Sommar- & höstföräldrar 2026

[Malibu_Stacy]

Jag har sluppit nästan allt illamående nu men det kan komma svagt en kväll då och då. Men nu är jag galet törstig på kvällarna och måste springa på toa nästan varje natt. Gick in i v.12 i torsdags och har 1,5v kvar till nipt. Jag hade egentligen velat berätta när vi gjort ultraljudet och sett att det finns något som lever där men sambon vill vänta tills svaret på blodprovet kommit. En nära vän till mig fick en dåligt besked av nipt och fick göra abort så jag tror sambon blivit nojig av det. När berättade ni andra?

NIPT kan du väl göra från vecka 10+0?

 

[Förgätmigej]

NIPT kan du väl göra från vecka 10+0?

Jo men det är visst bestämt att man ska göra det i v.12 här nu. Jag är osäker när jag tog det sist men har för mig det var 2-3v före dateringsultraljudet v.14 men min kompis året efter gjorde det i v10. Fast förra gången försvann blodprovet så jag fick göra om det 3v efteråt då hann jag bli lite nervös. Första barnet var det inget ultraljud förrän RUL (jag var för ung för att fp nipt gratis) så andra gången när jag fick göra 3st ultraljud + ett extra eftersom moderkakan först låg dumt till, så kändes det som väldigt många

 

[Malibu_Stacy]

Jo men det är visst bestämt att man ska göra det i v.12 här nu. Jag är osäker när jag tog det sist men har för mig det var 2-3v före dateringsultraljudet v.14 men min kompis året efter gjorde det i v10. Fast förra gången försvann blodprovet så jag fick göra om det 3v efteråt då hann jag bli lite nervös. Första barnet var det inget ultraljud förrän RUL (jag var för ung för att fp nipt gratis) så andra gången när jag fick göra 3st ultraljud + ett extra eftersom moderkakan först låg dumt till, så kändes det som väldigt många

I min region är det endast gratis om man fått förhöjd risk på KUB eller har någon medicinsk indikation (dvs inte ålder) så de flesta som vill göra det bekostar det själv och då kan man ta det från vecka 10+0 för att få ett tillförlitligt resultat Men har förstått att det är olika i olika regioner.

 

[Förgätmigej]

I min region är det endast gratis om man fått förhöjd risk på KUB eller har någon medicinsk indikation (dvs inte ålder) så de flesta som vill göra det bekostar det själv och då kan man ta det från vecka 10+0 för att få ett tillförlitligt resultat Men har förstått att det är olika i olika regioner.

Här är det gratis från 32 år men vi gör inte kub alls...

 

[cherie]

Jag har sluppit nästan allt illamående nu men det kan komma svagt en kväll då och då. Men nu är jag galet törstig på kvällarna och måste springa på toa nästan varje natt. Gick in i v.12 i torsdags och har 1,5v kvar till nipt. Jag hade egentligen velat berätta när vi gjort ultraljudet och sett att det finns något som lever där men sambon vill vänta tills svaret på blodprovet kommit. En nära vän till mig fick en dåligt besked av nipt och fick göra abort så jag tror sambon blivit nojig av det. När berättade ni andra?

Åh vad skönt att illamåendet nästan är över!

Vi berättade också för dottern efter fosterdiagnostiken (i denna region är det KUB), men jag känner många som berättat innan också! Så det är väl bara en smaksak. Om man skulle behöva göra abort så är det väl egentligen ingen fara att barnet vet, då får man ju förklara, de känner ju ändå av att föräldrarna är ledsna på något sätt tror jag!

Men så skönt att Nipt oavsett inte är så långt bort nu! Får ni ta reda på könet via nipt om ni vill, när det sker sådär via regionen?

 

[Förgätmigej]

Åh vad skönt att illamåendet nästan är över!

Vi berättade också för dottern efter fosterdiagnostiken (i denna region är det KUB), men jag känner många som berättat innan också! Så det är väl bara en smaksak. Om man skulle behöva göra abort så är det väl egentligen ingen fara att barnet vet, då får man ju förklara, de känner ju ändå av att föräldrarna är ledsna på något sätt tror jag!

Men så skönt att Nipt oavsett inte är så långt bort nu! Får ni ta reda på könet via nipt om ni vill, när det sker sådär via regionen?

Förra gången berättade vi så fort vi gjort nipt ultraljudet, chansen att något skulle vara fel kändes inte så stor tyckte varken jag eller sambon.
Vi kan se könet då men ska inte göra det. Pojkarna kollade vi upp men eftersom jag alltid trott att vi kommer få 3 pojkar skulle jag vilja få chansen att åtminstone få diskutera flicknamn denna gången även om det i slutändan är en kille

 

[cherie]

Alltså det är sååå mysigt att känna bebis så mycket nu Minns att jag njöt mycket av det i förra gravidieten också. Kunde sitta på möten på jobbet och mysa av tanken på att lillan gjorde sig till känna i magen, och ingen annan än jag liksom hade kontakt med henne. Trots foglossning osv så har jag verkligen nu båda gångerna tyckt om att vara gravid!

Fick också en beställning på några gravidkläder igår, så skönt! Även om det bara var ett par gravidjeans och några baströjor så känns det SÅ skönt att ha kläder som passar. Jag tycker också det är fint att magen får synas lite

 

[cherie]

Usch, vården ibland

Jag har primär förlossningsrädsla och blev beviljad snitt pga det i tidigare graviditeten. Det var mycket oro kring förlossningen förra gången. Men jag fick ett fantastisk upplevelse med mitt snitt till slut.

Jag har en FANTASTISK barnmorska och jag lyfte oro för en andra graviditet och förlossning redan innan vi ens bestämt oss för ett barn nr 2. Hon lugnade och tryggade, sa att "Du, den där förlossningsrädslan har ju inte bara försvunnit och det vet ju vi med. Man kommer ju inte göra en annan bedömning för barn nr 2 när rädslan finns kvar."

På inskrivningssamtalet var det nästan det första min barnmorska lyfte: "Jag har en tid bokad till läkare 9/3, tyvärr fanns det inte en enda tid innan dess men det är för att du ska slippa gå med din oro så länge som det blev förra gången". Det knöt sig lite i magen på mig då, för jag blev påmind om att det såklart ändå är ett nytt läkarbeslut som måste tas om att bevilja ett till snitt. Men min barnmorska är så lugn och trygg att jag ändå kunnat vila i gravidieten helt utan oro fram till idag när läkarbesöket var inbokat.

Men vad hände idag? Nu, tre timmar innan läkarbesöket, får jag ett sms om att besöket är avbokat och kommer bokas om till en tid om 10-12 veckor. Dvs när jag är i v34-36. Jag blev lite chockad över min reaktion - jag är på jobbet och fick sånt sjukt ångestpåslag och började gråta när jag läste det. Jag skrev ett kort meddelande på 1177 där jag bad om kontakt med min BM utifrån avbokat läkarbesök och att nästa bokas in så långt fram - men istället svarar en annan vårdpersonal snabbt och skriver "Det går inte att planera för förlossningen såhär tidigt. Ring och diskutera aurora-samtal med barnmorska istället".

Och jag blir bara... Så, så trött och ledsen. Skulle bara vilja prata med min barnmorska. Även om tiden inte kan tidigareläggas så var det där svaret inte hjälpsamt ALLS. Det står också så tydligt i min journal att de inte bedömt att aurora behövs då jag gick länge hos aurora förra gången.

Känner mig så ångestfylld och samtidigt så nedtryckt i skorna och fjantig över mina reaktioner. Usch, jag hade så hoppats på att jag fått vila i samma trygghet som jag haft hittills istället för den här klumpen i magen och i bröstet... Och kan inte riktigt samla mig på jobbet nu för jag blev så ledsen och rädd.

 

[Malibu_Stacy]

Usch, vården ibland

Jag har primär förlossningsrädsla och blev beviljad snitt pga det i tidigare graviditeten. Det var mycket oro kring förlossningen förra gången. Men jag fick ett fantastisk upplevelse med mitt snitt till slut.

Jag har en FANTASTISK barnmorska och jag lyfte oro för en andra graviditet och förlossning redan innan vi ens bestämt oss för ett barn nr 2. Hon lugnade och tryggade, sa att "Du, den där förlossningsrädslan har ju inte bara försvunnit och det vet ju vi med. Man kommer ju inte göra en annan bedömning för barn nr 2 när rädslan finns kvar."

På inskrivningssamtalet var det nästan det första min barnmorska lyfte: "Jag har en tid bokad till läkare 9/3, tyvärr fanns det inte en enda tid innan dess men det är för att du ska slippa gå med din oro så länge som det blev förra gången". Det knöt sig lite i magen på mig då, för jag blev påmind om att det såklart ändå är ett nytt läkarbeslut som måste tas om att bevilja ett till snitt. Men min barnmorska är så lugn och trygg att jag ändå kunnat vila i gravidieten helt utan oro fram till idag när läkarbesöket var inbokat.

Men vad hände idag? Nu, tre timmar innan läkarbesöket, får jag ett sms om att besöket är avbokat och kommer bokas om till en tid om 10-12 veckor. Dvs när jag är i v34-36. Jag blev lite chockad över min reaktion - jag är på jobbet och fick sånt sjukt ångestpåslag och började gråta när jag läste det. Jag skrev ett kort meddelande på 1177 där jag bad om kontakt med min BM utifrån avbokat läkarbesök och att nästa bokas in så långt fram - men istället svarar en annan vårdpersonal snabbt och skriver "Det går inte att planera för förlossningen såhär tidigt. Ring och diskutera aurora-samtal med barnmorska istället".

Och jag blir bara... Så, så trött och ledsen. Skulle bara vilja prata med min barnmorska. Även om tiden inte kan tidigareläggas så var det där svaret inte hjälpsamt ALLS. Det står också så tydligt i min journal att de inte bedömt att aurora behövs då jag gick länge hos aurora förra gången.

Känner mig så ångestfylld och samtidigt så nedtryckt i skorna och fjantig över mina reaktioner. Usch, jag hade så hoppats på att jag fått vila i samma trygghet som jag haft hittills istället för den här klumpen i magen och i bröstet... Och kan inte riktigt samla mig på jobbet nu för jag blev så ledsen och rädd.

Kan du inte kontakta din BM ändå?
Jag förstår verkligen din oro. Jag kommer också vilja ha snitt och är beredd att kriga för det. Aborterar hellre än föder vaginalt.
Vad jag förstått ifrån snittgrupperna på fb så får man ibland vänta in i det sista med beslutet vilket ju skapar hemsk oro och ångest.
Vilket sjukhus har du valt? Vissa är mer snittvänliga än andra (i Stockholm är det oftast enkelt att få beviljat på de flesta sjukhusen medan jag vet att Akademiska är skitjobbiga).
Men jag tycker definitivt att du ska boka in nytt samtal med din BM.

 

[cherie]

Kan du inte kontakta din BM ändå?
Jag förstår verkligen din oro. Jag kommer också vilja ha snitt och är beredd att kriga för det. Aborterar hellre än föder vaginalt.
Vad jag förstått ifrån snittgrupperna på fb så får man ibland vänta in i det sista med beslutet vilket ju skapar hemsk oro och ångest.
Vilket sjukhus har du valt? Vissa är mer snittvänliga än andra (i Stockholm är det oftast enkelt att få beviljat på de flesta sjukhusen medan jag vet att Akademiska är skitjobbiga).
Men jag tycker definitivt att du ska boka in nytt samtal med din BM.

Jo, jag ska försöka få en telefontid till min BM (det var ju eg det jag bad om i första meddelandet via 1177, men får prova att ringa till kvinnokliniken om be om kontakt med min BM). Jag har inte nästa besök hos henne förrän om 3-4 veckor så det känns långt bort plötsligt...

De har som rutin hos oss att boka läkarbesöket för beslut om snitt i v32 ungefär. Men i förra graviditeten fick jag det senare pga läkarbrist, det gick helt enkelt inte att få en tid till läkare så min BM sprang lite hastigt och lustigt och hämtade en läkare vid ett av mina vanliga BM-besök. Minns inte hur långt gången jag var då, bara att allt dragit ut på tiden trots att de vetat om min rädsla sen start... Dock hade jag en moderkakskomplikation då som också följdes, och hade den kvarstått hade det blivit medicinsk indikation på kejsarsnitt, så det kanske var därför alla satt lite väl lugnt i båten.

Jag bor tyvärr i det län som beviljar och utför absolut lägst andel snitt i hela landet. Men i förra gravidieten stötte jag aldrig på någon som var elak eller så - det tog bara tid och jag kände mig sällan väl bemött i min rädsla, förutom min barnmorska som förstod mig och tryggade mig mycket redan då Hon tog sig till och med tiden att besöka oss på BB, en timma efter att de plockat ut min dotter, för att se hur jag mådde och hur det gått. Alltså det finns inte ord för hur mycket tacksamhet jag känner för min barnmorska och hennes stöd. Men många andra i vården och deras bemötande, fy. Jag jobbar ju själv inom vården och blir uppenbart ledsen hur dåliga många varit inom mödravården på att möta oro och patienters upplevelser överlag.

Jag vill inte kriga eller slåss för nåt. Jag vill bara att någon ska höra och se mig och bemöta mig där jag är...

Hur ser rutinen ut för beslut kring snitt på ditt sjukhus? Här beslutar de aldrig om snitt innan abortmöjlighete. är över, men vet att det ser annorlunda ut på andra orter.

 

[Malibu_Stacy]

Jo, jag ska försöka få en telefontid till min BM (det var ju eg det jag bad om i första meddelandet via 1177, men får prova att ringa till kvinnokliniken om be om kontakt med min BM). Jag har inte nästa besök hos henne förrän om 3-4 veckor så det känns långt bort plötsligt...

De har som rutin hos oss att boka läkarbesöket för beslut om snitt i v32 ungefär. Men i förra graviditeten fick jag det senare pga läkarbrist, det gick helt enkelt inte att få en tid till läkare så min BM sprang lite hastigt och lustigt och hämtade en läkare vid ett av mina vanliga BM-besök. Minns inte hur långt gången jag var då, bara att allt dragit ut på tiden trots att de vetat om min rädsla sen start... Dock hade jag en moderkakskomplikation då som också följdes, och hade den kvarstått hade det blivit medicinsk indikation på kejsarsnitt, så det kanske var därför alla satt lite väl lugnt i båten.

Jag bor tyvärr i det län som beviljar och utför absolut lägst andel snitt i hela landet. Men i förra gravidieten stötte jag aldrig på någon som var elak eller så - det tog bara tid och jag kände mig sällan väl bemött i min rädsla, förutom min barnmorska som förstod mig och tryggade mig mycket redan då Hon tog sig till och med tiden att besöka oss på BB, en timma efter att de plockat ut min dotter, för att se hur jag mådde och hur det gått. Alltså det finns inte ord för hur mycket tacksamhet jag känner för min barnmorska och hennes stöd. Men många andra i vården och deras bemötande, fy. Jag jobbar ju själv inom vården och blir uppenbart ledsen hur dåliga många varit inom mödravården på att möta oro och patienters upplevelser överlag.

Jag vill inte kriga eller slåss för nåt. Jag vill bara att någon ska höra och se mig och bemöta mig där jag är...

Hur ser rutinen ut för beslut kring snitt på ditt sjukhus? Här beslutar de aldrig om snitt innan abortmöjlighete. är över, men vet att det ser annorlunda ut på andra orter.

Vilken fantastiskt barnmorska du ändå har! Det borde inte alls vara svårt att boka in ett extra besök eller tala med barnmorskan via telefon innan ert nästa besök. Förstår definitivt oron och jag tycker det är så hemskt att det ser ut som det gör och framförallt är så himla olika från region till region.

Jag har precis i veckan varit på inskrivningssamtal och har turen att jag kan chatta med min BM i appen om jag har frågor eller funderingar. De svarar samma dag till och med. Så det känns tryggt och jag ska nog skriva till henne i veckan och förbereda henne på att jag önskar ett planerat snitt. En anledning till att jag valde just denna BM var (förutom att kliniken är väldigt populär i HBTQI+ communityt) att hon rekommenderades av flera andra i snittgruppen på Facebook.
Jag tror de flesta i Stockholm får snittet beviljat sent, absolut senare än abortgränsen och vissa så sent som bara två veckor innan planerat datum.
Det är mest något jag kan säga för att visa hur allvarlig min önskan om planerat snitt är.

