Särbo

[cewe]

En fråga från en som varit gift i många år. Jag har stort behov av ensamtid och det har min man också. Vad är det som ni känner att ni får ut av att vara särbo istället för sambo?

Det låter jobbigt att vara tvungen att lägga ens egna intressen (som partnern inte delar) hela helger bara för att ni träffas. Låter som planerad kvalitetstid istället för spontan när man känner för det.

Jag och min man har väldigt enkelt att umgås och om vi en kväll planerat att umgås men en är extra trött så är det enkelt att planera om och umgås senare eller en annan dag. Vi har ju alla möjligheter till kvalitetstid eftersom vi inte behöver anpassa oss till när det fungerar att ses.

Jag kan se att för en del personer och par så kan säkert särbo fungera utmärkt. Men efter att ha läst här i tråden känns det som att man lägger på en press av att nu måste vi umgås hela tiden eftersom vi befinner oss i samma bostad nån enstaka dag och att egna intressen absolut måste stå tillbaka då.

Jag tyckte det var mera krav på att umgås och kvalitetstid när jag var sambo, men det kan ju ha att göra med personen jag bodde med också.
Var sambo i 36 år, var singel i 1 år och varit särbo i snart tre.

 

[Hermelin]

På den tiden jag var särbo så sågs vi varannan helg. Vi reste varannan gång. Hundarna fick vi ordna passning till. Absolut noll problem om viljan finns.

 

[clusia]

En fråga från en som varit gift i många år. Jag har stort behov av ensamtid och det har min man också. Vad är det som ni känner att ni får ut av att vara särbo istället för sambo?

Det låter jobbigt att vara tvungen att lägga ens egna intressen (som partnern inte delar) hela helger bara för att ni träffas. Låter som planerad kvalitetstid istället för spontan när man känner för det.

Jag och min man har väldigt enkelt att umgås och om vi en kväll planerat att umgås men en är extra trött så är det enkelt att planera om och umgås senare eller en annan dag. Vi har ju alla möjligheter till kvalitetstid eftersom vi inte behöver anpassa oss till när det fungerar att ses.

Jag kan se att för en del personer och par så kan säkert särbo fungera utmärkt. Men efter att ha läst här i tråden känns det som att man lägger på en press av att nu måste vi umgås hela tiden eftersom vi befinner oss i samma bostad nån enstaka dag och att egna intressen absolut måste stå tillbaka då.

Jag tycker om att ha mitt eget hem. Jag gillar att komma och gå som jag vill, äta som jag vill och sova som jag vill. Efter relationer med oändliga diskussioner kring städning är det skönt att bara behöva rå om min egen skit. Jag älskar min partner och hoppas vi kan bo ihop någon dag, men inte nu. Jag vill inte heller att mitt barn ska behöva bo med en person som hon inte valt. Hon gillar också min partner, så det är inte så och hade säkert inte haft något emot att bo med honom men tänk om vi gör slut, då behöver hon gå igenom ytterligare en separation.

 

[Bison]

En fråga från en som varit gift i många år. Jag har stort behov av ensamtid och det har min man också. Vad är det som ni känner att ni får ut av att vara särbo istället för sambo?

Det låter jobbigt att vara tvungen att lägga ens egna intressen (som partnern inte delar) hela helger bara för att ni träffas. Låter som planerad kvalitetstid istället för spontan när man känner för det.

Jag och min man har väldigt enkelt att umgås och om vi en kväll planerat att umgås men en är extra trött så är det enkelt att planera om och umgås senare eller en annan dag. Vi har ju alla möjligheter till kvalitetstid eftersom vi inte behöver anpassa oss till när det fungerar att ses.

Jag kan se att för en del personer och par så kan säkert särbo fungera utmärkt. Men efter att ha läst här i tråden känns det som att man lägger på en press av att nu måste vi umgås hela tiden eftersom vi befinner oss i samma bostad nån enstaka dag och att egna intressen absolut måste stå tillbaka då.

