Subtila maktdemonstrationer? Eller bara lättkränkt person?

[Lobelia]

Är det inte en subtil maktdemonstration att be att få gå före i kön? Åtminstone lika mycket som ett mindre trevligt nej? (inte så jag tror att TS menade det så men oavsiktligt).

Bara en tanke.

 

[vilde]

Det kan ALDRIG bli rättvist att börja straffa en hel grupp - vare sig det handlar om kön, hudfärg, religion, osv - för att man tycker att vissa i gruppen beter sig illa. Hur skulle det se ut, tänker du ?

Tar det här inlägget som exempel, det finns en del till i samma riktning, men det gör mig glad att läsa sånt här. Det är en så grundläggande princip i ett humanistiskt samhälle och att flera reagerar och skriver ut det är mycket positivt

 

[abc]

Aldrig att jag skulle fråga om att få gå före med pant. Det är isf den före mig som erbjuder, annars får jag vänta el avstå. Förstår inte hur man kan med o fråga öht, då vill det ju till att formuleringen och tonfallet är riktigt ödmjukt samt en förklaring till varför jag har bråttom.

 

[Trott]

Hela situationen kunde lätt ha undvikits om TS helt enkelt gjorde det artiga och inte frågade alls. Särskilt inte när en person redan börjat panta så det blir extra besvär.

Att lägga över skulden på TS för att hon fick ett otrevligt bemötande (oavsett vad alla tycker om det var en härskarteknik eller inte) för att hon ställde en fråga är väl att ta i? Särskilt när TS dessutom själv skriver att hon är socialt osäker pga sin austism.
Som någon tidigare nämnde, många neurotypiska uppfattar ofta de inom npf-spektrumet som obekväma/oartiga för att de ofta ställer raka frågor utan att de har en baktanke.

Nyss var ju mannen "ursäktad" för att han kunde vara autistisk så varför är inte TS det

 

[MJLee]

Att lägga över skulden på TS för att hon fick ett otrevligt bemötande (oavsett vad alla tycker om det var en härskarteknik eller inte) för att hon ställde en fråga är väl att ta i? Särskilt när TS dessutom själv skriver att hon är socialt osäker pga sin austism.
Som någon tidigare nämnde, många neurotypiska uppfattar ofta de inom npf-spektrumet som obekväma/oartiga för att de ofta ställer raka frågor utan att de har en baktanke.

Nyss var ju mannen "ursäktad" för att han kunde vara autistisk så varför är inte TS det

Men varför frågade ens TS om hon kunde avbryta? Hela situationen hade kunnat undvikas om TS hade gått och handlat som hon gjorde och sedan gått tillbaka när mannen pantat klart. Varför öht fråga?

Är allt ursäktat med att en med NPF/autism får bete sig som hon vill och fråga om att avbryta? Kan inte även någon som har NPF/autism förstå att de kan framstå som oartiga och otrevliga? Ja, bara genom att fråga. Och att de går över gränsen. Att ta hänsyn till andra är inte bara neurotypiskas ansvar.

 

[Sassy]

Men varför frågade ens TS om hon kunde avbryta? Hela situationen hade kunnat undvikas om TS hade gått och handlat som hon gjorde och sedan gått tillbaka när mannen pantat klart. Varför öht fråga?

Är allt ursäktat med att en med NPF/autism får bete sig som hon vill och fråga om att avbryta? Kan inte även någon som har NPF/autism förstå att de kan framstå som oartiga och otrevliga? Ja, bara genom att fråga. Och att de går över gränsen. Att ta hänsyn till andra är inte bara neurotypiskas ansvar.

Alltså, hela kärnan i autism är just att inte läsa sociala situationer på samma sätt som neurotypiska, så det du gör här är att säga "kan inte folk med autism vara mindre autistiska". Det kommer uppstå liknande situationer hela livet, hur mycket man än vrider ut och in på sig själv för att försöka "göra rätt", och extremt många bränner ut sig fullständigt bara av att försöka existera i samhället och maskera tillräckligt bra för att andra inte ska bli arga.

Det TS möjligen kan göra åt det är att konstatera att "här uppstod en knepig situation och det är rätt sannolikt att jag någonstans har tolkat den helt fel". Och inte lägga vidare värdering i det sen. Jag hade också tyckt att det var både oartigt och jobbigt om någon frågar om att gå före, men det är inte rimligt att anse att alla människor ska fungera enligt samma outtalade normer överallt ändå.

 

[MJLee]

Alltså, hela kärnan i autism är just att inte läsa sociala situationer på samma sätt som neurotypiska, så det du gör här är att säga "kan inte folk med autism vara mindre autistiska". Det kommer uppstå liknande situationer hela livet, hur mycket man än vrider ut och in på sig själv för att försöka "göra rätt", och extremt många bränner ut sig fullständigt bara av att försöka existera i samhället och maskera tillräckligt bra för att andra inte ska bli arga.

Det TS möjligen kan göra åt det är att konstatera att "här uppstod en knepig situation och det är rätt sannolikt att jag någonstans har tolkat den helt fel". Och inte lägga vidare värdering i det sen. Jag hade också tyckt att det var både oartigt och jobbigt om någon frågar om att gå före, men det är inte rimligt att anse att alla människor ska fungera enligt samma outtalade normer överallt ändå.

Men varför ens riskera att en situation uppstår? Allt hade kunnat undvikas om situationen, dvs frågan, inte ställts. Jag förstår att autistiska har problem med att läsa av sociala koder. Men då är väl det lättaste att man helt undviker att behöva tolka dem? Om någon, när jag börjat panta extremt mycket pant, frågar kan jag gå före? Ska jag alltså säga, ja varsågod eftersom personen kanske är autistisk.

Jag fattar hur svårt det är att inte kunna läsa av sociala koder, men jag tycker ändå att då utsätter man sig inte för risken att sätta sig själv i sådana typer av situationer.

 

[Sel]

Alltså, hela kärnan i autism är just att inte läsa sociala situationer på samma sätt som neurotypiska, så det du gör här är att säga "kan inte folk med autism vara mindre autistiska". Det kommer uppstå liknande situationer hela livet, hur mycket man än vrider ut och in på sig själv för att försöka "göra rätt", och extremt många bränner ut sig fullständigt bara av att försöka existera i samhället och maskera tillräckligt bra för att andra inte ska bli arga.

Det TS möjligen kan göra åt det är att konstatera att "här uppstod en knepig situation och det är rätt sannolikt att jag någonstans har tolkat den helt fel". Och inte lägga vidare värdering i det sen. Jag hade också tyckt att det var både oartigt och jobbigt om någon frågar om att gå före, men det är inte rimligt att anse att alla människor ska fungera enligt samma outtalade normer överallt ändå.

Jag hade också loggat det som "Okej, det där blev knepigt och knäppt." och sedan gått vidare oavsett vilken hypotetisk roll jag haft i situationen.

 

[Irrbloss]

Jag fattar hur svårt det är att inte kunna läsa av sociala koder, men jag tycker ändå att då utsätter man sig inte för risken att sätta sig själv i sådana typer av situationer.

Fast grejen är den att om man ska undvika den risken som autist så får man isolera sig från människor helt. Alltid finns det nånting man kan göra fel när det finns så otroligt många oskrivna regler och kraven från dom normfungerande konstant hänger i luften. Smockan med, när man oundvikligen misslyckas med att följa reglerna.

Jag tycker inte att det du skriver alls visar på att du fattar, utan - som så ofta när man använder autismen som en förklaring till sitt annorlunda beteende - för du resonemang där kärnan är att vi ska sluta komma med ursäkter, rycka upp oss och bli mer som alla andra.

Som att vi inte skulle gjort det redan om vi hade ett val.

 

[Sassy]

Men varför ens riskera att en situation uppstår? Allt hade kunnat undvikas om situationen, dvs frågan, inte ställts. Jag förstår att autistiska har problem med att läsa av sociala koder. Men då är väl det lättaste att man helt undviker att behöva tolka dem? Om någon, när jag börjat panta extremt mycket pant, frågar kan jag gå före? Ska jag alltså säga, ja varsågod eftersom personen kanske är autistisk.

Jag fattar hur svårt det är att inte kunna läsa av sociala koder, men jag tycker ändå att då utsätter man sig inte för risken att sätta sig själv i sådana typer av situationer.

Men hur i hela världen ska man kunna förutse i vilka situationer det finns underförstådda koder när det är just det som är ens funktionshinder? Jag är rätt säker på att TS inte hade frågat om hen hade vetat att det var en känslig fråga, liksom.

Det enda sättet att vara säker på att att inte säga något fel är att aldrig säga något alls, och även då kommer någon vid något tillfälle bli förbannad för att det i just den situationen fanns en stark norm att man ska säga något...

 

[MJLee]

Men hur i hela världen ska man kunna förutse i vilka situationer det finns underförstådda koder när det är just det som är ens funktionshinder? Jag är rätt säker på att TS inte hade frågat om hen hade vetat att det var en känslig fråga, liksom.

Det enda sättet att vara säker på att att inte säga något fel är att aldrig säga något alls, och även då kommer någon vid något tillfälle bli förbannad för att det i just den situationen fanns en stark norm att man ska säga något...

Men eftersom TS inte visste att det var en känslig situation, varför öht sätta sig i den situationen? Hur ska vi neurotypiska göra? Fråga, är du autistisk om någon frågar om de kan avbryta mig när jag pantar? Det om något vore ett grovt övertramp. Eller ska vi ta förgivet att någon är autistisk som frågar? Vad vore det bästa sättet att bemöta en total främling som frågar om jag kan avbryta mitt pantande?

