Snål VS ekonomisk. Pengars mening och betydelse.

[SiZo]

Jag är nog både snål och sparsam.

Har levt på lite pengar och det sitter i även nu när jag som medelålders har en stabil ekonomisk tillvaro som sambo med gemensamt hem och gemensam ekonomi.

Ibland tycker sambon att jag är snål, till exempel om vi ska äta mat eller fika ute vill jag ha koll på vad det kostar.
För det känns så ovärt att köpa dyr glass för samma pris som ett restaurangbesök. Eller enkel middag på Ikea blir lika dyrt som om vi gått till en bättre och godare restaurang, då vill jag ju hellre lägga pengarna på en "riktig" restaurang.
Jag tror att jag helt enkelt vill få ut så mycket av pengarna som möjligt när vi väl "unnar oss".

Köper gärna saker på rea. T.ex sängramen vi precis köpte, vi har haft ett behov att dölja en tapetskada och funderat ett tag på att köpa en högre sängram som döljer. Så hade Ikea rea och en tillräckligt hög sängram kom ut för 500 kr. Den passade perfekt! Sådana fynd gör mig glad, men det måste klassa in som sparsam va?

Jag har liknande problem med resturangbesök. Mitt huvudproblem där är att min man lagar oftast godare mat än vad resturangerna gör. Då funderar man lite på vad man egentligen betalar för? Att slippa diska och att förbereda mat? Men maten smakar sämre än hemma? Är maten värd 300+ kr/rätt då? Tveksamt.

KL


Hur snål jag är beror på hur mycket pengar jag har. Har vi gott om pengar så bjuder jag gärna folk på mat, glass osv. Har vi dåligt om pengar så blir det inte något snacks, ingen bio, inget "extra" nånting. Nu ska vi förhoppningsvis slippa det, när vi båda jobbar.

 

[Mabuse]

Nä alltså jag vet att glass kan vara dyrt, nu är vi "bara" 3 i vår familj men det blir ju ändå en slant när alla ska ha varsin. Dock är jag lite sån att jag tycker sånt "hör till" när man är på semester. Och jag tycker verkligen inte mat/godis/snacks är värt att snålas med

Även bio har blivit pissdyrt nu för tiden, men tycker ändå alla ska få det snacks och dricka som dom vill ha. Upplevelser ska inte snålas på heller. Däremot snålar jag ju med annat. Klipper och färgar mitt hår själv hemma tex. Köper aldrig smink eller skönhetsprodukter, använder billigt schampo, köper kläder på rea eller 2Hand. Så det handlar ju om vad man vill prioritera också.

Lustigt hur mycket känslor som ändå är förknippat med ekonomiska vanor. Jag inser att jag blir aningens provocerad av det här, för mig är det ett välståndstecken att det ”hör till” med glass på semestern, och fritt val av snacks o dricka på bio oavsett vad det kostar.

 

[animalasia]

Lustigt hur mycket känslor som ändå är förknippat med ekonomiska vanor. Jag inser att jag blir aningens provocerad av det här, för mig är det ett välståndstecken att det ”hör till” med glass på semestern, och fritt val av snacks o dricka på bio oavsett vad det kostar.

Ja och jag tycker att man blir påverkad av ens omgivning. Vi hade ett umgänge för några år sedan där det var väldigt materialistiskt och man ville visa upp och jämföra. Jag kände att det inte var bra så vi fick avsluta det umgänget. Det var så skönt efteråt.

 

[Habina]

Jag anser nog att skillnaden mellan snål och ekonomisk är att om man är snål så tummar man på sitt välbefinnande och drar in på det man vill ha medans om man är ekonomisk så spenderar man smart på det som man behöver för att må bra.

Lite som att jag köpte en massa böcker online nu, men hittade en rabattkod på 5 % plus refunder. Jag har velat ha böckerna länge…

Hade en period när jag lånade på bibliotek, men jag har insett att vissa böcker läser jag om och om igen (hej Rainbow Rowell) och då är det värt kostnaden att köpa. Däremot köper jag oftast pocket då det är smidigt att ha med sig överallt.

