Såg en hund på Crufts-sändningen

Bukefalos 30 år!

Det finns absolut lösa ögonkanter även på springer, men jag skulle inte påstå att det är vanligt. Domarna är faktiskt noga med att påpeka och döma ner på lösa ögonkanter på springer. Cocker har nog mer problem med lösa ögonkanter än springer har.
Ja att cockern har stora problem med det vet jag, jag menade mest att det är en av extremerna som förekommer utöver pälsen. Jag antar att det är lite oundvikligt när man som du säger avlar på mer lös hud rund ansiktet överlag. Bra att det fångas upp i alla fall!
 
Nej, jag menade inte att utställningar som sådana förhindrar det, utan att arbetande varianter inte alltid stämmer mot rasstandarden heller, till exempel när det gäller mentalitet. Däremot vill man ju generellt sätt ha mentalt trevliga hundar på utställning, medan aveln mot arbete i vissa linjer leder till alltför mycket stress när man försöker spetsavla.
Fast å andra sidan ska man arbeta med sin hund så funkar det inte om hunden inte samarbetar med jägaren.

På utställning så kan ju rädda/osäkra hundar stänga ned helt istället och vara okej att visa upp.

Jag skulle tro att det kan slå till fel åt bägge hållen. Som ovan eller en stressad hund som inte kan slappna av efter jakten samt en hund som är helt okej med främmande personer som tittar på deras tänder. Ingen avel leder till 100% perfekta individer liksom.
 
Ja att cockern har stora problem med det vet jag, jag menade mest att det är en av extremerna som förekommer utöver pälsen. Jag antar att det är lite oundvikligt när man som du säger avlar på mer lös hud rund ansiktet överlag. Bra att det fångas upp i alla fall!
Jag undrar varför lös hud ska vara så himla attraktivt eller gulligt :confused:
Liknar de valpar då på något vis..? :cautious:
 
Den ser ju ut att vara mindre och lite nättare än den jag hade på mitt foto, men det är inte bara pga de kan vara av olika kön?
Den jag hade var iallafall hane men denna ser jag inte riktigt..?
En hane :)

De jag normalt ser på utställning här ser ut såhär:
IMG_7205.webp
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Nej, jag menade inte att utställningar som sådana förhindrar det, utan att arbetande varianter inte alltid stämmer mot rasstandarden heller, till exempel när det gäller mentalitet. Däremot vill man ju generellt sätt ha mentalt trevliga hundar på utställning, medan aveln mot arbete i vissa linjer leder till alltför mycket stress när man försöker spetsavla.
Man ser ju dock väldigt mycket rädda hundar på uts ändå. Många som tycker både miljön och hanteringen är äcklig på tex mydog. Samt underlagsrädda.
 
Jag tycker den är snygg
Vilken av dem? Den som var BIR på Crufts eller den som ser ut som en typisk showtyp?

Personligen, rent estetiskt, tilltalas jag mer av showtypen men jag tycker ingen av dem är direkt ful. Även om showtypen skiljer sig mot den arbetande typen så är den ju fortfarande inte direkt osund, jämfört med andra raser. Sen gissar jag att den säkert inte arbetar lika bra..
 
Nej, jag menade inte att utställningar som sådana förhindrar det, utan att arbetande varianter inte alltid stämmer mot rasstandarden heller, till exempel när det gäller mentalitet. Däremot vill man ju generellt sätt ha mentalt trevliga hundar på utställning, medan aveln mot arbete i vissa linjer leder till alltför mycket stress när man försöker spetsavla.

Jag har inga djupare kunskaper om stress hos jaktlabrador och jaktcocker så jag bara utgår från att det är så som du skriver. Det är ju givetvis ett problem som behöver åtgärdas. Men kan kan fortfarande inte se kopplingen till rasstandard och hur utställning skulle bidra till den ekvationen?

Såhär står det om mentalitet i labradorens rasstandard:
Till temperamentet är rasen intelligent och följsam med en stark vilja att vara till lags. Den är godmodig, entusiastisk och vänlig, utan spår av aggressivitet eller blyghet. Labrador retriever är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare. Den är mycket rörlig, har utmärkt luktsinne, är en god apportör med passion för vatten.

