Sv: "Skicka" in hästen i transporten.
Jag vet inte riktigt om det är rätt sak jag svarar på nu, men hursomhelst. Min ena var riktigt hemsk att lasta när jag fick hem honom. Antingen gick han inte på, när han väl var inne fick man skynda sig att stänga, han kastade sig ut 90 % av gångerna. Likadant vid urlastning. Vi provade allt kändes det som, linor var väl det som fungerade bäst men ändå inte bra. Tillslut så hamnade vi i den sitsen att ingen ville hjälpa mig, alla var rädda för att få honom på sig.
Så jag satte grimskaftet över nosryggen, och gav mig fan på att det skulle gå. Första gången tog det 2,5 timmar innan han satte en enda hov på rampen. Jag gjorde mycket så att han fick ta ett steg upp, kliva av. Två steg upp, stanna, ta två steg till. Backa ner. Gå halvvägs upp, backa ett steg, stanna, gå in, backa ur osv. Allt för att han inte skulle vara panikslagen. Vi skyndade oss aldrig att stänga, var han panikslagen (men stod still) så var det backa ur och börja om som gällde. Idag är han superlättlastad, jag stannar med en fot på rampen, lägger grimskaftet på halsen och ber honom gå in. Vid urlastning öppnar jag, han väntar på varsågod och backar lugnt ut. Han litar väldigt mycket på mig idag, han går alltid på alla typer av material, går på läskiga broar osv. Eller jag antar att det är för att han litar på mig i alla fall.
Den här metoden har fungerat jättebra med otaliga "problemhästar". Jag har aldrig förstått tokiga människor som springer omkring med sopkvastar och skriker. Alternativt dom som blådrar i hästen, och går den väl frammåt så passar dom på att dra ännu mer när det ändå är "pågång".
Jag vet inte riktigt om det är rätt sak jag svarar på nu, men hursomhelst. Min ena var riktigt hemsk att lasta när jag fick hem honom. Antingen gick han inte på, när han väl var inne fick man skynda sig att stänga, han kastade sig ut 90 % av gångerna. Likadant vid urlastning. Vi provade allt kändes det som, linor var väl det som fungerade bäst men ändå inte bra. Tillslut så hamnade vi i den sitsen att ingen ville hjälpa mig, alla var rädda för att få honom på sig.
Så jag satte grimskaftet över nosryggen, och gav mig fan på att det skulle gå. Första gången tog det 2,5 timmar innan han satte en enda hov på rampen. Jag gjorde mycket så att han fick ta ett steg upp, kliva av. Två steg upp, stanna, ta två steg till. Backa ner. Gå halvvägs upp, backa ett steg, stanna, gå in, backa ur osv. Allt för att han inte skulle vara panikslagen. Vi skyndade oss aldrig att stänga, var han panikslagen (men stod still) så var det backa ur och börja om som gällde. Idag är han superlättlastad, jag stannar med en fot på rampen, lägger grimskaftet på halsen och ber honom gå in. Vid urlastning öppnar jag, han väntar på varsågod och backar lugnt ut. Han litar väldigt mycket på mig idag, han går alltid på alla typer av material, går på läskiga broar osv. Eller jag antar att det är för att han litar på mig i alla fall.
Den här metoden har fungerat jättebra med otaliga "problemhästar". Jag har aldrig förstått tokiga människor som springer omkring med sopkvastar och skriker. Alternativt dom som blådrar i hästen, och går den väl frammåt så passar dom på att dra ännu mer när det ändå är "pågång".
