Spö eller ej

Vimsan

Trådstartare
Jag har ett bekymmer (eller ja, detta är ett av mina bekymmer :crazy: )

behöver tips och ideér hur jag ska komma ur detta.

Problemet:
När jag rider "hemma" och när jag tränar, fungerar hästen utan probelm.
Han är pigg och allert, lyssnar på alla hjälperna och svara framåt.
Rider oftast på vanligt träns, vanligt spö (som knappt används)
När jag tränar varierar jag mellan vanligt träns och kandar, har sporrar ibland och dressyrspö.
Allt funkar fint, vi har tränat upp till MSV rörelser...
Så var det dax för tävling... Anmäld till LA:3 och LA:5.
Han var så fin å smidig på framridningen. Solen sken å det var perfekt vårväder. :love:
Så blev det min tur. Jag red in ett varv i trav runt banan och gick ut för att invänta startsignal... la i från mig spöet och vad händer?
... jo, hästen döööör. Det känns som någon dragit åt handbromsen.
Inga hjälper fungerar, han går knappt framåt.
Visst var jag nervös och det påverkar honom en hel del.
Resultatet blev ju inte vad någon hade förväntat (bara 51 %)eftersom han har fungerat så bra hela vintern och våren.
I andra klassen hade min nervositet försvunnit och jag red tills jag blev blå... :o Å visst gick det bättre men det var ändå som om han inte bjöd ärligt framåt.
Efter denna tävling har jag inte ridit alls med spö, för att han ska kunna gå fram utan och det är såååå seeegt.
Vad göra? :confused: :confused:
 
A

Akustik

Sv: Spö eller ej

Jag har haft PRESIS samma problem! :bow:
Och efter man har ridit ut kan man inte göra annat än att skylla på hästen, även fast det hela började med ryttarens problem..

Det du ska göra är att vänja hästen både vid spöt och sporrarna, alltså vänja hästen att du andävnder dom.

rid fram med spö, när du satt igång hästen i ett tempo ska den gå där. Så fort den gör en ansats till att byta tempo är du snabbt på med sporren, tryck till ordentligt.
Sen så fort hästen reagerat är du helt stilla, fram tills hästen flrsöker byta tempo igen.
Det kan ta ett tag innan hästen förstår, men när den förstått vet den exakt skilldnad på Fel och Bra..

Fokusera på att bara andvända sporrarna. När du känner att hästen lyssnar bra på det släpper du spöt och gör samma sak igen.
Var väldigt konkret, och se till att hästen är framme där du vill ha den, hela tiden.

Sen så kan mna såklart rida med spö ibland, men hästen måste veta att du kan gå på med sporrarna också/istället.
 

Vimsan

Trådstartare
Sv: Spö eller ej

Tack för att det finns fler knepiga kusar som min!
Men det är ju precis så jag rider "hemma" Anväder inte spöet utan har bara haft det i handen, han går fram för skänklar/sporrar så länge jag har spöet.. *suck*
 
A

Akustik

Sv: Spö eller ej

Aah, men ta bort spöt helt och hållet då, och tryck till ordentligt med sporrarna en gång och reagerar hästen inte då, så "banka" tills du får reaktion.
Så fort hästen gör som du säger ska den ha massaa beröm och du petar inte ens det minsta med sporren.

Det kan låta drastiskt, men det är garanterat snällare att andvända ett par "ponnysparkar" och hästen reagerar, än att man sitter och "tjuvnyper" hela tiden, och man får fortfarande ingen reaktion !
 

Vimsan

Trådstartare
Sv: Spö eller ej

Lite uppdatering....
Har nu ridit utan spö sen tävlingen den 25/3.
Han är seg tom när man rider ut.
Tränade i söndags (utan spö) och det blev ett par "ponny sparkar" men utan resultat.
När jag och tränaren funderat en stund så tog vi av sadeln och jag fortsatte träningen utan sadel. Han gick kanon bra.
Kan det vara så att hästen blir seg och "stänger av" om man rider "för mycket" liksom.
För när jag rider barbacka så håller jag ju bara om lite lätt och det fungerar.
Det är inge problem med sadeln.
//Tänker så det knakar inför nästa tävling den 23/4
 
S

skrållan

Sv: Spö eller ej

Det låter ju iofs som om det kan vara ett sadelproblem ändå... Är den kontrollerad, utpassad, omstoppad på sistone? Han kan ju ha byggt om sig över ryggen sedan sist?
Sedan har jag ofta upplevt att sitsen blir bättre utan sadel eller bara utan stigbyglar, man tvingas mer i balans, får benen längre ner / bak och hamnar mer på lårens in- baksida och kommer då också upp från hästens ryggrad. Det kan kanske vara det som är skillnaden?

