Skaka till döds

[Hrima]

Läste ett reportage på Aftonbladet om spädbarn som skakas till döds så hemskt.
Jag vet att spädbarn är ömtåliga men att det räcker med ett par sekunder

 

[Farao]

Sv: Skaka till döds

Det är hemskt
Shaken baby syndrome är väl inget jätteovanligt (med tanke på att det tom finns ett namn för det) och är för det mesta en förälder som i ren frustration över att barnet kanske inte slutar gråta eller liknande börjar skaka det för att få det att sluta.
Oförlåtligt, men jag tror sällan att det sker med avsikt att skada.
Men det är jättehemskt, och självklart ska den som gjort detta straffas. Jag tror dock att pappan lider av vad han gjort.

 

[Hrima]

Sv: Skaka till döds

Jag tror inte heller att det händer med flit, tycker bara så synd om alla "inblandade" .
Men det är bra att det kommer fram så att man vet mer , eller hur man nu ska uttrycka sig.

 

[doglover]

Sv: Skaka till döds

Minsta lilla grej och dem får permanenta hjärnskador. Deras hjärnor är extremt ömtåliga. Det vet jag. Min bror har ett handikapp tack vare vår "kära" mor.

Man behandlar inte ett barn sådär, barn gråter när något är fel.

 

[Zaria]

Sv: Skaka till döds

Ja visst är det otäckt.

Jag bestämde från början att om jag skulle bli så frustrerad så jag inte visste vad jag skulle göra med barnet så skulle jag lägga ner honom i sängen och gå därifrån, det fungerade bra. Fick gå in på toa och göra ett avgrundsvrål och sedan försöka igen

 

[squirlett]

Sv: Skaka till döds

Jag bestämde från början att om jag skulle bli så frustrerad så jag inte visste vad jag skulle göra med barnet så skulle jag lägga ner honom i sängen och gå därifrån, det fungerade bra. Fick gå in på toa och göra ett avgrundsvrål och sedan försöka igen

Precis så har jag oxå gjort.
Lagt ner honom och gått därifrån 1-2 minuter.

 

[bananabambi]

Sv: Skaka till döds

Jag känner igen mig.

Många är de gångerna jag bitit mig själv i tungan och räknat till tio.

Innan jag fick barn nummer två trodde jag inte "vanliga" människor kunde bli så frustrerade/stressade/arga/maktlösa att de kunde skada sina barn. Och jag har fortfarande svårt att acceptera att folk gör det med vilje, upprepade gånger.

Men efter all den frustration och maktlöshet/stress jag känt under det senaste året börjar jag inse att man själv kan göra saker som man inte menar, när man är helt utom sig av sömnlöshet. Det i kombination med stress och alla de andra tillstånden jag nämnt ovan, ja det är en jobbig sits.

Men, jag har fortfarande svårt att förstå hur en del upprepade gånger, kan skada sina barn så. Jag har läst om de barnen som avlidit, som har många hjärnskador, som de fått vid olika tillfällen.

Jag skulle bli skräckslagen om jag tappade kontrollen över mig själv, och verkligen skadade mina barn, jag skulle undra om jag var riktigt frisk.

Jag vet bara hur hemsk jag kände mig när jag langade över en hysterisk Alvin till sambon en gång, och han sa "men ta det försiktigt!", jag hade hivat över honom lite väl fort. Alvin hade skrikit oavbrutet länge och jag var helt slut i huvudet. Det var ju rätt harmlöst, men jag blev helt förtvivlad efteråt då jag hade passerat min gräns. Det blev en tankeställare.

Just att skaka sina barn, eller dunka dom i skötbordet (som var ett exempel i kvällstidningen) ligger så himla långt bort från min verklighet. Samtidigt som man kan göra saker man inte menar när man inte är riktigt "med" i huvudet av olika anledningar, så har man ju ändå ansvar för vad man gör. Och jag tror (hoppas) att de flesta har den spärren att de inte går över gränsen, oavsett hur stressade de är.

