Sitter fast

Status
Stängd för vidare inlägg.
Den här helgen hade jag tänkt skörda mina grönsaker, men igår regnade det och idag ligger jag i sängen och är apatisk. Måendet är inte på topp precis och jag får ingen hjälp av VC. De bara krånglar hela tiden och veckorna går.

Först fick jag en tid hos kuratorn men jag insåg snabbt att hon inte kunde göra något. Dessutom skulle det dröja 3 veckor innan jag fick nästa tid. Hur bedriver man en effektiv vård när det är så lång tid mellan besöken? Jag hade redan före första besöket flaggat för att jag mådde så pass dåligt att jag inte hade någon aptit ens.

En vecka efter första besöket insåg jag det orimliga i det hela och skickade då in en del kritik till mottagningen. Jag blev då uppringd och skulle få träffa en läkare men först var jag då tvungen att ordna fram min gamla journal. Innan dess kunde jag inte få någon tid. Jag frågade om de kunde be om journalen men de tyckte det var enklare och bättre om jag gjorde det själv eftersom jag annars behövde komma ner och skriva på att jag godkände att de tog ut journalen.

Det dröjde innan jag orkade ta tag i det. Och jag gick bet på att få tag i den via 1177. Tekniskt fel. Så jag informerade supporten att det inte fungerade. Mer tid gick. Sen orkade jag prova igen. Sajten fungerade men det fanns ingen möjlighet att få tag i den gamla journalen via sajten. Så jag ringde gamla mottagningen. Då fick jag veta att det inte var tillåtet för dem att skicka journalen till VC här men de skulle skicka dem till min folkbokföringsadress. Några dagar senare fick jag veta att de fick inte skicka den till mig heller. De behövde min underskrift för att göra detta :banghead:. Och mottagningen ligger 23 mil härifrån.

Jag bollas alltså fram och tillbaka samtidigt som jag inte ens begriper varför jag inte bara kan få en tid och varför journalen ens är nödvändig. Inget i den är ju aktuellt i alla fall.

Det har nu gått en och en halv månad sedan jag kontaktade VC här och inget har hänt.

Och under tiden suger livet och inget fungerar. Jag har en känsla av att det är mer som kommer att gå åt helvete. Och jag är helt ensam i allt det här.
 

Är det inte viktigare må bra på det stora hela? När jag har mina depressioner är inte sexlusten hög direkt. När jag mår bra med hjälp av mediciner så kan jag, beroende på dos, ha svårare med orgasm vilket absolut kan vara frustrerande, men jag mår hellre bra än har orgasm - faktiskt.
Svårt? För mig är det omöjligt. Jag hade aldrig haft det över huvudtaget förrän jag slutade med mediciner för några år sedan. Och jag vet fortfarande inte hur man gör. I den mån de kommer så kommer de alltid spontant, oftast i sömnen, men de senaste månaderna har det hänt även i vaket tillstånd, dock alltid utan fysisk aktivitet.

Med allt medicinknaprande jag ägnat mig åt känns det bara som om jag är helt snuvad på konfekten. Det måste ju finnas andra sätt att må bra förutom mediciner (som aldrig botar utan endast dämpar symptom.) Jag tror t.ex. att terapi, vila, yoga, promenader och syjunta skulle vara mer värt än något piller.
 
Jag menar att du återkommer till det negativa hela tiden och att allt bara är omöjligt enligt dig pga det ena och det andra. Det är som att du inte vill bli bättre, eller orka kämpa för det. Jag känner igen de känslorna. Att allt är hopplöst och att man bara ser problem med allt.
Skriv dig på en annan vc eller åk till psykakuten. Vanliga öppenvården inom psykiatrin ger jag tyvärr inte mycket för, men har bara hört gott om psykakuten.
Så bara för att jag inser att jag är negativ så kommer det gå över? Jag kommer i en handvändning bli superpositiv och helpeppad.

Yeah. Right...
 
Så bara för att jag inser att jag är negativ så kommer det gå över? Jag kommer i en handvändning bli superpositiv och helpeppad.

Yeah. Right...
Lika dumt som att säga till någon med brutet ben. Men om du tänker positiva tankar så ska du se det inte gör så ont längre :meh:
 
Så bara för att jag inser att jag är negativ så kommer det gå över? Jag kommer i en handvändning bli superpositiv och helpeppad.

Yeah. Right...
Det har jag då verkligen inte sagt!! Nu tolkar du fel, eller så skrev jag otydligt.
Däremot att du behöver hjälp av vården att komma förbi det stadiet. Jag hamnar lätt i negativa spiraler själv, jag vet hur svårt mönstret är att bryta. Därav att jag tror du behöver hjälp att göra det.
 
Jag tycker mig också utläsa depression i @Magiana s tankar - och då jobbar jag inte ens inom yrket. Dock känner jag igen vissa tankegångar. Det mest frustrerande är att hon inte tycks inse det själv, eller vill inse det. Börjar förstå min stackars sambos känslor när jag hamnade i depression förra gången.
Du, det är jädra oförskämt att skriva OM någon i dennes tråd. Riktigt fult faktiskt.
 
@Magiana OT men spontanta orgasmer - Grattis! Låter sjukt nice! :D:up:
Fast det går inte att styra, eller möjligen kanske lite. De som inträffat i vaket tillstånd är ändå ganska svaga. Händer det i sömnen vaknar man till en stund och sen somnar man om. Roligare än så är det inte. Jag hade velat ha resten av kitet också.
 
Det där vet jag redan. Vården verkar dock skita i det eftersom jag måste slåss hårt för att de ska göra något för mig.

Och nu tänker jag outa mig. P.g.a. mediciner har jag aldrig haft ett fungerande sexliv. Jag har varit helt död på den fronten. Visst har jag känt lust men aldrig tillfredsställelse. Det är först efter att jag slutat med mediciner som jag insåg vad de gjort med mig. Det är en sorg att ha missat den delen helt och hållet i mitt liv. Jag vet fortfarande inte hur jag fungerar, men är i alla fall inte helt död på den fronten längre. Den biten av livet tycker jag är en för stor del att offra, särskilt som mediciner aldrig botar. De dämpar bara symptom. Jag gör hellre något som botar än som bara dämpar symptom.


Men hur mycket tid ägnar du åt andra fritidsaktiviteter? Eller jobbresor på några dygn varje månad? Om jag har lite oflyt får jag kanske bara 2 lediga kvällar till trädgårdsarbete på 2 veckor, varav ena kvällen går bort för att jag är för trött och måste vila.


Jag funkar som sagt på Cymbalta, de andra jag testat har dödat all sexlust. Cymbalta för mig gör enbart att jag mår bra, jag har inga biverkningar när jag äter dem.
 
Om jag betalar 80 kr i timmen till ungdomen och gräsklippningen tar 2 och en halv timme per gång och utförs 1 gång i veckan, så blir det 800 kronor i månaden som försvinner i tomma intet.
Det är ju inte heller riktigt sant. Utslaget på året blir det väl kanske hälften ungefär? Man klipper gräs april/maj till september/oktober? Så cirka halva året? Det kan det väl vara värt för att få tid till roligare saker :) ?
 
Det är ju inte heller riktigt sant. Utslaget på året blir det väl kanske hälften ungefär? Man klipper gräs april/maj till september/oktober? Så cirka halva året? Det kan det väl vara värt för att få tid till roligare saker :) ?
Nej! Det är det inte värt. Mina pengar kan användas betydligt bättre än så.
 
Om jag bara skulle ha en vildvuxen trädgård att göra nåt av samt hus att småfixa med skulle jag vara hellycklig, det jag har att sätta tänderna i är en kåk som taket läcker som ett såll på, halva kåken är obeboelig pga. mögel och fukt, tomten ska helt planeras om, odlingar är inte att tänka på än, verkstad och loge ser ut som ett bombat horhus, magasinet måste jag rikta upp och byta tak på resterande halva, ena värmepannan ska bytas ut, logen måste få 3 nya stolpar i stolpresningen och lite nytt bärande takvirke samt ny ytterpanel på resterande halvan och så ska den rödfärgas också, gången ner till pannrummet och såghuset består av en decimeter gyttja efter allt regnandet, den ska schaktas om och dräneras, betonggolvet i logen ska gjutas om, temporära boendet i containern håller jag på med nu, nya brunnen ska göras klar och så ska jag göra en generalrensning av det som inte ska vara kvar här i form av skrot och annat. Nämnde jag att jordkällarens dörrar är murkna och ingången håller på att fylla igen sig själv också?

Men det är bara att kämpa på i den mån kroppen orkar.


(Det här är bara en liten sammanfattning av det som måste göras, det finns hur mycket som helst att fortsätta med.)
 
Om jag bara skulle ha en vildvuxen trädgård att göra nåt av samt hus att småfixa med skulle jag vara hellycklig, det jag har att sätta tänderna i är en kåk som taket läcker som ett såll på, halva kåken är obeboelig pga. mögel och fukt, tomten ska helt planeras om, odlingar är inte att tänka på än, verkstad och loge ser ut som ett bombat horhus, magasinet måste jag rikta upp och byta tak på resterande halva, ena värmepannan ska bytas ut, logen måste få 3 nya stolpar i stolpresningen och lite nytt bärande takvirke samt ny ytterpanel på resterande halvan och så ska den rödfärgas också, gången ner till pannrummet och såghuset består av en decimeter gyttja efter allt regnandet, den ska schaktas om och dräneras, betonggolvet i logen ska gjutas om, temporära boendet i containern håller jag på med nu, nya brunnen ska göras klar och så ska jag göra en generalrensning av det som inte ska vara kvar här i form av skrot och annat. Nämnde jag att jordkällarens dörrar är murkna och ingången håller på att fylla igen sig själv också?

