltid trott att hon skulle flytta ut när hon slutade skolan. Men jag har alltid varit mer skeptisk till att det skulle hända. Hon är väldigt hemmakär.

Varför - för när vi pratat om det så har det varit den naturliga gången, det har inte varit ett krav. Mer att hon troligen inte vill flytta ut på landet så det naturliga är att göra det när hon pluggat klart, skaffat jobb och flyttat hemifrån.

Det blir mer och mer klart för mig nu. Jag har en dålig relation till hans dotter och behöver förbättra den oavsett om hon flyttar med eller inte. Vi måste lägga ihopflyttandet på is innan vi har pratat mer med varandra (alla tre). Jag har känt mig lite otålig senaste tiden men måste ha mer tålamod (vilket även gäller min dotter som verkligen vill att vi ska flytta ihop).

Jag har inte stor tilltro till AF men har hört att är man inskriven där x antal månader så får man någon typ av underhåll.
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

För att jag tycker inte det är kul att komma hem till någon annans stökiga hem och det är ju så lätt att plocka undan efter sig. Men visst det är mitt val, jag kan stanna hemma och det är i princip det jag gör just nu. Jag har inte så stora behov av att umgås, men jag kan tycka det är synd att vi inte träffas mer.

Jag förstår dej ....

Nu kanske det är "jobbigt" men annars hade jag def sagt - kom hem till mej när vi ska ses =)

Jag va ihop med en kille (till och från) när jag bodde hos pappa... Skulle aldrig kommit på tanken att ha "förhållandet" hos pappa.. Självklart blev det hemma hos killen. Det måste ju inte va "förra veckan va vi hos mej, nu kan vi väl va hos dej ?"

Iom det kommer du bort ifrån att irritera dej på dottern, dottern måste dessutom "ta hand om sej själv" tiden då pojkvännen är hos dej osv ... Så det ser jag bara fördelar med...
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Blir lite mörkrädd... var det så länge sen du själv var 19 att du glömt hur det var?

Och i dagens läge när det dessutom är riktigt svårt att få jobb... det är många 90-talister som nu får landa tungt i verkligheten och lära sig att tänka om.

De har blivit matade med bilden av att man måste bli Lyckad: roligt och välbetalt jobb, snygg och vältränad, bra relation och fantastiskt sex med mera med mera. Har man inte det är man Misslyckad.

En svår hjärntvättning att bli av med. Speciellt eftersom den fortfarande pågår.

Försök visa lite medmänsklighet och medkänsla innan du för alltid är "elaka styvmorsan" i hennes ögon.

Du skojjar va ? :banghead:
 
Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ja vad gjorde jag när jag var 19, när jag gick ut gymnasiet så pluggade jag vidare, jobbade extra på helgerna hade en häst på foder. och visst jag blev till viss del försörjd av mina föräldrar för jag betalade aldrig hyra men jag bidrog alltid hemma. Städade mitt eget rum, lagade mat och gjorde allt man bad mig (vilket iof inte var så betungande). Sen började jag på högskolan när jag var 21 och flyttade hemifrån. Jag har haft lätt för mig att läsa och plugga och har haft många välbetalda och bra jobb men även en del skitjobb med dåligt betalt bara för att få det gå runt.

Jag har aldrig haft svårt att få jobb, även när IT bubblan sprack, men så har jag haft ett ganska bra självförtroende. Så ja ni förstår jag har väldigt svårt att relatera till hur denna tjej har det.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 257
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 610
Senast: Whoever
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
3 832
Senast: Amha
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 696
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp