Sälja eller behålla?

[Myzan87]

Jag tänker i lite andra banor och fastnade för detta ”det bästa av det bästa”. Det kanske inte behöver vara så avancerat, att det är en press vi sätter på oss själva? Jag vet inte hur anläggningarna ser ut i din del av landet men oftast är det vi som skapar behov. Vi behöver ridbana, ridhus, stora boxar, spolspilta mm mm. Ibland till och med skapar vi hinder som ”om jag bara hade en transport, om jag bara hade en sadel, om jag bara hade detta eller detta”.
Jag säger inte att du inte vill hästarna väl, bara att i jakten på det bästa av det bästa så bränner du ut dig själv och tappar det som kanske är kärnan till glädje? Vem är det som säger att du måste eller att nått måste vara på ett visst sätt? Normen? Du?
Vad som är mest rätt att göra i din situation vet jag inte. Jag är övertygad om att alla individer som kommer i vår väg gör det för att lära oss nått. Och ibland är det rätt att sälja också för att man var inte kompatibla

 

[Sryoqwe]

Av mina tre unghästar räknar jag med att sälja minst en, sannolikt två och inte helt omöjligt tre. En av dem, den som egentligen är finast, passar mig inte. Han är en väldigt trevlig och okomplicerad häst och jag kan ha roligt när jag tränar honom, men han kommer högst sannolikt få det bättre med en människa han passar bättre ihop med. Och jag tror att jag kommer tycka att det är roligare att följa honom med sin nya människa, som vill ha en fin och enkel häst.

En annan är mer min typ, men jag är inte helt säker. Han behöver mer tid för att visa vem han är.

Jag behöver ha en viss mängd attityd och känslighet för att verkligen trivas med en häst. De flesta verkar vilja ha något mildare hästar, så det är inte något större problem att hitta ett passande hem till hästar som inte passar mig av det skälet. Jag ser inte varför någon annan skulle ta sämre hand om hästen än mig, de allra flesta jag känner tar väl hand om sina hästar så är man bara tillräckligt selektiv bland intressenterna går det högst sannolikt bra.

Med det sagt tycker jag att du ska sälja. Alla hästar passar inte med alla människor, och jag tycker att det är bättre att umgås med sådana man ömsesidigt trivs med.

 

[Habina]

Jag tror att Påls människa finns därute och väntar på honom.
Och jag tror att din häst finns därute oxå. Hon kommer kanske inte än, men hon kommer när tiden är rätt.

Vet inte vad det är, men varje gång jag läser det här börjar jag gråta hejdlöst. Tack för dina fina ord!

 

[Habina]

Jag tror du tänker rätt kring att sälja. Och det är helt ok att släppa på pressen av att just du är den som kan få honom att blomma. Trots alla skräckhistorier (som ofta är det som sprids/lyfts fram) så finns det väldigt många kompetenta hästvänner därute som kan ta vidare på hans resa. Han låter ju dessutom som en helt vanlig häst med en viss sorts personlighet bara.

Vill bara förtydliga att jag absolut tror det finns toppenbra hem för Pål där ute och att han såklart kommer kunna blomma med rätt ägare. Det är mest min FOMO som talar. Jag skulle vara glad för köparens skull, men mer att jag skulle känna ”det där kunde jag ha haft”. Vilket såklart inte är säkert, ingen av oss har facit.

Men jag är lite färgad av att jag sålde min sista (?) uppfödning till ett toppenhem. Verkligen en så bra match. Sen av diverse anledningar såldes hästen vidare och det blev inte bra alls. Sånt kan man inte styra och det är också en jobbig tanke. Jag kan lättare se till att Pål får det bra hos mig än hos nån annan, men därigenom också riskera att han missar sin perfekta ägare.