Sedan tror jag att din teori kan stämma, han kanske vill och kan göra allt du begär på ett bättre sätt när du jobbar mindre? Vi har ju en tendens att störa hästen mer än vi egentligen hjälper den med alla våra signaler (medvetna och omedvetna). En välriden och -tränad häst kan nog bli väldigt irriterad på överdrivet aktiv ridning, både en "juckande" sits, mothållande tygel och ständigt småkramande, pickande eller bankande skänklar är ju egentligen störande för hästens arbete. Ju mindre och finare destu mer samspel, det kanske din häst vill förmedla?

Ang spö så tror jag att du gör rätt i att träna helt utan, gärna utan sporrar också för det mesta. Just för att hitta rätt "knappar" att trycka på för hästen. Hitta hans motivation och bjudning. Hitta ett träningsupplägg och veckoschema som passar honom, så han får pauser och uppmuntran under passet, vila mellan träningarna för muskelsättning, och omväxling i jobbet.
Och träna på att få honom att svara snabbt för dina fina hjälper. Dels genom att själv vara noggrann med att renodla dem, träna på start- stopp, för så fina signaler som möjligt. Börja med att be minimalt och öka trycket (drivningen eller förhållningen) tills du får respons. Jag upplever att man aldrig ska hamna i en dragkamp genom att "segdra" eller "segdriva" -det är oftast jobbigast för oss och skapar mest motsträvighet och spänningar hos hästen - utan öka obehaget genom t ex lätta pulserande skänkelhjäler, öka till smådaskande i sidorna på hästen eller i tygleväg att utan att bli hård i handen så pulsera eller vibrera lite i tygeltaget. Sedan upplever jag att snabb eftergift och beröm är nyckeln till att få en häst som är positiv till att göra vad man ber. Det får man också jobba med, att hitta rätt sekund att upphöra med sin envetna hjälp, den sekund när hästen överväger att ge efter. Sedan upprepar man tills hästen faktiskt påbörjar startet och stoppet och ger efter då. Man ska undvika att fortsätta hjälpen tills hästen faktiskt är färdig, då fortsätter obehaget medan den utför själva muskelarbetet, och det kan irritera den.

Eftergiften kan vara minimal, men för att förtydliga sin vilja kan det vara bra att överdriva, göra paus och länga tyglarna så hästen får vila och tänka lite som belöning för att den svarade. Så gör jag med all inlärning också, och upptrappning av träningen, en ny rörelse eller så - eftergift när hästen tänker i rätt riktning, eller försöker. Upprepning tills det går igenom ett steg eller så, paus, skaka loss och beröm. Blir kul för hästen att försöka jobba, och man kan använda tiden mellan de nya övningarna / ökade kraven och efterföljande pauserna, till enklare men mer konditions- och styrketränande uppgifter. Då blir pausen och vilan extra trevlig dessutom.

Fast det finns andra saker som kan motivera dom. Jag hade en gammal välutbildad pålle som älskade att hoppa och galoppera fort fort. Så det blev ett sätt för oss att göra jobbet roligare - avbryta någonstans i mitten för ett par skutt över småhinder eller ta en röjare längs åkern, sedan fick man samla ihop sig igen och återgå till allvaret - ofta då med både piggare och mer lösgjord häst (och ryttare! :p ).
Han gillade dressyr också, men inte så mycket det första året. Jag red för en tränare som hade mig att försöka hålla ihop och driva med resultatet häst som tog bettet, lutade sig framtung in i handen och betedde sig som en ridskolekuse, stel, trög, ångvält. När jag hittade "rätt" på honom kunde vi sluta kämpa mot varandra hela tiden och samarbeta istället. Jag fick släppa efter rejält i handen för att själv hitta rätt, sätta mig i balans, kunna komma åt bakbenen med mjukt masserande skänklar istället för ihärdigt drivande. Han blev då snabbt lätt i handen, satte sig och liksom växte upp ur manken, kändes som om han gjorde allt jag tänkte utan anmaning. Himla häftigt.
 
