Sälja eller behålla?

[Habina]

Ja och där är vi alla olika. Jag vill ha en häst som det klickar med både på marken och på ryggen. För mig är det väldigt viktigt. Och måste jag under mordhot rangordna dem så är på marken viktigare än på ryggen.

Om du känner annorlunda så är det helt okej givetvis.

Varför tänker du att det är hemskt för honom att bli såld? Jag vet ju att du kommer välja en bra köpare som sätter honom i första rummet.

För att han trivs med sin kompis och stallet. Han är trygg med mig, personalen och rutinerna. En försäljning blir ju en förändring av allt det, vilket är jobbigt för honom.

 

[Habina]

Hur mycket kommer finnas kvar av dig då?

Hm… Jag förstår hur du tänker. Men jag har kämpat mig igenom mycket värre saker än att umgås med en häst som jag inte blivit tokkär i. Det kan som sagt vara värt besväret (det är ingen av oss som har facit).

 

[EmmaW]

Jag tror att du redan nu vet att ni inte är varandras "bästa". Genom att sälja honom ger du inte bara han chansen att hitta sin människa utan du ger även dig själv andrum, en chans att komma på fötter och må bättre och tids nog hitta en ny allra bästa vän i en häst som du klickar fullständigt med.
Jag tror inte riktigt på det där att om att 5 år så är vi perfekta för varandra, Jag tror det är en illuson ärligt talat. Jag känner lite som du inför min tvååring. Han kommer bli en jättefin ridhäst åt någon men det kommer inte vara han och jag om 5 år. Jag vet det på något vis att han med tiden nog kommer hitta sin människa. Just nu är han kvar av andra orsaker men vi klickar inte på det sättet som jag gör med mina andra tre.

 

[Nepenthe]

Håller med de flesta andra, sälj.

På grund av att jag också haft hästar jag inte heller klickat med och sålt.
Men också mycket pga de du skriver om ekonomin och ditt mående.

Fördelen här är att jag tror Pål faktiskt har en bra chans att hitta ett bättre eller lika bra hem

 

[SiZo]

För att han trivs med sin kompis och stallet. Han är trygg med mig, personalen och rutinerna. En försäljning blir ju en förändring av allt det, vilket är jobbigt för honom.

Ja absolut, men jag tänker att förändringen är kortvarig.

Men det är självklart upp till dig. Jag tror absolut inte att hästen far illa av att säljas till någon annan.

 

[malumbub]

Hm… Jag förstår hur du tänker. Men jag har kämpat mig igenom mycket värre saker än att umgås med en häst som jag inte blivit tokkär i. Det kan som sagt vara värt besväret (det är ingen av oss som har facit).

Det var bara min spontana tanke. Eftersom jag själv är slutkörd och läste in det lite i dina inlägg också.
Du har ponnyn som du har roligt med. Pål tolkar jag mer som ett måste. Som du dessutom betalar för.

Jag ser din omtanke för Pål. Han har en bästis, han trivs. Men tänk om han får allt det han har nu OCH en människa som älskar att trampa knädjupt i leran med skottkärran full med skit på julafton för hans skull.

 

[Blyger]

Har du någonsin varit med om det, i någon form? Alltså att du har en häst/bekant/whatever som du inte tycker är kul alls. Du har känt den här personen i några år, och ni känner varandra väl, men ni tycker inte om varandra. Och sen blir ni helt plötsligt bästa kompisar från att inte ha tyckt om varandra alls?

Låter det som ett troligt scenario?

Jag har varit i liknande scenario 2 ggr, med hästar som inte passat mig alls. Det enda jag har ångrat med bägge var att jag inte sålde dem tidigare. Jag har ingen ångest över att det "går bättre" med deras nya ägare, självklart gör det det när vi inte var en bra match.

Halvt kl. Jag har en häst som inte passar mig. Men hon är bra för flocken, och har varit väldigt värdefull för min stora häst.
Jag tycker om henne, hon är gullig, vi gör saker ibland men inte mer än så. Jag har ägt henne i sex år och känner ungefär samma nu som när jag lärde känna henne. Hon kom i en "båda eller ingen"-deal

Däremot kostar hon väldigt lite (typ inga) pengar, har en medryttare som rider och det tar mig väldigt lite energi att gå här hemma.

Då kan man ha en sån häst.

 

[Bison]

För att han trivs med sin kompis och stallet. Han är trygg med mig, personalen och rutinerna. En försäljning blir ju en förändring av allt det, vilket är jobbigt för honom.

Det gäller ju egentligen för alla hästar som byter hem och en väldigt stor majoritet klarar det fint.
Han har ju kommit tillrätta där, han kommer komma tillrätta även i ett nytt hem och kanske trivas ännu bättre

Jag hade sålt, det ska vsra roligt och givande att ha häst.