För mig är det att jag vill ha mitt eget hem, inte behöva anpassa mig efter någon annan, inga kompromisser. Komma och gå som jag vill utan att det påverkar någon annan.

Det är ju inte aslätt att dra iväg till stallet om man befinner sig 10 mil bort som det var i vårt fall innan han flyttade upp.
Jag hade heller inte blivit asglad om han dragit och spelat golf i fyra timmar när jag var där

 

[grodan21]

En fråga från en som varit gift i många år. Jag har stort behov av ensamtid och det har min man också. Vad är det som ni känner att ni får ut av att vara särbo istället för sambo?

Det låter jobbigt att vara tvungen att lägga ens egna intressen (som partnern inte delar) hela helger bara för att ni träffas. Låter som planerad kvalitetstid istället för spontan när man känner för det.

Jag och min man har väldigt enkelt att umgås och om vi en kväll planerat att umgås men en är extra trött så är det enkelt att planera om och umgås senare eller en annan dag. Vi har ju alla möjligheter till kvalitetstid eftersom vi inte behöver anpassa oss till när det fungerar att ses.

Jag kan se att för en del personer och par så kan säkert särbo fungera utmärkt. Men efter att ha läst här i tråden känns det som att man lägger på en press av att nu måste vi umgås hela tiden eftersom vi befinner oss i samma bostad nån enstaka dag och att egna intressen absolut måste stå tillbaka då.

Jag behöver inte kompromissa, jag vill bo i lägenheten, särbon i hus.

 

[Lingon]

För mig är det att jag vill ha mitt eget hem, inte behöva anpassa mig efter någon annan, inga kompromisser. Komma och gå som jag vill utan att det påverkar någon annan.

Det är ju inte aslätt att dra iväg till stallet om man befinner sig 10 mil bort som det var i vårt fall innan han flyttade upp.
Jag hade heller inte blivit asglad om han dragit och spelat golf i fyra timmar när jag var där

Jag förstår bara inte att folk tycker att det är positivt att inte få göra vad de vill när de vill bara för att man just då måste umgås med partnern. Jag ser det som en frihet att bo ihop för att då kan jag dra iväg när jag vill bara för att jag känner för det. Eftersom vi lika gärna kan umgås dagen efter.

 

[Lingon]

Jag behöver inte kompromissa, jag vill bo i lägenheten, särbon i hus.

Men det gör du ju. Du åker ju varje helg till honom trots att du inte vill.

 

[Nota]

Jag förstår bara inte att folk tycker att det är positivt att inte få göra vad de vill när de vill bara för att man just då måste umgås med partnern. Jag ser det som en frihet att bo ihop för att då kan jag dra iväg när jag vill bara för att jag känner för det. Eftersom vi lika gärna kan umgås dagen efter.

Jag har varit sambo ex antal gånger och den enda gången jag kunde dra iväg så var när jag var sambo med en bonde.
Han jobbade jämt och därför kunde jag göra vad jag ville på fritiden bara jag hade fixat mat åt honom först.

Dom övriga jag varit sambo med har jag aldrig kunnat dra iväg hur jag vill på det sättet då dom hade förväntningar om att helgerna spenderas ihop.

 

[Lingon]

Jag tyckte det var mera krav på att umgås och kvalitetstid när jag var sambo, men det kan ju ha att göra med personen jag bodde med också.
Var sambo i 36 år, var singel i 1 år och varit särbo i snart tre.

Nu har jag och min man lika stort behov av att umgås. Har man väldigt olika stort behov av egentid så blir det ju bekymmer och kan ju särbo vara en lösning.

Jag känner inget krav. Ibland umgås vi och ibland sitter han vid sin dator och jag lyssnar på ljudbok och virkar, träffar kompisar eller ligger i sängen och tittar på tv.

 

[Lingon]

Jag har varit sambo ex antal gånger och den enda gången jag kunde dra iväg så var när jag var sambo med en bonde.
Han jobbade jämt och därför kunde jag göra vad jag ville på fritiden bara jag hade fixat mat åt honom först.

