Skaffa barn och vara särbo?

[Blomma27]

Jag har ingen egen erfarenhet så, har inga barn. Men träffar många par och familjer i mitt jobb och tänker att särbo generellt är en väldigt underskattad relationsform.

Men också att det såklart beror på hur relationen och övriga omständigheter ser ut. Bor ni nära eller långt ifrån? Har ni övrig familj eller stöd runtomkring? Vem kan du ringa mitt i natten om både du och bebisen får feber och magsjuka? Skillnaden där mot att skaffa barn på egen hand tänker jag är att det skulle kunna skapa en slags ledsenhet eller bitterhet mot en partner som skulle kunna vara där men inte är det. Eller tvärtom för din partner (eller hans barn!), jobbiga känslor att inte vara lika involverad i bebisens liv och anknytning som du.

Men om det mer handlar om att man har tillgång till två bostäder men båda är lika engagerade och närvarande ser jag verkligen inget problem! Tvärtom tänker jag att det kan vara en tillgång för alla inblandade att kunna dra sig undan och få egentid under intensiva småbarnsår som kan ställa vilken relation som helst på prov.

 

[Blomma27]

Vi bor just nu 2 mil ifrån varandra, i två olika kommuner. Men möjligheten finns ju alltid att jag flyttar närmre. Jag har båda mina föräldrar och syskon på nära håll.
Saken är väl den att jag känner så starkt att ska jag ha barn så är det med honom. Jag har svårt att tro att jag kommer göra slut för att hitta någon annan att få barn med. Men samtidigt rädd att som jag skrev innan, ska bli bitter och gräma mig om några år när det är försent.
Det var egentligen inte det jag ville ta upp med tråden utan mest nyfiken med att vara särbo och ha barn. Men visst, jag känner mig väldigt ensam i min situation, känns som alla har ett barn sedan innan eller att folk har bonusbarn varannan vecka osv osv. Klart man kan bli avis på folk som har ett ”vanligt” förhållande och allt är mycket enklare men man kan ju inte rå för vem man blir kär i och han är verkligen min bästa vän så jag kan inte se mitt liv utan honom.

 

[miumiu]

Vi bor just nu 2 mil ifrån varandra, i två olika kommuner. Men möjligheten finns ju alltid att jag flyttar närmre. Jag har båda mina föräldrar och syskon på nära håll.
Saken är väl den att jag känner så starkt att ska jag ha barn så är det med honom. Jag har svårt att tro att jag kommer göra slut för att hitta någon annan att få barn med. Men samtidigt rädd att som jag skrev innan, ska bli bitter och gräma mig om några år när det är försent.
Det var egentligen inte det jag ville ta upp med tråden utan mest nyfiken med att vara särbo och ha barn. Men visst, jag känner mig väldigt ensam i min situation, känns som alla har ett barn sedan innan eller att folk har bonusbarn varannan vecka osv osv. Klart man kan bli avis på folk som har ett ”vanligt” förhållande och allt är mycket enklare men man kan ju inte rå för vem man blir kär i och han är verkligen min bästa vän så jag kan inte se mitt liv utan honom.

Prata med honom? Kanske tillsammans med en familjerådgivare?

Jag vet två som fick barn utan att vara i relation med varandra men ändå löste föräldraskapet gemensamt med delad vårdnad. Men då bodde dom väldigt nära varandra hela tiden och i perioder när barnet var litet även hos varandra. Tror det blir meckigt med en bebis och anknytning om man bor alltför långt ifrån varandra.

 

[Blomma27]

Prata med honom? Kanske tillsammans med en familjerådgivare?

Jag vet två som fick barn utan att vara i relation med varandra men ändå löste föräldraskapet gemensamt med delad vårdnad. Men då bodde dom väldigt nära varandra hela tiden och i perioder när barnet var litet även hos varandra. Tror det blir meckigt med en bebis och anknytning om man bor alltför långt ifrån varandra.

 

[Blomma27]

Vi pratar allt med varandra. Men har också tänkt på att vi kanske behöver gå och prata med någon.
Ja, när barnet är litet är väl tanken att jag skulle bo mest hos min särbo.

 

[MidnightSoul]

Oj, du har missförstått nu. Det är inte han som vill vara särbo utan det är jag som står för den biten. Han hade absolut inte prioriterat olika.

