Sommar-/höstföräldrar -25

[strawberrysylt]

Grattis @Stålvilja

 

[karamelldrottningen]

Klockan fem ungefär imorse kom han äntligen

Värkarna gjorde lite uppehåll under dagen, och fram till 01.30 17/10 hade jag bara molvärk. Sen vakande jag där vid halv två på natten och hade täta onda värkar. Sen gick det fort, vi kom in till förlossningen halv 4 och knappt 1,5 tim senare var han ute.

Hann inte med någon bedövning, hade bara lustgas. Men ut kom han, frisk och kry och jag utan en enda bristning.

Såhär klockan 9 mår jag riktigt bra, men är trött.

3720 gram och 51 cm

Grattis

 

[Libbsticka]

Grattis @Stålvilja! Vad underbart med en komplikationsfri förlossning. Jag är så imponerad av er kvinnor som föder vaginalt, jag har ju aldrig kommit till mer än aktiv fas men vete tusan om jag hade fixat smärtan.

Den här gången tyckte jag det gjorde så ont och kände mig påverkad och trött av värkarna. När de kontrollerade mig på BB var jag bara i den latenta fasen
Sen låg jag iof bredvid en kvinna som fött vaginalt och hon led fruktansvärt av sammandragningarna efter förlossningen. De tycker inte jag är så farliga.

Här rullar det på. Jag har testat vara ensam en dag med 2 åringen och bäbis, något jag oroat mig för, men det gick väldigt bra. Kroppen fortsätter läka. Amningen fungerade tyvärr inte denna gången heller. Nu var jag mer förberedd och vägrade plåga mig mentalt som jag gjorde förra gången, så har gått över till ersättning på 100%

Bäbis trivs väldigt bra i schalen vilket är skönt. Gör en mindre låst de gånger hon inte vill sova själv

 

[Skrottiskrott]

Grattis @Stålvilja! Vad underbart med en komplikationsfri förlossning. Jag är så imponerad av er kvinnor som föder vaginalt, jag har ju aldrig kommit till mer än aktiv fas men vete tusan om jag hade fixat smärtan.

Den här gången tyckte jag det gjorde så ont och kände mig påverkad och trött av värkarna. När de kontrollerade mig på BB var jag bara i den latenta fasen
Sen låg jag iof bredvid en kvinna som fött vaginalt och hon led fruktansvärt av sammandragningarna efter förlossningen. De tycker inte jag är så farliga.

Här rullar det på. Jag har testat vara ensam en dag med 2 åringen och bäbis, något jag oroat mig för, men det gick väldigt bra. Kroppen fortsätter läka. Amningen fungerade tyvärr inte denna gången heller. Nu var jag mer förberedd och vägrade plåga mig mentalt som jag gjorde förra gången, så har gått över till ersättning på 100%

Bäbis trivs väldigt bra i schalen vilket är skönt. Gör en mindre låst de gånger hon inte vill sova själv

Härligt att det gick bra att vara själv med barnen! Det är så mycket som jag trodde skulle bli jättekrångligt med både två och tre barn, men när man gör det så hittar man sina sätt och löser det bara.

Lika impad av er som föder med snitt! Men ja... Nu ska jag inte ha fler barn, men OM jag skulle det, så skulle jag tveklöst välja epidural nästa gång. Vill verkligen aldrig mer föda utan smärtlindring. Som tur är kan man ju inte hoppa av när man väl ligger/sitter/står där och krystar.

Det där med eftervärkarna är såå olika. Efter första barnet kände jag inte några eftervärkar, efter tvåan var eftervärkarna helt fruktansvärda, det kändes nästan som att det skulle komma en bebis till. Efter trean var de lite mittemellan.

 

[Stålvilja]

Tack alla Han är så ljuvlig
Vi kom in fredagsmorgon till förlossningen och vi åkte hem lördag eftermiddag.

Har ju haft graviditetsdiabetes bägge gångerna och med dottern sket sig amningen totalt på grund av tillmatningen på sjukhuset. Jag var så ledsen och arg över att jag inte fick stöd för att kunna komma igång med amningen. Jag har under denna graviditeten hela tiden sagt att blir det samma läge kommer jag inte ens försöka amma. Trots att dottern hade perfekta blodsockervärden fick vi strikta order om att tillmata i flera dagar. Tog upp detta under ett besök hos BM som dagen till ära då hade personal med sig under studier som normalt jobbar på BB. Den tjejen kände igen oss från BB med dottern (och jag henne). Hon höll med om att vi hade behövt avveckla tillmatningen tidigare och att det inte hade funnits skäl för den militanta tillmatningen i så många dagar.