De gångerna jag har kännt att jag blir så j*vla arg, har jag gått in på toaletten och vrålat. Sedan drabbas jag av jordens samvetskval

 

[havreflinga]

Sv: Skaka till döds

Oförlåtligt, men jag tror sällan att det sker med avsikt att skada.

Det tragiska i alltihop är ju att det sker för att föräldern vill få sitt barn nöjt och glatt igen. Om föräldern struntade i att barnet skrek skulle han/hon ju bara kunna gå därifrån och göra något roligare. Men det är kombinationen av att vilja trösta och frustrationen över att inget hjälper som gör att föräldern gör detta fasansfullt grymma mot sitt barn.

Det är alltså bra att inte vara alltför känslig för sitt barns gråt.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Skaka till döds

Jag är jätteorolig för att få en skrikig, det är bland det otacksammaste jag vet med en baby som tokvrålar vad man än gör...

Vår kompis barn skriker oavbrutet nästan dygnets alla vakna timmar, de säger att de provat allt och jag tror dom.

Jag kan förstå frustrationen och det kanske inte bara är så lätt att göra något annat (att bara lägga ner barnet o gå).

Usch hemskt stackars småkottar!

 

[lingonben]

Sv: Skaka till döds

Fy vad hemskt för din kompis och barnet Det är svårt att känna sig mer hjälplös än i den situationen. Har en kompis som var igenom samma sak, där vände det efter fyra månader. Och när hon började kunna krypa och gå började bebis vara glad mest hela tiden.

 

[Mitten]

Sv: Skaka till döds

Jag förstår precis känslan av när man 'gett över barnet lite för fort', jag gjorde det också en gång, och mådde jättedåligt över det. De första gångerna min dotter var otröstlig var hemska, och en gång vaggade jag henne och det hjälpte inte, och då vaggar man liksom mer och mer. När jag gjorde det tänkte jag just på shaken baby syndrome och liksom insåg att det var just det här frustrerande vaggandet som nog gick över till skakande. Då gav jag just över henne på det sätt du beskriver, lite för fort/hårt/omilt. Usch. Men efter den gången har det blivit lättare att liksom stänga av lätet när hon skriker och istället fokusera på att hon är lessen, och trösta så gott jag kan. Och inse att har hon växtvärk eller magont eller är överstimulerad så kan jag inte bota henne på en minut, jag kan bara ge henne en lite drägligare tillvaro medan det går över/hon somnar.

Min lilla tjejja vill ju bara berätta att hon är lessen och ber om hjälp

 

[Lupino]

Sv: Skaka till döds

Jag är jätteorolig för att få en skrikig, det är bland det otacksammaste jag vet med en baby som tokvrålar vad man än gör...

Otacksamt... Känner man att barn borde vara tacksamma för det som man förälder gör är man nog fel ute. Men jag tror nog inte riktigt du menar det ordagrant (hoppas jag). Ett barn har ju inte valt att födas och bör därmed inte behöva känna tacksamhet (och ett litet barn kan ju såklart inte ens känna det).

***
Det här med att man lägger ner sitt barn och lämnar det (om än för en kort stund) kan jag inte ens sätta mig in i. Det måste föregås av en extrem situation som i alla fall jag aldrig hamnat i (det grövsta som hänt mig och dottern var att jag en gång var tvungen att ryta in i täcket en gång efter ett par timmars kämpande på natten med ett barn som inte ville sova).

Obs! Jag menar alltså inte att säga att det är fel, jag bara känner att det måste vara det sista steget och om man har nått så långt måste det varit en fruktansvärt vidrig situation som jag har haft förmånen att inte behöva uppleva.

Det längsta tid dottern gråtit hejdlöst och ostoppbart var i 15 minuter och det hände för några veckor sedan (och den tiden gjorde jag såklart allt i min makt att få det att sluta). Svårt att veta efter vilket tid min gräns (för att lägga ner barnet och gå) hade passerats.

