Snål VS ekonomisk. Pengars mening och betydelse.

Bukefalos 30 år!

Lilla

Trådstartare
Efter att ha spenderat rätt mycket pengar i sommar.
Och nu sett Jag och min far när de hälsat på Sveriges snålaste person Günther. (Som jag blir provocerad av)
Så är jag nyfiken på var gränsen mellan snål och ekonomisk går? Enligt er.
Och vad är pengar för folk?

Jag anser själv att jag är ekonomisk då jag sparar rätt bra men inte i närheten av snål.
Jag gör alltid rätt för mig och unnar mig saker. Men inte alltid.
För mig är pengar trygghet. Det gör mig inte lyckligare egentligen men jag mår bra av att jag vet att jag inom rimliga gränser kan göra vad jag vill och känslan av trygghet då jag är trygghetsknarkare.

Prylar och lyx är inget jag är intresserad av. Det underlättar.

Men vad är pengar för er?
Och var går gränsen mellan ekonomisk och snålhet?
 
Ekonomisk är för mig något man vinner på men snål är när man är sparsam över en gräns att man förlorar. En gräns som förvisso är flytande men ungefär så.

Vad är det som provocerar i Günther-programmet (har inte sett det själv)?
 
Ekonomisk är för mig något man vinner på men snål är när man är sparsam över en gräns att man förlorar. En gräns som förvisso är flytande men ungefär så.

Vad är det som provocerar i Günther-programmet (har inte sett det själv)?
Vill inte ge detaljer ifall fler ser programmet men han har ju setts i media vid flertalet tillfällen och det är i min värld helt störda grejer som han sparar pengar på. Ibland på andras bekostnad vilket är det som provocerar mig. Och han verkar då stolt.
 
Ekonomisk är vad man kallar sig själv, ibland kallar andra en snål då ;-)

Dumsnål brukar jag kalla en del beteenden när man snålar och det faktiskt blir dyrare i längden.

Jag tjänar så pass dåligt att jag känner att jag behöver vara ekonomisk, men det är på intet sätt synd om mig.
 
Bara en notering jag gjort. Snåla människor kallar sig oftast ekonomiska och det med stolthet.

Ekonomiska människor brukar skratta åt sig själva och kalla sig snåla lite på skämt.

Min far var definitivt snål! Eller som han sa-ekonomisk.
 
Det finns många sätt att se på saken. Och många orsaker.
Min mamma ärvde en faster som snålade så otroligt mycket på sig själv men var alltid givmild mot andra.
Någon gissar på att hon är uppväxt på ett sådant sätt att det var ekonomiskt ur hennes syn att se på det.

Har även andra som kan småsnåla på sig själv men som är generösa mot andra.
 
Jag tänker att det två inte nödvändigtvis är motsatser. För mig är ekonomisk något jag är för mig själv och snål något jag är gentemot andra.

För egen del så tycker jag inte att jag är någotdera. Jag är inte i position att ösa dyrbarheter över mina närmsta (jag ligger betydligt lägre i lön än de flesta av dem) men jag ser alltid till att dra jämt eknomiskt och att vara generös på andra områden. Med det sagt så har mina föräldrar haft möjligheten att kratta manegen ordentligt när det gäller ekonomi för sina barn. Jag har ekonomiskt sinne nog att ta hand om den förmånen men jag kan inte ta någon cred för uppbyggnaden av den.
 
Jag tänker att det är bra att vara ekonomisk så en inte behöver snåla. Köpa vettig billig kvalité på dasspapper så en kan köpa bra mat till katten. Köra en bränslesnål bra begagnad bil så en kan kosta på sig roliga växter till trädgården.
 
Vi snålar inte, men vi tänker på vad vi köper och om det är billigt eller dyrt för varan (inte högt eller lågt pris). Vi kan unna oss att köpa en billig eller rimlig vara till ett högt pris om vi vill ha det. Det tänker jag är ekonomiskt.
Snål för mig är kompisar och bekanta som jag vet har samma ekonomiska spelrum som mig/oss om inte bättre som ska swisha hit och dit när det gäller kanske en 100-lapp. Jag vill inte ha såna relationer med människor med liknande ekonomi som jag. Samtidigt som jag har människor jag alltid betalar mer för utan knussel för att de har en sämre ekonomisk situation än jag. Tack och lov är de flesta jag umgås med ofta likadana så jämnar det ut sig efter förmåga i slutändan :)
 
Jag skulle kalla mig ekonomisk. Unnar mig en dyrare laptop men den köps dom senaste två ggr från retunerade köp avdelningen så har trors allt sparat några tusen. Men gaming lapptops är dyrt. Jag vill inte ha en stationär då jag sitter i soffan. Jag spelar så för mig är det värt att lägga ut pengar på en dator. Folk kallade mig dock snål när jag inte lägger pengar på att åka med mina kompisar som åker på solsemester. Solsemestrar ger mig nada och snarare ångest. Hatar att ligga å sola och med vitaligo och verkligen inte får bränna mig ger det mer ångest än något annan om folk vill ligga å sola hela dagen.
Äter en del takeaway, tar ofta hellre hem mat än äter på plats. Läsk är billigare hemma och kan titta på tv medans jag äter.
Hade nog unnat mig att göra fler saker om jag umgicks med folk som vill göra saker jag vill göra.
 
För mig är någon som är snål en person som aldrig bjuder tillbaka, tillämpar mm rättvisa, snyltar på andra osv.
Dvs sjukt osympatisk och ingen jag vill ha i min närhet 🤮

Ekonomisk för mig är att tex köpa en likvärdig produkt av billigare märke, typ pasta, handla begagnat istället för nytt osv.
 
Pengar för mig är trygghet.
Hunden blir sjuk - lugnt, det finns pengar.
Jag blir sjukskriven - lugnt, det finns en buffert.
Jag blir arbetslös - lugnt, jag klarar mig tills a-kassan drar igång alternativt att jag får ett nytt arbete.

Jag har råd att åka utomlands men är inte alls glad i att resa, så när det gäller resor är jag snål. Vill lägga mina pengar på annat. Har ett ganska högt sparande och sparar inte till något speciellt, men har köpt en bostadsrätt vilket känns ekonomiskt smart. Så är både snål och ekonomisk, beroende på vad det gäller.
 
Var man lägger definitioner beror väl på hur man är uppväxt och hur man har det?

Jag har inte varit fattig men oftast pank. Jag har ett gammalt hus och jag har bil. Dvs jag har eget tak över huvudet och mat på bordet - vilket för många miljoner människor bara är en dröm. Månatliga inkomsten är liten men den täcker räkningarna.

DEssutom bestämmer jag själv över de pengar jag har. Vlket inte var fallet under de 20 år jag levde med en man som var sjukligt snål.
Köper sällan något onödigt såvida det inte är nåt jag verkligen villhöver.

Så - sparsam kanske? Snål är väl ändå ett invektiv?
 
Jag är ambivalent… Mina föräldrar är verkligen Spara och Slösa. Pappa är så snål ibland så jag blir tokig på honom, han kostar inte på sig nåt om det går att undvika (tex har han just nu en spis med trasiga vred, men det går hjälpligt att gissa sig till vad man vrider på…). Mamma å andra sidan köper allt hon ser som hon vill ha och hennes räddning är att hon inte bor i en storstad. ;)

Vissa dagar är jag en Spara och vissa en Slösa. Tex körde jag superlänge i min gamla bil som kostade massor att reparera och drog en massa bensin. Tills jag en dag lackade ur totalt och köpte en ny bil som passade mina pendlarbehov. Den var svindyr men jag är så nöjd (och undrar varför jag inte gjorde detta tidigare?).

Jag har haft grav ekonomiskt ångest över min nya häst, fast jag bara några månader tidigare hade två hästar utan några problem för ekonomin…

Men jag gillar att se mina besparingar växa. Jag vill ha mer och mer och mer… Tills jag en dag får fnatt och shoppar en massa saker (som jag förvisso behöver tex skor eller vinterjacka).
 
Efter att ha spenderat rätt mycket pengar i sommar.
Och nu sett Jag och min far när de hälsat på Sveriges snålaste person Günther. (Som jag blir provocerad av)
Så är jag nyfiken på var gränsen mellan snål och ekonomisk går? Enligt er.
Och vad är pengar för folk?

Jag anser själv att jag är ekonomisk då jag sparar rätt bra men inte i närheten av snål.
Jag gör alltid rätt för mig och unnar mig saker. Men inte alltid.
För mig är pengar trygghet. Det gör mig inte lyckligare egentligen men jag mår bra av att jag vet att jag inom rimliga gränser kan göra vad jag vill och känslan av trygghet då jag är trygghetsknarkare.

Prylar och lyx är inget jag är intresserad av. Det underlättar.

Men vad är pengar för er?
Och var går gränsen mellan ekonomisk och snålhet?
Pengar är trygghet. Men att spara och gneta när den nivå av trygghet man vill ha är uppnådd, nej tack. Då är det mer meningsfullt att frigöra lite tid och kraft åt mer av det man vill göra, än att lägga mer pengar på en hög som är onödigt stor.

Eftersom jag vill ägna noll tid åt kapitalförvaltning som är det mest själadödande jag kan tänka mig - så låter jag bli helt och hållet. Även att budgetera i detalj och följa upp är inte för mig, utan det handlar mer om att ha koll på att pengarna räcker och att rätt buffert kan underhållas (oavsett vad pengarna valts att läggas på senaste perioden.)

Sen händer livet just nu - att ägna mycket tid åt att planera och spara för att spendera pengar sen - kan vara helt värdelöst.
 
Pengar är trygghet. Men att spara och gneta när den nivå av trygghet man vill ha är uppnådd, nej tack. Då är det mer meningsfullt att frigöra lite tid och kraft åt mer av det man vill göra, än att lägga mer pengar på en hög som är onödigt stor.

Eftersom jag vill ägna noll tid åt kapitalförvaltning som är det mest själadödande jag kan tänka mig - så låter jag bli helt och hållet. Även att budgetera i detalj och följa upp är inte för mig, utan det handlar mer om att ha koll på att pengarna räcker och att rätt buffert kan underhållas (oavsett vad pengarna valts att läggas på senaste perioden.)
Håller på det stora hela med dig.
Sen kan man ha olika åsikter vad som är ett onödigt stort sparande. Jag sparar när jag inte har lust att spendera. Jag reser inte och jag är helt ointresserad av prylar och mode.
Och bränner inte pengar bara för att.
Kapitalförvaltning håller jag helt med om.
Även gällande detaljstyrd budget.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp