Subtila maktdemonstrationer? Eller bara lättkränkt person?

[glömmerallt]

Men alltså, har man autism är det inte normalt att inte FRÅGA. Det är bara neuropsykiatriska som tycker att det är så jävla oartigt och som "vet" det.

Vad baserar du det på? Jag hade inte frågat (Har autism om det är relevant). Av många orsaker som för att jag inte förstår varför jag skulle gå före för att jag har mindre pant, jag inte vill vara till besvär, det är jobbigt att prata med främmande. Även bortsett från dessa saker så har personen redan börjat panta och jag själv hade tyckt det varit jobbigt att bli avbruten i uppgiften så jag hade inte velat störa personen om jag inte behövde.

 

[ginnies]

Men alltså, har man autism är det inte normalt att inte FRÅGA. Det är bara neuropsykiatriska som tycker att det är så jävla oartigt och som "vet" det.

Då får man nog räkna med att få svar därefter hur den man frågar uppfattar frågan, vilket inte bara va en fråga utan också information om hur många pantisar han hade.
Själv hade jag skrattat och sagt "skulle inte tro det" , jag skulle inte heller stoppa bandet i matkassakön när kassören slår in mina varor för att någon ville slinka emellan.

 

[Trasmatta]

Jag tänker att ni båda tyckte att den andra personen var otrevlig helt enkelt. Ibland blir det så med kommunikation- att man kommunicerar olika och att det blir skav.
Om jag ska gissa så kan ett " får jag gå emellan" ibland uppfattas som att man säger att min tid är viktigare än mig och du ska anpassa dig efter mig.

Själv hade jag nog inte agerat som någon av er. Om jag har mkt pant/ varor brukar jag erbjuda folk att gå emellan. Och när jag har kommit och någon har mkt att panta har jag antingen kommit tillbaka senare eller gett mina burkar till hen eller något barn i närheten.

Håller med om det här.

 

[Lingon]

Vad baserar du det på? Jag hade inte frågat (Har autism om det är relevant). Av många orsaker som för att jag inte förstår varför jag skulle gå före för att jag har mindre pant, jag inte vill vara till besvär, det är jobbigt att prata med främmande. Även bortsett från dessa saker så har personen redan börjat panta och jag själv hade tyckt det varit jobbigt att bli avbruten i uppgiften så jag hade inte velat störa personen om jag inte behövde.

Ja, precis så, man behöver inte gå längre än till sig själv. Hur hade jag känt det om jag fått frågan? Hur hade jag känt inför frågan att avbryta det jag gör för att någon annan skabli klar snabbare? Hur viktigt mitt ärende och tid just nu?

 

[glömmerallt]

Ja, precis så, man behöver inte gå längre än till sig själv. Hur hade jag känt det om jag fått frågan? Hur hade jag känt inför frågan att avbryta det jag gör för att någon annan skabli klar snabbare? Hur viktigt mitt ärende och tid just nu?

Jag tror jag förstår hur du menar och tycker det är en bra utgångspunkt i det här fallet.

Men folk är olika och tycker olika så ibland tycker jag det är bra att inte bara utgå från sig själv i sociala situationer.

 

[Lingon]

Jag tror jag förstår hur du menar och tycker det är en bra utgångspunkt i det här fallet.

Men folk är olika och tycker olika så ibland tycker jag det är bra att inte bara utgå från sig själv i sociala situationer.

Så är det. Men det är bra start.

 

[skiesabove]

Jag fattar hur svårt det är att inte kunna läsa av sociala koder, men jag tycker ändå att då utsätter man sig inte för risken att sätta sig själv i sådana typer av situationer.

Mmmm så vi ska isolera oss helt och hållet?

Kanske lika bra att sätta oss på något hem, eller någon ö ute på ishavet?

Antingen är du riktigt toxisk, eller så förstår du inte riktigt hur autism påverkar ens hela värld.

Vi får lära oss att leva med att vi konstant kommer att göra felbedömningar, oavsett hur hårt vi "pluggar på" om sociala normer.