 

[Habina]

Jag tänker i lite andra banor och fastnade för detta ”det bästa av det bästa”. Det kanske inte behöver vara så avancerat, att det är en press vi sätter på oss själva? Jag vet inte hur anläggningarna ser ut i din del av landet men oftast är det vi som skapar behov. Vi behöver ridbana, ridhus, stora boxar, spolspilta mm mm. Ibland till och med skapar vi hinder som ”om jag bara hade en transport, om jag bara hade en sadel, om jag bara hade detta eller detta”.
Jag säger inte att du inte vill hästarna väl, bara att i jakten på det bästa av det bästa så bränner du ut dig själv och tappar det som kanske är kärnan till glädje? Vem är det som säger att du måste eller att nått måste vara på ett visst sätt? Normen? Du?
Vad som är mest rätt att göra i din situation vet jag inte. Jag är övertygad om att alla individer som kommer i vår väg gör det för att lära oss nått. Och ibland är det rätt att sälja också för att man var inte kompatibla

Ja Pål har verkligen lärt mig massor om introverta hästar! Trodde jag kunde det bra iom att Ariel var introvert men han tar det till en helt ny nivå. När han hade sin stengalla och det gjorde ont när veterinären klämde med visitertången, så visade han det genom att hålla andan och spänna underhalsen lite.

Han och Storm är verkligen varandras motsatser och jag har lättare för Storms stora, yviga uttryck och åsikter. Samtidigt som jag tror (på lång sikt) att jag skulle kunna få ett superhäftigt samarbete med Pål, där vi rider i halsring och upptäcker Sveriges alla ridleder.

 

[Habina]

Vill återigen tacka alla som tagit sig tid att skriva. Varje inlägg ger mig mycket att fundera på och det är oerhört behjälpligt.

En (icke hästmänniska) frågade mig igår om ifall nåt hände med Storm så jag var tvungen att ta bort henne, skulle jag ändå sälja Pål?

Svarade direkt nej, då kan jag ju inte sälja. Varvid personen sa, varför ska du då sälja bara för att Storm är frisk och mår bra?

Jag tror jag behöver lobotomeras… Men jag har en hästledig dag idag, första sen i januari, så det hjälper tänkandet också.

 

[bettysmatte]

Vill bara förtydliga att jag absolut tror det finns toppenbra hem för Pål där ute och att han såklart kommer kunna blomma med rätt ägare. Det är mest min FOMO som talar. Jag skulle vara glad för köparens skull, men mer att jag skulle känna ”det där kunde jag ha haft”. Vilket såklart inte är säkert, ingen av oss har facit.

Men jag är lite färgad av att jag sålde min sista (?) uppfödning till ett toppenhem. Verkligen en så bra match. Sen av diverse anledningar såldes hästen vidare och det blev inte bra alls. Sånt kan man inte styra och det är också en jobbig tanke. Jag kan lättare se till att Pål får det bra hos mig än hos nån annan, men därigenom också riskera att han missar sin perfekta ägare.

Det räcker med jättebra. En ägare behöver inte vara perfekt. Uppenbarligen har han det jättebra hos dig! Du kan naturligtvis sälja av olika anledningar för din egen skull, men för hans skull behöver du inte göra det.

 

[Dorinda]

Jag visste inte hur jag skulle göra med min drömhäst. Det var privatlivet som inte gick ihop.

Efter en del ångest så satte jag ut honom på annons och skulle bara sälja om någon tillräckligt bra svarade. Ville inte sälja till de första som ville köpa. Men sen dök en jättebra köpare upp.

Bestämde mig för att sälja till henne och rent krasst så fick han det mycket bättre där än jag någonsin kunnat erbjuda honom
Köparen hade en egen lösdrift på tomten och all tid i värden då hon nyss gått i pension.

Jag saknar honom, 5år senare massor! Men jag har aldrig ångrat att jag sålde honom.

 

[Bison]

Vill återigen tacka alla som tagit sig tid att skriva. Varje inlägg ger mig mycket att fundera på och det är oerhört behjälpligt.

En (icke hästmänniska) frågade mig igår om ifall nåt hände med Storm så jag var tvungen att ta bort henne, skulle jag ändå sälja Pål?

Svarade direkt nej, då kan jag ju inte sälja. Varvid personen sa, varför ska du då sälja bara för att Storm är frisk och mår bra?

Jag tror jag behöver lobotomeras… Men jag har en hästledig dag idag, första sen i januari, så det hjälper tänkandet också.

Sa du att du går back varje månad?
Bara det tycker jag är ett väldigt rimligt skäl till att sälja en häst.

 

[Habina]

Sa du att du går back varje månad?
Bara det tycker jag är ett väldigt rimligt skäl till att sälja en häst.

Jo, på ett sätt. Men jag har pengar sparade till min pension som jag tar av. Så det är inte så att jag lånar pengar för att gå runt eller liknande.