 

[miumiu]

Lustigt hur mycket känslor som ändå är förknippat med ekonomiska vanor. Jag inser att jag blir aningens provocerad av det här, för mig är det ett välståndstecken att det ”hör till” med glass på semestern, och fritt val av snacks o dricka på bio oavsett vad det kostar.

Ja alltså självklart är det ju inte alla som ens har råd att gå på bio eller åka på semester. Folk har väldigt olika förutsättningar. Men för mig är det en helthetsupplevelse och då gör jag det hellre mindre frekvent än drar in på "lyxen". Jag är verkligen inte någon rik människa, men jag tycker om att känna mig rik Så vill inte vända och vrida på slantarna när jag väl unnar mig något, då vill jag ta precis det jag vill ha.

Tillägg: Växte upp med en morsa som var student och fick paniken över pengar i bröstmjölken, så det är inte ignorans inför att folk kan ha det sämre ställt.

 

[Mabuse]

Ja alltså självklart är det ju inte alla som ens har råd att gå på bio eller åka på semester. Folk har väldigt olika förutsättningar. Men för mig är det en helthetsupplevelse och då gör jag det hellre mindre frekvent än drar in på "lyxen". Jag är verkligen inte någon rik människa, men jag tycker om att känna mig rik Så vill inte vända och vrida på slantarna när jag väl unnar mig något, då vill jag ta precis det jag vill ha.

Tillägg: Växte upp med en morsa som var student och fick paniken över pengar i bröstmjölken, så det är inte ignorans inför att folk kan ha det sämre ställt.

Lite som att det finns ett normalliv, då får man hushålla med pengarna. Och sen ”frizoner”, då man får ta vad man vill, utan att titta på vad det kostar?

 

[miumiu]

Lite som att det finns ett normalliv, då får man hushålla med pengarna. Och sen ”frizoner”, då man får ta vad man vill, utan att titta på vad det kostar?

Jamen typ så!

 

[monster1]

Läste en tråd på familjeliv nyss som en medelålders familjefar som stampade iväg från en glasskö för att frun inte ville att familjen skulle dela på en enda glass där hon dessutom inte tålde en av smakerna. Tyckte det lät som sjukt beteende helt ärligt. Enligt frun hade familjen dessutom god ekonomi, dvs det handlade inte om att faktiskt inte ha råd utan om ren snålhet.

Jag är nog motsatsen till snål, men min partner är mer ekonomiskt sinnad än jag och ligger nog enligt mig på gränsen till snålhet i vissa lägen. Om jag ber honom köpa juice till mig på affären kan jag ge mig fan på att det blir nåt jäkla koncentrat för 14 kr fastän jag aldrig dricker något annat än färskpressat Han är dock rätt frikostig med presenter och sånt, mera typ vardagssnål.

Jag själv anser att vi lever här och nu och guldkanten är det som gör livet värt att leva. Blev typ deprimerad av familjeliv-familjen som hade ätit glass 2 ggr på hela sommaren. Glass ska ätas flera gånger i veckan vid soligt väder och inkluderas på alla utflykter. Gärna med strössel och sås. Kantareller köps på Coop till hutlösa priser så fort det kommer in och färska bär köps året om typ. Hatar verkligen att snåla på mat.

Men det jag tycker är störande med exemplet är ju att hans snålhet går ut över andra utan att direkt drabba honom själv. Det är helt enkelt egoism. Om han vill spara så hoppar han över glassen (och möjligen den andra föräldern) och barnet tar en kula eller tre eller vad det nu är. Det är det där med att styra och ställa som stör mig. Att vara ekonomisk är en sak men att ta bort andras valmöjligheter och göra på sitt sätt är något annat. Har man semester och dåligt med pengar kan det ju lösas på andra sätt. Man kan tex ge alla varsin budget så får de själva bestämma vad just deras pengar ska läggas på, då får man ju välja även om det är lite pengar.

 

[monster1]

Jag har liknande problem med resturangbesök. Mitt huvudproblem där är att min man lagar oftast godare mat än vad resturangerna gör. Då funderar man lite på vad man egentligen betalar för? Att slippa diska och att förbereda mat? Men maten smakar sämre än hemma? Är maten värd 300+ kr/rätt då? Tveksamt.

KL


Hur snål jag är beror på hur mycket pengar jag har. Har vi gott om pengar så bjuder jag gärna folk på mat, glass osv. Har vi dåligt om pengar så blir det inte något snacks, ingen bio, inget "extra" nånting. Nu ska vi förhoppningsvis slippa det, när vi båda jobbar.

Ja skulle jag säga, det du betalar för är att någon annan gör jobbet åt dig. I många fall lagar jag själv godare mat än restaurangerna som finns om kring mig eller den färdiga rätt jag köper, men det är ju att slippa göra jobbet som jag betalar för. Går man på en väldigt fin restaurang med erkända kockar då är man ju där för matupplevelsen, men det gör jag sällan nu för tiden. Ibland äter man ute för umgängets skull och betalar då för lokal och arbete. Självklart blir det billigare att laga mat hemma och är man bra på det så kan det ju också i många fall bli godare, än många restauranger där ute.

 

[Asko]

Jag har turen att vara ganska sparsam till naturen samt att jag har tur med familjen jag föddes in i. Inte sådär rik som man tänker på när man säger det men mina föräldrar sparade åt mig när jag var liten och jag kunde bo gratis hemma medan jag jobbade de första par åren (innan pappa flyttade in på äldreboende), så vi hade det gott ställt ändå.

Numera sparar jag på så vis att när jag märker att pengarna på kortet kryper över en övre gräns så för jag över pengar till mitt sparkonto som åtminstone har lite ränta. Sparar med tanke på framtida bostadsköp och ev bilköp.
Jag har märkt att jag gillar att fönstershoppa online och får mina glada hormoner av det utan att behöva klicka på köpknappen (att storlekarna på kläder inte passar mig så ofta hjälper) så det slutar oftast med att jag funderar ett långt tag innan jag bestämmer mig för att köpa vilket innebär om det är något impulsköp så hinner jag tröttna på varan - winwin, jag köper inget
Delar även kostnaderna för sommarstugan i familjen så bördan inte blir så tung, räknar dock kallt med att behöva sälja i framtiden tyvärr - för stort för bara en person känner jag.

Jag brukar inte behöva tänka på hur mycket saker kostar i mataffären, vilket är skönt. Samt att jag har råd att köpa blommor till mamma ofta Personligen är jag hemsk att köpa presenter till, jag har så många prylar att jag blir kräsen på vad för saker jag behåller och därmed blir svår att ge till

 

[miumiu]

Men det jag tycker är störande med exemplet är ju att hans snålhet går ut över andra utan att direkt drabba honom själv. Det är helt enkelt egoism. Om han vill spara så hoppar han över glassen (och möjligen den andra föräldern) och barnet tar en kula eller tre eller vad det nu är. Det är det där med att styra och ställa som stör mig. Att vara ekonomisk är en sak men att ta bort andras valmöjligheter och göra på sitt sätt är något annat. Har man semester och dåligt med pengar kan det ju lösas på andra sätt. Man kan tex ge alla varsin budget så får de själva bestämma vad just deras pengar ska läggas på, då får man ju välja även om det är lite pengar.

Ja, men tror att snålhet tyvärr ofta drabbar även andra än den som snålar. Exempel, folk som säger att dom ska bjuda igen men istället utstuderat snyltar på andras goda vilja. Det är utstuderad snålhet. Vet ju inte hur det var med den här familjen men framgick iaf att föräldrarna hade separat ekonomi, vilket skulle kunna betyda att pappan var "sur" över att det var hans kort som skulle blippas vid glassköpet och försökte skademinera genom att banta ner utgiften till en stor glass istället för flera små.

 

[monster1]

Ja, men tror att snålhet tyvärr ofta drabbar även andra än den som snålar. Exempel, folk som säger att dom ska bjuda igen men istället utstuderat snyltar på andras goda vilja. Det är utstuderad snålhet. Vet ju inte hur det var med den här familjen men framgick iaf att föräldrarna hade separat ekonomi, vilket skulle kunna betyda att pappan var "sur" över att det var hans kort som skulle blippas vid glassköpet och försökte skademinera genom att banta ner utgiften till en stor glass istället för flera små.

Ja det är ju en himla trist egenskap. Det där när ens egna prioriteringar så tydligt drabbar andra. Det är ju en sak om jag vill äta kålrötter hela månaden för att lägga alla pengar jag har på något som är viktigt för mig och något annat om alla andra i familjen också måste äta kålrötter hela månaden utifrån vad jag tycker är viktigt att lägga pengar på (inkl sparkontot) även om jag tycker det är alla till gagn. Det är liksom inte mitt beslut. Generellt när folk inte bidrar är rätt trist, tex att man glatt äter när andra bjuder men inte bjuder igen själv tex. För mig fungerar det bra att bjuda igen efter egna förutsättningar men man vill heller inte bli utnyttjad.

Så "sparsamhet" som går ut över andra skulle jag säga är snålhet.

 

[Bison]

Ja, men tror att snålhet tyvärr ofta drabbar även andra än den som snålar. Exempel, folk som säger att dom ska bjuda igen men istället utstuderat snyltar på andras goda vilja. Det är utstuderad snålhet. Vet ju inte hur det var med den här familjen men framgick iaf att föräldrarna hade separat ekonomi, vilket skulle kunna betyda att pappan var "sur" över att det var hans kort som skulle blippas vid glassköpet och försökte skademinera genom att banta ner utgiften till en stor glass istället för flera små.

Ja men precis.
Är någon snål not sig själv kunde jag inte bry mig mindre men när det går ut över andra.
Har nyligen avslutat en vänskap pga att hen alltid tyckte att jag skulle köra inklusive hämta och lämna hem, betala parkering osv. Hen har både körkort och bil och dessutom bättre ekonomi än mig.
Erbjöd sig aldrig att betala för något, tvärtom, klaga på hur dyrt allt är.
Tack men nej tack
Jag kör mer än gärna men när någon tar det för givet och bara förutsätter att jag ska stå för allt så blir jag förbannad.

Sen har jag vänner som tjänar det dubbla mot vad jag gör, de betalar ofta för mig när vi är ute eftersom de vet att jag inte har råd att följa med annars. Där bidrar jag på andra sätt istället, köper med bubbel, bakar åt dem osv.

 

[miumiu]

Ja men precis.
Är någon snål not sig själv kunde jag inte bry mig mindre men när det går ut över andra.
Har nyligen avslutat en vänskap pga att hen alltid tyckte att jag skulle köra inklusive hämta och lämna hem, betala parkering osv. Hen har både körkort och bil och dessutom bättre ekonomi än mig.
Erbjöd sig aldrig att betala för något, tvärtom, klaga på hur dyrt allt är.
Tack men nej tack
Jag kör mer än gärna men när någon tar det för givet och bara förutsätter att jag ska stå för allt så blir jag förbannad.

Sen har jag vänner som tjänar det dubbla mot vad jag gör, de betalar ofta för mig när vi är ute eftersom de vet att jag inte har råd att följa med annars. Där bidrar jag på andra sätt istället, köper med bubbel, bakar åt dem osv.

Fattar precis vad du menar, det är ju ett givande och tagande i alla relationer men personer som har "snål" som personlighetsdrag är väl i grunden ovilliga att dela med sig öht. Sparsam är för mig någonting annat, det kan man ju vara för att man måste vara det. Snålhet är väl motsatsen till generositet och har man den läggningen är det nog inte ovanligt att man försöker dra nytta av andra människors goda vilja.

 

[Motacilla]

Är av naturen sparsamt lagd.
Har inget köpbehov sådär som vissa personer har, att pengarna bränner i fickan.
När jag väl köper något vill jag ha kvalitet så att det förhoppningsvis håller i flera år.

Räknar och planerar hur jag får bästa avkastningen på mina sparade medel.

Hade en vän som var väldigt slösaktig och som ständigt förväntade sig att vi andra skulle betala för henne (trots att hon har betydligt högre lön) bara pga hon alltid hade gjort slut på sina pengar.