 

[MJLee]

Fast grejen är den att om man ska undvika den risken som autist så får man isolera sig från människor helt. Alltid finns det nånting man kan göra fel när det finns så otroligt många oskrivna regler och kraven från dom normfungerande konstant hänger i luften. Smockan med, när man oundvikligen misslyckas med att följa reglerna.

Jag tycker inte att det du skriver alls visar på att du fattar, utan - som så ofta när man använder autismen som en förklaring till sitt annorlunda beteende - för du resonemang där kärnan är att vi ska sluta komma med ursäkter, rycka upp oss och bli mer som alla andra.

Som att vi inte skulle gjort det redan om vi hade ett val.

Jag har absolut inte menat något sådant. Som jag förstår det så påverkar inte autism det skrivna ordet lika mycket. Isof ber jag om ursäkt. Men autistisk eller neurotypisk, man frågar inte någon om det inte är en extrem situation i ett sådant sammanhang. Man gör som TS gjorde och gick och handlade och väntade tills mannen var klar med sitt pantande.

Eftersom det är, förståeligt nog, svårt för autister att läsa av sociala koder, varför fortsätta konservationen? Varför inte bara gå därifrån?

 

[Trott]

Men eftersom TS inte visste att det var en känslig situation, varför öht sätta sig i den situationen? Hur ska vi neurotypiska göra? Fråga, är du autistisk om någon frågar om de kan avbryta mig när jag pantar? Det om något vore ett grovt övertramp. Eller ska vi ta förgivet att någon är autistisk som frågar? Vad vore det bästa sättet att bemöta en total främling som frågar om jag kan avbryta mitt pantande?

Men hur ska hon veta att det är en känslig situation? Ska alla gå runt och hålla käften för att folk inte bara kan säga nej till en fråga? Vissa saker går att lära in hur man beter sig, men har man aldrig hamnat i situationen innan så är det svårt att veta vad som är okej eller inte. Jag kan nog nästan garantera att TS aldrig någonsin mer kommer fråga om hon får gå före nånstans, för ett sånt här bemötande av mannen, men även nu senare i tråden uttrycker mycket väl att hon tydligen skulle vara lite mer "normal" och fatta att man fan inte frågar om man får bryta den heliga svenska kön.

Ursäkta språket men jag blir faktiskt förbannad. Mannen får alla ursäkter i världen för sitt beteende men TS ska minsann förstå outtalade "regler".

 

[ginnies]

Ursäkta språket men jag blir faktiskt förbannad. Mannen får alla ursäkter i världen för sitt beteende men TS ska minsann förstå outtalade "regler".

Men VEM tänker tanken ens att be någon avbryta sin pantning? för att få gå före? Att be om o gå före i en pantstation beroende på antal pantisar man har och beroende på vilken sorts pantstation det är kan man väl prova med men att be om AVBRYTA ? Dum fråga får dumt svar liksom. Och vem vet han kanske hade stått i kön länge.

 

[Trott]

Men VEM tänker tanken ens att be någon avbryta sin pantning? för att få gå före? Att be om o gå före i en pantstation beroende på antal pantisar man har och beroende på vilken sorts pantstation det är kan man väl prova med men att be om AVBRYTA ? Dum fråga får dumt svar liksom. Och vem vet han kanske hade stått i kön länge.

Men alltså, har man autism är det inte normalt att inte FRÅGA. Det är bara neuropsykiatriska som tycker att det är så jävla oartigt och som "vet" det.

 

[SiZo]

Jag har absolut inte menat något sådant. Som jag förstår det så påverkar inte autism det skrivna ordet lika mycket. Isof ber jag om ursäkt. Men autistisk eller neurotypisk, man frågar inte någon om det inte är en extrem situation i ett sådant sammanhang. Man gör som TS gjorde och gick och handlade och väntade tills mannen var klar med sitt pantande.

Eftersom det är, förståeligt nog, svårt för autister att läsa av sociala koder, varför fortsätta konservationen? Varför inte bara gå därifrån?

För att man vill lära sig kanske? För att man blick chockad av ett väldigt otrevligt svar och låser sig lite? Det finns många svar på den frågan tänker jag.

 

[Midsommarblomster]

Jag tänker också att det inte finns några definitiva svar när det kommer till mellanmänsklig kommunikation. Autism eller inte, även vi neurotypiska tänker olika och kulturellt kan det skilja sig åt enormt. Jag tycker att det är ytterst märkligt när folk ber om att få gå emellan set på gymmet men jag har fattat att det tydligen är socialt accepterat, och ibland säger jag ja och ibland nej. Även om jag själv anser att det är lite drygt, så antar jag inte heller att de som gör så är dryga personer utan kanske bara har blivit lärda så.