Men det är bara att kämpa på i den mån kroppen orkar.


(Det här är bara en liten sammanfattning av det som måste göras, det finns hur mycket som helst att fortsätta med.)
Vadå "bara" trädgård att ta hand om? Jag har också en förbannat lång lista på renoveringar som behöver göras. Lyckligtvis är inget akut så jag skiter i det tills vidare eftersom ork och tid inte räcker. Det enda jag har som mål före vintern är att fixa en ny dörrkarm till mellandörren i jordkällaren så jag kan ta hand om skörden. Den var helt rutten visade det sig. För den inre dörren var förhållandet motsatt; dörrkarmen var i gott skick men dörren var rutten. Där har jag dock redan hunnit göra en ny dörr.
 
Vadå "bara" trädgård att ta hand om? Jag har också en förbannat lång lista på renoveringar som behöver göras. Lyckligtvis är inget akut så jag skiter i det tills vidare eftersom ork och tid inte räcker. Det enda jag har som mål före vintern är att fixa en ny dörrkarm till mellandörren i jordkällaren så jag kan ta hand om skörden. Den var helt rutten visade det sig. För den inre dörren var förhållandet motsatt; dörrkarmen var i gott skick men dörren var rutten. Där har jag dock redan hunnit göra en ny dörr.

Då tycker jag, om du inte har massa annat planerat, att du ska göra den där dörrkarmen under helgen. Det vore väl jätteskönt att klara av målet inför vintern, redan nu?
 
Då tycker jag, om du inte har massa annat planerat, att du ska göra den där dörrkarmen under helgen. Det vore väl jätteskönt att klara av målet inför vintern, redan nu?
Jag har börjat. Materialet är tillsågat, format och anpassat till dörrhålet. Sedan är de ytbehandlat. Det som är kvar är att montera karmen och så ska dörren dit. Låsbygeln ska också sättas på plats och så behövs en tröskel. Så hela grejen har varit (och är) en steg-för-steg-process.
 
Vadå "bara" trädgård att ta hand om? Jag har också en förbannat lång lista på renoveringar som behöver göras.
Det har väl alla som äger en fastighet, det tar liksom aldrig slut och ibland måste man omprioritera ganska rejält och ta det viktigaste först även om det är tråkigare än att sitta och se färg torka men ju snabbare man tar det desto fortare är man av med skiten (och kan fortsätta surfa på buke och dricka kaffe). :angel:

Jag har slängt om prioriteringen rejält i år för att kunna ta saker i rätt ordning, det blir ingen gjutning av nya verkstadsgolvet i logen i år, däremot blir skalet till bostadscontainerbyggnaden klart och jag kan troligen börja därinne när det blir för uschigt att vara utomhus.

Planering är konsten att göra det som behövs men sällan i rätt ordning sa en gång en byggnadsingejör jag känner och då gällde det tunnelbygge och underjordsprojekt och det stämmer så bra även ovan jord. Man ska ha långsiktiga planer men inte låsa sig för förändringar.
 
Vårdcentraler rent generellt är usla på folk med psykisk ohälsa då de inte direkt har den rätta kompetensen. Dock var de, för mig, en väg in till öppenpsykatrin. Där kan du ju få mer verktyg för ditt mående oavsett om det gäller samtalskontakt eller liknande. Är det något att fundera på eller var de det stället som låg sex mil från dig?
 
Vårdcentraler rent generellt är usla på folk med psykisk ohälsa då de inte direkt har den rätta kompetensen. Dock var de, för mig, en väg in till öppenpsykatrin. Där kan du ju få mer verktyg för ditt mående oavsett om det gäller samtalskontakt eller liknande. Är det något att fundera på eller var de det stället som låg sex mil från dig?
Om det är något att fundera på? Har du ö.h.t. läst vad jag skrivit? Jag har försökt få en tid på VC men det bara krånglar. Närmaste VC ligger 7 km bort.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
24
· Visningar
1 944
Senast: Hazel
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag får aldrig komma på arbetsintervju på de jobb jag söker. Kanske beror det på att jag skriver att jag bara är tillgänglig för jobb...
Svar
1
· Visningar
623
Senast: Wille
·
  • Artikel
Dagbok Har pratat med en läkare nu på företagshälsovården. Det var intressant. Första gången jag var på FHV kände jag inte att jag och läkaren...
Svar
2
· Visningar
803
Senast: Sasse
·
  • Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
2
Svar
31
· Visningar
1 806
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp