Sambo som längtar hem??

[sandig]

Jag och pojkvännen har nyligen flyttat ihop, i en ny lägenhet i staden jag kommer från. Min sambo kommer från en lite mindre stad 3 mil från där vi bor nu.

Problemet är att han längtar hem, är ledsen och nedstämd och ibland gråter på kvällarna... Jag vet inte vad jag ska göra? Och jag har väldigt svårt att förstå hans känslor...

Han har inga kompisar eller familj kvar i sin gamla stad, bara ytliga och han jobbar och har jobbat i min stad sen han gick ur gymnasiet, han ar kompisar som bor här också. Han gillar staden och trivs bra här med. Detta med att flytta ihop är ju något vi pratat om länge, ca 1 år även om jag vart mer drivande.

Jag förstår inte vad han saknar? Sin gamla lägenhet? Han har jättesvårt att förklara när jag frågar, det brukar bli nåt svammel om att -jag har ju alltid bott där och det känns så konstigt här och bla bla. Han jobbar ju i min stad, tycker lägenheten är jättefin och det är ett bra område med nära till allt. Jag förstår inte vad han saknar och är ledsen över?? Jag har svårt att förstå hur man kan sakna en lägenhet så mycket?

Han har bil och hans gamla stad ligger bara 30 min bort, han kommer dessutom åka dit flera dagar i veckan både med jobbet och en fritidsaktivitet.

Vad ska jag göra? Det känns inte bra att se han så ledsen? Dessutom är jag rädd att bli lämnad i denna stora lägenheten som vi flyttade till för att bo ihop och jag tror inte jag kan klara hyran själv...

 

[Philosophia]

Jag och pojkvännen har nyligen flyttat ihop, i en ny lägenhet i staden jag kommer från. Min sambo kommer från en lite mindre stad 3 mil från där vi bor nu.

Problemet är att han längtar hem, är ledsen och nedstämd och ibland gråter på kvällarna... Jag vet inte vad jag ska göra? Och jag har väldigt svårt att förstå hans känslor...

Han har inga kompisar eller familj kvar i sin gamla stad, bara ytliga och han jobbar och har jobbat i min stad sen han gick ur gymnasiet, han ar kompisar som bor här också. Han gillar staden och trivs bra här med. Detta med att flytta ihop är ju något vi pratat om länge, ca 1 år även om jag vart mer drivande.

Jag förstår inte vad han saknar? Sin gamla lägenhet? Han har jättesvårt att förklara när jag frågar, det brukar bli nåt svammel om att -jag har ju alltid bott där och det känns så konstigt här och bla bla. Han jobbar ju i min stad, tycker lägenheten är jättefin och det är ett bra område med nära till allt. Jag förstår inte vad han saknar och är ledsen över?? Jag har svårt att förstå hur man kan sakna en lägenhet så mycket?

Han har bil och hans gamla stad ligger bara 30 min bort, han kommer dessutom åka dit flera dagar i veckan både med jobbet och en fritidsaktivitet.

Vad ska jag göra? Det känns inte bra att se han så ledsen? Dessutom är jag rädd att bli lämnad i denna stora lägenheten som vi flyttade till för att bo ihop och jag tror inte jag kan klara hyran själv...

Man ska väl aldrig bedöma andra människors reaktioner, men jag håller med dig om att reaktionen tycks sakna proportioner. Iallafall, be honom att ge det lite tid så kanske allt faller på plats. Gör det inte det inom rimlig tid så får ni ta en diskussion om boendet då.

Men visst kan man sakna en lägenhet. Jag har saknat mitt gamla boende i stan oerhört mycket. Egentligen är det vi har nu mer praktiskt och vi har bättre utrymme, naturen nära inpå och mindre än tio minuter till flera badplatser, osv. Men det hjälps inte, jag får ändå perioder av saknad. Det betyder dock inte att jag vid en samlad bedömning tycker att det nya boendet är sämre - bara att jag saknar det gamla. Det är en era som har gått ur tiden, för att häva ur sig en klyscha.