Jag tänker att man får räkna med lite skav. Vi tycker olika och det blir missförstånd men förvånansvärt ofta fungerar det ju alldeles utan friktion. Så när tillfällen som dessa dyker upp brukar jag nog tänka "aja" och sen gå vidare med livet.

Men jag kan ändå förstå varför TS undrar och personligen tycker jag att personen verkade rätt dryg i situationen. Jag säger som sagt nej ibland när folk vill gå emellan set på gymmet men det räcker fint med att säga "jag är strax klar".

 

[glömmerallt]

Tror jag blev utsatt för en subtil maktdemonstration idag. Vet inte om det är ett begrepp egentligen men det känns som om det beskriver rätt bra.

Skulle panta en kasse flaskor men den som stod och pantade hade massor av pant, så jag frågade artigt om jag kunde få gå emellan eftersom hen hade så mycket.
Hen svarade att det fick jag inte, eftersom jag hade frågat/sagt det på ”fel sätt”. Såklart undrade jag hurdå fel?
Ja det var tydligen fel att nämna att hen hade mycket pant och jag skulle ha bett på ett annat sätt.
Jag frågade hurdå annat sätt? (Tänkte att jag började ju med att säga ”ursäkta, kan jag få gå emellan”, hur kan det vara fel?)
Hen sa att det fick jag ta reda på själv, flinade och undvek min blick.

Autisten i mig blev uppskärrad av hans sätt och ord, för att jag inte förstod vad problemet var, så jag gick in och handlade för att varva ner lite.
Obs! Att jag inte krävde alls att få gå emellan, utan jag frågade om jag kunde få det.
Nu tänker jag: är det inte lite av en ”maktdemonstration” att säga som hen sa?

Du uttryckte dig på fel sätt men jag tänker inte säga vad som hade varit rätt sätt utan det får du komma på själv.

(Eller så var hen lättstött och skämdes för att hen hade mycket pant? Så när jag råkade nämna det blev hen sur?)

Jag orkar inte med så djupgående diskussioner men ska försöka hänga med om nån har nåt att säga.

Jag tycker person var otrevlig. Varför personen var otrevlig går inte att veta. Jag tror inte hur du frågade spelande någon roll även om personen sa det. Jag tycker personen gjorde fel som uttryckte sig så men jag hade försökt att inte överanalysera det.

 

[Lingon]

Men hur ska hon veta att det är en känslig situation? Ska alla gå runt och hålla käften för att folk inte bara kan säga nej till en fråga? Vissa saker går att lära in hur man beter sig, men har man aldrig hamnat i situationen innan så är det svårt att veta vad som är okej eller inte. Jag kan nog nästan garantera att TS aldrig någonsin mer kommer fråga om hon får gå före nånstans, för ett sånt här bemötande av mannen, men även nu senare i tråden uttrycker mycket väl att hon tydligen skulle vara lite mer "normal" och fatta att man fan inte frågar om man får bryta den heliga svenska kön.

Ursäkta språket men jag blir faktiskt förbannad. Mannen får alla ursäkter i världen för sitt beteende men TS ska minsann förstå outtalade "regler".

Jag kan inte minnas senast jag frågade någon om jag kan få gå före faktiskt. För att jag skulle fråga någon det så hade jag behövt anse att min tid med stor sannolikhet är mer värd just då än den andras. T.ex. om jag ska med tåget och nästa inte går förrän om en timme och det jag vill få före för att göra var superviktigt och jag inte kunde göra det en annan gång när jag har mindre bråttom.

 

[glömmerallt]

Men varför ens riskera att en situation uppstår? Allt hade kunnat undvikas om situationen, dvs frågan, inte ställts. Jag förstår att autistiska har problem med att läsa av sociala koder. Men då är väl det lättaste att man helt undviker att behöva tolka dem? Om någon, när jag börjat panta extremt mycket pant, frågar kan jag gå före? Ska jag alltså säga, ja varsågod eftersom personen kanske är autistisk.

Jag fattar hur svårt det är att inte kunna läsa av sociala koder, men jag tycker ändå att då utsätter man sig inte för risken att sätta sig själv i sådana typer av situationer.

Fast då behöver man förstå att frågan är en risk.

Hur ska man veta vilka frågor som är risker eller inte om man har svårt för sådana bedömmningar?

Jag utsätter mig till exempel för en risk för jobbiga(för mig) situationer varje gång jag går utanför dörren, trots det skulle jag må bra av att gå ut mer ofta inte "undvika risken".

Jag tycker för övrigt du ska svara nej om du inte vill släppa någon före, det är orellevant om personen har autism eller inte.


Sen bygger ju kommunikation på att man ska tolka saker anser jag, förstår inte hur det det skulle gå att undvika.