Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

[karim]

Min sambo har ett barn sedan ett tidigare förhållande. Barnet är 4 år gammal och bor hos oss vartannan helg. Det fungerar bra.

Problemet jag känner, är hans mamma. Hon förväntar sig att vi ska vara hennes personliga barnvakt. Hon ringer när hon ska iväg med sitt andra barn och göra något och inte 4åringen kan följa med, hon ringer när de är sjuka, hon kan ringa bara några timmar innan hon ska iväg och blir alltid arg om vi säger nej, oavsett om vi är sjuka eller har något annat inplanerat. Senast kläckte hon ur sig till min sambo att det verkar som om han inte vill träffa sitt barn.

Det gör mig så irriterad, det känns verkligen som om hon ser oss som barnvakter, och det är väl inte det vi är? Vi har gärna mer umgänge med sonen, men då ska det väl vara även på våra villkor, inte bara på hennes villkor?

När vi har hand om sonen och vi är sjuka eller ska bort och han inte kan följa med så hittar vi en barnvakt i våran umgängeskrets, vi har aldrig bett mamman om hjälp. Jag tycker att det känns självklart, att på vår tid får vi lösa det och på hennes tid får hon lösa det. Om hon inte orkar med/vill/har lust, då får hon väl låta sonen bo mer hos oss?

Eller är jag ute och cyklar? Är inte vi till för sonen, inte som avlastning för mamman? Hur fungerar det för ni andra som lever i en "modern" familj?

 

[chrysler]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Hon är bara bitter för att han skaffat en ny å kan ha fritid medan hon har en skock ungar att hålla reda på jämt :smirk:
Såhär kan det vara i styvfamiljer, men jag fattar inte varför inte hon kan ta med alla ungar.

Personligen är detta just ett av skälen till varför jag inte skulle kunna vara ihop med en som redan har barn, att jag oxå måste uppoffra mej å bara får skit för det.

Tycker du ska ta upp detta med mamman å förklara hur du känner.
Men nu är det ju så att han har barn å då måste man ta sitt ansvar även om man planerat annat, vill man vara fri så är inte barn skaffande det bästa att göra.

 

[Rea]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Vi har gärna mer umgänge med sonen, men då ska det väl vara även på våra villkor, inte bara på hennes villkor?

Det ska vara på HANS villkor, inte era inte hennes, ni kommeratt hamna i en maktkamp av icke dess like relativt snart om ni rortsätter så här!

Sen skriver du något jag inte är säker på hur det ska tolkas

När vi har hand om sonen och vi är sjuka

, är ni båda så sjuka att han inte kan vara där eller hur menar du?

eller ska bort och han inte kan följa med så hittar vi en barnvakt i våran umgängeskrets, vi har aldrig bett mamman om hjälp.

Du skriver att han bara är hos er varannan helg, ändå åker ni bort och lämnar sonen människor i ER umgängeskrets? Skulle det vara ett bättre alternativ för pojken än att ni struntade i att åka bort just de få dagarna han är hos er eller att han fick vara med mamma en extra dag

Jag tycker att det känns självklart, att på vår tid får vi lösa det och på hennes tid får hon lösa det. Om hon inte orkar med/vill/har lust, då får hon väl låta sonen bo mer hos oss?

Det finns ingen vår och hennes tid, det finns bara hans tid och tyvärr känns det som om det är något båda parter i det här fallet har glömt bort.

 

[Inte_Ung]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

När man är förälder, så handlar det inte om att "ställa upp" för den andra föräldern.
Det handlar om att ta hand om SITT barn.
Så din sambo som är Pappa bör ju ägna sig åt det.
Om han nu har hand om sin son varannan helg, varför i hela världen skall ni bort och skaffa barnvakt åt honom då?
Skall inte han få vara med sin pappa?

Och om ni är sjuka, va?
Man får faktiskt vackert ta hand om sina barn ändå, även om man är sjuk.

Du har däremot inga plikter.
Utan kan vara barnvakt om du vill eller låta bli om du vill.

Men jag tycker att hela ditt inlägg är något känslokallt.
Som att det bara handlar om att Mamman minsann har skaffat barn och då får se till att ta hand om det.
Och att barn, de är bara ivägen för annat kul och det gäller att "bli av" med besväret på något vis.
Din kille har också barn, och jag tycker nog allt att han också får ta hand om det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Det ska vara på HANS villkor, inte era inte hennes, ni kommeratt hamna i en maktkamp av icke dess like relativt snart om ni rortsätter så här!

Jag antar/hoppas att du menar på barnets/sonens villkor.

 

[Snuffsan]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

*Ok, här kommer ett kryss till till ditt tak IU X *

Trot eller ej, jag håller med dig fullt ut.

Vill bara tillägga att pappan inte agerar barnvakt då han tar hand om pojke. Han agerar förälder. Man är förälder till sitt barn 24/7 oavsett om man bor ihopa med barnet eller ej.

 

[chrysler]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Tycker ändå din sambo har det bra då han bara har varannan helg, mamman har ju ungen jämt, så då kan han ju ha ungen lite mer ofta.Om jag hade varit mamma så hade jag krävt att pappan skulle ha barnet minst halva tiden, han ska ju oxå ta lika mkt ansvar.

 

[chrysler]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Hur kan man vara barnvakt till sitt eget barn? :smirk:

 

[Inte_Ung]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Eller är jag ute och cyklar? Är inte vi till för sonen, inte som avlastning för mamman? Hur fungerar det för ni andra som lever i en "modern" familj?

En till sak.
Varför skulle inte pappan till ett barn avlasta mamman?
Att mamman mår bra och fungerar är ju ytterst viktigt för barnet.

Du skriver hela tiden "vi", det är inte "ni" det är Pappan.
Du har egentligen inte mer med saken att göra mer än du själv önskar, men parnets Pappa måste faktiskt ta sitt ansvar och ta hand om sitt barn.
Så du är inte till för vare sig Mamman eller Barnet, men pappan är till för sitt barn.

Och att ta hand om sitt eget barn, det är INTE att sitta barnvakt, det är att ta sin del.
Självklart så frågar man först den andra föräldern om den vill vara tillsammans med sitt barn innan man lämnar bort barnet till någon annan som skall vara barnvakt.
Barnets Pappa skall se det som en MÖJLIGHET att träffa sitt barn oftare och inte som ett hinder att göra annat.

 

[ankans]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Sådana situationer är alltid svåra. Men, det är din sambo och hans fd som ska komma överens om vilka regler kring sonen som gäller.

Naturligtvis så har du rätt till synpunkter, dej och sambon mellan, men mamma pappa är de som ska vara överens i första hand.

En viktig fråga, vad tycker din sambo? Hur vill han ha det? Är det ok med honom så får du bara gilla läget, han kanske vill träffa sin son? Sen sätter du press, och exet sätter press och han får skuldkänslor åt alla håll.

Han kanske håller med dig när ni pratar, men lika mycket med exet när de diskuterar, det finns säkert logik åt båda hållen.

En sak man ska komma ihåg är, att det är inte lätt att vara ensamstående förälder. Exet kanske inte har många vänner och bekanta som kan ställa upp, man har inte mycket tid över till umgänge som ensamstående med småbarn. Hon har kanske inte så många val?

Förälderskap tar man på sig för livet, man kan inte sudda ut det ansvar man förpliktigats med. Detta måste din sambo och ex reda ut, sen kan du välja om du vill ställa upp på detta eller inte, det står dig fritt, men försök tänka ur barnets perspektiv.

Sen får det inte bli så att det utnyttjas av den ena föräldern, att hon gör detta för att sätta en kil mellan er, men så låter det inte här utan mer som om du tycker ni tar hand om barnet för mycket och att det är oplanerat.

 

[Sablar22]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Problemet jag känner, är hans mamma. Hon förväntar sig att vi ska vara hennes personliga barnvakt. Hon ringer när hon ska iväg med sitt andra barn och göra något och inte 4åringen kan följa med, hon ringer när de är sjuka, hon kan ringa bara några timmar innan hon ska iväg och blir alltid arg om vi säger nej, oavsett om vi är sjuka eller har något annat inplanerat. Senast kläckte hon ur sig till min sambo att det verkar som om han inte vill träffa sitt barn.

Var glad att hon frågar er!
Det kunde ha varit för er som det är för oss.. sambons ex ber hellre sambons släktingar om hjälp med barnpassning under hennes helger istället för att låta honom stanna kvar här hemma :smirk:
Det är oftast väldigt effektivt att spela på andras känslor.. därför kanske hon försöker med att säga att han inte vill umgås med sitt barn!

Det gör mig så irriterad, det känns verkligen som om hon ser oss som barnvakter, och det är väl inte det vi är? Vi har gärna mer umgänge med sonen, men då ska det väl vara även på våra villkor, inte bara på hennes villkor?

Kan ni inte skriva ett nytt umgängesavtal?
Soc hjälper till med sånt

 

[Rea]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Jag antar/hoppas att du menar på barnets/sonens villkor.

GIVETVIS!!!

 

[mimus]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Håller med en del övriga.

Det MÅSTE vara på sonens villkor och det som är bra för honom.
Vilket torde vara att få vara med sin pappa så mycket som möjligt.

Men jag har under många år varit med om samma sits som du, min sambo har en äldre dotter, som är tonårnig nu men när hon var mindre så var det exakt som du beskriver. ( vi har ett gemensamt barn)

Jag kunde bli GALEN av att helt plötsligt få höra att ***** kommer nu eller jag måste hämta **** därför att!!!

Man kunde aldrig vara säker på att den planering man tänkt sig blev av.

Om vi hade separerat så hade det varit just pga detta.
Det är egentligen det enda vi bråkat om.

Men min sambo höll benhårt fast vid att det kommer att vara så här och han tänkte inte ändra något, det var HANS barn vi talade om och att kunna förändra eller uppfostra hennes mamma, var ju dömt från början.
Det fanns ju anledningar till varför han lämnat henne.

Det ligger inte för mig att jämnt vara sådär fin och ödmjuk och förstående, och som jag tycker, få stå undan.
Jag har varit skit arg.

Men nu, när jag tittar 5- 6 år bakåt, så kan jag se att dottern inte hade haft den mölighet till att bli så bra som hon är, om hon inte kunnat komma till oss och sin pappa när det har knipigt.

Och att jag inte lämnade honom

Because I really love him

 

[karim]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

TAck för era svar! Det käns som om ni inte riktigt förstår hur jag menar.

Som jag skriver så har vi, och jag skriver VI eftersom sonen är hos oss BÅDA när han är hos oss, inte något imot att sonen är hos oss mer. Vi skulle inte ha något imot växelvis boende till exempel.

MEN, det VI känner är jobbigt är detta hattande. Att hon kan ringa en kväll och vill att vi ska ta barnet pga olika "bra" anledningar. Att hon blir arg om vi säger nej. Hur ska vi kunna planera vår tid, och vår tid med barnet när vi aldrig vet hur det är?

Ang det där med barnvakt, att en förälder inte är barnvakt åt sitt egna barn så håller jag helt med. När jag skrev så var det att det käns som om mamman ser oss som barnvakter.

Sen att vi lämnar bort sonen till släkt eller vänner om vi ska bort så är det inget negativt tycker jag. Obs, det kanske har hänt två gånger på flera år så det är ingen "vana", absolut inte. Saker kan ju krocka, oavsett om man har barnen heltid eller inte, eller hur?

Och är det verkligen på barnets villkor att bli undanskuffad av sin mamma, att inte få följa med "bara för att han hade ett utbrott igår"? Att inte få veta var han ska sova i natt, eller om han ska vara hos pappa i en, två, eller tre nätter? Att få dricka kvällsvällingen hemma, men sen ändå få åka iväg och somna någon annan stans?

Hoppas ni förstår hur jag menar.

 

[KungTulle]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Jag anser faktiskt att om man bildar familj med någon som redan har barn så blir man automatiskt en av barnets familj. Alltså har man en moralisk skyldighet att ställa upp för barnet.

Alla kanske inte är förmögna att älska ett sådant barn som sitt eget men barnet ska tolereras och behandlas vänligt. Åtminstone ska barnet kunna se sin förälders nya sambo/fru/man som en trygg vuxen att lite på.

Så tycker jag ialla fall. Världen därute är hård och grym och barn behöver fasta punkter i livet.

/KT

 

[mimus]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Jag anser faktiskt att om man bildar familj med någon som redan har barn så blir man automatiskt en av barnets familj. Alltså har man en moralisk skyldighet att ställa upp för barnet.

