Du kan verkligen inte ta in att många väljer bil utifrån praktiska faktorer där "rolig" hamnar rätt långt ner på listan? Långt efter hur mycket den kan dra, att den den rymmer familj och/eller djur på ett bra sätt, att den passar för det du lastar och att den funkar bra att åka långt i?
Jag har också väldigt svårt att se varför folk vill ha en stor bil i stadsmiljö. Det är bara jobbigt och begränsar vilka parkeringar som funkar osv. I stan väljer jag cykel eller kollektivtrafik och på den tiden jag körde mycket i stan älskade jag den lilla billiga, smidiga Ford Ka jag hade då. Den bilen var helt värdelös på långresor och gick av förklarliga anledningar inte att dra med eller lasta något större än ett par matkassar. Numera används bilen i första hand i samband med hästar eller en annan hobby/näring i liknande miljö. En bil som lastar högt har varit guld värt, och för första gången på flera år har jag inte havererat helt efter långresor.
Nu byts den ju ut mot en sedan och lastfördelarna försvinner, men det är åtminstone en bil med hyggligt platta säten och bekvämt insteg. Klart snyggare än SUVen, och kul att köra, oh ja! Men det är en lyx man kanske kan kosta på sig först när de praktiska kraven på bilen är uppfyllda.
Snacka om att kasta sten i eget glashus om man själv utgår ifrån vad som är roligast. Det är lika lite altruistiskt som att välja utifrån vad man själv tycker är bekvämast (eller för all del "statusfaktorer").
(Innan man börjar klaga på statusprylar bör man nog läsa på ett par varv om hur trender och sociala influenser egentligen fungerar. Det är ändå rätt ovanligt att det ligger ett personligt hävdelsebehov bakom val som brukar ses ner på som "statusmarkör". Oftare vanlig jäkla flockkänsla, samma faktor som får andra att fnysa åt exakt samma val. Kliv ner från de höga hästarna och fundera på vad man kan göra för att sätta positiva sanhällsnormer istället för att se ner på den som följer normer. Följa normer är vad de flesta av oss gör, majoriteten av vår tid.)