A

alex_86

Sv: Spö eller ej

Hej! Det stämmer att en häst "stänger av" om det blir "för mkt" ridning.. man kan behöva slappna av lite och lugna hjälperna och sätet för att det ska bli mer alert. Lite omvänt där alltså.
Men lägg undan spöt en period och rid med konsekventa och självklara hjälper. ((Skrållan)), beskrev det bra tycker jag så jag säger inge mer om det..

Sadeln _kan_ vara ett problem, av egen erfarenhet. Hade fel sadel på min häst ett tag och ridningen försämrades märkbart, sedan bytte vi den och nu fungerar det mesta som det ska. En del ridning får självklart putsas till lite eftersom man suttit felaktigt eller så under perioden med fel sadel men om det inte varit så länge är det nog ingen större fara. Däremot kan ett sadelbyte göra stor skillnad och en sadel som passar din häst är ett måste! =)
 

Vimsan

Trådstartare
Sv: Spö eller ej

Tack både skrållan och alex_86 för bra tips.
Det är inte sadeln som är problemet, då skulle han inte gå så bra som han gör bara för att jag håller i ett spö.
I lördags när jag red (en vecka kvar till tävling) så hade jag turen att vara helt själv i ridhuset. Jag red utan sporrar och spö. Visst var han seg till en början, men jag väntade ut honom. Åkte mest med till en början. Då kom farten av sig själv. Sen började jag kräva lite samling, å vips så ville inte bakdel jobba...
På ena långsidan låg ett spö som jag red fram till, två pet på rumpan och så la jag tillbaka spöet. det hjälpte. Han kom igång bra bak... så jag fortsatte att "åka" häst lite till. Så fortsätter jag så kanske han lättare slappnar av och börjar jobba, vi får se hur det går på lördag...
 
Sv: Spö eller ej

Jag hade precis samma problem på min läromästare förra året!!! På första tävlingen för säsongen så hände precis samma sak. Han gick som en dröm på framridningen, glad och alert och utstrålade samarbetsvilja. Men i samma sekund som vi rider in i ridhuset så bara totaldör hela hästen!!! :eek: Det var som att sticka hål på en ballong!
Tävlingen efter så red jag så att jag blev blå och svimfärdig. Och visst, vi klarade oss igenom programmet men inte sjutton var det roligt! Och det var långt ifrån vad vi egentligen kan prestera...

Så sen började exprimenten...! Jag trodde också i början att problemet var spöet. Så jag började rida utan spö. Men det var inte alls ngn lösning. Resultatet var lite olika. Ibland kändes det som vi var på rätt väg och ibland blev det bakslag. Problemet var bara att jag fick en sådan ångest inför tävlingarna för att jag kände en så stor press på mig. (Alla jäklar skulle ju tvunget lägga sig i problemet också, och man kände allt som oftast ren och skär skadeglädje ifrån mga)

Tillslut tyckte jag det var så himla tråkigt att jag på allvar började fundera på om jag skulle låta bli att tävla. För tillslut så började fenomenet uppenbara sig bara jag red program hemma...

Men sedan kom ett genombrott...
Jag började nämligen träna för en ny tränare (A-tränare och int. domare) och hon kunde ganska så snabbt identifiera problemet (min andra tränare var mkt mer inne på spö-spåret och få till en mer aktiv sits). Hon sa nämligen att hon ganska så ofta ser liknande på tävlingar. Hon fick mig att inse att jag omedvetet spänner mig när jag kommer in på banan. Spändheten gör att jag rider mkt hårdare och ganska så annorlunda mot vad jag gör annars. Jag blir helt enkelt överambitiös pga nervositeten.
Först så köpte jag inte hennes idé till 100% för jag tyckte inte att den stämde riktigt in på mig. För det första så hade jag inte kännt ngn nervositet. För det andra så tyckte jag själv att jag red alldeles för passivt inne på banan. Men efter ett tag så upptäckte jag att det låg mkt i det hon sa.