Men pojken här har visat stort intresse för tutten direkt och nu fick vi hjälp att använda tillmatningskit på BB och nästan omgående kom produktionen igång. Fått så fin hjälp av en barnmorska på BB, som varit helt ovärderlig. Så bara efter 1,5 dygn kunde vi släppa tillmatningen och nu helammar jag. Revansch

Angående eftervärkar, jag hade knappt inga första gången. Men nu hade jag riktigt rejäla. Jag fick förklarat för mig att eftervärkar har en tendens att bli värre efter varje graviditet. Hur fort det hade gått (intensiteten på värkarna) kunde också vara en faktor. Jag hade ju från att jag vaknade till sjukhuset värkar var först var tredje minut, sen varannan. Det var väldigt intensivt. Trodde han skulle komma i bilen. Så att jag hade mycket eftervärkar förklarade de med att jag hade haft det så intensivt.

Säger som ovan också, impad av de som föder med ks. Är ju trots allt en operation! Jag är rädd för ks, inte vara sövd men bli skuren i osv.. Så jag tycker själv att jag tog den lätta vägen ut med vaginal förlossning

Förutom att jag är lite öm i blygbenen såhär ett par dagar senare så känner jag knappt inget av att jag fött ens.

Tack kroppen för att du är så snäll och läker fint

 

[Stålvilja]

Pojken är snart 12 dagar gammal och en nattuggla...
Han sover så fint på dagarna i sitt nest, så att jag kan göra lite annat mellan amningstillfällena - men på natten är det en annan liten person. Från ungefär klockan 23 till minst 02.00, har han ett riktigt vakenfönster och går inte att lägga ner. Jag har därför varit uppe till långt in på natten sen han kom..Jag gillar inte att samsova med en så liten bebis, det gör att jag känner mig väldigt otrygg och sover dåligt, men på nätterna går han bara inte att lägga ner. Jag kan ha ammat och han således somnat vid bröstet, sover djupt, men så fort jag tar bort honom från min kroppsvärme och lägger ner honom vaknar han och är ledsen.

Jag vet ju att såhär små bebisar inte känner dygnsrytm, men det gör mig orolig för hur det ska bli att vara själv snart med dottern på 15 månader som alltid vill gå upp ungefär klockan 7. Min sambo arbetar förvisso hemma till 100% och kan stötta vid frukost, lunch och direkt efter arbetsdagens slut komma ut från kontoret - så vi har det förspänt så egentligen, men lite orolig är jag ändå.

Försökt ha en varm vetekudde i hans nest fram tills jag lägger ner honom, för det är klart att det inte är skönt att gå från närhet och den värmen till ett kallt nest - men det verkar inte heller lura honom.

Är det någon här som samsover med sin bebis? Hur gör du isf? Börjar ana att det kan vara enda sättet för att få lite nattro själv att göra så..

 

[Libbsticka]

Jag samsover. Pallar upp armarna med kuddar för stöd. Jag blir som en staty i sömnen med nyfödd och vaknar i exakt samma position som jag somnade. Därför känns det tryggt. Kan även ha bäbis i babynest och armen runt bäbis. Min har ofta witchinghour mellan 8-23 ganska ofta. Jag försöker sova middag med tvååringen. Det blir tungt de dagar bäbis vägrar sova då

 

[PathOfClovers]

Pojken är snart 12 dagar gammal och en nattuggla...
Han sover så fint på dagarna i sitt nest, så att jag kan göra lite annat mellan amningstillfällena - men på natten är det en annan liten person. Från ungefär klockan 23 till minst 02.00, har han ett riktigt vakenfönster och går inte att lägga ner. Jag har därför varit uppe till långt in på natten sen han kom..Jag gillar inte att samsova med en så liten bebis, det gör att jag känner mig väldigt otrygg och sover dåligt, men på nätterna går han bara inte att lägga ner. Jag kan ha ammat och han således somnat vid bröstet, sover djupt, men så fort jag tar bort honom från min kroppsvärme och lägger ner honom vaknar han och är ledsen.

Jag vet ju att såhär små bebisar inte känner dygnsrytm, men det gör mig orolig för hur det ska bli att vara själv snart med dottern på 15 månader som alltid vill gå upp ungefär klockan 7. Min sambo arbetar förvisso hemma till 100% och kan stötta vid frukost, lunch och direkt efter arbetsdagens slut komma ut från kontoret - så vi har det förspänt så egentligen, men lite orolig är jag ändå.

Försökt ha en varm vetekudde i hans nest fram tills jag lägger ner honom, för det är klart att det inte är skönt att gå från närhet och den värmen till ett kallt nest - men det verkar inte heller lura honom.