 

[Malibu_Stacy]

Nu när jag ändå skrivit här kanske jag ska våga hoppa in i tråden officiellt också

Jag går in i vecka 9 imorgon och vi har varit på tidigt UL i veckan som visade att allt såg bra ut. Beräknad till 21 oktober som det ser ut nu. Har ett till UL om 2 veckor via fertilitetskliniken och sen har vi bestämt oss för att även bekosta NIPT+UL privat veckan efter det.
Jag har haft väldigt mycket molvärk ända sedan jag blev gravid men den har minskat senaste dagarna. Illamående har varit förvånansvärt lite (jag var övertygad om att jag skulle kräkas massor men har inte ens hulkat en gång) och det går över när jag äter. Även om jag inte är sugen på mat så går det bra att äta och då försvinner illamåendet. Jag känner oftast av det förmiddag och sen sen eftermiddag. Inte så mycket där emellan.
Men jag är väldigt trött hela tiden och skulle kunna sova jämnt!

Vi har inte berättat för någon i familjen ännu, eller jobbet. Enbart fyra personer som vet som också hängt med på hela IVF-resan.
Jag är fortfarande rädd för att få missfall typ hela tiden så har inte vågat berätta liksom. Men samtidigt längtar jag efter att berätta och se deras reaktioner. Särskilt min mamma är övertygad om att vi aldrig kommer skaffa barn och har till och med sagt något i stil med ”ja men hos er kommer det ju inte bli något barn så ska ni inte…”. Pappa frågade bara häromdagen och jag hade så svårt att inte berätta för honom!
När har ni andra berättat?

 

[Human]

Jag hoppas verkligen ni får som ni vill, @cherie och @Malibu_Stacy ! Själv håller jag tummarna för att slippa snitt även denna tredje gång, och är glad för att det än så länge ser lovande ut

 

[Human]

Nu när jag ändå skrivit här kanske jag ska våga hoppa in i tråden officiellt också

Jag går in i vecka 9 imorgon och vi har varit på tidigt UL i veckan som visade att allt såg bra ut. Beräknad till 21 oktober som det ser ut nu. Har ett till UL om 2 veckor via fertilitetskliniken och sen har vi bestämt oss för att även bekosta NIPT+UL privat veckan efter det.
Jag har haft väldigt mycket molvärk ända sedan jag blev gravid men den har minskat senaste dagarna. Illamående har varit förvånansvärt lite (jag var övertygad om att jag skulle kräkas massor men har inte ens hulkat en gång) och det går över när jag äter. Även om jag inte är sugen på mat så går det bra att äta och då försvinner illamåendet. Jag känner oftast av det förmiddag och sen sen eftermiddag. Inte så mycket där emellan.
Men jag är väldigt trött hela tiden och skulle kunna sova jämnt!

Vi har inte berättat för någon i familjen ännu, eller jobbet. Enbart fyra personer som vet som också hängt med på hela IVF-resan.
Jag är fortfarande rädd för att få missfall typ hela tiden så har inte vågat berätta liksom. Men samtidigt längtar jag efter att berätta och se deras reaktioner. Särskilt min mamma är övertygad om att vi aldrig kommer skaffa barn och har till och med sagt något i stil med ”ja men hos er kommer det ju inte bli något barn så ska ni inte…”. Pappa frågade bara häromdagen och jag hade så svårt att inte berätta för honom!
När har ni andra berättat?

Stort grattis!

Jag förstår att du längtar efter att berätta, det är verkligen roligt att få komma med ett sådant besked till sina närmaste. Jag upplever att det är få saker som gör folk så glada som att få veta att det ska komma en bebis till familjen/kompiskretsen

Jag har alla tre gånger berättat runt v 8 för mina föräldrar, men det har främst berott på att vi inte träffar dem så ofta och att jag velat passa på när vi setts för att slippa ta det på telefon senare. Sista gången nu ville jag även ha medicinsk rådgivning från dem. Min bästa kompis har fått veta samma dag som jag tagit test. Övrig släkt och vänner har i regel fått veta runt/efter v 12. Jag är en privat person som föredragit att få behålla en graviditet som något mellan mig och min partner den första tiden, innan alla andra "släpps in".

 

[Förgätmigej]

Nu när jag ändå skrivit här kanske jag ska våga hoppa in i tråden officiellt också

Jag går in i vecka 9 imorgon och vi har varit på tidigt UL i veckan som visade att allt såg bra ut. Beräknad till 21 oktober som det ser ut nu. Har ett till UL om 2 veckor via fertilitetskliniken och sen har vi bestämt oss för att även bekosta NIPT+UL privat veckan efter det.
Jag har haft väldigt mycket molvärk ända sedan jag blev gravid men den har minskat senaste dagarna. Illamående har varit förvånansvärt lite (jag var övertygad om att jag skulle kräkas massor men har inte ens hulkat en gång) och det går över när jag äter. Även om jag inte är sugen på mat så går det bra att äta och då försvinner illamåendet. Jag känner oftast av det förmiddag och sen sen eftermiddag. Inte så mycket där emellan.
Men jag är väldigt trött hela tiden och skulle kunna sova jämnt!

Vi har inte berättat för någon i familjen ännu, eller jobbet. Enbart fyra personer som vet som också hängt med på hela IVF-resan.
Jag är fortfarande rädd för att få missfall typ hela tiden så har inte vågat berätta liksom. Men samtidigt längtar jag efter att berätta och se deras reaktioner. Särskilt min mamma är övertygad om att vi aldrig kommer skaffa barn och har till och med sagt något i stil med ”ja men hos er kommer det ju inte bli något barn så ska ni inte…”. Pappa frågade bara häromdagen och jag hade så svårt att inte berätta för honom!
När har ni andra berättat?

Välkommen! Kul med fler har ni kommit på något kul sätt att berätta?

V.13 här och de enda som vet just nu är min chef och två närmaste kollegor det fick bli så för chefen behövde ha in senast fredag v.9 om man skulle jobba annorlunda från i höst. Och eftersom det ska bli en hel del omändringar bland teamen kändes det snällast att förvarna. Imorgon gör jag Nipt och finns det något levande då känner jag att det är dags att berätta. Ja, egentligen måste jag det för chefen ska skicka ut om alla förändringar på onsdag det känns bra för mig men sambon är inte förtjust i det. En nära vän fick göra abort efter nipt häromåret, pojken i magen hade en extra x-kromoson och även om jag själv inte är orolig är sambon det... tyvärr har jag sambons nära släktings barn i min klass och kommer det ut på skolan att jag är gravid är risken stor att det når fram till henne och det skulle bli tokigt. Hon kommer inte kunna hålla det hemligt heller så det är inget alternativ. Så ser ultraljudet bra ut imorgon blir det att berätta för närmaste släkten roligast ska bli att berätta för 6åringen, han har önskat sig en lillasyster i flera år men har också sagt att han inte vill ha någon om det skulle bli en till bror

 

[cherie]

Nu när jag ändå skrivit här kanske jag ska våga hoppa in i tråden officiellt också

Jag går in i vecka 9 imorgon och vi har varit på tidigt UL i veckan som visade att allt såg bra ut. Beräknad till 21 oktober som det ser ut nu. Har ett till UL om 2 veckor via fertilitetskliniken och sen har vi bestämt oss för att även bekosta NIPT+UL privat veckan efter det.
Jag har haft väldigt mycket molvärk ända sedan jag blev gravid men den har minskat senaste dagarna. Illamående har varit förvånansvärt lite (jag var övertygad om att jag skulle kräkas massor men har inte ens hulkat en gång) och det går över när jag äter. Även om jag inte är sugen på mat så går det bra att äta och då försvinner illamåendet. Jag känner oftast av det förmiddag och sen sen eftermiddag. Inte så mycket där emellan.
Men jag är väldigt trött hela tiden och skulle kunna sova jämnt!

Vi har inte berättat för någon i familjen ännu, eller jobbet. Enbart fyra personer som vet som också hängt med på hela IVF-resan.
Jag är fortfarande rädd för att få missfall typ hela tiden så har inte vågat berätta liksom. Men samtidigt längtar jag efter att berätta och se deras reaktioner. Särskilt min mamma är övertygad om att vi aldrig kommer skaffa barn och har till och med sagt något i stil med ”ja men hos er kommer det ju inte bli något barn så ska ni inte…”. Pappa frågade bara häromdagen och jag hade så svårt att inte berätta för honom!
När har ni andra berättat?

Åh, välkommen in i tråden! Skönt att illamåendet inte är alldeles för påtagligt iaf, men tröttheten är inte heller att leka med.

