Själv tycker jag att det är helt sjukt hur man kan resonera i formerna av att "arbetstypen är inte rastypisk"? Givetvis att det bland de arbetande hundarna kan finnas spridning i exteriöra detaljer, färger osv som inte är idealiskt enligt rasstandard, men att säga att typen av hund som jobbar inte är korrekt (i de flesta fall för att arbetstypen är lättare och/eller inte lika tungt pälsad som utställningstypen) är ju att säga att rasstandard inte föreskriver den hund som hunden var till för? Hur kan man ens tycka att det är önskvärt? Borde man inte vara stolt över rasens ursprung och vilja att den ska vara så lik sin "funktion" som möjligt istället?
Därför att en rasstandard i de flesta fall inte bara handlar om arbetsegenskaper. Man vill ha hela paketet -- exteriör, arbetsegenskaper, mentalitet. Annars är vi (som så klart en del önskar) tillbaka i typer istället för raser. Men så är det inte nu och många av oss vill inte ha det så.
Jag håller med om att många utställningsvarianter är för extrema. Man tolkar välpälsad som att det inte finns nån övre gräns utan mer är alltid bättre, likaså välvinklad. Men om tolkade dessa standarder utan att bli extrem skulle man ha en hund som är både funktionell och rastypisk.
Jag är glad att jag inte håller på med en ras som är uppdelad, för jag skulle inte vilja välja mellan form och funktion.