Är det någon här som samsover med sin bebis? Hur gör du isf? Börjar ana att det kan vara enda sättet för att få lite nattro själv att göra så..

Jag tyckte det var läskigast med täcket. Hade tjockt nattlinne (har bara trosor annars) för att inte behöva täcke på överkroppen, och sen hade jag täcket på tvären så det bara nådde upp till midjan typ. Man kan ju sätta fast täcket vid fotändan också, så att man inte råkar dra upp det i sömnen..

 

[Skrottiskrott]

Jag samsover med bebis, har även gjort med hennes två syskon. Ingen har kunnat bli nerlagd någonstans och sova vidare, varken dag eller natt. Babynestet precis intill mig har inte heller funkat.

Jag hade läst alla råd om hur bebis ska sova säkert så jag försökte verkligen med mitt första barn. La honom i babynestet och ammade i en jätteobekväm position tills han somnade, men så fort jag flyttade mig undan, även om det bara var precis utanför nestet, så vaknade han hysteriskt ledsen. Provade tusen andra saker också. Efter x antal dygn med sjukt dålig sömn lärde han/jag mig att lita på mina instinkter istället och det var så underbart att få sova någorlunda igen.

Jag ligger på sidan och ammar bebis till sömns, när hon somnat djupt och släppt taget lägger jag mig lite bättre tillrätta men fortfarande på sidan mot bebis. Flyttar jag mig för långt vaknar hon. Jag sover extremt lätt, speciellt med bebis/småbarn i sängen, och vaknar av minsta lilla rörelse eller ljud. Hon hinner inte ens bli ledsen på nätterna för jag vaknar liksom precis samtidigt som henne när det är dags att mata igen. Då byter jag sida och ammar till sömns igen. Och så fortsätter det natten igenom. Bara jag och bebis i sängen, jag litar inte på att någon annan i familjen sover lika lätt och medvetet om bebis. Varje gång jag vaknar ligger jag i exakt samma position som när jag somnade, gör lite ont i kroppen men det ger sig när vi byter sida.

Så tack vare att jag ligger helt stilla samt vaknar exakt samtidigt som bebis gör minsta lilla rörelse så har jag faktiskt aldrig varit orolig över att samsova. Och då har jag ändå varit ganska orolig av mig över andra saker.

Kanske även bidragit en del att bebisarna vaknat lätt också! Jag menar, om det hade varit en bebis som sov som en stock trots att den blev flyttad på osv hade det kanske känts lurigare. Men då hade jag ju å andra sidan kunnat lägga bebis i babynestet bredvid mig istället. Vilket inte ALLS hade varit lika mysigt!

 

[Stålvilja]

Tack för svar!

@Libbsticka jag är också en sån som egentligen ligger helt stilla när jag sover, vaknar oftast i samma position som jag somnade i, men vi har en väldigt mjuk säng och det tycker jag också är rätt obehagligt, för av bara min tyngd är det lätt hänt känns det som att bebis rullar in mot mig och "blir kvävd"..Hur sover tvååringen, egen säng eller ihop med er?

@PathOfClovers smart att sätta fast täcket. Jag har försökt sova utan något på överkroppen, men har vaknat av att jag fryser istället, så jag får leta fram något vettigt jag kan sova i, om inte annat får jag inventera sambons garderob på större t-shirts.

@Skrottiskrott vår dotter på 15 månader sover också i sängen, vilket ökar på min oro. Hon brukar sova i sin säng halva natten, men vill alltid komma upp till oss när hon vaknar och har svårt att somna om. Och vår 180-säng är rätt mjuk, så bara det tycker jag är läskigt. Har också en 160-säng på nedre plan, fastare madrass. Får kanske prova att sova i den med lilleman och se om det funkar bättre.

 

[Skrottiskrott]

@Stålvilja När vår tvåa föddes delade vi upp oss i två olika rum, jag sov med bebis och min man sov med treåringen. Nu med tre barn sover jag med bebis medan min man fortfarande sover i ett annat rum eftersom både sexåringen och treåringen kommer knatandes på natten och vill sova med en vuxen. Sexåringen har lärt sig att det är pappa han ska gå till, treåringen går för det mesta rätt. Ibland kommer han in till mig och bebis men då får jag lotsa honom rätt (och bebis vaknar då eftersom jag reser mig ur sängen...).

Någon gång har jag i och för sig låtit honom lägga sig på den sida om mig där bebis inte är. Så länge jag ligger mellan dem är det ju lugnt, så börjar det närma sig morgon och jag inte behöver byta sida för amningen så funkar det bra.

Nu fick jag faktiskt ett minne av att jag ammade tvåan med höger bröst även när jag låg på vänster sida, för att storebror låg i min säng ibland... På så vis kunde jag fortfarande ligga som en mur mellan barnen. Men jag vet i sjutton om jag skulle klara av att göra så idag. La mig typ på mage på något vis... Men nu får jag så ont i kroppen av att ligga på samma sida hela natten så njä!

 

[McFlurry]

@PathOfClovers smart att sätta fast täcket. Jag har försökt sova utan något på överkroppen, men har vaknat av att jag fryser istället, så jag får leta fram något vettigt jag kan sova i, om inte annat får jag inventera sambons garderob på större t-shirts.

Ta en gammal långärmad t-shirt och klipp av den i brösthöjd. Ett tips jag själv såg på instagram när min unge var bebis Funkade kanon. Lättammat och jag frös inte om armarna trots att täcket bara var på underkroppen.

 

[starcraft]

Pojken är snart 12 dagar gammal och en nattuggla...
Han sover så fint på dagarna i sitt nest, så att jag kan göra lite annat mellan amningstillfällena - men på natten är det en annan liten person. Från ungefär klockan 23 till minst 02.00, har han ett riktigt vakenfönster och går inte att lägga ner. Jag har därför varit uppe till långt in på natten sen han kom..Jag gillar inte att samsova med en så liten bebis, det gör att jag känner mig väldigt otrygg och sover dåligt, men på nätterna går han bara inte att lägga ner. Jag kan ha ammat och han således somnat vid bröstet, sover djupt, men så fort jag tar bort honom från min kroppsvärme och lägger ner honom vaknar han och är ledsen.

Jag vet ju att såhär små bebisar inte känner dygnsrytm, men det gör mig orolig för hur det ska bli att vara själv snart med dottern på 15 månader som alltid vill gå upp ungefär klockan 7. Min sambo arbetar förvisso hemma till 100% och kan stötta vid frukost, lunch och direkt efter arbetsdagens slut komma ut från kontoret - så vi har det förspänt så egentligen, men lite orolig är jag ändå.

Försökt ha en varm vetekudde i hans nest fram tills jag lägger ner honom, för det är klart att det inte är skönt att gå från närhet och den värmen till ett kallt nest - men det verkar inte heller lura honom.

Är det någon här som samsover med sin bebis? Hur gör du isf? Börjar ana att det kan vara enda sättet för att få lite nattro själv att göra så..

Jag samsover, men började egentligen inte med det innan bebis var 3 månader då att ligga bredvid inte accepterades innan dess mer än enstaka gånger korta stunder. Jag var jättenojig och till viss del är det fortfarande - t ex som nu när jag är rejält förkyld samsover vi inte. så jag har läst på så mycket jag kan. Men läs på om c-position och säker samsovning. Lullaby Trust har lite riktlinjer om säker samsovning t ex då UK är lite mer rimliga än svenska socialstyrelsen gällande bebisars sömn . Jag sover på sidan i c-position. Kudde mellan benen, påslakan som går upp till midjan och sitter fast under madrassen och som jag kilat in under knäna och höften och också låser kudden mellan benen från att röra sig mot bebis. Sover i merinoull-underställ med blixtlås så amningen går smidigt och jag håller mig varm. Jag har kudde under huvudet för annars dör min nacke, men har armen som skydd så kudden aldrig kommer ner mot bebis eller bebis upp mot kudden. Ligger också med mer kudde bakom mig än framför så att säga. Kan man sova utan kudde är det ännu säkrare. Rullad filt längs ryggen för stöd som man kan luta sig mot utan att lämna positionen (upplevde att filten värmde mer än kudde + tar mindre plats då mannen sover bakom mig, men viktigt att man inte kan dra den över sig). Efter amning så rullar jag bebisen till ryggläge. Bebis accepterar för det mesta att vi enbart har kontakt genom fötter mot/på min höft och vi ligger som i ett V. Ibland har bebis sin hand mot min överkropp. Min övre "fria" armen stoppar jag ner i byxorna, då riskerar jag inte att lägga den olämpligt på bebisen och dessutom känns det i princip omöjligt att jag skulle rulla på mage med handen där.

Vi har också en flexmatta från mio under bäddmadrassen för att göra sängen lite fastare där bebis sover.

Jag vet att det är jättevanligt att folk sover med och rekommenderar olika nest, men kan vara värt att notera att nästan alla andra länder som jag har läst om som har någon rekommendation om nest avråder från att använda det till all obevakad sömn.

 

[strawberrysylt]

Alltså bäbisens naglar?! Vi gör inget annat än filar dem, men de är ändå vassa så han river sig. Tips?