Hon blev jättearg när jag satte ner foten och sa att hon tyvärr måste betala för sig själv, och att jag inte har råd att betala.
Hon är fortfarande skyldig en annan kompis 5000:-, de pengarna är väl att betrakta som förlorade vid det här laget.

 

[Görel]

Jag är tyvärr inte alls sparsamt lagd. Dock lärde jag mig tidigt att bli ekonomisk så att jag fick pengarna att räcka till så mycket som möjligt. När jag flyttade hemifrån i slutet av 80-talet hade jag en kompis som var kock som brukade säga att alla måltider som kostar mer än fem spänn är lyx. Där lärde jag mig att laga vettig och billig mat. Sen fick jag pengar till kläder och nöjen, spara var inte min grej. Mina vänner reste och jag var den som vattnade deras blommor.

För kanske en tio år sedan sa en jag känner i något sammanhang att vuxna människor har ju pengar. Det hade inte jag, jag klarade mig på en vettig lön men la aldrig undan något. Hade också tre hästar och bor i Stockholm så det blev inte så mycket över att spara. Men det fick mig att börja tänka och ändra mitt beteende.

Numera har jag inga problem med ekonomin. Jag fortsätter att vara ekonomisk vad gäller maten och tänker mycket mer än tidigare innan jag gör något inköp. Men jag har utrymme att unna mig sånt som jag mår bra av. Jag äter gärna ute med mina vänner, för mig är det inte själva maten som är huvudanledningen till att äta ute utan själva umgänget.

Snålhet tänker jag är när man inte kan unna sig något, eller lägger pengar på något som inte är det man egentligen vill och man inte är nöjd med alternativet. Tänker på en f d kollega som brukade prata om att han köpte ost som han inte tyckte om eftersom den var billig. Han gick upp mycket i vikt och hans byxor passade inte längre. Han kunde inte dra upp dem ordentligt utan exponerade istället halva röven. Inte kul för den som hamnade bakom honom i lunchrummet och fick hans röv i ansiktet. Han blev till slut tillsagd för ingen ville längre vara i lunchrummet samtidigt som honom, men han köpte inte några nya byxor.
Eller de som inte vill ta studielån för att investera i sin framtid Har träffat på flera som är kvar på dåligt betalda jobb som de vantrivs på men som inte kan tänka sig att låna pengar för att kunna skaffa sig en utbildning som ger bättre betalt och intressantare jobb.

 

[grodan21]

Jag kan nog känna mig snål i vissa sammanhang men skulle aldrig förvänta mig att någon annan skulle betala för mig!

 

[MCP]

Skulle säga att det är svårt att dra någon knivskarp gräns mellan snål och ekonomiskt, varierar från sitation till situation, och även vem som betraktar det. Det som jag kanske anser vara ekonomiskt kanske någon annan anser vara snålt, och vise versa. Så tror jag nog vi alla kanske har haft våra snåla stunder i andras ögon.

Så finns det ju som någon annan i tråden påpekat redan även olika former av snålhet, att vara snål mot sig själv men givmild åt andra, eller givmild åt sig själv men snål åt andra.

Rent generellt skulle jag väl kanske ändå säga att snålhet är att alltid krafsa åt sig, dra hemåt s.a.s. oavsett det behövs eller inte. Att spara enbart för själva sparandets skull trots att man aldrig gör något med pengarna. Att inte lägga ut pengar när man borde göra det (och har råd att göra det).

 

[Nebraska]

Jag är gärna ekonomisk men aldrig snål. För mig är den stora skillnaden mellan dem är att när man är snål drabbar ens handling/val någon annan.

 

[MJLee]

Jag är snål, där jag själv skulle benämna mig som ekonomisk och köper stora mängder mat på extrapris. Sedan att det inte är alltid nyttigt för mig är en annan fråga. Men jag är en som inte kan avstå extrapriser eftersom jag ser det som ekonomiskt, men det lätt går ut i snålhet som sedan inte lönar sig när jag måste slänga (färskvaror) eftersom jag inte hinner äta upp dem.