Problemet är att neuromajoriteten inte har stabila och enkla regler för dessa interaktioner. Det finns för många undantag. Man kan komma långt på att följa reglerna, men man kommer ändå att hamna i situationer som är oerhört kniviga och där det blir omöjligt att "välja rätt".

Och ingen mår bra av att helt isolera sig. Så då får man ha lite översyn med att inte alla lyckas göra helt rätt alltid. För samhällets skull. Vi får acceptera att vi alla är olika.

Även i såna enkla saker som att inte fråga om man får gå före i pantkön. Den bedömningen är svår att göra.

Speciellt eftersom det är fullt möjligt att gubben faktiskt kunnat säga ja, om gubben kände att han hade något att vinna på det.

Jag tycker det är helt ok att TS tog chansen, eller att TS bara gjorde utan att tänka efter. Det gör ju normalisarna absolut hela tiden.

Sen blev det inte så bra utfall, men det tycker jag inte att TS ska ha ångest över. Det är sånt som händer.

 

[Trott]

Vad baserar du det på? Jag hade inte frågat (Har autism om det är relevant). Av många orsaker som för att jag inte förstår varför jag skulle gå före för att jag har mindre pant, jag inte vill vara till besvär, det är jobbigt att prata med främmande. Även bortsett från dessa saker så har personen redan börjat panta och jag själv hade tyckt det varit jobbigt att bli avbruten i uppgiften så jag hade inte velat störa personen om jag inte behövde.

Av livserfarenhet, att familj och vänner är inom spektrumet på olika sätt, att jag själv har drag av adhd tex skulle jag kunna säga "oj så mycket pant" i TS situation, som ett rent konstaterande, utan att jag lagt en värdering i det. Generellt intresse för hur människor fungerar och hög förmåga att sätta mig in i olika perspektiv bidrar väl också.
Sen kan ju mina 4 år med högskolestudier inom sociologi, psykiatri, neuropsykiatri, psykologi, funktionsförmåga & funktionsnedsättning ha sin del i det hela.

Autism är så pass brett spektrum att för vissa finns det inte på kartan att ens fråga, för vissa är det naturligt att fråga det man tänker på.

Det jag har svårt för är hur mannen kan ursäktas, men TS ska få skuld för att hon ens frågar.

 

[Trott]

Men eftersom TS inte visste att det var en känslig situation, varför öht sätta sig i den situationen? Hur ska vi neurotypiska göra? Fråga, är du autistisk om någon frågar om de kan avbryta mig när jag pantar? Det om något vore ett grovt övertramp. Eller ska vi ta förgivet att någon är autistisk som frågar? Vad vore det bästa sättet att bemöta en total främling som frågar om jag kan avbryta mitt pantande?

Om TS inte visste att det var en känslig situation, varför skulle hon undvika att fråga?

Det är ju nästan bara i Sverige kön är helig och absolut inte får brytas, i andra kulturer hade det setts som konstigt att inte fråga eller kanske till och med erbjuda den med mindre saker (använder saker istället för pant, eftersom det inte alltid finns ett pantsystem i alla länder) att gå före.

 

[MJLee]

Det jag är ute efter, i del, är hur ska jag som neurotypisk göra? Jag kan inte se om en person är autistisk eller inte. Hur skulle mannen ha uppträtt? Det är inte bara autistiska som inte kan läsa av sociala koder. Det räcker med att du finner dig i en helt främmande kultur där du inte förstår sociala koder, vad som är rätt, vad som är fel. Och nej, det är inte samma sak det håller jag med om.

Det är fantastiskt och nödvändigt att man som autistiker utsätter sig för ovana och obekväma situationer. Men, i den beräkningen måste det också finnas utrymme för att acceptera att det kommer leda till obekväma och jobbiga möten när koder helt kraschar. Jag likställer mig absolut inte, på något sätt, med någon som autism. Men alla neurotypiska har också stått i situationer där vi inte vetat hur vi skulle handlat, vad vi ska säga, inte ens märker att något är fel. Förrän det kommer ilska och upprördhet. Eller förakt för att man inte förstår.