Uppvaknandet kom när jag vid ett träningspass sitter och rider själv i hennes ridhus innan hon är där och allting fungerar kanonbra. Sen så ser jag genom fönstret att hon är på väg. Och på den tiden från det att jag får syn på henne och tills hon kommer in i ridhuset och står och tittar lite så hinner allting förändras. Hästen börjar gå sämre, han blir segare för vart steg och all samlingen bara försvann... Och då fick jag mig verkligen en tankeställare... Jag insåg ju då att jag på ngt vis måste ha förändrat min ridning.

När fenomenet nuförtiden uppenbarar sig (vilket det gör allt mer sällan) så har jag ett par knep.

1. Jag släpper ut all spänning ur kroppen och försöker göra mig så mjuk som möjligt. Släpper ner axlarna. Om det finns möjlighet så rider jag ett par varv rakt fram, helt utan press, helt utan krav. Bara glider med.

2. Jag koncentrerar mig. För mkt av problemet ligger i att jag blir ofokuserad, distraherad och överambitiös.

3. Jag ser till att prestationsångesten försvinner. Jag övertalar mig själv om att jag behöver inte tvunget "visa upp" ngt. Jag bara rider...

4. Jag försöker få fram en glad känsla. Bort med irritationen som försöker smita fram bara för att det går dåligt.

5. Jag beter mig mot hästen (dvs små signaler som egentligen knappt går att uppfatta) som att jag just i den stunden (fast att han känns som mög) tycker att han är världens underbaraste! (som han ju alltid är annars när han inte gör så)

Och detta har fungerat kanon-bra hittills!!! Däremot ska det sägas att jag inte ännu har hunnit ut och tävla i år pga av en skada under vintern. Så jag har inte gått igenom elddopet ännu!

Däremot så har det fungerat i väldigt mga andra situationer. Tex när jag ska visa upp ngt för min mamma. Tidigare så var det oftast så att när jag väl skulle visa upp ngt nytt för mamma så gick det inte lika bra. Nu är jag så medveten om min överambitiösitet så jag upptäcker redan efter ca 1min att jag försämrat min ridning. (Målet är ju att det inte ens ska behöva hända) Och då kan jag genast rätta till det och vips så fungerar det igen!
Likaså när jag ska träna för nya tränaren.

Så därför känner jag mig väldigt hoppfull inför denna säsongen!

Jag tror däremot att det kommer att ta ett par tävlingar innan det fungerar bra igen. Men det gäller att hela tiden fokusera på problemet och att inteinte få ngn j-kla prestationsångest! Bara fortsätta rida mjukt och fint (hela programmet om det så skulle behövas) och "låtsas" för mig själv som att det här är världens roligaste, att det går kanonbra (inte överhuvudtaget lägga vikt vid att det "-känns för d-jvligt" *ångest* *ångest*) och känna segervittring... Då tror jag faktiskt att det kommer att lösa sig!

Så jag tror egentligen att det kanske kan vara samma sak för er (det låter så tycker jag) och det låter som att du redan kommit en bit på vägen för att lösa problemet. Kanske kan det vara en tröst bara att veta att du inte är ensam om problemet (det är det iaf för mig!)

Hoppas det går bra! Skriv gärna och berätta hur det utvecklar sig!
/Saigon
 
T

tyst

Sv: Spö eller ej

Oh vilket bra inlägg! Ska genast vidarebefodra detta till min vän som har exakt detta problem! Henens normalt otroligt framåt häst fick soppatorsk inne på banan. Gissa vad hennes största problem varit? Just det.. Men nu hade hon inte migränanfall efteråt iaf :D
 
Sv: Spö eller ej

Bra inlägg! Känner igen mig jag också, även om jag inte tävlar nu. Men när någon ska titta så blir det ofta så där.
 