 

[Ketrawzc]

För att han trivs med sin kompis och stallet. Han är trygg med mig, personalen och rutinerna. En försäljning blir ju en förändring av allt det, vilket är jobbigt för honom.

Lite krasst så har man ju häst för sin egen skull. Klart det blir en förändring för hästen om man säljer, men det finns inget som säger att hästen inte har det lika bra hos nån annan.

Det kostar så mycket att ha häst att det måste vara roligt majoriteten av tiden.

Jag har en tvååring som bara kostar pengar. Men jag ser SÅ mycket fram emot att börja förbereda henne för inridning. Då är det värt att vänta och betala. Skulle hon inte passa senare så tvekar jag inte att sälja heller.

 

[Lillgrådis]

Nä, men jag tänker att han kanske är superfin att rida. Det vet jag ju inte förrän jag rider honom.

Men känslan jag har när jag är med honom är samma som den jag haft med tre andra hästar jag sålt. Alla var trevliga hästar, men inte så det klickade.

Samtidigt känner jag mig hemsk som ens tänker tanken att sälja när han har en bästis och verkar trivas så bra med livet.

Fast att han har en bästis nu har ju ändå varat en relativt kort tid av hans liv. Jag gillar inte heller att separera hästar som trivs ihop, men så länge inte båda/alla är ens egna går det ju aldrig att kontrollera helt heller. Ja det går ju inte att kontrollera ens om man äger båda/alla för allt kan ju hända. Men det finns inget som säger att du inte skulle kunna hitta en köpare som både har en ny och långvarig bästis till Pål och som kan ge honom ett bra liv på andra sätt. Det går ju inte att veta utan att ha testat marknaden?

T ex de som sålde min sällskapsponny var från början oroliga för att alls sälja pga risken att någon skulle chansa med att vilja rida honom och misslyckas så att han skulle säljas vidare flera gånger. Men sedan blev det ju så att jag köpte honom ändå, och på det sättet fick han ett förhoppningsvis för alltid-hem OCH två kompisar att dela hage och stall med. Han hade inte någon kompis i sitt förra hem, men nu har han den finaste bästis man kan önska sig i Darwin som han beundrar och följer som en skugga, där planen också är att de alla ska få leva sina liv tillsammans. Så kan det ju bli för Pål också, och Tornado har nog redan bott på fler ställen än Pål. Dvs: känn dig inte hemsk för detta!

Att du, vid en försäljning, inte skulle skaffa någon annan på ett tag talar också för att den allmänna motivationen och det ekonomiska ansvaret är tunga delar. Vilket jag också tycker är tyngre i vågskålen än att "bara" tvivla på om man synkar med just den hästen, efter en relativt kort tid och när det fortfarande är en unghäst. Är det tillräckligt jobbigt ekonomiskt så blir det ju en negativ spiral av alltihop som tar ner måendet också.

 

[farin]

Att jag liksom missar min chans. Hade samma känsla med tvååringen jag sålde 2024, det är så sällan man träffar på 145+ grövre fjordhästar så hon hade varit så bra för mig. Om vi klickade. Vilket vi inte gjorde, varför jag sålde.

Men det är ren FOMO, tänk om vi skulle passa superbra ihop om fem år?

Men det kan ju vara så att han blommar ut med en annan person som klickar med honom på ett helt annat sätt än han skulle göra hos dig. Det kan ingen veta, men det innebär ändå att han kanske inte skulle bli en "super-häst" hos dig även om han blir det med någon annan.

Jag tänker som de flesta andra, det ska vara kul att ha häst. Men det ska också vara kul att vara häst. Och jag tror många hästar känner av om deras människor verkligen tycker om dem eller inte. Så för båda er skull tänker jag att du ska sälja.

Även om det såklart är tufft och tråkigt

 

[Irrbloss]

Om jag säljer Pål kommer jag inte köpa nån ny häst på ett bra tag. En del av mig har länge känt att jag behövt en paus från hästarna, men ponnyn vill jag absolut inte sälja.

För mig säger det här allt. Ibland klickar det bara inte och jag tycker det låter snällast både mot dig själv och Pål att hitta ett nytt hem. Ha kvar ponnyn så länge det känns roligt, och känner du ändå att du behöver en hästpaus så kan väl fodervärd vara ett alternativ tills du är mer säker på vad du vill?

 

[bettysmatte]

Hm… Jag förstår hur du tänker. Men jag har kämpat mig igenom mycket värre saker än att umgås med en häst som jag inte blivit tokkär i. Det kan som sagt vara värt besväret (det är ingen av oss som har facit).