Kanske det är särboskapet som han saknar men att han inte vågar säga det för risken att såra dig? Det har ju inget med vad han tycker om dig att göra. Men har man bott själv länge så kan omställningen bli väldigt stor.

 

[skiesabove]

Fast det är ju inte så konstigt om det är hans första flytt bort från staden där han växte upp. Vissa är mer känsliga för förändringar än andra, sätter ner sina rötter djupare än vad andra gör så att säga.

Och även om man bara flyttar 3 mil så kan man få riktigt mycket hemlängtan och dessutom bli kulturchockad.

Ge han utrymme att ha sina känslor. Stötta och trösta och var en shysst medmänniska. Du behöver inte förstå vad det är han saknar, acceptera att han gör det och försök inte argumentera emot det. Känslor är ganska svåra att styra över, speciellt om det är en helt ny känsla.

Jag är själv en känslo- och stämningsmänniska, jag kan vantrivas något oerhört i "fel" bostad eller "fel" stad, baserat på inget annat än att det känns fel. Och då är faktiskt det enda som funkar att flytta. Du kanske kan höra med han om det "bara" är att han saknar sitt förra boende, eller om det faktiskt är så att han inte trivs i det nuvarande?

 

[stjarnhimmel]

Vad jag förstår är det nyligen ni flyttat dit? Han kanske behöver lite tid att hitta trygghet etc i den nya staden. För vissa kanske det tar lite längre tid att känna sig hemma, hitta sina kvarter, sina rutiner etc.

 

[Tramptass]

Ge han utrymme att ha sina känslor. Stötta och trösta och var en shysst medmänniska. Du behöver inte förstå vad det är han saknar, acceptera att han gör det och försök inte argumentera emot det. Känslor är ganska svåra att styra över, speciellt om det är en helt ny känsla.

Jag flyttade 65 mil. Många, många, många tårar har runnit utefter kinderna av ren hemlängtan och min sambo har gjort just det som står ovan. Han har kramats och torkat tårar vilket många gånger har räckt. Det är inte "bara" att börja om på en ny plats med nya personer och omställningen kan ta tid.

 

[Squie]

Ge han utrymme att ha sina känslor. Stötta och trösta och var en shysst medmänniska. Du behöver inte förstå vad det är han saknar, acceptera att han gör det och försök inte argumentera emot det. Känslor är ganska svåra att styra över, speciellt om det är en helt ny känsla.
Jag är själv en känslo- och stämningsmänniska, jag kan vantrivas något oerhört i "fel" bostad eller "fel" stad, baserat på inget annat än att det känns fel. Och då är faktiskt det enda som funkar att flytta. Du kanske kan höra med han om det "bara" är att han saknar sitt förra boende, eller om det faktiskt är så att han inte trivs i det nuvarande?

Jag flyttade 65 mil. Många, många, många tårar har runnit utefter kinderna av ren hemlängtan och min sambo har gjort just det som står ovan. Han har kramats och torkat tårar vilket många gånger har räckt. Det är inte "bara" att börja om på en ny plats med nya personer och omställningen kan ta tid.

Jag säger samma sak. Köp läget och var en bra partner. Ingen iskall tråkig bitch utan en omhändertagande medmänniska.

Jag flyttade 20 mil och hade grym hemlängtan i många år efter. Jag säger som Tramptass, det är många tårar som har runnit över mina kinder av hemlängtan.

Vänd på tankegången. Om det var du som gick igenom en sorgeprocess, hur skulle du vilja bli behandlad?

 

[fejko]

Fast det är ju inte så konstigt om det är hans första flytt bort från staden där han växte upp. Vissa är mer känsliga för förändringar än andra, sätter ner sina rötter djupare än vad andra gör så att säga.

Och även om man bara flyttar 3 mil så kan man få riktigt mycket hemlängtan och dessutom bli kulturchockad.