 

[Sleepan]

Alltså bäbisens naglar?! Vi gör inget annat än filar dem, men de är ändå vassa så han river sig. Tips?

Klipp av dem?

 

[Linn-Nora]

Jag har samsovit med båda barnen. Löste det så att bebisen låg i ansiktshöjd med mig, jag brukar aldrig sova med täcke över mitt huvud, så det har känts säkert. Sen hasade jag upp när dom åt och gled ner till huvudhöjd när de ätit klart
Jag tror att är man utan mediciner som påverkar sömn, alkohol och nikotin så är det oftast inga problem om man har sunt förnuft. Sen när jag ammat har det känts som att jag rent hormonellt eller vad det berott på både somnat lätt och sovit lätt så att säga.

 

[Human]

Alltså bäbisens naglar?! Vi gör inget annat än filar dem, men de är ändå vassa så han river sig. Tips?

Jag hade läst att man skulle fila naglarna på små bebisar så det gjorde jag med min första. När han blev lite äldre kallade vi honom för Scarface för att han konstant hade massa små rivsår i ansiktet. Det tog mig alldeles för lång tid att inse att rådet om att fila nog gällde typ första veckan Bebis nummer två fick sina naglar klippta från början, var mycket bättre!

 

[sidensvans]

Jag har samsovit med båda barnen. Löste det så att bebisen låg i ansiktshöjd med mig, jag brukar aldrig sova med täcke över mitt huvud, så det har känts säkert. Sen hasade jag upp när dom åt och gled ner till huvudhöjd när de ätit klart
Jag tror att är man utan mediciner som påverkar sömn, alkohol och nikotin så är det oftast inga problem om man har sunt förnuft. Sen när jag ammat har det känts som att jag rent hormonellt eller vad det berott på både somnat lätt och sovit lätt så att säga.

Ner till huvudhöjd? Ursäkta dum fråga men sitter din bröst ovanför huvudet? Kan man få se en bild?

 

[Linn-Nora]

Ner till huvudhöjd? Ursäkta dum fråga men sitter din bröst ovanför huvudet? Kan man få se en bild?

Skrev kanske konstigt
När bebisen sov hade jag den i höjd med min huvud. Sen så flyttade jag mig uppåt när den åt, och när ätandet var klart så gled jag ner igen så bebisen åter låg i huvudhöjd med mig

 

[Stålvilja]

Jag samsover, men började egentligen inte med det innan bebis var 3 månader då att ligga bredvid inte accepterades innan dess mer än enstaka gånger korta stunder. Jag var jättenojig och till viss del är det fortfarande - t ex som nu när jag är rejält förkyld samsover vi inte. så jag har läst på så mycket jag kan. Men läs på om c-position och säker samsovning. Lullaby Trust har lite riktlinjer om säker samsovning t ex då UK är lite mer rimliga än svenska socialstyrelsen gällande bebisars sömn . Jag sover på sidan i c-position. Kudde mellan benen, påslakan som går upp till midjan och sitter fast under madrassen och som jag kilat in under knäna och höften och också låser kudden mellan benen från att röra sig mot bebis. Sover i merinoull-underställ med blixtlås så amningen går smidigt och jag håller mig varm. Jag har kudde under huvudet för annars dör min nacke, men har armen som skydd så kudden aldrig kommer ner mot bebis eller bebis upp mot kudden. Ligger också med mer kudde bakom mig än framför så att säga. Kan man sova utan kudde är det ännu säkrare. Rullad filt längs ryggen för stöd som man kan luta sig mot utan att lämna positionen (upplevde att filten värmde mer än kudde + tar mindre plats då mannen sover bakom mig, men viktigt att man inte kan dra den över sig). Efter amning så rullar jag bebisen till ryggläge. Bebis accepterar för det mesta att vi enbart har kontakt genom fötter mot/på min höft och vi ligger som i ett V. Ibland har bebis sin hand mot min överkropp. Min övre "fria" armen stoppar jag ner i byxorna, då riskerar jag inte att lägga den olämpligt på bebisen och dessutom känns det i princip omöjligt att jag skulle rulla på mage med handen där.

Vi har också en flexmatta från mio under bäddmadrassen för att göra sängen lite fastare där bebis sover.

Jag vet att det är jättevanligt att folk sover med och rekommenderar olika nest, men kan vara värt att notera att nästan alla andra länder som jag har läst om som har någon rekommendation om nest avråder från att använda det till all obevakad sömn.

Nu har jag varit på shoppingtur och köpt oss flexmatta samt en mysig pyjamas, så inatt blir det test på det flexmattan ska bli väldigt spännande att testa