Skolavslutning

[Dentaku]

Nej du ser inte problemet med det, märker det. För mig hade det varit ett enormt problem då hopplösheten i att hur jag än kämpade aldrig skulle lyftas fram som en bra elev skulle ta över helt. Som sagt, är det frivillig tävling så visst men nu är inte skolan det.
Du har svårt att tro det. Jag har svårt att tro att det är så extremt vanligt. Jag känner ingen som har haft det så i skolan. Och vad spelar det för roll hur många skolor som har det så och inte, är det ens relevant liksom. Det är inte rätt oavsett hur många skolor som har det så.

Om ingen vet om priset, vad är det för motiverande med det då? Då är det ju redan försent för dom som inte var motiverade att bli det och förbättra sina resultat. Eller är det för att visa dom "dåliga" eleverna att kolla här minsann vad ni gick miste om som "struntade" i allt, även ifall dom kanske bara hade det svårt. Dom som kanske som mest hade behövt den där uppmuntran i slutet av skolan för att få liten glad knuff in i nästa del av livet.

Ungefär den hopplöshet som jag kände i idrottstävlingar då. Och jo, även i vår skola förekom det flera varje år. Skol-OS i hela låg- och mellanstadiet och det var INTE frivilligt. Minst två grenar skulle man ställa upp i, så det var bara att välja vad som kändes minst förnedrande inför en publik av jämnåriga. Att få medalj var liksom inte ens något att drömma om, jag var nöjd om jag inte kom sist. Utöver det så var det bland annat fotbollsturneringar och stafetter mellan skolorna, ibland var reglerna så att hela klassen skulle delta och ibland var det ok att de sämsta plockades bort - jag vet ärligt talat inte vilket som var värst.

Jag minns inte om det delades ut stipendier när vi slutade nian men det hade bannemig inte känts fel ur den synvinkeln. Tvärtom hade det jämnat ut lite att de som var mer teoretiskt lagda också hade chansen att få stå i rampljuset.

 

[em-pirre]

Vad med er (eller oss, utslaget på det stora hela är ju de flesta av oss medelmåttor)? Jag förstår inte din fråga?

Vi har liksom aldrig en chans att få pris eller så. De som legat nära IG har fått stöd och brukade få pris för det. De som hade lätt för att lära sig på det klassiska sättet (genom att läsa) fick pris för goda betyg.

Vi som var varken eller fick inte hjälp med studieteknik. Och inte fick vi varken pris eller stipendier heller.

 

[Niyama]

Ungefär den hopplöshet som jag kände i idrottstävlingar då. Och jo, även i vår skola förekom det flera varje år. Skol-OS i hela låg- och mellanstadiet och det var INTE frivilligt. Minst två grenar skulle man ställa upp i, så det var bara att välja vad som kändes minst förnedrande inför en publik av jämnåriga. Att få medalj var liksom inte ens något att drömma om, jag var nöjd om jag inte kom sist. Utöver det så var det bland annat fotbollsturneringar och stafetter mellan skolorna, ibland var reglerna så att hela klassen skulle delta och ibland var det ok att de sämsta plockades bort - jag vet ärligt talat inte vilket som var värst.

Jag minns inte om det delades ut stipendier när vi slutade nian men det hade bannemig inte känts fel ur den synvinkeln. Tvärtom hade det jämnat ut lite att de som var mer teoretiskt lagda också hade chansen att få stå i rampljuset.

Men är det inte bättre att barn inte behöver tävla i skolan överhuvudtaget? Istället för att försvara betygspriser med att det förekom/förekommer tävlingar i idrott?

 

[LadyCovergirl]

Betyg tidigare är ju en helt annan diskussion än pris som delas ut.

Jag hade inte som barn haft något emot att de som presterat bäst, oavsett gren/ämne, uppmärksammas på något vis.

 

[SaraMara]

Vi har liksom aldrig en chans att få pris eller så. De som legat nära IG har fått stöd och brukade få pris för det. De som hade lätt för att lära sig på det klassiska sättet (genom att läsa) fick pris för goda betyg.

Vi som var varken eller fick inte hjälp med studieteknik. Och inte fick vi varken pris eller stipendier heller.

Nej, så är det ju, ser inte att det är anledning till att inte premiera prestationer. Eller till att inte lägga mer tid på de svagaste eleverna. Jag ser inte det fula i att låta ngn skina ibland, bara för att alla inte får pris.

 

[Lena Furberg]

Ungefär den hopplöshet som jag kände i idrottstävlingar då. Och jo, även i vår skola förekom det flera varje år. Skol-OS i hela låg- och mellanstadiet och det var INTE frivilligt. Minst två grenar skulle man ställa upp i, så det var bara att välja vad som kändes minst förnedrande inför en publik av jämnåriga. Att få medalj var liksom inte ens något att drömma om, jag var nöjd om jag inte kom sist. Utöver det så var det bland annat fotbollsturneringar och stafetter mellan skolorna, ibland var reglerna så att hela klassen skulle delta och ibland var det ok att de sämsta plockades bort - jag vet ärligt talat inte vilket som var värst.

Jag minns inte om det delades ut stipendier när vi slutade nian men det hade bannemig inte känts fel ur den synvinkeln. Tvärtom hade det jämnat ut lite att de som var mer teoretiskt lagda också hade chansen att få stå i rampljuset.

Vi hade varje år skolans stora skidtävling, som jag avskydde, eftersom jag hade gamla trälagg medan kompisarna körde på moderna skidor. Ett år hade jag faktiskt tränat, och när skidtävlingen kom körde jag så hårt att jag var fullständigt utpumpad och kräktes sedan jag kom i mål.
Vid den Stora Prisutdelningen, i skolans aula, ropades alla deltagare upp - i bakvänd resultatordning. Jag kom SIST, fick gå upp på den stora scenen och ta emot jumbopriset: en askkopp och en burk blå skidvalla. Förnedringen var total. VEM ger en ASKKOPP till en 11-åring??

 

[Niyama]

Jag hade inte som barn haft något emot att de som presterat bäst, oavsett gren/ämne, uppmärksammas på något vis.

Nej, men du var väl vad jag förstår en av de som hade lätt för sig?

 

[Dentaku]

Vi hade varje år skolans stora skidtävling, som jag avskydde, eftersom jag hade gamla trälagg medan kompisarna körde på moderna skidor. Ett år hade jag faktiskt tränat, och när skidtävlingen kom körde jag så hårt att jag var fullständigt utpumpad och kräktes sedan jag kom i mål.
Vid den Stora Prisutdelningen, i skolans aula, ropades alla deltagare upp - i bakvänd resultatordning. Jag kom SIST, fick gå upp på den stora scenen och ta emot jumbopriset: en askkopp och en burk blå skidvalla. Förnedringen var total. VEM ger en ASKKOPP till en 11-åring??

Men vad var det för sadister som höll i den där tävlingen?

 

[sjoberga]

Men är det inte bättre att barn inte behöver tävla i skolan överhuvudtaget? Istället för att försvara betygspriser med att det förekom/förekommer tävlingar i idrott?

Jag ser inte att uppmärksamma goda resultat och kämpande med att uppnå det som faktiskt är skolans mål som ett "tävlande". Priset (i det här fallet var det ett presentkort på ett par hundra kronor) är inte dte viktiga, uppmärksammandet är det viktiga.

Det är istället att visa upp goda exempel.

 

[Dentaku]

Men är det inte bättre att barn inte behöver tävla i skolan överhuvudtaget? Istället för att försvara betygspriser med att det förekom/förekommer tävlingar i idrott?

Frågan är vad man då ska räkna som tävlingsmoment. Jag tyckte att de flesta idrottslektioner i grundskolan var pest just för att de innebar någon slags tävling där jag hörde till de sämsta. Ska man skippa soloframföranden i sång och musik för att någon tycker att de är jobbigt att de inte har samma talang?

Då är det väl bättre att man, som man verkar göra med betygspriserna, belönar även ansträngning och kämparanda i stället för enbart prestation. På så vis kan alla ha en möjlighet att tävla med sig själv.

 

[em-pirre]

De som gillar sånt här brukar vara såna som har det lätt i skolan. De som lär sig genom att läsa och lyssna. De som tycker det är roligt (det är ju roligt om man märker att man lyckas).

De som aldrig får lyckas då? Även om de kämpar och läser samma mening i boken fyrtio gånger utan att riktigt förstå. Om det är nåt som får en att strunta i att studera vidare är det just detta.



Jag känner att allt detta bara skapar större klyftor.

 

[Silkisif]

Vi hade varje år skolans stora skidtävling, som jag avskydde, eftersom jag hade gamla trälagg medan kompisarna körde på moderna skidor. Ett år hade jag faktiskt tränat, och när skidtävlingen kom körde jag så hårt att jag var fullständigt utpumpad och kräktes sedan jag kom i mål.
Vid den Stora Prisutdelningen, i skolans aula, ropades alla deltagare upp - i bakvänd resultatordning. Jag kom SIST, fick gå upp på den stora scenen och ta emot jumbopriset: en askkopp och en burk blå skidvalla. Förnedringen var total. VEM ger en ASKKOPP till en 11-åring??

Vad fan?!!

Jag är en av de som hör till den icke-teoretiskt obegåvade skaran. Jag var alltid hopplöst sist när vi sprang 100 meter, hoppade näst kortast på längdhoppen (var tjejen som var sämre än mig borta för dagen mådde jag riktigt illa), och var allmänt sämst.

I sjuan hade vi uppsjungning för musikläraren så han kunde betygsätta oss. Jag skolkade och som tur var så var läraren så borta att han satte ett VG på mig ändå. Jag känner mig fortfarande illa till mods trots att det är ganska många år sedan.

Jag var aldrig någon stjärnelev i något ämne och har aldrig fått något stipendium, men jag känner mig inte sämre för det. Nästan ingen fick stipendier. Jag förstår inte varför folk måste vara så grinigt avundsjuka när det gäller teoretiska priser, medan skolpriser är helt ok och inget konstigt alls.

 

[SaraMara]

De som gillar sånt här brukar vara såna som har det lätt i skolan. De som lär sig genom att läsa och lyssna. De som tycker det är roligt (det är ju roligt om man märker att man lyckas).

De som aldrig får lyckas då? Även om de kämpar och läser samma mening i boken fyrtio gånger utan att riktigt förstå. Om det är nåt som får en att strunta i att studera vidare är det just detta.



Jag känner att allt detta bara skapar större klyftor.

Jag hänger nog inte riktigt med, hur är "medelmåttan" en underpriviligerad grupp som halkar efter? Pratade vi inte om den absoluta majoriteten som inte är varken bäst eller sämst? Vi har nog olika syn på klyftor, jag räknar inte det som ett samhällsproblem att en elit sticker ut från majoriteten, däremot om de svaga halkar efter gentemot majoriteten (oss medelmåttor på alla sätt och vis).

 

[Silkisif]

De som gillar sånt här brukar vara såna som har det lätt i skolan. De som lär sig genom att läsa och lyssna. De som tycker det är roligt (det är ju roligt om man märker att man lyckas).

De som aldrig får lyckas då? Även om de kämpar och läser samma mening i boken fyrtio gånger utan att riktigt förstå. Om det är nåt som får en att strunta i att studera vidare är det just detta.



Jag känner att allt detta bara skapar större klyftor.

De behöver en bättre skolgång och hjälpmedel och exempel på tankegångar som gör att man "hamnar rätt". Många är inte bara smarta, de blir det för att på ett eller annat sätt har de fått tankeverktyg som hjälper dem att förstå och kunna förklara saker.

 

[Niyama]

Jag förstår inte varför folk måste vara så grinigt avundsjuka när det gäller teoretiska priser, medan skolpriser är helt ok och inget konstigt alls.

Det handlar inte om grinighet eller avundsjuka. Jag var ett "underbarn" när det gällde hästar och ridning. Jag tyckte förstås det var trevligt att ridläger och liknande avslutades med en tävling jag kunde vinna och få nåt pris. Som vuxen kan jag dock se det problematiska i att varje jäkla läger skulle avslutas med en tävling där jag, som redan varit uppenbart bättre än de andra, skulle få ytterligare ett bevis på det och de sämre skulle få ytterligare ett bevis på att de var sämst. Trots att de andra slitit mycket mer än vad jag gjort.

 

[Silkisif]

Det handlar inte om grinighet eller avundsjuka. Jag var ett "underbarn" när det gällde hästar och ridning. Jag tyckte förstås det var trevligt att ridläger och liknande avslutades med en tävling jag kunde vinna och få nåt pris. Som vuxen kan jag dock se det problematiska i att varje jäkla läger skulle avslutas med en tävling där jag, som redan varit uppenbart bättre än de andra, skulle få ytterligare ett bevis på det och de sämre skulle få ytterligare ett bevis på att de var sämst. Trots att de andra slitit mycket mer än vad jag gjort.

Ja, med hästar är det ju en lite annan sak eftersom hästen kan belöna väldigt mycket, något jag tycker räcker. Får jag en gammal ridskolehäst att mjukna lite och kanske gå ett par steg korrekt och avslappnat så är det belöning nog, och för mig har det alltid varit så.

MEN bara för att du var naturligt duktig och inte kämpade på lägret så är det inte så de flesta duktiga elever fungerar i skolan!! Att göra läxor och klara prov tar tid och kraft från alla, kanske allra mest de som ligger kring F-Fx och A-B.

Jag känner många som "glidit" genom skolan. De har "inte lagt ner någon tid på skolan". I princip alla har faktiskt lagt ner en del tid på skolan, men inte reflekterat över det. Min personliga övertygelse är att de som ligger kring F-Fx i grundskola och gymnasium har svårlärdheten som ett sekundärt problem, det primära problemet är lärare och/eller omgivning och/eller hem osv.

 

[Niyama]

Ja, med hästar är det ju en lite annan sak eftersom hästen kan belöna väldigt mycket, något jag tycker räcker. Får jag en gammal ridskolehäst att mjukna lite och kanske gå ett par steg korrekt och avslappnat så är det belöning nog, och för mig har det alltid varit så.