Gud vad kul att berätta för familjen när det verkar vara så oväntat som det är i ert fall! Vad tror du de kommer säga? Vi berättade efter KUB i v14

 

[Förgätmigej]

Jag hoppas verkligen ni får som ni vill, @cherie och @Malibu_Stacy ! Själv håller jag tummarna för att slippa snitt även denna tredje gång, och är glad för att det än så länge ser lovande ut

Jag säger som dig! Min största rädsla är just snitt men jag hoppas alla får det de vill ha!

 

[cherie]

@Human @Förgätmigej Haha, ja, det känns som det ofta är antingen eller. Att man absolut inte vill ha snitt eller så vill man absolut inte ha en vaginal förlossning Vissa är väl förstås neutrala också!

Känns ju som att risken för kejsarsnitt är väldigt liten, ni som redan haft två vaginala förlossningar båda två! Så det ska säkert gå bra

 

[Malibu_Stacy]

Stort grattis!

Jag förstår att du längtar efter att berätta, det är verkligen roligt att få komma med ett sådant besked till sina närmaste. Jag upplever att det är få saker som gör folk så glada som att få veta att det ska komma en bebis till familjen/kompiskretsen

Jag har alla tre gånger berättat runt v 8 för mina föräldrar, men det har främst berott på att vi inte träffar dem så ofta och att jag velat passa på när vi setts för att slippa ta det på telefon senare. Sista gången nu ville jag även ha medicinsk rådgivning från dem. Min bästa kompis har fått veta samma dag som jag tagit test. Övrig släkt och vänner har i regel fått veta runt/efter v 12. Jag är en privat person som föredragit att få behålla en graviditet som något mellan mig och min partner den första tiden, innan alla andra "släpps in".

Välkommen! Kul med fler har ni kommit på något kul sätt att berätta?

V.13 här och de enda som vet just nu är min chef och två närmaste kollegor det fick bli så för chefen behövde ha in senast fredag v.9 om man skulle jobba annorlunda från i höst. Och eftersom det ska bli en hel del omändringar bland teamen kändes det snällast att förvarna. Imorgon gör jag Nipt och finns det något levande då känner jag att det är dags att berätta. Ja, egentligen måste jag det för chefen ska skicka ut om alla förändringar på onsdag det känns bra för mig men sambon är inte förtjust i det. En nära vän fick göra abort efter nipt häromåret, pojken i magen hade en extra x-kromoson och även om jag själv inte är orolig är sambon det... tyvärr har jag sambons nära släktings barn i min klass och kommer det ut på skolan att jag är gravid är risken stor att det når fram till henne och det skulle bli tokigt. Hon kommer inte kunna hålla det hemligt heller så det är inget alternativ. Så ser ultraljudet bra ut imorgon blir det att berätta för närmaste släkten roligast ska bli att berätta för 6åringen, han har önskat sig en lillasyster i flera år men har också sagt att han inte vill ha någon om det skulle bli en till bror

Åh, välkommen in i tråden! Skönt att illamåendet inte är alldeles för påtagligt iaf, men tröttheten är inte heller att leka med.

Gud vad kul att berätta för familjen när det verkar vara så oväntat som det är i ert fall! Vad tror du de kommer säga? Vi berättade efter KUB i v14

Tack för välkomnandet!
Jag tror att vi kommer vänta till efter NIPT. Vilket då kommer vara vecka 12 ungefär när vi får svar.
Jag hade en tanke om att ge bort ett påskägg till mamma när vi firar påsk med henne, min bror och familj, med en UL-bild i men vi kommer sannolikt inte få svar på NIPT förrän veckan efter De andra kan vi nog bara berätta för men det vore kul att överraska just mamma lite extra. Hon kommer bli så otroligt glad men framförallt så överraskad eftersom hon inte alls förväntar sig detta. Hon grät av glädje när hon fick reda på att min bror skulle få barn.
Åh vad jag hoppas innerligt på att barnet fortsätter leva och inte visar sig ha något ”fel”z

 

[Förgätmigej]

@Human @Förgätmigej Haha, ja, det känns som det ofta är antingen eller. Att man absolut inte vill ha snitt eller så vill man absolut inte ha en vaginal förlossning Vissa är väl förstås neutrala också!

Känns ju som att risken för kejsarsnitt är väldigt liten, ni som redan haft två vaginala förlossningar båda två! Så det ska säkert gå bra

Med tvåan höll jag på att få ett tag, moderkakan låg för lågt tack och lov flyttade den sig.