Om ni skulle skaffa ett barn och fortsätta vara särbo, hur kan ni tänka er upplägget? För mig som det skulle vara i mitt huvud är att barnet skulle vara fri att sova hos vem han/hon vill. Inte vara så restriktivt som det blir för dom flesta som skiljer sig med delat vårdnad där 50/50 ska hållas på till punkt och pricka mer eller mindre.
Har skilda föräldrar i mitt släktskap där det har varit mer fritt med vart barnet har spenderat helgen (då mest på grund av 2 timmars resa emellan föräldrarna så skoldagar fungerade inte jätte bra att sova hos en förälder 2 timmar bort). Där har det aldrig varit tjafs om vem som betalar vad och liknande. Så för mig så borde det kunna fungera ypperligt som särbo föräldrar så länge båda kan kommunicera om hur man vill att saker och ting ska fungera.

 

[Asko]

Om ni skulle skaffa ett barn och fortsätta vara särbo, hur kan ni tänka er upplägget? För mig som det skulle vara i mitt huvud är att barnet skulle vara fri att sova hos vem han/hon vill. Inte vara så restriktivt som det blir för dom flesta som skiljer sig med delat vårdnad där 50/50 ska hållas på till punkt och pricka mer eller mindre.
Har skilda föräldrar i mitt släktskap där det har varit mer fritt med vart barnet har spenderat helgen (då mest på grund av 2 timmars resa emellan föräldrarna så skoldagar fungerade inte jätte bra att sova hos en förälder 2 timmar bort). Där har det aldrig varit tjafs om vem som betalar vad och liknande. Så för mig så borde det kunna fungera ypperligt som särbo föräldrar så länge båda kan kommunicera om hur man vill att saker och ting ska fungera.

Jag skulle också ställa båda oss två (om jag var i den situationen) frågan vad som skulle hända om barnet när det är äldre vill bo hos särbon tillsammans med sina syskon på heltid. Hur skulle jag ta det? Hur skulle särbon känna inför det?

Eller vill jag ha regelbundet schema för när jag och barnet ska sova hos särbon (som barn med skilda föräldrar, med skillnaden att ena föräldern kommer med)? Är jag beredd på det eller vill jag kunna fritt känna vad som passar bäst för dagen/natten? Troligen så skulle barnet klara av ett slags schema bättre, så då skulle jag fråga mig själv (och särbon) om jag vill offra den friheten att välja.

Samt att det är nog bra att förbereda sig på vad man ska svara när barnet undrar varför man inte bor tillsammans eller varför barnet inte bor som sina syskon.

 

[Ajda]

Är det bara jag som tycker det låter som en dålig idé att vara särbo? Känns hattigt och bäddat för att det blir en förälder som får dra stora lasset.

 

[Lingon]

Är det bara jag som tycker det låter som en dålig idé att vara särbo? Känns hattigt och bäddat för att det blir en förälder som får dra stora lasset.

Mycket dålig idé...

 

[Tantan]

Jag kan absolut se fördelar.

 

[Palermo]

Som @Tantan kan jag absolut se fördelar, jag också.

Sen hade jag tänkt, och det är både en fördel och kanske en nackdel, att ni mycket mer öppet och ärligt måste både fundera igenom och prata igenom hur ni kan tänka er att organisera livet under alla barnens uppväxt. Generellt sett ställer en icke-normativ situation högre krav på att man är öppen och ärlig både inför sig själv och inför den andra, eftersom det inte finns en norm att gömma sig bakom, och ingen i förväg utstakad väg att följa.

 

[karamelldrottningen]

Jag ser många fördelar med att ha varsitt boende.
Sen beror det på hur långt det är mellan dem.
Om man har råd vill säga. Ofta handlar det om att få ekonomin att gå ihop. Och normer såklart.
Att ha varsin ekonomi tror jag mer på än att man har en gemensam.
Speciellt om det skiljer mycket mellan inkomsterna.
Sen vill man dela föräldraskapet prick 50/50 blir det svårare med varsitt boende. Speciellt med små barn.

 

[vemsomhelst123]

Är det bara jag som tycker det låter som en dålig idé att vara särbo? Känns hattigt och bäddat för att det blir en förälder som får dra stora lasset.

Jag kan se fördelar, absolut. Som sagt hade vi gärna om ekonomin tillät (vilken den iofs hade gjort men då behöver vi tulla på läget) varit periodvis särbos. Vilket vi iofs i praktiken är då vi båda jobbar borta mycket. Men då ska man nog helst bo nära (så nära så den andre kan vara där på 10 min om det krisar mitt i natten och).

 

[sidensvans]

Jag kan se fördelar, absolut. Som sagt hade vi gärna om ekonomin tillät (vilken den iofs hade gjort men då behöver vi tulla på läget) varit periodvis särbos. Vilket vi iofs i praktiken är då vi båda jobbar borta mycket. Men då ska man nog helst bo nära (så nära så den andre kan vara där på 10 min om det krisar mitt i natten och).

