Skolavslutning

[Tora]

Så här skrev du:
"Intelligens leder till resultat och prestationer precis som talang för fotboll"

Intelligens i sig (vad nu intelligens är) har ganska liten relevans för hur höga betyg man får. Likaså räcker det inte med att ha talang för att nå den yppersta toppen inom idrott heller.

Jag har sett så många unga idrottsbegåvningar som inte haft det där ganska extrema psyket som behövs, för att orka fortsätta träna och förbättra sig, år efter år. De slutar helt enkelt när det inte räcker med enbart talang längre, utan att träning i större doser måste till också...

Och det är ganska många som har lätt för sig, och som får extremt goda resultat på olika former av "intelligenstester", men som får mediokra betyg i skolan, helt enkelt för att det är för lätt att få de mediokra men "tillräcklig" goda betygen. Det finns ju så många andra roliga saker att göra än sitta av tid i skolan...

Men jag tolkar dina svar som att du inte tog så allvarligt på ordet "intelligens", och egentligen vill avstå från definitionen av detta begrepp. Det är OK.

Jag vill inte definiera begreppet för det är totalt oviktigt och ointressant för sakfrågan. Det tillför inget och har inget med diskussionen i sig att göra.

Jag försöker förklara för dig att du tog ett svar från en diskussion som består av flera svar som bygger på varandra. Att då bara ta fram ett svar i den "konversationen" och be mig definiera något som bara är ett ord som hänger ihop med andra ord i en lång radda är liksom meningslöst då definitionen är totalt betydelselös för sakfrågan i sig.

 

[vallhund]

Jag vill inte definiera begreppet för det är totalt oviktigt och ointressant för sakfrågan. Det tillför inget och har inget med diskussionen i sig att göra.

Jag försöker förklara för dig att du tog ett svar från en diskussion som består av flera svar som bygger på varandra. Att då bara ta fram ett svar i den "konversationen" och be mig definiera något som bara är ett ord som hänger ihop med andra ord i en lång radda är liksom meningslöst då definitionen är totalt betydelselös för sakfrågan i sig.

Hur många ggr skall du upprepa det? Istället för att svara på frågan o definiera de ord du använder i en debatt.

 

[ginnies]

Du och jag har helt olika syn på grundorsaken.

I mina ögon är det verkligen inte skolans fel att ungdomar och barn mår dåligt.
Det handlar mycket om bristande stöd hemifrån. Det handlar om barn och ungdomar som inte fått ramar att förhålla sig till, som får en stor osäkerhet hemifrån som skolan och resten av livet inte klarar kompensera för.


Men det är FÖRÄLDRARNA som ska sätta en bra grund och självklänsla hos barn och ungdomar.

Jag som har barn med både diagnostiserad dyslexi , samt ett annat barn som varit svårt mobbad, ( har även funnits lärare som backat upp ( ja inte barnet då såklart för det vet väl alla att det är den som blir mobbad ´s fel även om ingen säger det rent ut,) så låter det ju väldigt enkelt att säga att det är vårt fel som föräldrar.
Jag säger såhär: Alla är olika, alla platsar inte in i skolans ram för hur man ska vara och blir många ggr behandlade därefter- på ett negativt sätt- av skolan. Själv tycker jag skolan stinker.

 

[Tora]

Hur många ggr skall du upprepa det? Istället för att svara på frågan o definiera de ord du använder i en debatt.

Var inte orolig. Tänker inte upprepa mig igen. Har försökt förklara flera gånger och om det trots det finns de som inte förstår så kan jag leva med det.

 

[em-pirre]

Men pratar vi inte om niondeklassare och gymnasister när det gäller utdelning av stipendier och utmärkelser för studieresultat?
Det är väl inte heller någon som anser att utdelning av priser ska vara den enda motivationen till att studera, jag ser överhuvudtaget inte någon motsättning i att både göra det i slutet av högstadiet/gymnasiet och att under hela skoltiden arbeta med studieteknik och motivation anpassat för varje enskild elevs individuella förutsättningar. Man måste ju inte välja det ena eller det andra.

Jag trodde vi pratade om priser under hela grundskolan. Och jag tror fortfarande inte att priser är till någon nytta för hela gruppen. Den hjälper lika mycket som den stjälper, och då ser jag liksom inte poängen. Alls.

 

[labb]

Intagningsprov kan var nästan ändå värre än betyg. Det finns många som har väldigt svårt att hantera (ett enstaka) provtillfälle. Och just då blir så nervösa att de knappt ens förmår stava sitt eget namn rätt...

Betyg är svårt,både att hitta bra betygssystem, och att vara utsatt för betygspress, men, fördelen är ändå att, åtminstone i teorin, så handlar det normalt om värdering av kunskaper under en definierad tidsperiod, snarare än om vad en individ lyckades prestera vid ett enda provtillfälle.

Betyg på lägre nivåer sätts med en ganska stor subjektiv bias, de är helt enkelt inte rättvisa. En person som läraren gillar får normalt bättre betyg än kunskaperna motiverar och omvänt, saker som hur aktiv man är på lektionerna spelar stor roll osv. Det finns också ett systematiskt nedvärderande av pojkar i jämförelse med flickor, alla senare test visar på det.
Den typen av orättvisor har långt större betydelse än det du tar upp som inte är ett stort problem och också inte är orättvist, det är lika för alla.

 

[labb]

Intelligens i sig (vad nu intelligens är) har ganska liten relevans för hur höga betyg man får. Likaså räcker det inte med att ha talang för att nå den yppersta toppen inom idrott heller.

Det beror på ämne och nivå, på universitetet inom exv. matematik är det i princip avgörande

 

[labb]

Ok , jag vet inte men det kan bero på att jag inte bor i staden jag växte upp:-)


Jag har försökt lära ungarna glädjen i att lära sig. Den här egocentrade känslan när en förstår eller upplever något. Betyg är egentligen sekundärt , det är att lära sig finna glädje i att lära sig som är det viktiga oavsett nivå. Betyg är lite lynnigt beroende på lärare och hur en mår etc.

Vi hade ett par sådana lärare på gymnasiet, i princip allt inom deras ämnen sitter fortfarande. Håller också med om betygen, ett bra betyg är förvisso kul att få men det är inte den huvudsakliga drivkraften utan det är förståelsen.

 

[labb]

De barnen som gör på det sättet redan i högstadiet, överlever de gymnasiet eller hoppar de av gymnasiet?

Jag gick i en klass åt det hållet på gymnasiet, ungefär två tredjedelar av de bästa la mer eller mindre av under sista året, till fördel för de medelmåttiga som höjde sina betyg rejält förstås.

 

[labb]

...och inte istället kräva att skolväsendet helt och hållet anpassar sig efter deras hjärnspöken och vridna verklighetsuppfattning.

Herregud ...

 

[labb]

Och det är ganska många som har lätt för sig, och som får extremt goda resultat på olika former av "intelligenstester", men som får mediokra betyg i skolan, helt enkelt för att det är för lätt att få de mediokra men "tillräcklig" goda betygen. Det finns ju så många andra roliga saker att göra än sitta av tid i skolan...

De intelligenstester jag sett, Mensa mfl. är mer av knep- och knåptypen och har inte särskilt mycket med verklig ämnesspecifik intelligens att göra.

 

[prinsessfeminist]

Nu var det avslutningsklass i 9:an det gällde och alla elever är 15-16 år, dvs alldeles strax vuxna. Jag tror att det är ytterst få elever som ser det som ett problem att tillhöra de 97% som inte får utmärkelser för bäst betyg, snabbast tid på 100 meter, bästa ide för skolutveckling eller bästa solosång.

Och just de behöver nog jobba med sig själva och inte istället kräva att skolväsendet helt och hållet anpassar sig efter deras hjärnspöken och vridna verklighetsuppfattning.

I näringslivet/arbetslivet får även medarbetare priser och befordran. Ibland väcker det avund, men det kan också vara uppriktig glädje för någon annan skull.

Jag tror att det handlar om var och ens självkänsla likaväl som omgivningens förmåga att skapa en gynnsam och positiv miljö.

Min erfarenhet från skolvärlden är att eleverna ofta är väldigt lojala och måna om den klasskamrat som fått något fint. Jag har sett exempel på en hel klass som stolt berättar att just deras kompis fått någon fin utmärkelse!

Men jag arbetar i en miljö där prestationer firas och uppmärksammas och det är inga konstigheter med det.

 

[sjoberga]

Jag trodde vi pratade om priser under hela grundskolan. Och jag tror fortfarande inte att priser är till någon nytta för hela gruppen. Den hjälper lika mycket som den stjälper, och då ser jag liksom inte poängen. Alls.

Vi tycker helt annorlunda - men jag ser också att det finns en gräns i ålder när skolresultat kan uppmärksammas och få alla de goda effekter jag beskriver. Däremot skulle man även i yngre åldrar kunna uppmärksamma goda insatser för skolan och kamratskapen. (Att just uppmärksamma på avslutningen är en extremt liten del av det uppmärksammandet som måste ske i vardagen.)

Jag förstår inte ett enda av argumenten att det skulle stjälpa någon att den med bästa resultat uppmärksammas. Jag håller med om argumenten att det finns annat än högsta betyg som kan och bör uppmärksammas som goda förebilder, och så var det också i det aktuella fallet.

Att se det som ett stort problem att inte tillhöra den procent som är allra bäst enligt ett specifikt kriterium, ser jag mer som en sjuk företeelse där man måste arbeta med sig själv pronto, annars får man ett onödigt jobbigt liv. Det är den företeelsen jag menar att skolan inte kan anpassa sig efter, utan där krävs helt andra åtgärder än att låta bli att uppmärksamma goda resultat och positiva engagemang i skolans verksamhet.

Med tanke på vad denna rektor gjort för skolan (från dyster katastrof till fungerande verksamhet med lärare och elever som är stolta över sin skola) där uppmärksammandet av goda engagemang hos lärare och elever är en del av den totala "strategin", så vet jag att det fungerar i det här fallet. Den nedläggningshotade skolan är numera en skola som fungerar och ska satsas ännu mer på. Det är givetvis inte de enskilda priserna på avslutningen som räddat skolan, utan genomförandet av en stor attitydförändring med mycket medvetet uppvärderande av skolans kärnvärden och mål. (I det här fallet krävdes också att en hel del lärare slutade, eftersom de satt inne med en förändringströghet efter att ha vant sig i att jobba i en skola där ledarskapet var enormt svagt.)

 

[sjoberga]

Herregud ...

Visst är det härligt att ta till kraftuttryck efter att ha klippt ut ett par ord ur ett inlägg. Läs mitt senaste inlägg #333 om du valde att inte försöka förstå vad som avsågs.

 

[prinsessfeminist]

Med tanke på vad denna rektor gjort för skolan (från dyster katastrof till fungerande verksamhet med lärare och elever som är stolta över sin skola) där uppmärksammandet av goda engagemang hos lärare och elever är en del av den totala "strategin", så vet jag att det fungerar i det här fallet. Den nedläggningshotade skolan är numera en skola som fungerar och ska satsas ännu mer på. Det är givetvis inte de enskilda priserna på avslutningen som räddat skolan, utan genomförandet av en stor attitydförändring med mycket medvetet uppvärderande av skolans kärnvärden och mål. (I det här fallet krävdes också att en hel del lärare slutade, eftersom de satt inne med en förändringströghet efter att ha vant sig i att jobba i en skola där ledarskapet var enormt svagt.)

Vad roligt att ta del av dina reflektioner och det måste kännas så bra för både politiker, skolledning, lärare, övrig personal och föräldrar att se resultat! För att inte glömma eleverna! Men de skall helst tycka att en bra skola är det "normala".

 

[labb]

Att se det som ett stort problem att inte tillhöra den procent som är allra bäst enligt ett specifikt kriterium, ser jag mer som en sjuk företeelse där man måste arbeta med sig själv pronto, annars får man ett onödigt jobbigt liv.

Du säger emot dig själv, samtidigt som du tycker det är bra att lyfta fram och särskilt premiera de elever med allra högst betyg anser du att de som strävar efter att uppnå detta men inte lyckas har ett sjukt beteende, har hjärnspöken och en vriden verklighetsuppfattning.