Om jag var mannen säg, någon kommer och frågar när jag just börjat panta massa, kan jag få gå före borde jag sagt ja? Jag skrev tidigare att jag är konflikträdd och därför antagligen skulle säga ja, trots att jag inte alls ville göra det. Att säga bara ett korthugget nej känns för mig helt fel. Extremt oartigt och otrevligt. Jag skulle antagligen försöka urskuldra mig. Nej tyvärr jag har lite bråttom, någon väntar på mig. En bortförklaring för att urskulda mig från mitt nej. Och samtidigt le besvärat över att behöva säga nej.

Jag skyller inte på något sätt på TS, men samtidigt måste man även ha en viss förståelse för att det kan bli fel. Utan att det är en maktdemonstration. Jag antar att man som autistiker upplever dagliga situationer som denna men de sker nog oftast pga att man inte kan läsa av koder inte att det är en maktdemonstration.

 

[MJLee]

Om TS inte visste att det var en känslig situation, varför skulle hon undvika att fråga?

Det är ju nästan bara i Sverige kön är helig och absolut inte får brytas, i andra kulturer hade det setts som konstigt att inte fråga eller kanske till och med erbjuda den med mindre saker (använder saker istället för pant, eftersom det inte alltid finns ett pantsystem i alla länder) att gå före.

Det handlar inte om att det var en känslig situation. Jag vet inte om TS brukar fråga om hon kan gå före i kön? Varför var det just den här gången koden inte uppfattades? Det bankas in i alla svenskar, autistiter, neurotypiska, samtliga NPF diagnoser, att kön är som du säger helig från det att vi föds i princip. Jag håller helt med att andra kulturer har andra koder. Vilket alla inte vet hur man följer, det gäller även neurotypiska. Sociala koder är komplexa. Det finns en annan tråd om det här med handskakningar och kramar. Hur olika kulturer agerar när man hälsar, med kroppskontakt eller inte.

 

[Sassy]

Det handlar inte om att det var en känslig situation. Jag vet inte om TS brukar fråga om hon kan gå före i kön? Varför var det just den här gången koden inte uppfattades? Det bankas in i alla svenskar, autistiter, neurotypiska, samtliga NPF diagnoser, att kön är som du säger helig från det att vi föds i princip. Jag håller helt med att andra kulturer har andra koder. Vilket alla inte vet hur man följer, det gäller även neurotypiska. Sociala koder är komplexa. Det finns en annan tråd om det här med handskakningar och kramar. Hur olika kulturer agerar när man hälsar, med kroppskontakt eller inte.

Menar du att det är helt emot samhällsnorm att någonsin tänka att det skulle kunna vara rimligt att frångå strikt turordning?

I mataffären står man i kö, kan möjligen bli erbjuden att gå före men hur ofta det sker varierar lokalt och med kontext. I de flesta fall oartigt att fråga om man inte har en väldigt specifik anledning.
På busshållplatsen beror det på stad, (och i min stad, vilken linje). I vissa fall köar man, i andra fall är det någon lös turordning som gäller.
På gymmet är det helt enligt normerna att fråga om man kan bryta emellan. Om man väntar på sin tur står man inte i kö, utan får cirkulera lite diskret och försöka hålla sig framme när prylen blir ledig.
På offentliga toaletter köar man, men det är så gott som alltid okej att fråga om man får gå före om det behövs.
I baren är det den som kan ta sig fram som får en chans och i övrigt är det bartenderns som bestämmer ordningen och inte gästerna. Det varierar hur mycket armbågar man behöver använda för att komma fram och inte bli bortknuffad.
Till klubbar finns det en kö, men i de flesta fall finns det också människor som kan gå rakt före den kön. Ytterst varierande vilka som tillhör gruppen som får gå före.
På flygplatsen fördelas man baserat på hur mycket man betalat och inte på när man ställde sig i kön.