Alla kanske inte är förmögna att älska ett sådant barn som sitt eget men barnet ska tolereras och behandlas vänligt. Åtminstone ska barnet kunna se sin förälders nya sambo/fru/man som en trygg vuxen att lite på.

Så tycker jag ialla fall. Världen därute är hård och grym och barn behöver fasta punkter i livet.

/KT

Håller med dig helt och fullt, det var därför jag skrev inlägget.
ALLA barn har rätt till och behöver fasta punkter i livet.

Men det inte alltid lätt.
Min sambos dotter och jag har alltid gillat varandra, vi har kul ihop. Det var inte däri problemet låg.

Utan mera som i karims inlägg.

 

[Inte_Ung]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Sen att vi lämnar bort sonen till släkt eller vänner om vi ska bort så är det inget negativt tycker jag. Obs, det kanske har hänt två gånger på flera år så det är ingen "vana", absolut inte. Saker kan ju krocka, oavsett om man har barnen heltid eller inte, eller hur?

Om man har varannan helg barnfri, så ser man till att helgerna med barn INTE krockar med barnen.

Och är det verkligen på barnets villkor att bli undanskuffad av sin mamma, att inte få följa med "bara för att han hade ett utbrott igår"? Att inte få veta var han ska sova i natt, eller om han ska vara hos pappa i en, två, eller tre nätter? Att få dricka kvällsvällingen hemma, men sen ändå få åka iväg och somna någon annan stans?

Det är på barnets villkor att ALLTID kunna lita på att Pappa tar hand om mig när inte Mamma orkar.
Och att inte bli skickad till andra, utan få vara med någon av sina föräldrar.
Om Mamman sviker, desto större anledning för Pappan att finnas där desto mera.
Som förälder SKALL man ALLTID ha sitt hem öppet för sina barn och ALLTID ta emot dem och prioritera med FÖRST.
Att Mamman inte alltid orkar göra det betyder att Pappan i högre grad får ta den delen.
Och inte tvärt om, att pappan skall trassla han också.
Det är bara barnet som kommer i kläm av det.

Varför har de inte växelvis boende?
Det är faktiskt det vanligaste i dag.

Inte_Ung, med en sambo som är plastpappa till sina äldsta 2 barn.
Och ALDRIG att jag eller min sambo skulle prioritera andra aktiviteter före dessa barn.
Och ALLTID att den andra föräldern kommer först i raden att fråga om att ta hand om barnet om man vill göra något annat.

 

[CillaW]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Tycker ändå din sambo har det bra då han bara har varannan helg

Det där tycker jag sammanfattar din inställning till barn alldeles utmärkt.

 

[Norrlänning]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Förstår dej till fullo!

Vi har sambons två barn varannan vecka och har numera SÅ LITE SOM MÖJLIGT med deras mor att göra!
Hon har varit en böld i arselet sen jag och min sambo träffades pga hennes svartsjuka!
Att han blev tillsammans med någon före henne gjorde henne galen!
Ändå så hade hon åtskilliga gånger haft karlar på sidan om
Men just då var hon utan!

Nu, tack ock lov så har hon en "egen" som gör att hon är lugnare.
Dock inte sagt att hon är normal för det.
Allt ska ske och göras på hennes villkor som hon tycker just då.
Gör vi sedan så nästa gång, då kan hon ändrat ej och få utbrott!
Jag avskyr henne! Jag mår illa när hon ringer, jag svara inte i telefonen då jag ser att det är hon. Jag vill inte ens sitta i bilen när vi hämtar barnen hos henne, sambon får skjutsa mej till mina föräldrar först.

Tycker många "dömt" dej lite väl fort.
Men många har tendens att göra det innan dom får allt utlagt för dom :smirk:

Men JAG förstår dej, då jag har erfarenhet och vet vad det finns för ex...

MEN, visa aldrig pojken hur illa du tycker om hans mamma, prata aldrig illa om henne inför honom! Det är ju ändå tyvärr hans mor!

 

[Inte_Ung]

Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Allt ska ske och göras på hennes villkor som hon tycker just då.
Gör vi sedan så nästa gång, då kan hon ändrat ej och få utbrott!
Jag avskyr henne!

Jag undrar så hur hon skulle beskriva dig?