Även om jag själv tycker om att tävla, och att få bäst betyg är en tävlan som är kul om motståndet är tillräckligt bra, så leder det fel när det gäller undervisning på låg nivå.

 

[em-pirre]

Vi tycker helt annorlunda - men jag ser också att det finns en gräns i ålder när skolresultat kan uppmärksammas och få alla de goda effekter jag beskriver. Däremot skulle man även i yngre åldrar kunna uppmärksamma goda insatser för skolan och kamratskapen. (Att just uppmärksamma på avslutningen är en extremt liten del av det uppmärksammandet som måste ske i vardagen.)

Jag förstår inte ett enda av argumenten att det skulle stjälpa någon att den med bästa resultat uppmärksammas. Jag håller med om argumenten att det finns annat än högsta betyg som kan och bör uppmärksammas som goda förebilder, och så var det också i det aktuella fallet.

Att se det som ett stort problem att inte tillhöra den procent som är allra bäst enligt ett specifikt kriterium, ser jag mer som en sjuk företeelse där man måste arbeta med sig själv pronto, annars får man ett onödigt jobbigt liv. Det är den företeelsen jag menar att skolan inte kan anpassa sig efter, utan där krävs helt andra åtgärder än att låta bli att uppmärksamma goda resultat och positiva engagemang i skolans verksamhet.

Nu har jag ju bara mina egna erfarenheter ur lågstadiet, och det som jag hela tiden har vänt mig mot är att det skulle vara nån slags lösning för att få elever motiverade. Jag tycker det är naivt. Du plockar hela tiden fram att man måste jobba med sig själv o.s.v. men det är ju inte det som är problemet. Alltså ja, on en femtonåring blir sur för att kompisen får pris så har du ju rätt.
Nu menar jag, fortfarande, att lågstadieelever som har det kämpigt med att hålla näsan över medelsträcket inte kommer att motiveras av att de med bra betyg får pris. Snarare tvärtom. Därför hävdar jag att det är helt onödigt med priser för bästa betyg.

Att dela ut priser för andra saker ser jag som en jätterolig grej. Typ bra kompis, bäst fantasi, bra kämparglöd eller nåt. Där har ju verkligen alls en chans att via lite jobb kunna få pris.

 

[Remmer]

Nu har jag ju bara mina egna erfarenheter ur lågstadiet, och det som jag hela tiden har vänt mig mot är att det skulle vara nån slags lösning för att få elever motiverade. Jag tycker det är naivt. Du plockar hela tiden fram att man måste jobba med sig själv o.s.v. men det är ju inte det som är problemet. Alltså ja, on en femtonåring blir sur för att kompisen får pris så har du ju rätt.
Nu menar jag, fortfarande, att lågstadieelever som har det kämpigt med att hålla näsan över medelsträcket inte kommer att motiveras av att de med bra betyg får pris. Snarare tvärtom. Därför hävdar jag att det är helt onödigt med priser för bästa betyg.

Att dela ut priser för andra saker ser jag som en jätterolig grej. Typ bra kompis, bäst fantasi, bra kämparglöd eller nåt. Där har ju verkligen alls en chans att via lite jobb kunna få pris.

Allvarligt talat. Har du varit på en svensk skola i modern tid? Det är lek, lek och ännu mera lek som gäller där. Att vara medel på lågstadiet kräver ingen ansträngning över huvud taget såvida du inte är gravt förståndshandikappad. Så låga är kraven i den svenska skolan.

 

[em-pirre]

Allvarligt talat. Har du varit på en svensk skola i modern tid? Det är lek, lek och ännu mera lek som gäller där. Att vara medel på lågstadiet kräver ingen ansträngning över huvud taget såvida du inte är gravt förståndshandikappad. Så låga är kraven i den svenska skolan.

Nej det har jag inte eftersom jag inte bor i sverige. I min skola krävde det en del.

 

[Nebraska]

Jag har varit på skolavslutningar där de delat ut stipendium till Bästa Kompis. Inte så dumt.