Sex-ångest!

[ekra]

Så som situationen var så var min uppfattning att det är självklart att man inte väcker någon genom att försöka stoppa snoppen i den. Oavsett om man haft sex tidigare eller inte. Jag är ju ingen sexautomat!

Den ene som försökte är jag inte säker var vaken. Han var inbjuden till att sova över för att han hade långt hem, jag kände honom lite och tänkte att han var snäll och pålitlig. Överenskommelsen var (uttalat) att han fick sova med mig men att jag varken var intresserad av sex eller hångel. Och ja jag hade kläder på mig. Iallafall t-shirt och trosor. Han slutade direkt när jag drog mig undan. Men det var inte en trevlig upplevelse.

Inte heller att den andre killen (som jag visserligen haft sex med innan jag somnade) väckte mig genom att börja ha sex med mig. Märkligt beteende, i min värld, jag vill veta vad som händer när jag somnar och välja när jag har sex.

 

[Trani]

Det där att bjuda in till sex med någon som sover, alltså om den andre upplever det som obehagligt så har man gjort det fel. Riktigt jävla fel. Oavsett hur man har gått tillväga och hur relationen ser ut så har man misslyckats totalt med att läsa av den andre. Det handlar inte om en "tjejig" inställning till sex eller vad man tycker är normalt eller inte i sängen, det handlar om förmåga att samspela med någon på ett respektfullt sätt och att förstå sitt ansvar.

 

[Trani]

Nu känner du att du inte vill ha en one-nigth stand och det är sunt - jag är emot tillfälligt sex.

Försöker du ragga på TS? Lite väl plumpt. Särskilt som du kör en lång "Lär dig balansera horan och madonnan inom dig"-föreläsning. Inte hett om du frågar mig (så tur att det inte är mig du raggar på).

 

[Skjøldur]

Nej, hur hur i alla världen kunde du få för dig att det där skulle vara ett försök att ragga!? Men jag tänkte då jag skrivit det att "nu låter jag som en morsa". Kunde ha skrivit som en medsyster istället "jag hade också en del obehagliga upplevelser då jag var i övre tonåren och jag var nära att bli våldtagen..."Det är dessa erfarenheter som ligger bakom min "höga moral" + att jag insett att livet är heligt.

 

[Sassy]

Nej, hur hur i alla världen kunde du få för dig att det där skulle vara ett försök att ragga!? Men jag tänkte då jag skrivit det att "nu låter jag som en morsa". Kunde ha skrivit som en medsyster istället "jag hade också en del obehagliga upplevelser då jag var i övre tonåren och jag var nära att bli våldtagen..."Det är dessa erfarenheter som ligger bakom min "höga moral" + att jag insett att livet är heligt.

Fast slut-shaming har ju inte ett dugg att göra med att vara rädd om andra?
Det är en fullständig jävla självklarhet att man ska kunna kommunicera sina behov, och få sina gränser respekterade. Oavsett om man legat med 100 människor eller 1. Oavsett om man ses får en kväll eller planerar att leva resten av livet ihop. Moraliserande kring andra val är däremot inte ett dugg respektfullt.

 

[mino]

Det där att bjuda in till sex med någon som sover, alltså om den andre upplever det som obehagligt så har man gjort det fel. Riktigt jävla fel. Oavsett hur man har gått tillväga och hur relationen ser ut så har man misslyckats totalt med att läsa av den andre. Det handlar inte om en "tjejig" inställning till sex eller vad man tycker är normalt eller inte i sängen, det handlar om förmåga att samspela med någon på ett respektfullt sätt och att förstå sitt ansvar.

Håller verkligen med. Det rimliga måste vara att man i en relation frågar om den andra är med på visst sex, inte att man som partner ska behöva lista precis allt man inte tycker är okej för att vara säker på att det inte sker. Hellre i så fall att man listar det man önskar och gärna vill ska hända.

 

[Borttaget konto]

Fast det här är ju typiskt tjejigt uttalande.