Dom övriga jag varit sambo med har jag aldrig kunnat dra iväg hur jag vill på det sättet då dom hade förväntningar om att helgerna spenderas ihop.

Min man är alltid nöjd. Om jag är upptagen hela helgen så sitter han nöjd vid sin dator och går till gymmet. Om jag vill hitta på nåt så är han pigg på det med. Bara det inte blir för mycket. Men eftersom jag också vill ta det lugnt och vara ensam så blir det balanserat.

 

[Nota]

Nu har jag och min man lika stort behov av att umgås. Har man väldigt olika stort behov av egentid så blir det ju bekymmer och kan ju särbo vara en lösning.

Jag känner inget krav. Ibland umgås vi och ibland sitter han vid sin dator och jag lyssnar på ljudbok och virkar, träffar kompisar eller ligger i sängen och tittar på tv.

Du kan också haft tur och hittat en bra man och en man som matchar dig så pass mycket att ni inte hamnar i konflikter över olika syn på förhållandet

 

[Lingon]

Många gånger handlar det om att sambon inte har samma behov och inte har något eget intresse som tar tid.
Och då blir det en stress och enklare att då vara särbo

Fast då passar man ju egentligen inte riktigt ihop.

 

[Bison]

Jag förstår bara inte att folk tycker att det är positivt att inte få göra vad de vill när de vill bara för att man just då måste umgås med partnern. Jag ser det som en frihet att bo ihop för att då kan jag dra iväg när jag vill bara för att jag känner för det. Eftersom vi lika gärna kan umgås dagen efter.

Vi ses inte hela helger på det sättet utan planerar när vi ska ses för att då göra något tillsammans så just den biten är ett ickeproblem.
Tex att han kommer hit på kvällen och vi lagar mat och sover ihop, dagen efter åker vi iväg på varsitt håll för att sen ses igen senare, eller en annan dag.
Funkar hur bra som helst!

 

[kolblakkur]

Jag vill inte heller att mitt barn ska behöva bo med en person som hon inte valt. Hon gillar också min partner, så det är inte så och hade säkert inte haft något emot att bo med honom men tänk om vi gör slut, då behöver hon gå igenom ytterligare en separation.

EXTREMT klokt av dig

 

[MiaMia]

Fast då passar man ju egentligen inte riktigt ihop.

Man kan ju passa ihop på massor av andra sätt, utan att göra det just i fråga om faktorn "bo ihop".

Sen är det väl olika i vilken grad man anser att "bo ihop" ska vara en nödvändighet eller inte för att man ska betrakta relationen ska vara tillräckligt bra enligt ens egna målbild. En hel del människor har säkert "bo ihop" som en deal breaker, men det betyder ju inte att det har den digniteten för alla. Och då behöver det inte vara en sämre relation för dem.

 

[Nota]

Fast då passar man ju egentligen inte riktigt ihop.

Nej det är få som passar ihop till 100 , men är man kär och trivs ihop på den nivån att man funkar som särbo är inte det fel.

 

[monster1]

En fråga från en som varit gift i många år. Jag har stort behov av ensamtid och det har min man också. Vad är det som ni känner att ni får ut av att vara särbo istället för sambo?

Det låter jobbigt att vara tvungen att lägga ens egna intressen (som partnern inte delar) hela helger bara för att ni träffas. Låter som planerad kvalitetstid istället för spontan när man känner för det.

Jag och min man har väldigt enkelt att umgås och om vi en kväll planerat att umgås men en är extra trött så är det enkelt att planera om och umgås senare eller en annan dag. Vi har ju alla möjligheter till kvalitetstid eftersom vi inte behöver anpassa oss till när det fungerar att ses.

Jag kan se att för en del personer och par så kan säkert särbo fungera utmärkt. Men efter att ha läst här i tråden känns det som att man lägger på en press av att nu måste vi umgås hela tiden eftersom vi befinner oss i samma bostad nån enstaka dag och att egna intressen absolut måste stå tillbaka då.