Inget av detta beskriver ju något, som om det följs när hundar premieras på utställning, skulle hindra stressade individer i jaktsituationer?

Det där med att man vill ha mentalt trevliga hundar på utställning är väl också en sanning med modifikation? Viss vill man det, men utställningar är ju också fulla med hundar som blir rädda eller låga, underlagsrädsla, hanhundar som inte kan vara i närheten av varandra etc.
 
Det där med att man vill ha mentalt trevliga hundar på utställning är väl också en sanning med modifikation? Viss vill man det, men utställningar är ju också fulla med hundar som blir rädda eller låga, underlagsrädsla, hanhundar som inte kan vara i närheten av varandra etc.
Fetade: Skulle dock säga att just SSA inte nödvändigtvis har med utställning vs arbete att göra utan rasens grundfunktion att göra.

Sen ska de ju klara en ring ändå med rätt träning såklart, men många raser har det ju oavset avelsinriktning.
 
Fetade: Skulle dock säga att just SSA inte nödvändigtvis har med utställning vs arbete att göra utan rasens grundfunktion att göra.

Sen ska de ju klara en ring ändå med rätt träning såklart, men många raser har det ju oavset avelsinriktning.

Utan att veta vad SSA betyder så skulle jag säga både ja nej :D

Absolut att det finns raser där deras grundfunktion medför en mentalitet som ofta innebär könsbunden aggressivitet, men så är ju inte fallet i alla raser. Det är ju inte heller ovanligt i framför allt utställningsvarianter av raser men även odelade att framför allt hanar blir mer och mer könstypade, vilket knappast kan bidra positivt till den utvecklingen.

(Sen kan jag också tycka att i en del raser så plockar man russinen ur kakan lite i utställningsvarianterna. Har man totalt avlat bort det ursprungliga utseendet kopplat till rasens grundfunktion, så finns det ju ingen som helst anledning till att avla för att behålla de delar av mentaliteten som dessutom blir ett bekymmer i en vardag som inte innehåller arbete med denna grundfunktion).
 
Utan att veta vad SSA betyder så skulle jag säga både ja nej :D

Absolut att det finns raser där deras grundfunktion medför en mentalitet som ofta innebär könsbunden aggressivitet, men så är ju inte fallet i alla raser. Det är ju inte heller ovanligt i framför allt utställningsvarianter av raser men även odelade att framför allt hanar blir mer och mer könstypade, vilket knappast kan bidra positivt till den utvecklingen.

(Sen kan jag också tycka att i en del raser så plockar man russinen ur kakan lite i utställningsvarianterna. Har man totalt avlat bort det ursprungliga utseendet kopplat till rasens grundfunktion, så finns det ju ingen som helst anledning till att avla för att behålla de delar av mentaliteten som dessutom blir ett bekymmer i en vardag som inte innehåller arbete med denna grundfunktion).
Same sex aggression 😊

Så är det absolut och jag håller med om det du skriver - tänkte mest allmänt.
 
Vilken av dem? Den som var BIR på Crufts eller den som ser ut som en typisk showtyp?

Personligen, rent estetiskt, tilltalas jag mer av showtypen men jag tycker ingen av dem är direkt ful. Även om showtypen skiljer sig mot den arbetande typen så är den ju fortfarande inte direkt osund, jämfört med andra raser. Sen gissar jag att den säkert inte arbetar lika bra..
Hunden på bilden jag svarade på (den gråaktiga)
 
Nej, jag menade inte att utställningar som sådana förhindrar det, utan att arbetande varianter inte alltid stämmer mot rasstandarden heller, till exempel när det gäller mentalitet. Däremot vill man ju generellt sätt ha mentalt trevliga hundar på utställning, medan aveln mot arbete i vissa linjer leder till alltför mycket stress när man försöker spetsavla.
Men är det verkligen mycket stress hos jaktlabradorer?
Jag upplever dom som extremt balanserade hundar trots att det är specialister. Har faktiskt aldrig träffat en stressad jaktlabbe ens på djursjukhus som är en tuff miljö för alla hundar. Mer lätthanterade, snälla patienter får man leta efter.
Till skillnad från andra extrema specialister så som malle eller schäfer exempelvis.
@AraSlei vad säger du?
 