Ge han utrymme att ha sina känslor. Stötta och trösta och var en shysst medmänniska. Du behöver inte förstå vad det är han saknar, acceptera att han gör det och försök inte argumentera emot det. Känslor är ganska svåra att styra över, speciellt om det är en helt ny känsla.

Jag är själv en känslo- och stämningsmänniska, jag kan vantrivas något oerhört i "fel" bostad eller "fel" stad, baserat på inget annat än att det känns fel. Och då är faktiskt det enda som funkar att flytta. Du kanske kan höra med han om det "bara" är att han saknar sitt förra boende, eller om det faktiskt är så att han inte trivs i det nuvarande?

Men herregud det handlar om 3 mil! Jag pendlar 2x3.5 mil om dagen. Reaktionen är överdriven och jag tror liksom en del andra att det beror på något annat.

 

[Elinoor]

Det tog mig två år innan bitarna började falla på plats när jag flyttade sist, även om det bara var 2 mil.

Ni kanske kan fundera på om det kan vara en depression? Han kanske behöver tala med någon neutral person om detta.

 

[Elinoor]

Det tog mig två år innan bitarna började falla på plats när jag flyttade sist, även om det bara var 2 mil.

Ni kanske kan fundera på om det kan vara en depression? Han kanske behöver tala med någon neutral person om detta.

 

[skiesabove]

Men herregud det handlar om 3 mil! Jag pendlar 2x3.5 mil om dagen. Reaktionen är överdriven och jag tror liksom en del andra att det beror på något annat.

Så otroligt otrevligt att förminska en annan människas känslor baserat på att just du tycker att 3 mil inte gör någon skillnad.

Försök ha lite empati.

För mig kan 200 meter spela stor roll. Jag pendlar 5,5mil enkel väg, men det här har ju inget att göra med pendling. Det har med ens HEM att göra. En flytt är en flytt och för vissa är det en stor sak.

 

[Ava22]

Människor som inte gjort en flytt kan nog inte alltid förstå hur den som gjort flytten känner. Jag skulle bli jätteledsen och min sambo hade skrivit ett sånt inlägg om mig. Jag har jättemycket hemlängtan och skulle flytta hem i ett nafs, trots att jag bott här i snart 3 år. Jag har ca 45 mil till min hemstad.
Min sambo stöttar och han skulle aldrig säga något elakt eller negativt om mina känslor! Du måste tänka dig in i hans situation och stötta honom!

 

[Lovisaleonora]

Det är klart att man känner sig vilsen om man inte känner sig hemma. Det handlar inte om hur långt man flyttar, utan om hur man landar.

TS sambo verkar inte ha landat i hemmet. Hemma är inte samma ställe som där han bor, om jag får våga mig på en gissning. Förstår att det är hårt för bägge parter.

 

[fejko]

Så otroligt otrevligt att förminska en annan människas känslor baserat på att just du tycker att 3 mil inte gör någon skillnad.

Jag bodde utomlands själv i tre olika länder på tre år. Tyckte jag det var roligt - nej, jag var tvungen på grund av mitt jobb.

Dags att växa upp kanske? Curlinggenerationen förnekar sig inte

 

[Tassetass]

Jag bodde utomlands själv i tre olika länder på tre år. Tyckte jag det var roligt - nej, jag var tvungen på grund av mitt jobb.

Dags att växa upp kanske? Curlinggenerationen förnekar sig inte

Jag flyttade hemifrån när jag var 18 år, flyttade först sex mil hemifrån och sen 31 mil hemifrån. När jag hade bott själv i drygt tio år, långt från familjen och definitivt ocurlad, så flyttade jag hit till Örebro. Jag flyttade frivilligt, har det fantastiskt bra här på många sätt, men det hindrar inte att jag saknar min gamla hemstad och framförallt min gamla lägenhet så det värker i hjärtat. Jag hoppas att en del ska klinga av när vi får vår nya lägenhet, men jag kommer nog alltid sakna min fantastiska tvåa med söderbalkong precis bredvid älven.