 

[ÅDI]

Sv: Skaka till döds

För ett par månader sedan var det en pappa som misshandlat sitt barn här i trakten, båda föräldrarna påstod att de inte hade en aning om vad som kunde ha hänt med barnet!?
Den stackars bebisen var bara två månader gammal och hade bla 14 brutna revben som orsakats av kraftigt våld mot ryggen, blödningar i hjärnan pga att pappan skakat barnet och armbrott där benen var avvridna.
Det låter inte riktigt som något som skulle kunna "råka hända", jag vet inte om han blivit dömd än men min förslag är definitivt låsa in och slänga nyckeln...

 

[Bebben]

Sv: Skaka till döds

Sebastian föddes med sin mjölkproteinallergi, och skrek varenda vaken sekund i över 1 månads tid. Det var verkligen inte lätt, som nybliven mamma, första barnet - och allt stöd förutom pappan fanns över 60 mil bort.

Jag fick ibland lägga ner honom, gå ut på trappan en stund och bara andas. Fast det tog förvisso bra mycket längre tid än 15 min skrikande, men jag märkte att ju äldre han blev (= Längre han skrikit..) desto kortare blev mitt skriktålamod. Jag vande mig absolut inte, utan snarare tvärtom, jag blev bara tröttare och tröttare och mer frustrerad..

Idag får jag också lämna honom i någon minut ibland, för att inte bli så arg och frustrerad att jag blir otrevlig, skriker eller något sånt. Men han kan också gå en hel dag, ca 12 timmar, och gnälla konstant samtidigt som han kastar saker på mig för att jag inte orkar bära honom längre, för att sen slutligen kasta sig på golvet och gråta hysteriskt. Minst 2-3 ggr i timmen

 

[squirlett]

Sv: Skaka till döds

För ett par månader sedan var det en pappa som misshandlat sitt barn här i trakten, båda föräldrarna påstod att de inte hade en aning om vad som kunde ha hänt med barnet!?
Den stackars bebisen var bara två månader gammal och hade bla 14 brutna revben som orsakats av kraftigt våld mot ryggen, blödningar i hjärnan pga att pappan skakat barnet och armbrott där benen var avvridna.
Det låter inte riktigt som något som skulle kunna "råka hända", jag vet inte om han blivit dömd än men min förslag är definitivt låsa in och slänga nyckeln...

Undar om det är samma barn som jag tänkte på när jag läste denna tråd.
En kompis mamma jobbar på akuten på "vårt" sjukhus och fick ta emot en liten bebis som var alldeles blå i ansiktet efter att ha skakats så.
Barnet hade flera benbrott, en del nya och även flera gamla.
Tydligen fanns det även ett syskon som även h*n hade kommit flera ggr med "mystiska" skador

Samtidigt läste jag om ett annat barn som kommit in till sjukhuset med brutna armar och skador på hjärnar av att ha blivit skakad. Dennas föräldrar friades då dom skyllde på varandra så ingen kunde dömmas till misshandeln. Deras advokat påstod dessutom att barnet skulle ha ådragit sig sina skador själv. Armarna skulle ha brutits av att barnet legat i spjälsängen och viftat med armarna mot spjälorna så att de gått av.

 

[TomasN]

Sv: Skaka till döds

Deras advokat påstod dessutom att barnet skulle ha ådragit sig sina skador själv. Armarna skulle ha brutits av att barnet legat i spjälsängen och viftat med armarna mot spjälorna så att de gått av.

Vad får en advokat att uppföra sig så vidrigt? Jag är 100% för rätten till försvarsadvokat för misstänkta brottslingar. Jag tycker dock det är bedrövligt när advokater uppenbart ljuger för att försöka fria sin klient. För så korkad att man tror att barn skadar sig själva i den omfattningen kan man väl inte vara?

 

[TinyWiny]

Sv: Skaka till döds

Jag känner en liten flicka som föddes helt frisk, idag är hon rullstolsburen, har svåra hjärnskador, har inget tal och är blind

Varför? Hon skrek som bebis och hennes sk föräldrar (jag tycker inte att man har rätt att kallas förälder längre när man gör sitt barn illa.) skakade henne tills hon tystnade

Hon var bara någon månad när detta hände och var nästan året när hon kunde lämna sjukhuset och följa med sina underbara fosterföräldrar hem.