MEN bara för att du var naturligt duktig och inte kämpade på lägret så är det inte så de flesta duktiga elever fungerar i skolan!! Att göra läxor och klara prov tar tid och kraft från alla, kanske allra mest de som ligger kring F-Fx och A-B.

Jag känner många som "glidit" genom skolan. De har "inte lagt ner någon tid på skolan". I princip alla har faktiskt lagt ner en del tid på skolan, men inte reflekterat över det. Min personliga övertygelse är att de som ligger kring F-Fx i grundskola och gymnasium har svårlärdheten som ett sekundärt problem, det primära problemet är lärare och/eller omgivning och/eller hem osv.

Alltså, det är klart jag tränade mycket. Från 10 års ålder red jag i snitt tre hästar om dagen. Min poäng var inte att duktiga elever inte kämpar för det, utan att som barn är det såklart roligt att få nåt pris men som vuxen bör man ju ändå kunna se att det kanske inte är så lämpligt att dela ut pris till barn och göra skola till en tävling. Kunna se vad det gör mot de barnen som aldrig ens är i närheten av att få det där priset.

Ja, i mitt fall var det garanterat hemmiljön som var problemet när det gäller skolan - inte att jag är "svårlärd". Det gör snarare att jag tycker dessa priser är ännu värre. Att studieresultaten påverkas av vilken familj vi kommer ifrån är ingen nyhet.

 

[Grazing]

Görs inte det varje dag i skolan? Uppmärksammas alltså? Som jag minns det var antalet nedlagda lärarminuter per elev inte direkt jämlikt. Absolut mest stöd, uppmuntran och uppbackning fick de elever som hade det mer kämpigt i skolan. De elever som låg bortom risk för IG fick liksom sköta sig själva - vilket inte gjorde mig något alls bör kanske förtydligas, passade mig perfekt tex.

Verkligen inte är min erfarenhet iallafall, i min klass var det alltid dom som var mest framåt och orkade plugga dom som fick mest hjälp och uppmärksamhet då det var dom som frågade och diskuterade mest med läraren. Som alltid även nu i livet, dom som hörs och är framåt får fördelar och uppmuntran och stöd då dom har orken och motivationen att komma framåt medans dom som har det svårt och har dålig ork och motivation hamnar i skymundan.

Jag har säkerligen blivit mycket som jag är pga känslan att jag ändå inte kommer klara det och varför då lägga ner tid på mig. Iallafall så har inte skolan hjälpt till på den fronten. Nu fick jag bara godkänt och det var inte pga lärarna.

Tycker inte skolan ska skilja såpass på individer och höja upp dom som redan är bra och har lätt för sig mera än dom som har det svårt eller inte orkar. Det är så otroligt tydligt då att är man inte naturligt bra eller ifall man är skör och inte stark i livet så är man inte värd något pris eller uppmuntran. Att kämpa och göra personbästa på prov osv är inget värd då ingen bryr sig. Då är det lätt att lägga av helt.

 

[Grazing]

Som jag förtydligade så är det attityden mot oss lättlärda som jag kritiserar. Den attityden syns tydligt både här i tråden och i det verkliga livet.

Tydligen är det helt okej att strunta i dom som inte har lätt för sig och dom som har det kämpigt. Varför igen då ska dom inte få samma sorts uppmuntrande och uppmärksamhet för sitt kämpande i form av priser eller vad det nu är? Dom kanske har kämpat väldigt mycket mera för att bara få godkänt än vad dom bästa gjort för att få högsta betyg. Deras resultat räknas inte för att det inte var högsta betyg trots kanske mera kämpande.

 

[Silkisif]

Alltså, det är klart jag tränade mycket. Från 10 års ålder red jag i snitt tre hästar om dagen. Min poäng var inte att duktiga elever inte kämpar för det, utan att som barn är det såklart roligt att få nåt pris men som vuxen bör man ju ändå kunna se att det kanske inte är så lämpligt att dela ut pris till barn och göra skola till en tävling. Kunna se vad det gör mot de barnen som aldrig ens är i närheten av att få det där priset.

Ja, i mitt fall var det garanterat hemmiljön som var problemet när det gäller skolan - inte att jag är "svårlärd". Det gör snarare att jag tycker dessa priser är ännu värre. Att studieresultaten påverkas av vilken familj vi kommer ifrån är ingen nyhet.

Stipendierna delades i alla fall i min skola ut sista dagen och ingen visste om dem. Det fanns fem förstaplatser och 300 andraplatser.

Jag ser fortfarande inte varför vissa flitiga människor ska få missunnas sitt pris.
Studieresultatens beroende av familj är väldigt tråkigt och jag tycker man borde göra mer för att ge alla en så lik grund som möjligt, inte ta bort belöningen för de som presterat bäst.