Eftersom han står på fullservice finns även möjlighet att flytta till nåt billigare för att få ner kostnaden också.

Men i funderingarna finns såklart också den ekonomiska oron, det går inte att komma ifrån.

 

[MiniLi]

Jo, på ett sätt. Men jag har pengar sparade till min pension som jag tar av. Så det är inte så att jag lånar pengar för att gå runt eller liknande.

Eftersom han står på fullservice finns även möjlighet att flytta till nåt billigare för att få ner kostnaden också.

Men i funderingarna finns såklart också den ekonomiska oron, det går inte att komma ifrån.

Men det är ju inte hållbart. Var rädd om dina sparade pengar, och var rädd om pensionssparandet!

 

[manda]

Vill bara förtydliga att jag absolut tror det finns toppenbra hem för Pål där ute och att han såklart kommer kunna blomma med rätt ägare. Det är mest min FOMO som talar. Jag skulle vara glad för köparens skull, men mer att jag skulle känna ”det där kunde jag ha haft”. Vilket såklart inte är säkert, ingen av oss har facit.

Men jag är lite färgad av att jag sålde min sista (?) uppfödning till ett toppenhem. Verkligen en så bra match. Sen av diverse anledningar såldes hästen vidare och det blev inte bra alls. Sånt kan man inte styra och det är också en jobbig tanke. Jag kan lättare se till att Pål får det bra hos mig än hos nån annan, men därigenom också riskera att han missar sin perfekta ägare.

Jag fick samma tanke av något annat du skrev, men svarade inte då; det går ju att sälja med återköpsklausul. Att få ta ställning om du vill ha tillbaka honom från den jättebra köparen du hittar OM de skulle få förändrade omständigheter, för att förhindra eventuell karusell. Jag tycker inte att man har ett sådant ansvar egentligen men det är en möjlighet. Gården jag bor på har återköpsklausul på alla sina hästar (de avlar. Men så har de ju en gård också).

(Samtidigt tycker jag som många andra: precis som han inte måste ha det perfekt hos dig, och uppenbart har det mycket bra, så måste inte en försäljning heller vara perfekt. Livet är sällan perfekt. Väldigt bra är fortfarande en hög standard om än möjlig att uppnå vilket perfektion sällan är.)

 

[Habina]

Jag fick samma tanke av något annat du skrev, men svarade inte då; det går ju att sälja med återköpsklausul. Att få ta ställning om du vill ha tillbaka honom från den jättebra köparen du hittar OM de skulle få förändrade omständigheter, för att förhindra eventuell karusell. Jag tycker inte att man har ett sådant ansvar egentligen men det är en möjlighet. Gården jag bor på har återköpsklausul på alla sina hästar (de avlar. Men så har de ju en gård också).

(Samtidigt tycker jag som många andra: precis som han inte måste ha det perfekt hos dig, och uppenbart har det mycket bra, så måste inte en försäljning heller vara perfekt. Livet är sällan perfekt. Väldigt bra är fortfarande en hög standard om än möjlig att uppnå vilket perfektion sällan är.)

Tyvärr funkar det inte juridiskt. Jag hade återköpsklausul på uppfödningen också, men blev inte tillfrågad när hästen såldes vidare.

Sen är det lite samma risk som med fodervärd. Jag kan sälja till nån som verkar toppen, men sen köpa tillbaka en häst som kanske är helt förstörd mentalt eller fysiskt.

 

[Alexandra_W]

Tyvärr funkar det inte juridiskt. Jag hade återköpsklausul på uppfödningen också, men blev inte tillfrågad när hästen såldes vidare.

Sen är det lite samma risk som med fodervärd. Jag kan sälja till nån som verkar toppen, men sen köpa tillbaka en häst som kanske är helt förstörd mentalt eller fysiskt.

Det fungerar juridiskt OM du har ett vite kopplat till det och vitet är såpass högt att det avskräcker från att bryta avtalet.

T ex att ha en återköpsklausul med ett vite på tre gånger hästens värde om det bryts mot den. Baksidan med det är dock att risken är att du får svårt att hitta en köpare som går med på det avtalet.

Och så övriga nackdelar då som du verkar ha full koll på!

En tanke - skulle det vara skillnad för dig om du visste hur han var inriden? Tänker om du skickar iväg på inridning nu (eller till hösten)?