Så man kan vara nog så uppvuxen men ändå tycka det är jobbigt att lämna vad man sett som sitt hem.

 

[mariposa]

Kan tänka mig att det är tryggheten i den förra staden han saknar. Även fast det inte är "så långt". Men det är ändå nya gator att vandra, nya rutiner som ska sättas. Sånt tar tid.

Kommer ihåg när jag flyttade 10 mil bort. Var jobbigt i början, samma när jag flyttade tillbaka hem igen.
Eller omställningen från att bo i stan med ext till att flytta hem till mamma och pappa igen (1 mil). Det tar tid, ibland längre ibland kortare. Inte säkert att man känner sig hemma på engång.

 

[skiesabove]

Jag bodde utomlands själv i tre olika länder på tre år. Tyckte jag det var roligt - nej, jag var tvungen på grund av mitt jobb.

Dags att växa upp kanske? Curlinggenerationen förnekar sig inte

Men ärligt talat, va fan?
Har du noll förståelse för att människor är olika, upplever världen olika, och påverkas olika hårt av händelser?

Vad är det som är så fel eller svårt med att vara en stöttande partner när den andra mår dåligt (oavsett orsak)?

 

[doleron]

Jag bodde utomlands själv i tre olika länder på tre år. Tyckte jag det var roligt - nej, jag var tvungen på grund av mitt jobb.

Dags att växa upp kanske? Curlinggenerationen förnekar sig inte

Det spelar ingen roll vad du varit med om eller varför, TS sambo påverkas och hanterar sin situation på ett annat sätt. Jag tror säkert att han inte vill tycka att det är så jobbigt som han gör, men nu är det inte riktigt något han kan hantera. Sen att du tycker han är fjantig och bör skärpa sig får ju stå för dig, men hjälper knappast TS eller sambon.

 

[Silkisif]

Jag flyttade 65 mil. Många, många, många tårar har runnit utefter kinderna av ren hemlängtan och min sambo har gjort just det som står ovan. Han har kramats och torkat tårar vilket många gånger har räckt. Det är inte "bara" att börja om på en ny plats med nya personer och omställningen kan ta tid.

Ändra det till 66 mil, och du pratar om mig istället.
Jag har bott här i tre år (hujeda mig )och det är först sedan i höstas som jag börjat tycka det är okej. Jag saknar mitt hem, och gråter alltid (ganska mycket) när jag somnar i min EGNA hemma-hemma-säng, vaknar och tittar ut genom fönstret och ser hagen, hästarna och rapsfälten. Här vaknar jag till ljudet av att sopbilen tömmer glasåtervinningen.

Jag har insett att jag vill tillbaka, för mitt hjärta bor där. Nu har jag lärt mig leva med ett halvt hjärta.

 

[lil-sis]

Människor som inte gjort en flytt kan nog inte alltid förstå hur den som gjort flytten känner. Jag skulle bli jätteledsen och min sambo hade skrivit ett sånt inlägg om mig. Jag har jättemycket hemlängtan och skulle flytta hem i ett nafs, trots att jag bott här i snart 3 år. Jag har ca 45 mil till min hemstad.
Min sambo stöttar och han skulle aldrig säga något elakt eller negativt om mina känslor! Du måste tänka dig in i hans situation och stötta honom!

Fast alla flyttar på olika vis.
Jag har flyttat inte massor men heller inte lite och jag älskar det!

Men det har ju ingenting att göra med hur TS sambo eller någon annan mår av sitt flyttande.

 

[skiesabove]

Silkisif, måste du stå ut med ett halvt hjärta ?

Jag hittade mitt hjärta när jag flyttade till farfars barndomsby. Har varit extremt rotlös hela mitt liv, tills jag hittade RÄTT plats. Jag har innan det levt med ett halvt hjärta och varit extremt kräsen att åtminstone insidan på min bostad skulle kännas rätt, men det är ju en helt annan känsla när man känner till 100% att man är Hemma.