Jag har absolut inget emot att en sängkamrat väcker mig genom att ha sex med mig. Tvärtom. Och vill man inte är det väl lättast att SÄGA det istället för att lita på "han borde fatta".

Har han legat med mig som tidigare partner har han ju fått till sig att det är väldigt uppskattat.

Tjejigt?

Jag tycker ditt uttalande beskriver något som är typiskt tjejigt. Det är så förkrossande tjejigt att behöva förklara för en man att han inte har rätt att våldta en. Det är typiskt tjejigt att känna att ens kropp inte per automatik tillhör en själv, typiskt tjejigt att man inte kan lita på att "han borde fatta" att man inte utnyttjar någon som sover, typiskt tjejigt att tvingas undervisa män om att man inväntar ett tydligt ja innan man har sex med någon.

Du menar alltså att man ska informera mannen om att man inte vill bli våldtagen, gäller det här bara våldtäkter som sker när man sover, är redlöst berusad, drogad etc eller på annat sätt befinner sig i utsatt situation, eller ska man inte heller lita på att han förstår när man tex säger nej, gråter, skriker eller försöker ta sig därifrån? Exakt hur ingående ska man förklara att man inte vill bli våldtagen?

Det som talar för ditt tips är ju att det varit många uppmärksammade fall i domstolar där det hävdats just att män inte fattar ens det mest uppenbara i sexuella situationer (exempel på resonemang från dessa fall: "jag fattade inte att hon var för berusad trots att hon föll ihop på gatan och inte tog sig upp igen", "vi fattade inte att hon inte ville trots att hon försökte ta på sig sina kläder igen och vi tvingades hålla fast henne", "jag fattade inte att hon inte ville när hon grät och sa nej - jag antog att det var en av de där sexlekarna som jag brukade leka med mina tidigare sexpartners"), så kanske är det enklaste att kopiera upp, dela ut och diskutera relevanta avsnitt ur brottsbalken, samt koncept som ömsesidighet, samförstånd och samtycke, innan förspelet.

 

[Lovisaleonora]

Hur läser du egentligen?

Får jag inte ha preferenser utan att killen ska bli beskylld för våldtäkt? Har du rätt att frånta mig rätten att tycka om något? Jag kan inte tydligare skriva att MAN LÄTTAST KOMMUNICERAR FÖR ATT FÅ DET SOM MAN VILL HA DET. Jag skriver INGENSTANS om tvång. Jag skriver om kommunikation. Jag säger hur jag vill ha det. Och får det så. Men nästa kanske inte vill ha det som jag vill, därför är det lättast att säga hur man vill och inte vill ha det.

Jag tror du ska läsa om, och byta glasögon. De du har på dig nu verkar vinkla det du läser fel, eller helt enkelt inte fungera som de ska.

 

[Trani]

Nej, hur hur i alla världen kunde du få för dig att det där skulle vara ett försök att ragga!?

För att du tog upp dina sexuella preferenser. Jag ser inte relevansen annars. TS skiter väl i om du inte gillar engångknull, såvida hon inte ska ligga med dig.

 

[athena_arabians]

Några allmänna reflektioner: Tycker man det är ok att någon börjar ha sex med en när man sover är det ok (gör min partner det har jag inga problem, han är väldigt känslig så han märker om jag är på g sas). Det är något vi givetvis pratat om innan.

Moraliska åsikter vad gäller ONS eller KK kan man hålla för sig själv. Jag har haft båda, har ingen önskan att ha det idag (är ju i ett förhållande!) men det är MITT val vad jag gör med min kropp. Ingen annan har NÅGON som helst rätt att komma med moraliska pekpinnar över vad jag gör.

@ekra: Jag har varit med om några tämligen vidriga saker sexuellt. Jag tog mig igenom det med hjälp av goda vänner och tänker faktiskt aldrig på det nu. Dock kan jag reagera starkt på vissa saker (kan tex inte se en grafisk våldtäkt på film, då går jag därifrån). Min partner vet allt jag varit med om. Han fick veta det tämligen tidigt i förhållandet så han förstår mig. Jag tror att det bästa du kan göra är att vara ärlig när du träffar någon du gillar. Bangar han då är det inget att ha.

