Separation

[lizzie]

Vid min skillsmässa 2010 så var det också jag som bodde kvar på gården (liten gård) och löste ut maken. Då var det många som reagerade på att jag som kvinna, var den som valde att bo kvar. Jag fick till och med byta bank för jag fick inte ta över lånen pga att jag var ensamstående kvinna (och hade råd). Bytte bank fort som fan!

De som INTE reagerade på att jag valde att bo kvar själv - det var andra hästtjejer som INTE var beroende av sin partner för att ha råd med hästarna. Då kände jag många som inte hade klarat av att ha häst som ensamstående. Jag har alltid betalat mitt intresse själv och det är jag som sköter om hästarna.

Så att bo själv var inga konstigheter - även om jag gjorde allt jobb själv. Jag slapp ju städa efter mannen, vilket jag sparade sjukt mycket tid på.

Vi blev ihop igen efter några år, och maken hjälper till med att släppa ut och ta in hästarna, vid hämtning av foder och strö. Dock övrig skötsel och framför allt kostnaden är bara min.

/Lizzie

 

[sjoberga]

En sak som jag reagerat på är att här på Buke är det ingen som ifrågasätter om jag verkligen kan bo kvar på gården själv.
När jag pratar med familj och vänner (som inte är hästintresserade) så ifrågasätter alla om jag verkligen kan klara av gården själv. Och ska jag verkligen bo där mitt i skogen själv osv.
Mitt i skogen innebär 1km till närmsta granne, 1 mil till närmsta samhälle där även mina föräldrar bor och 3 km till fd sambos lägenhet och jobb.
Gården är inte stor och det mesta jobbet är runt hästarna som jag redan sköter helt själv.

Igår ringde en hästbekant och för henne var det självklart att jag skulle bo kvar. Hon bor själv ensam på en hästgård.
Så det är intressant hur olika människor reagerar på en sån sak och jag tvivlar på att någon hade ifrågasatt fd sambo om det var han som skulle bo kvar på gården.

Om de inte själva ens har provat, vilken kunskap tänker de att de använder när de "delar" med sig generöst av det?

Det var som när vi köpte vår gård ute i ingenstans, svärfar blev galen och uttalade regelbundet sin profetia om att vi blir kvar max 1 år sen är vi i stan igen. Det var 2003. På nåt sätt projicerar man tanken på sig själv och råder andra därefter, vilket blir helt vajsing.

 

[Kristall10]

Om de inte själva ens har provat, vilken kunskap tänker de att de använder när de "delar" med sig generöst av det?

Det var som när vi köpte vår gård ute i ingenstans, svärfar blev galen och uttalade regelbundet sin profetia om att vi blir kvar max 1 år sen är vi i stan igen. Det var 2003. På nåt sätt projicerar man tanken på sig själv och råder andra därefter, vilket blir helt vajsing.

De som ifrågasätter om jag verkligen kan bo själv på gården är de som själva aldrig skulle göra det.
Dom kan knappt skruva i en skruv och tycker det är obehagligt med en mörk skog…

Jag har aldrig ens tänkt tanken på att jag inte skulle klara av det. Har velat bo så här så länge jag kan minnas.

 

[hundtant]

En sak som jag reagerat på är att här på Buke är det ingen som ifrågasätter om jag verkligen kan bo kvar på gården själv.
När jag pratar med familj och vänner (som inte är hästintresserade) så ifrågasätter alla om jag verkligen kan klara av gården själv. Och ska jag verkligen bo där mitt i skogen själv osv.
Mitt i skogen innebär 1km till närmsta granne, 1 mil till närmsta samhälle där även mina föräldrar bor och 3 km till fd sambos lägenhet och jobb.
Gården är inte stor och det mesta jobbet är runt hästarna som jag redan sköter helt själv.

Igår ringde en hästbekant och för henne var det självklart att jag skulle bo kvar. Hon bor själv ensam på en hästgård.
Så det är intressant hur olika människor reagerar på en sån sak och jag tvivlar på att någon hade ifrågasatt fd sambo om det var han som skulle bo kvar på gården.

De som frågar kanske helt enkelt gör det för att det är lättare att vara två om en gård?

 

[sjoberga]

De som frågar kanske helt enkelt gör det för att det är lättare att vara två om en gård?

Hur vet de det om de inte ens bott så? Borde inte första tanken vara att någon som länge bott så då har bättre koll på hur svårt det är att klara det på egen hand?

 

[hundtant]

Hur vet de det om de inte ens bott så? Borde inte första tanken vara att någon som länge bott så då har bättre koll på hur svårt det är att klara det på egen hand?

Jag kan omöjligt säga vad folk borde tänka i det här sammanhanget.

 

[sjoberga]

Jag kan omöjligt säga vad folk borde tänka i det här sammanhanget.

Person A har bott 15 år på gård 1 ute i ingenstans, med en annan vuxen.
Person B har aldrig bott på gård alls, utan nära stan i lägenhet och villa.
Person B har anlitat sina geniknölar och kommit på att det nog är svårt för 50% av vuxenantalet att klara av det, baserat på noll kunskap och noll erfarenhet.

Person B tänker då (och genomför rådsdistributionen) att hen måste påpeka att det blir för svårt för Person A att bo kvar när den andre vuxne lämnat.

För mig är det inte rimligt, men visst beror det lite på hur det sägs. Ibland pratar man ju om saker som dyker upp i huvudet utan att de är rimliga - utan kan vara nyfikenhet. Men då bör man ganska snabbt fatta sitt misstag i kunskapsfördelningen i ämnet.

 

[Liten]

En sak som jag reagerat på är att här på Buke är det ingen som ifrågasätter om jag verkligen kan bo kvar på gården själv.
När jag pratar med familj och vänner (som inte är hästintresserade) så ifrågasätter alla om jag verkligen kan klara av gården själv. Och ska jag verkligen bo där mitt i skogen själv osv.
Mitt i skogen innebär 1km till närmsta granne, 1 mil till närmsta samhälle där även mina föräldrar bor och 3 km till fd sambos lägenhet och jobb.
Gården är inte stor och det mesta jobbet är runt hästarna som jag redan sköter helt själv.

Igår ringde en hästbekant och för henne var det självklart att jag skulle bo kvar. Hon bor själv ensam på en hästgård.
Så det är intressant hur olika människor reagerar på en sån sak och jag tvivlar på att någon hade ifrågasatt fd sambo om det var han som skulle bo kvar på gården.

Vilket trams, klart att du ska bo kvar om du vill och har möjlighet! Men är inte förvånad.

Jag håller på att separera (men vi ska bli särbos), på mitt initiativ. Vi bor i en hyreslägenhet och innan vi flyttade ihop så bodde jag själv i nio år (inte i nuvarande boendet). Ändå är det en del som ifrågasatt att jag ska bo kvar i nuvarande lägenheten - för att det råkar vara en trea (en helt vanlig sådan!), har jag verkligen råd med det och är det inte för stort och blablabla . Vi är alltså överens om att jag ska bo kvar, det har varit överenskommelsen sen vi flyttade in - och en tvåa skulle bara kosta några hundralappar mindre i månaden (och jag känner mig faktiskt klar med att bo i en etta, efter nio år).

 

[hundtant]

Person A har bott 15 år på gård 1 ute i ingenstans, med en annan vuxen.
Person B har aldrig bott på gård alls, utan nära stan i lägenhet och villa.
Person B har anlitat sina geniknölar och kommit på att det nog är svårt för 50% av vuxenantalet att klara av det, baserat på noll kunskap och noll erfarenhet.

Person B tänker då (och genomför rådsdistributionen) att hen måste påpeka att det blir för svårt för Person A att bo kvar när den andre vuxne lämnat.

För mig är det inte rimligt, men visst beror det lite på hur det sägs. Ibland pratar man ju om saker som dyker upp i huvudet utan att de är rimliga - utan kan vara nyfikenhet. Men då bör man ganska snabbt fatta sitt misstag i kunskapsfördelningen i ämnet.

Hur allvarligt tycker du att det här är, egentligen?

När ett par med barn separerar är åtminstone jag van vid att ”ska du bo kvar” är en fråga som många i omgivningen ställer. Ofta bor man större och dyrare som barnfamilj, och boendekostnaden kanske är för hög för en betalande vuxen. Oavsett om det gäller gård, villa, BR eller HR.

 

[Fiorano]

De som frågar kanske helt enkelt gör det för att det är lättare att vara två om en gård?

Jag är betydligt mer krass över varför de frågar. Det är för att Kristall är kvinna-punkt. Det är inte kvinnligt kodat att bo ensam på gård i skogen. Det är så otroligt djupt rotat i de flesta att kvinnor inte klarar av en sån sak. Bara det att hästfolket är dom som inte ifrågasätter-för vi är redan kvinnor som gör sånt som ligger utanför den kvinnliga normen.

 

[Tantan]

En sak som jag reagerat på är att här på Buke är det ingen som ifrågasätter om jag verkligen kan bo kvar på gården själv.
När jag pratar med familj och vänner (som inte är hästintresserade) så ifrågasätter alla om jag verkligen kan klara av gården själv. Och ska jag verkligen bo där mitt i skogen själv osv.
Mitt i skogen innebär 1km till närmsta granne, 1 mil till närmsta samhälle där även mina föräldrar bor och 3 km till fd sambos lägenhet och jobb.
Gården är inte stor och det mesta jobbet är runt hästarna som jag redan sköter helt själv.

Igår ringde en hästbekant och för henne var det självklart att jag skulle bo kvar. Hon bor själv ensam på en hästgård.
Så det är intressant hur olika människor reagerar på en sån sak och jag tvivlar på att någon hade ifrågasatt fd sambo om det var han som skulle bo kvar på gården.

Du bor ju där nu och det går.

 

[Kristall10]

Du bor ju där nu och det går.

Ja, jag är inte orolig. Jag vet att jag klarar det. Jag har ju skött det mesta på gården även när fd sambo bodde här, men det vet ju inte de som frågar. De tar nog för givet att det var han som gjorde allt.

 

[Kristall10]

Jag är betydligt mer krass över varför de frågar. Det är för att Kristall är kvinna-punkt. Det är inte kvinnligt kodat att bo ensam på gård i skogen. Det är så otroligt djupt rotat i de flesta att kvinnor inte klarar av en sån sak. Bara det att hästfolket är dom som inte ifrågasätter-för vi är redan kvinnor som gör sånt som ligger utanför den kvinnliga normen.

Håller helt med. Och skrämmande nog är det enbart kvinnor som ifrågasätter. För de skulle aldrig komma på tanken att bo i skogen på gård själv.
Men tur vi är olika så jag inte behöver ha så många grannar

 

[tuaphua]

Jag får höra en del av icke-hästfolk om ”oj, vad jobbigt” om gård, sköta hästar etc. Då är det ofta hur ofta MÅSTE du göra någon sak. Medans jag kan TYCKA OM att göra den saken.
Plus att jag kan se vissa fysiska grejer som bra gratis träning.

Jag tror helt säkert du klarar dig fint på gården!

 

[hundtant]

Jag är betydligt mer krass över varför de frågar. Det är för att Kristall är kvinna-punkt. Det är inte kvinnligt kodat att bo ensam på gård i skogen. Det är så otroligt djupt rotat i de flesta att kvinnor inte klarar av en sån sak. Bara det att hästfolket är dom som inte ifrågasätter-för vi är redan kvinnor som gör sånt som ligger utanför den kvinnliga normen.

Håller helt med. Och skrämmande nog är det enbart kvinnor som ifrågasätter. För de skulle aldrig komma på tanken att bo i skogen på gård själv.
Men tur vi är olika så jag inte behöver ha så många grannar

Jovisst. Jag påstod ingenting, det var bara en funderande fråga.

 

[Kristall10]

Jag får höra en del av icke-hästfolk om ”oj, vad jobbigt” om gård, sköta hästar etc. Då är det ofta hur ofta MÅSTE du göra någon sak. Medans jag kan TYCKA OM att göra den saken.
Plus att jag kan se vissa fysiska grejer som bra gratis träning.

Jag tror helt säkert du klarar dig fint på gården!

Det där är konstigt, jag har också varit med om det.
Men det är ju ingen som tvingar oss att ha häst och ”jobba hårt”. Det är ju något vi väljer för att vi tycker om det. Jag är mycket hellre ute i friska luften och mockar hage än sitter i soffan framför en serie, även om det också är skönt ibland.

 

[lizzie]

Det där är konstigt, jag har också varit med om det.
Men det är ju ingen som tvingar oss att ha häst och ”jobba hårt”. Det är ju något vi väljer för att vi tycker om det. Jag är mycket hellre ute i friska luften och mockar hage än sitter i soffan framför en serie, även om det också är skönt ibland.

Jag får ofta kommentaren.
"Jaha, du har häst! Men då kan du ju inte ut och resa!"

Det slår aldrig fel! Precis som om det är varje människas våta dröm att resa!

Nu är jag ingen reslysten person och jag älskar att vara hemma under t ex min sommarsemester. Greja i trädgården, bygga på något projekt, eller passa på att laga, skura stallet etc.

Folk fattar verkligen inte att det är ett sätt att leva och att man gör det frivilligt - med allt det jobb som det innebär.

Jag kommenterar ju inte folks resande med "Aha, du reser! Ja, då kan du inte ha djur!" Det är ju liksom upp till var och en vad man vill göra med sin tid och sina pengar.

/Lizzie

 

[Blyger]

Jag kommenterar ju inte folks resande med "Aha, du reser! Ja, då kan du inte ha djur!" Det är ju liksom upp till var och en vad man vill göra med sin tid och sina pengar.

Jag brukar säga att mina hästar kostar som en lyxig semester, och att det är roligt 300 dagar per år.
"Du har kul 30 dagar på din semester, jag har roligt 300 dagar. Vem får valuta för pengarna"

 

[Kristall10]

Jag brukar säga att mina hästar kostar som en lyxig semester, och att det är roligt 300 dagar per år.
"Du har kul 30 dagar på din semester, jag har roligt 300 dagar. Vem får valuta för pengarna"

Ja precis!
Min syster med familj åkte till kanarieöarna förra höstlovet. Betalade 70000 för fem pers.
Det är 10000 mer än vad min ridhäst kostade i inköp och jag har haft roligt med honom i snart fyra år. De hade roligt i två veckor

Jag skulle absolut vilja se mer av världen. Men inte på bekostnad av att inte kunna ha häst.

 

[Sirap]

Ja precis!
Min syster med familj åkte till kanarieöarna förra höstlovet. Betalade 70000 för fem pers.
Det är 10000 mer än vad min ridhäst kostade i inköp och jag har haft roligt med honom i snart fyra år. De hade roligt i två veckor

Jag skulle absolut vilja se mer av världen. Men inte på bekostnad av att inte kunna ha häst.

Exakt så! Jag älskar att resa men när jag hade häst valde jag bort det helt utan problem. Precis som du säger så har man glädje av en häst alla dagar i veckan året om, medan en resa tar slut väldigt fort. Nu har jag inte egen häst längre och har tagit upp resandet igen. Var sak har sin tid liksom. Dessutom är det ju inte heller så att det per automatik inte går att resa för att man har häst.