Fast hade inte särbon egna barn? Då kan han väl inte bara sticka dit om det krisar mitt i natten?
Själv tycker jag hela upplägget låter lite oklart. Ska särbon ha barnet varannan vecka och du varannan? Eller ska ni bo ihop när det är hans barnvecka? Och varannan vecka återvänder du och barnet till ditt boende. Finns nog rätt mycket att komma överens om på förhand. Själv hade jag definitivt funderat på att skaffa barn på egen hand med donator istället.

 

[vemsomhelst123]

Fast hade inte särbon egna barn? Då kan han väl inte bara sticka dit om det krisar mitt i natten?
Själv tycker jag hela upplägget låter lite oklart. Ska särbon ha barnet varannan vecka och du varannan? Eller ska ni bo ihop när det är hans barnvecka? Och varannan vecka återvänder du och barnet till ditt boende. Finns nog rätt mycket att komma överens om på förhand. Själv hade jag definitivt funderat på att skaffa barn på egen hand med donator istället.

Säger bara hur vi troligen hade trivts nu med större barn. Det är inte jag som skrivit originalinlägget, förstod det som att barnen i den här särbons fall var större. Vi har fortfarande en dröm om att ha ett till boende på sikt, bo ihop ibland och isär ibland. Just nu är vi säkert ifrån varandra ändå (och barnet) runt 4-5 månader om året pga jobb.

 

[Ajda]

Ni är ganska många som ser fördelar. Vilka?

Dyrare, inte lika praktiskt.

Är fördelen att man blir barnfri mellan varven? Känns kanske inte som något att sträva efter redan innan barnet kommer till världen.

 

[vemsomhelst123]

Ni är ganska många som ser fördelar. Vilka?

Dyrare, inte lika praktiskt.

Är fördelen att man blir barnfri mellan varven? Känns kanske inte som något att sträva efter redan innan barnet kommer till världen.

Nej att ha ett eget ställe att bestämma över är det nog för oss som lockar/lockat. Jag har alltid trivts väldigt bra med min sambos jobb där han är borta mycket, det var endast när barnet var riktigt litet och det var pandemi som jag tyckte det var jobbigt. Jag behöver tid för mig själv, som jag tycker kan vara svår att få nr man lever ihop, nu får jag den tiden ändå då vi är borta mycket bägge två, men som sagt, ekonomin är väl det som bromsar oss från att vara särbos, däremot finns planer på att köpa en mindre lägenhet som kan användas som kontor/övernattning/gästrum i framtiden om vi bor kvar i stan. Jag har alltid trivts bra som särbo och att få ett barn gjorde ingen större skillnad i det.

 

[vemsomhelst123]

Är det bara jag som tycker det låter som en dålig idé att vara särbo? Känns hattigt och bäddat för att det blir en förälder som får dra stora lasset.

Och den stora fördelen för oss med att inte leva ihop hela tiden (även om vi inte är särbos i den meningen) är just att det är enkelt fördelat vem som gör vad, en förälder har huvudansvaret för allt i perioder och det är väldigt uppenbart för barnet i fråga också att det skiftar och att det kan vara lite olika regler med olika föräldrar.

 

[Asko]

Nej att ha ett eget ställe att bestämma över är det nog för oss som lockar/lockat. Jag har alltid trivts väldigt bra med min sambos jobb där han är borta mycket, det var endast när barnet var riktigt litet och det var pandemi som jag tyckte det var jobbigt. Jag behöver tid för mig själv, som jag tycker kan vara svår att få nr man lever ihop, nu får jag den tiden ändå då vi är borta mycket bägge två, men som sagt, ekonomin är väl det som bromsar oss från att vara särbos, däremot finns planer på att köpa en mindre lägenhet som kan användas som kontor/övernattning/gästrum i framtiden om vi bor kvar i stan. Jag har alltid trivts bra som särbo och att få ett barn gjorde ingen större skillnad i det.

En fördel i er situation är ju att barnet fortfarande har sitt hemma, de är hemma hela tiden medan det är föräldrarna som rör på sig s.a.s när barnet är/var litet. Vilket jag uppfattar det som att det inte blir i TS fall.

 

[Palermo]

Ni är ganska många som ser fördelar. Vilka?

Dyrare, inte lika praktiskt.

Är fördelen att man blir barnfri mellan varven? Känns kanske inte som något att sträva efter redan innan barnet kommer till världen.

Att man har sitt eget, att man blir mer av två fristående personer som umgås när de vill det, att man slipper vardagstjafs om städning med mera. Såna saker. Man är sin egen och sig själv.