Jag var ärlig gentemot det bästa ONS (eller ja, så länge han var i Sverige då så det blev väl KK ) jag haft och han var helt underbar mot mig. Även fast vi visste att det inte skulle bli något behandlade han mig som en prinsessa vilket banade väg för min nuvarande dvs jag insåg att även jag förtjänar någon som respekterar mig (efter en drös nitar).

 

[ekra]

@Skjøldur Jag är helt på det klara med att kärlek är mycket mer än sex. Men sex är för många en del av kärleken, och jag tycker som sagt om att ha sex när det är avslappnat och med någon jag har förtroende för. Så det är inte så att jag vill leva ett liv utan sex. De flesta ONS jag haft har varit med män som jag redan känt på ett eller annat vis och som jag haft en vänskaplig relation med, så det har varit kärleksfullt och vänligt, inte tack och hej, ses aldrig igen-sex, även om det också hänt. Samma sak med han som höll fast mig, jag uppfattade honom på det stora hela som varm och snäll, och jag är övertygad om att han själv inte såg det som ett övergrepp, han var för övrigt i samma ålder som jag är i nu ungefär så "killar i min ålder" har inte nödvändigtvis sex-vett även om de beter sig vänligt och civiliserat på det stora hela. Och med tanke på vad @Lovisaleonora skrev så är det inga konstigheter för somliga med "Överraskningsdoppning" som en kompis beskrev det som en gång.

Men det är skillnad med någon man känner riktigt väl och någon man inte kommit dit med än. Tycker jag. Men apropå kommunicera så var jag helt omedveten om att det ens var något som någon kunde få för sig att göra, så vi hade inte pratat om det. Det fick mig lite fundersam på vad mer som "folk" kan tycka är självklart ok i sexsammanhang. Fast de flesta jag haft sex med har varit lyhörda och varit bra på att känna av läget, fråga om det var något de ville göra som jag kanske kunde vara tveksam inför.

Det var faktiskt #prataomdet kampanjen som Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter drog igång som fick mig att ens förstå att det var övergrepp, och att det inte bara var jag som var "pryd" som känt att det var fel, bjudit in till något som jag egentligen inte velat, eller något sådant.

Det var väldigt mycket som hon beskriver i sin text här: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/dags-att-prata-om-det/ Känner verkligen igen mig i det hon skriver.

Jag borde ha sagt nej, för jag tänkte nej, men tänkte samtidigt att hur skulle han kunna veta att jag inte ville, jag ville ju förut? Och slutar han om jag säger till? Bättre att inte veta, inte vara våldtagen, utan ha medverkat. Konstigt resonemang, men det verkade logiskt då.

Det verkar fortfarande vara ett väldigt aktuellt ämne med bestämmanderätt över den egna kroppen, och sexuella "gråzoner". Inte minst med tanke på vad många visningar det blivit på den här tråden på bara några få dagar. (2500st nu sedan jag postade den i söndags, och idag är det tisdag)

Missa inte hemsidan http://prataomdet.se/ säkert bra för många att läsa.

 

[ekra]

Igår vågade jag berätta för första gången öga mot öga med någon varför jag har svårt för kroppskontakt med folk jag inte känner väl. Svinjobbigt, men bra. Jag har inte berättat exakt vad som hänt men att jag har varit med om att ha sex fast jag inte vill och att jag vid ett par tillfällen haft dåliga sexupplevelser med personer som inte förstått vart gränsen går. Och att jag satt det i samband med hur jag ofta reagerar om någon blir för intim.

(Spänd och drar mig undan)

Jag har bestämt mig för att jag skall ta hjälp av psykolog så att jag kan släppa problemet. Det har uppenbarligen skadat mig att hålla det inom mig och inte ta tag i det. Och sedan jag blev medveten vid varför jag känner som jag gör har jag försökt ändra tankebanorna. Jag VET ju nu när jag är vuxen att jag kan sätta gränser och säga både nej, stopp och gör så men inte så...