Nu är jag inte i ett förhållande men jag vill inte bo ihop med någon. Jag vill helt enkelt inte ha någon i min bostad mer än på tillfälliga besök. Jag vill heller inte dela disk, tvätt, städning, måltider, sovrum, räkningar, fordon etc. Jag vill ha mitt eget liv.

 

[MidnightSoul]

En fråga från en som varit gift i många år. Jag har stort behov av ensamtid och det har min man också. Vad är det som ni känner att ni får ut av att vara särbo istället för sambo?

Det låter jobbigt att vara tvungen att lägga ens egna intressen (som partnern inte delar) hela helger bara för att ni träffas. Låter som planerad kvalitetstid istället för spontan när man känner för det.

Jag och min man har väldigt enkelt att umgås och om vi en kväll planerat att umgås men en är extra trött så är det enkelt att planera om och umgås senare eller en annan dag. Vi har ju alla möjligheter till kvalitetstid eftersom vi inte behöver anpassa oss till när det fungerar att ses.

Jag kan se att för en del personer och par så kan säkert särbo fungera utmärkt. Men efter att ha läst här i tråden känns det som att man lägger på en press av att nu måste vi umgås hela tiden eftersom vi befinner oss i samma bostad nån enstaka dag och att egna intressen absolut måste stå tillbaka då.

Jag tycker en stor del av människor verkar dålig på att planera in tid/se till att spendera med sin partner när dom bor ihop. Jag har dejtat folk där vi till och med bestämt att vi ska se en film ihop och behöver börja titta senast en viss tid för att jag behöver gå och lägga mig där personen väljer att gå iväg och göra någonting när det börjar bli dax att sätta igång filmen.

 

[crazyrabbitlady]

Jag förstår bara inte att folk tycker att det är positivt att inte få göra vad de vill när de vill bara för att man just då måste umgås med partnern. Jag ser det som en frihet att bo ihop för att då kan jag dra iväg när jag vill bara för att jag känner för det. Eftersom vi lika gärna kan umgås dagen efter.

Den beskrivningen är fruktansvärt långt ifrån hur jag ser på särboskapet.

Vi bor just nu ca 15 min från varandra med bil, kanske det dubbla om man åker kollektivt. Vi umgås när vi vill och hinner, spontant och planerat. Jag får rätt ofta sällskap till stallet rätt spontant. Vi kan definitivt dra iväg när vi vill bara för att vi känner för det. Naturligtvis under förutsättning att vi inte planerat in något specifikt som en bio eller så men det gissar jag gäller även för dig.

Jag vill bo nära hästen, särbon vill bo centralt, livet skaver om vi bor ihop men är helt perfekt när vi inte tvingas på varandra vareviga dag. Om det innebär att någon annan tror att vi inte egentligen passar ihop är inte ett problem för mig.

 

[Lingon]

Den beskrivningen är fruktansvärt långt ifrån hur jag ser på särboskapet.

Vi bor just nu ca 15 min från varandra med bil, kanske det dubbla om man åker kollektivt. Vi umgås när vi vill och hinner, spontant och planerat. Jag får rätt ofta sällskap till stallet rätt spontant. Vi kan definitivt dra iväg när vi vill bara för att vi känner för det. Naturligtvis under förutsättning att vi inte planerat in något specifikt som en bio eller så men det gissar jag gäller även för dig.

Jag vill bo nära hästen, särbon vill bo centralt, livet skaver om vi bor ihop men är helt perfekt när vi inte tvingas på varandra vareviga dag. Om det innebär att någon annan tror att vi inte egentligen passar ihop är inte ett problem för mig.

Jag säger inte att det inte kan fungera för en del.

Men en del argument här i tråden känns som att partnern inte respekterar att man vill göra vissa saker (egentid, hobbys och liknande) för att partnern vill umgås hela tiden och därför bor man hellre själv. Om jag vill göra mer än min man vill, om jag vill umgås mer än han vill så tvingar jag ju mig inte på honom utan ringer en vän eller gör nåt på egen hand. Jag hade varit en rätt dålig partner om det enda sättet han kunde få vara sig själv (inkl ensamtid och tid för hobbys) var om vi inte bodde ihop.