 

[Habina]

Det fungerar juridiskt OM du har ett vite kopplat till det och vitet är såpass högt att det avskräcker från att bryta avtalet.

T ex att ha en återköpsklausul med ett vite på tre gånger hästens värde om det bryts mot den. Baksidan med det är dock att risken är att du får svårt att hitta en köpare som går med på det avtalet.

Och så övriga nackdelar då som du verkar ha full koll på!

En tanke - skulle det vara skillnad för dig om du visste hur han var inriden? Tänker om du skickar iväg på inridning nu (eller till hösten)?

Jag hade faktiskt ett sånt avtal en gång, men två köpare backade ur för de var oroliga för vitet. Det var iofs många år sen nu (och de var väl egentligen inte rätt köpare heller), men just vite verkar många rädda för.

Jag funderar på att lämna bort honom för inridning, samtidigt som det också är att lämna ifrån sig ”kontrollen” (i den mån man har nån). Det är en bra tanke!

Ju mer jag läser, skriver och funderar, ju mer inser jag att jag tycker mycket mer om Pål än tidigare hästar jag sålt. Då var jag såklart noga med bra hem, men inte alls lika orolig för att det skulle bli fel i slutändan. Sen om det är pga erfarenheter eller pga att det är just Pål med sin mjuka personlighet, det vet jag inte (än).

 

[Habina]

Det har varit skönt med en hästfri dag.

Sen fick jag den här bilden nyss och då började jag sakna honom. Eller kanske mer oroa mig för att han skippat flughuvan.



Emil Andersson

 

[Alexandra_W]

Jag hade faktiskt ett sånt avtal en gång, men två köpare backade ur för de var oroliga för vitet. Det var iofs många år sen nu (och de var väl egentligen inte rätt köpare heller), men just vite verkar många rädda för.

Jag funderar på att lämna bort honom för inridning, samtidigt som det också är att lämna ifrån sig ”kontrollen” (i den mån man har nån). Det är en bra tanke!

Ju mer jag läser, skriver och funderar, ju mer inser jag att jag tycker mycket mer om Pål än tidigare hästar jag sålt. Då var jag såklart noga med bra hem, men inte alls lika orolig för att det skulle bli fel i slutändan. Sen om det är pga erfarenheter eller pga att det är just Pål med sin mjuka personlighet, det vet jag inte (än).

Följdtanke - att skicka iväg på inridning skulle kanske kunna vara att lite ”light” känna på hur det skulle vara att sälja? Med positiva bieffekten att du dessutom vet hur han är som inriden.

Lite det med att man saknar inte kon förrän båset är tomt osv

 

[KesoNeso]

Jag hade nog först släppt honom på sommarbete nu om det finns möjlighet till det, då är det minimalt arbete eller kanske till och med noll arbete om han är inackorderad.

Efter det hade jag skickat iväg på inridning.

På så sätt får du en längre period med vila från allt och när han kommer tillbaka kan du se och känna hur han är att rida och hur ni klickar i det.

 

[Habina]

Jag hade nog först släppt honom på sommarbete nu om det finns möjlighet till det, då är det minimalt arbete eller kanske till och med noll arbete om han är inackorderad.

Efter det hade jag skickat iväg på inridning.

På så sätt får du en längre period med vila från allt och när han kommer tillbaka kan du se och känna hur han är att rida och hur ni klickar i det.

Han går redan på sommarbete. Men det är mer jobb på sätt och vis, då jag behöver cykla till betet för tillsyn och skötsel. Det ingår inte trots helinackordering (de kollar att hästarna lever och fyller på vatten, men inget mer än så). När han står på box nattetid är det bara mockning på helgen jag måste göra, men jag har ändå känt behovet att åka ut varje dag för skötsel och träning.

 

[LenaH]

Han går redan på sommarbete. Men det är mer jobb på sätt och vis, då jag behöver cykla till betet för tillsyn och skötsel. Det ingår inte trots helinackordering (de kollar att hästarna lever och fyller på vatten, men inget mer än så). När han står på box nattetid är det bara mockning på helgen jag måste göra, men jag har ändå känt behovet att åka ut varje dag för skötsel och träning.

Kan ni som ha hästar i samma hage turas om att kolla dem?
I mitt stall har vi en vecka var på sommaren så att man kan vara fri om hästen vilar.