Nu är jag långt ifrån lika erfaren som anda här, men på de apporteringsträningar jag deltagit i har jag inte sett några stressade hundar öht (eller jo, en ung jaktcocker som gör utfall mot andra hundar om de kommit för nära). Jaktlabradorerna och även tollarna har bara ett extremt fokus/pepp på uppgiften. Att träna fokuserat och ofta lösa i t.ex. ett litet ridhus med ett antal okända hundar av båda könen är dock inga problem alls.

Det är ganska stor skillnad jämfört med träningar på t.ex. hundskolan dit jag brukar gå, där det förstås är olika raser och där det alltid är nån eller några som måste sitta bakom skärmar för att de annars skriker rakt ut.
 
Men är det verkligen mycket stress hos jaktlabradorer?
Jag upplever dom som extremt balanserade hundar trots att det är specialister. Har faktiskt aldrig träffat en stressad jaktlabbe ens på djursjukhus som är en tuff miljö för alla hundar. Mer lätthanterade, snälla patienter får man leta efter.
Till skillnad från andra extrema specialister så som malle eller schäfer exempelvis.
@AraSlei vad säger du?
Jag har inte heller träffat stressad jaktlabbe, eller annan jakt-retriever heller för den delen. Visst, de är i mina ögon väldigt igång och väldigt flamsiga mot vad jag föredrar, men jag föredrar ju också vinthundarna :p De jag träffat på tävling/träning har varit fokuserade och lugna, de som besökt butikerna där jag jobbar har varit glada och nyfikna. De jag klippt klorna på har varit otroligt lätthanterade, även i ung ålder. Jag har nog aldrig träffat en enda rädd eller otrevlig jakt-retriever, inte heller någon som jag kan minnas som tydligt stressad även om det väl såklart existerar någon sådan också.
 
Men är det verkligen mycket stress hos jaktlabradorer?
Jag upplever dom som extremt balanserade hundar trots att det är specialister. Har faktiskt aldrig träffat en stressad jaktlabbe ens på djursjukhus som är en tuff miljö för alla hundar. Mer lätthanterade, snälla patienter får man leta efter.
Till skillnad från andra extrema specialister så som malle eller schäfer exempelvis.
@AraSlei vad säger du?

Nej kanske inte så mycket stress, men det jag fått höra av två nära vänner där en tar emot problemhundar och en jobbar med mentaltester är att de (i vissa linjer så klart) blivit skarpa och inte alls så trevliga som en labbe ska vara (både mot andra hundar och mot människor). Om det är stress i grunden eller bara en skärpa som kommit av spetsavel kan jag inte säga. Och samma med jaktcocker, de dyker också upp för problemhundsutredningar för att erfarna förare inte klarar av dem.
 
Den träningsgrupp som jag tränar i är min springer, en engelsk setter, en Britain, tre stycken jaktlabbe och en bordercollie. Alla råkar vara okastrerade hanhundar men ingen har problem med varandra. Jag har nästan aldrig träffat en labbe varken show eller jakt som har problem med andra hundar. Men alla hundar är ju individer så det kommer ju alltid förekomma någon individ som tyvärr reagerar dåligt på andra hundar. Tråkigt om det är så att man börjat avla på hundar som ska ha en positiv inställning till ”allt och alla” men som inte har det! De olika ”träningsskolor” som jag varit på har 9/10 gånger varit någon dvärghund, terrier eller pudelblandning haft problem med andra hundar och måste skymmas från de andra hundarna. Men finns ju de som jobbar med djur som kanske har någon helt annan bild. :)
 

Liknande trådar

  • C-höfter i avel?
  • Vilken ras (ja, en sådan tråd!)
  • Ska jag välja en ny ras eller inte.
  • Framtida hundras?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

  • Barmarksdrag/canicross
  • Rallylydnad

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Årets bantningstråd
  • Dressyrsnackis 21
  • Stora shoppingtråden IIII

Omröstningar

Tillbaka
Upp