Nu återstår att hitta psykolog och att hitta rätt sådan.

 

[ekra]

Reaktionen var jättebra. Han sa att det verkligen kan förklara en del beteenden han märkt hos mig. Och att det var bra och fint att jag berättade så han förstår varför jag är som jag är och att det är hemskt att höra att det påverkat mig så länge och höll med om att psykolog nog är nödvändigt.

 

[L8P8]

Det låter som en förstående och trevlig kille. Hoppas du hittar en bra psykolog, så du kan få den hjälp du behöver!

 

[ekra]

Har inte bokat psykologen ännu, men tagit reda på hur jag går till väga, och även informerat chefen om att jag tänkt gå till psykolog för att höra om det går att göra under arbetstid. Men då sa jag att jag rent allmänt kände att det vore bra att prata med en psykolog, att det kan vara nyttigt. Har inte lust att dela med mig om det och bli ett offer.

Jag vill överhuvudtaget inte bli ett "våldtäktsoffer" plötsligt i omgivningens ögon, och absolut inte i min familjs ögon. Så jag har bestämt att inte berätta för dem. Det kanske är sjukt beteende det med, men de har inget med mitt sexliv att göra, och i umgänget med dem så känner jag mig helt normal och som mig själv, så de har knappast märkt av att jag varit konstig. Det är ju inte i familjesammanhang jag beter mig konstigt. Kanske att jag berättar senare, men vi pratar normalt inte om sådana saker (sex och samliv), och jag känner att det här är extremt privat.

Fick ett PM om att mitt beteende har likheter med Post traumatiskt stressyndrom och det har jag googlat.

Symptom på PTSD delas in i tre huvudkategorier varav en är "undvikande", och där jag känner igen mig på fem av sju punkter.

1. Undvikande
   • Känslomässig avstängdhet, eller känsla av likgiltighet
     (Ja! Inte till allt, men i stor utsträckning till sex& samliv, jag hade liksom halvt accepterat att det inte är för mig!)
     
     
   • Känsla av isolering, avskildhet från andra
     (Ja! Jag har länge haft enormt svårt att känna att jag passar in och kan bete mig normalt och avslappnat! En känsla av att få begriper sig på mig, svårt att slappna av med människor jag inte känner så väl)
     
     
   • Visar mindre av sina känslor
     (Absolut, jag har till och med aktivt dolt förälskelse vid flera tillfällen)
     
     
   • Undvikande av platser, människor eller tankar som påminner om händelsen
     (Absolut! Har flera gånger bosatt mig långt ut på landet och hållit mig undan sociala sammanhang, och undvikit att gå ut och "roat" mig.)
     
     
   • Känsla av att inte ha någon framtid
     (Detta har jag insett senaste året, jag planerar inte framåt, jag tänker inte på hur det skall bli när jag är gammal, planerar inte någon karriär, att kunna köpa bostad osv. Jag känner nämligen inte att det är verkligt att föreställa sig en framtid eftersom den är så osäker)

Apropå att undvika att tänka på händelserna och förtränga sambanden så insåg jag i helgen att jag har kvar de trosor jag hade när jag var med om det ena övergreppet, jag tycker illa om att ta på mig dem. De är dels fula, men jag känner dessutom ett vagt obehag av att hålla i dem eller dra på mig dem. De används väldigt sällan och jag har flera gånger tänkt kasta dem, men de är av sinnessjukt bra kvalitet så de bara lever vidare.

Jag har en minnesbild av spermafläcken som var på dem, och vet att jag tänkt på den ibland när jag tagit på mig dem. Hjärnan är mystisk, varför har jag inte sett det osunda i det här förut?

Det har ALDRIG fallit mig in att tänka att det är en händelse som satt sig så djupt! Och att det påverkat hela mitt sätt att tänka och vara! Men nu när jag gräver i det så förstår jag ju sammanhangen.

Trosorna är ju inget bevismaterial direkt, bara ett obehagligt minne, så jag planerar att ha en ceremoni och se dem brinna upp!