Sv: Spö eller ej

Hur sjutton lyckas du få in alla mina problem i ditt inlägg?
Kan inte annat än säga att du har helt rätt, det är spänningar. Hade exakt samma problem med min ponny o med min läromästare när jag skulle tävla; hemma o på framridning red jag på en helt annan nivå än på tävling, men allt handlar om rutin eg. tror jag.
När man kommer till en viss punkt i sitt tävlingsridande så kan man helt plötsligt rida på ett sätt som man inte kunnat tidigare.
 
Sv: Spö eller ej

Helt otroligt bra beskrivet. Precis så hände oss på våra första tävlingar. Nu går det bättre och bättre dock pga att jag är mer avslappnad.

Till trådskaparen: Om du kommer fram till att du ändock vill använda spö på träning så kan du göra som man gör inom AR, vinkla spöt rakt upp. Detta medför att hästen inte ser det när man rider, men du kan ändå använda det som en förstärkning när det behövs.

Mvh//LG
 
Sv: Spö eller ej

Tack snälla ni! :o

Jag tror egentligen att ganska mga lider av problemet fast att det kanske inte uppenbarar sig lika ofta/mkt som för vissa av oss andra. Men det känns alltid himla skönt att veta att man inte är ensam om problemet! :)
 
T

tyst

Sv: Spö eller ej

Saigon skrev:
Tack snälla ni! :o

Jag tror egentligen att ganska mga lider av problemet fast att det kanske inte uppenbarar sig lika ofta/mkt som för vissa av oss andra. Men det känns alltid himla skönt att veta att man inte är ensam om problemet! :)

Ja fäör man tror ju verkligen att man ÄR ensam om problemet, och alla andra är superrutinerade och iskalla... :cool:
 

Vimsan

Trådstartare
Sv: Spö eller ej

Tack tack... nu vet jag hur jag ska ladda inför lördagen...
Jag har också märkt att jag "rider för mycket", blir överambitiös på tävling.
Ska skriva ut ditt inlägg å läsa det varje kväll, hi hi.
Hoppas det hjälper, vill ju visa för en gång skull att hästen faktiskt kan och är trevlig när han går framåt.
 
Sv: Spö eller ej

Asch, h*n kommer snart att vara dyrare igen. För ett tag sedan var mitt halvblod till salu för 7 kr, sist jag red kostade hon si så där 7 000 000 kr.
 
Sv: Spö eller ej

Vimsan skrev:
Brunt halvblod säljes.... billigt


Rom byggdes inte på en dag...

Bit ihop och kämpa på! Ge det åteminstone en säsong... Om det känns för kämpigt så kan du gå ner några klasser och bara ut och leka. Då "händer" det inte lika mkt om h*n lägger av. Då kan man sitta med och bara glida runt och låtsas som det regnar. Ju mer avslappnad inställning ni får till tävlandet desto bättre resultat. Släpp alla förhoppningar. Ni fortsätter ju att utvecklas på träning. När ni väl har fått iordning på framåtbjudningsbiten så kommer ni ha så pass mkt bra rutin av tävlandet att framgångarna kommer att börja rulla in... Jag är helt säker!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Ingen riktigt bra titel, men va sjutton. Suttit å läst lite olika trådar om köpa hästar och annat. Kikade lite spontant på hastnet mest...
Svar
13
· Visningar
2 101
Hoppning Jag har ett 13-årigt fullblodssto som jag började hopptävla på för 2 år sedan och innan dess hade hon knappt hoppat alls. Köpte henne...
Svar
18
· Visningar
3 442
Senast: Messy
·
R
Hästhantering Har precis flyttat in en ny tjej med sin nya foderhäst i vårat stall på 10 platser. Hon har tidigare varit medryttare/skötare på ca två...
3 4 5
Svar
90
· Visningar
10 068
Senast: RoyalRocket
·
C
Hoppning jag var och tävlade igår å de gick skit dåligt.. vi rev ett hinder i grunden. de är ju inte hela världen, men jag red skit dåligt hela...
Svar
12
· Visningar
1 109
Senast: Sterling
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Soffa i skinn eller tyg
Upp