Och jag skulle aldrig kunna svara inte ett dugg om vi inte åker bort.
Självklart finns allt kvar när man kommer hem, men när jag är borta kan jag inte göra något. Nej det är sällan akuta grejer, men jag kopplar aldrig av helt och fullt hemma. Men jag älskar att vara hemma också, annars hade vi aldrig flyttat hit, jag var och är fullt medveten om att vi aldrig kommer bli klara och bara kan koppla av hemma. Sen har jag dagar och kvällar då jag väljer att inte göra något, men den vecka jag verkligen ser fram emot i sommar är den i fjällen, vandra, fika vid en fin plats, ligga och läsa, spela brädspel på kvällarna med familjen. Medans andra ser det som jobbigt att komma iväg och att det blir en stress.
Att det skulle vara en norm att ständigt vara borta/upptagen beror nog mer på bubblan man befinner sig i. Jag har en kollega som ofta är iväg, men de är ett par, inga barn, bor i lägenhet mitt i stan. Jag fattar att de ger sig iväg på grejer, min andra kollega har häst och hen tillbringar all ledig tid i stallet. En tredje har nyligen flyttat hem till stan igen och lägger mycket tid på att umgås med sin familj som hen har saknat.
Alla har olika liv och olika behov, olika sätt att må bra, det är det jag försöker få fram.