Idag har de adopterat denna underbara lilla flicka och hon är inte så liten längre, hon är nu i tonåren och längre än sin "mamma" men fortfarande är hon på en bebis nivå, hon skrattar åt samma saker som en bebis hon behöver samma skötsel som en bebis, hon kan inte sitta själv osv. osv.

Jag beundrar hennes föräldrar (de som är värda att kallas föräldrar) att de orkar, att de valde att adoptera flickan, trots att de blev väldigt kännbart ekonomiskt så var kärleken så stor till detta barn att de kämpade många år för att slutligen få adoptera henne.

Att hennes biologiska föräldrar hade något att säga till om, trots att de blev dömda till fängelsestraff är för mig en gåta

Nu fick de inte långa straff, inget straff är långt nog när man har gjort någon så illa.

 

[doglover]

Sv: Skaka till döds

För ett par månader sedan var det en pappa som misshandlat sitt barn här i trakten, båda föräldrarna påstod att de inte hade en aning om vad som kunde ha hänt med barnet!?
Den stackars bebisen var bara två månader gammal och hade bla 14 brutna revben som orsakats av kraftigt våld mot ryggen, blödningar i hjärnan pga att pappan skakat barnet och armbrott där benen var avvridna.
Det låter inte riktigt som något som skulle kunna "råka hända", jag vet inte om han blivit dömd än men min förslag är definitivt låsa in och slänga nyckeln...

Varför läser man sådana här trådar egentligen när man vet att man blir upprörd?

Jag har kännt frustration ett par ggr då min son varit otröstlig vad man än gjort. Då¨har jag tagit ett par djupa andetag och börjat sjunga för honom. Så att frustrationen rinner av.

För mig så finns det inget som gör att jag skulle acceptera barnmisshandel med tanke på alla barn som dör och de som får permanenta skador.

Min mamma var spyfull när min bror var bebis. Hon tappade honom på golvet 2 ggr. Jag och min syster såg alltihop och var då 8 och 10 år gamla. Hon tappade honom så att han damp i bänken till köksbordet och sedan ner på golvet. 2 ggr om.
Jag och min syster skyndade oss och tog honom. Han grät hysteriskt. Vi sprang in i vårt sovrum och försökte få honom glad så han slutade gråta så att mamma inte skulle ta honom igen. Men hon tog honom. Vi grät för vi trodde antagligen att han skulle dö eller något.

Iallfall, polisutredning och fosterhem blev resultatet. Han fick vara i fosterhemmet ganska länge.

Nu blir han 16 och jag kommer ihåg allting fortfarande.

Han går i särskola för att han fick ett handikapp. Men jag vet inte/kommer inte ihåg om det var just pga utav det, hon kan ju ha druckit under graviditeten med.

 

[Pem]

Sv: Skaka till döds

Gud, vad sorgligt ! Stackars din bror och ni två systrar som var tvunga att se det hela, det måste ju skrämt slag på er!

 

[Aningsfull]

Sv: Skaka till döds

Ja usch, jag börjar nästan gråta vid tanken.
Samtidigt kan jag förstå att det händer. Jag förstår inte hur någon kan göra nåt så vidrigt, men jag förstår ändå att det händer. Eller hur man nu ska säga.. Och jag tror inte att det behöver vara hemska föräldrar. Det är nog i många fall väldigt trötta, stressade och frustrerade föräldrar som har testat allt och till slut inte vet vad dom ska göra.
Jag är så tacksam över att ha ett barn som aldrig skriker sådär otröstligt. Hon blir alltid glad igen om man tar henne i famnen. Men med tanke på hur trött jag varit trots mitt underbart snälla lilla barn, kan jag bara tänka mig hur trött man ska vara när man har ett barn som kanske skriker i timmar varje natt och inget hjälper.