Har vi ett entydigt och lättförståeligt sätt att förhålla sig till köer som alla borde ha inpräntat i sig från födseln?? Eller får vi helt enkelt acceptera att det ibland blir fel, från båda håll? Vi som föredrar turordning får acceptera att det finns situationer där det inte gäller, och den som frågar får acceptera att det ibland uppfattas som oartigt.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror folk reagerar så starkt eftersom det används så starka ord i tråden såsom maktdemonstration, härskarteknik etc. Istället för att se att det var två personer som båda tyckte den andra var otrevlig eller att det bara var att det blev missförstånd för att man kommunicerar olika. Själv hade jsg nog uppfattat båda som lite otrevliga.

Jag har ingen diagnos men tycker ändå inte att kommunikation är enkelt. Det händer då och då att jag blir sårad av folks kommentarer. Och ibland får jag känslan av att vissa med vissa diagnoser tror att de som är neurotypiska alltid har det så enkelt och att vi därför ska ha överseende. Jsg önskar ju att vi alla ska fötsöka snälltolka andra.

 

[Trott]

Det jag är ute efter, i del, är hur ska jag som neurotypisk göra? Jag kan inte se om en person är autistisk eller inte. Hur skulle mannen ha uppträtt? Det är inte bara autistiska som inte kan läsa av sociala koder. Det räcker med att du finner dig i en helt främmande kultur där du inte förstår sociala koder, vad som är rätt, vad som är fel. Och nej, det är inte samma sak det håller jag med om.

Det är fantastiskt och nödvändigt att man som autistiker utsätter sig för ovana och obekväma situationer. Men, i den beräkningen måste det också finnas utrymme för att acceptera att det kommer leda till obekväma och jobbiga möten när koder helt kraschar. Jag likställer mig absolut inte, på något sätt, med någon som autism. Men alla neurotypiska har också stått i situationer där vi inte vetat hur vi skulle handlat, vad vi ska säga, inte ens märker att något är fel. Förrän det kommer ilska och upprördhet. Eller förakt för att man inte förstår.

Om jag var mannen säg, någon kommer och frågar när jag just börjat panta massa, kan jag få gå före borde jag sagt ja? Jag skrev tidigare att jag är konflikträdd och därför antagligen skulle säga ja, trots att jag inte alls ville göra det. Att säga bara ett korthugget nej känns för mig helt fel. Extremt oartigt och otrevligt. Jag skulle antagligen försöka urskuldra mig. Nej tyvärr jag har lite bråttom, någon väntar på mig. En bortförklaring för att urskulda mig från mitt nej. Och samtidigt le besvärat över att behöva säga nej.

Jag skyller inte på något sätt på TS, men samtidigt måste man även ha en viss förståelse för att det kan bli fel. Utan att det är en maktdemonstration. Jag antar att man som autistiker upplever dagliga situationer som denna men de sker nog oftast pga att man inte kan läsa av koder inte att det är en maktdemonstration.

Det känns som att trådstarten har glömts av.

Skulle panta en kasse flaskor men den som stod och pantade hade massor av pant, så jag frågade artigt om jag kunde få gå emellan eftersom hen hade så mycket.
Hen svarade att det fick jag inte, eftersom jag hade frågat/sagt det på ”fel sätt”. Såklart undrade jag hurdå fel?
Ja det var tydligen fel att nämna att hen hade mycket pant och jag skulle ha bett på ett annat sätt.
Jag frågade hurdå annat sätt? (Tänkte att jag började ju med att säga ”ursäkta, kan jag få gå emellan”, hur kan det vara fel?)
Hen sa att det fick jag ta reda på själv, flinade och undvek min blick.

TS: ursäkta, skulle jag få gå emellan eftersom du har så mycket pant?
Man: nej det får du inte för du frågade/sa det på fel sätt.
TS: vadå fel sätt?
Man: du tycker jag har mycket pant, du skulle ha bett på ett annat sätt.
TS: vadå annat sätt?
Man: det får du ta reda på själv (med ett flin, som enligt vad jag ser framför mig inte är vänligt).

Hur är detta ett vanligt sätt att säga nej? Jag förstår att vi alla har olika uppfattningar om han var ett arsle, använde härskarteknik eller bara hade en dålig dag, men gemene man i trådens start verkade överens att han åtminstone inte var schysst. Skulle du svara så här om en okänd man kom med en liten kasse pant, om du står där med låt säga 4-5 säckar pant? Du uppger ju själv att du skulle försöka ge en bortförklaring osv för att inte upplevas som oartig som säger nej?

 

[Trasmatta]

Det känns som att trådstarten har glömts av.



TS: ursäkta, skulle jag få gå emellan eftersom du har så mycket pant?
Man: nej det får du inte för du frågade/sa det på fel sätt.
TS: vadå fel sätt?
Man: du tycker jag har mycket pant, du skulle ha bett på ett annat sätt.
TS: vadå annat sätt?
Man: det får du ta reda på själv (med ett flin, som enligt vad jag ser framför mig inte är vänligt).

Hur är detta ett vanligt sätt att säga nej? Jag förstår att vi alla har olika uppfattningar om han var ett arsle, använde härskarteknik eller bara hade en dålig dag, men gemene man i trådens start verkade överens att han åtminstone inte var schysst. Skulle du svara så här om en okänd man kom med en liten kasse pant, om du står där med låt säga 4-5 säckar pant? Du uppger ju själv att du skulle försöka ge en bortförklaring osv för att inte upplevas som oartig som säger nej?

Jag hade absolut låtit ts gå före men samtidigt vet jag hur stressiga liv många andra lever och hur det påverkar både tidsuppfattning och humör.

 

[Trott]

Jag hade absolut låtit ts gå före men samtidigt vet jag hur stressiga liv många andra lever och hur det påverkar både tidsuppfattning och humör.

Ja samma här. Jag hade haft full förståelse för om personen hade varit snäsig, kort i tonen osv, som är mer naturligt när folk är stressade/har en dålig dag.
Att svara som mannen i fråga känns så långt ifrån ett svar "man kan vänta sig"

 

[ginnies]

Ja samma här. Jag hade haft full förståelse för om personen hade varit snäsig, kort i tonen osv, som är mer naturligt när folk är stressade/har en dålig dag.
Att svara som mannen i fråga känns så långt ifrån ett svar "man kan vänta sig"

Fast jag ser det som TS vill att han som pantar ska avbryta sin pantning, när TS då får ett nej som hon uppfattar som otrevlig så fortsätter hon käfta.

 

[Lobelia]

Att lägga över skulden på TS för att hon fick ett otrevligt bemötande (oavsett vad alla tycker om det var en härskarteknik eller inte) för att hon ställde en fråga är väl att ta i? Särskilt när TS dessutom själv skriver att hon är socialt osäker pga sin austism.
Som någon tidigare nämnde, många neurotypiska uppfattar ofta de inom npf-spektrumet som obekväma/oartiga för att de ofta ställer raka frågor utan att de har en baktanke.

Nyss var ju mannen "ursäktad" för att han kunde vara autistisk så varför är inte TS det

Lägga skuld och lägga skuld, helt klart blev mannen irriterad av frågan. Det är ju var och ens ansvar vad man gör oavsett diagnos. Och här har TS uppenbarligen tanken att få gå förbi i kön.

 

[Trott]

Lägga skuld och lägga skuld, helt klart blev mannen irriterad av frågan. Det är ju var och ens ansvar vad man gör oavsett diagnos. Och här har TS uppenbarligen tanken att få gå förbi i kön.

Hon frågar, hon kräver inte.

 

[Grazing]

Jag hade absolut låtit ts gå före men samtidigt vet jag hur stressiga liv många andra lever och hur det påverkar både tidsuppfattning och humör.

Hade du verkligen avbrutit din pantning och låtit Ts gå före med sin? Om inte denna personen hade börjat panta än förstår jag att det är lite löjligt att inte släppa fram någon som har litegrann bara men man kan inte begära att någon ska avbryta panten mitt i allt och släppa förbi nån.

Kommer man med en liten påse med pant och den före som håller på att pantar har mycket kvar så väntar man tycker jag oavsett, det känns jättefel att be någon avbryta panten för att få gå före. Är det upptaget så är det upptaget..