Kan det vara värt att vänta med beslutet tills du får lägenheten sålt och därmed lite mer luft i ekonomin? Då kanske det känns lite mindre stressigt på alla vis, och mer värt att vänta och se hur Pål utvecklas?

 

[Habina]

Kan det vara värt att vänta med beslutet tills du får lägenheten sålt och därmed lite mer luft i ekonomin? Då kanske det känns lite mindre stressigt på alla vis, och mer värt att vänta och se hur Pål utvecklas?

Ja, kanske. Men jag går back även efter att lägenheten är såld, bara mindre back. Det finns pengar till detta, men som nån skrev tidigare, då ska ju pengarna gå till en häst som man verkligen älskar.

Gosade lite med honom ikväll, han älskar sånt. Men jag tror absolut att han känner att han inte är den jag älskar mest.

Det dåliga samvetet är dock värst, att jag alltid känner att jag inte hinner med nån av dem fullt ut. Det var så skönt när jag bara hade ponnyn, då hann jag med allt jag ville och kunde samtidigt hinna med att göra annat vissa kvällar (vilket verkligen hade behövts när jag flyttade).

 

[constellations]

Det dåliga samvetet är dock värst, att jag alltid känner att jag inte hinner med nån av dem fullt ut. Det var så skönt när jag bara hade ponnyn, då hann jag med allt jag ville och kunde samtidigt hinna med att göra annat vissa kvällar (vilket verkligen hade behövts när jag flyttade).

Det här tycker jag är en enorm anledning till att sälja. Det dåliga samvetet kostar både på energin och den faktiska lusten.

Men om du inte ”vågar” sälja av FOMO, låna ut honom? Utlånad kostar han ju inte samma pengar, och du kanske enklare kan landa i ett tryggt beslut när du fortfarande äger honom men inte delar vardagen.
Sedan ska det ju till att hitta rätt person, men om vi i scenariet utgår ifrån att du hittar en person som känns bra. Skulle det kännas som ett alternativ?

 

[Inte_Ung]

För att han trivs med sin kompis och stallet. Han är trygg med mig, personalen och rutinerna. En försäljning blir ju en förändring av allt det, vilket är jobbigt för honom.

Kan du sälja honom med tillhörande stallplats?
Så att han får bo kvar.

Han kan vara någon annans drömhäst och det blir bra för honom.
Och sedan när han har en ny egen människa så kan de flytta tillsammans.

 

[grodan21]

Är det bara jag som inte hade vågat låna ut en unghäst? Tänker det kan bli betydligt mer fel än med en äldre häst.

 

[Hippocampus]

Jag är en sån som inte riktigt kan sälja (men nångång hamnar jag nog där med). Så jag hade inte sålt bara för att det inte hade klickat. Vad är det som ska klicka? Varför? Är det nån förväntan att man måste klicka från en själv?
Det blir väl så när man har fler hästar att det blir en ”prio” och att man kanske gillar en lite mer. Men är det så hemskt så länge djuret får omtanke och sina behov uppfyllda?
Är det så att han är ung nu så du känner att du måste förbereda honom nu för inridning? Eller kan du släppa kraven på er båda och låta honom ”vara”?
Som en annan skrev, var skaver det och är det rätt läge nu att ta ett beslut?

 

[Ketrawzc]

Är det bara jag som inte hade vågat låna ut en unghäst? Tänker det kan bli betydligt mer fel än med en äldre häst.

Nej, inte mer än till någon bekant som behöver sällskapshäst en period möjligen.
Aldrig till någon jag inte känner som ska hålla på med nån form av utbildning? Vem vill ens låna en sån häst och utbilda gratis.

 

[Blyger]

Jag är en sån som inte riktigt kan sälja (men nångång hamnar jag nog där med). Så jag hade inte sålt bara för att det inte hade klickat. Vad är det som ska klicka? Varför? Är det nån förväntan att man måste klicka från en själv?
Det blir väl så när man har fler hästar att det blir en ”prio” och att man kanske gillar en lite mer. Men är det så hemskt så länge djuret får omtanke och sina behov uppfyllda?
Är det så att han är ung nu så du känner att du måste förbereda honom nu för inridning? Eller kan du släppa kraven på er båda och låta honom ”vara”?
Som en annan skrev, var skaver det och är det rätt läge nu att ta ett beslut?

Det hemska är väl för @Habina och inte hästen? Att känna att man inte riktigt har råd och tid och ständigt går back både ekonomiskt och känslomässigt är en väldigt jobbig situation.

Det är stressande att ha hästar man inte riktigt hinner/orkar med men som är friska och krya och träningsvilliga. Det dåliga samvetet som ständigt gnager. Jag har för många hästar så förstår hur jobbigt det känns.