Bukefalos 28 år!

Svärföräldrar... långt....

zoccer_wadd

Trådstartare
Är det bara jag som är dum och tycker att farföräldrarna ska bry sig om sitt barnbarn?

Börjar historien från början så kanske ni förstår vad jag menar.

Blev gravid och tillfället var aldrig riktigt bra att berätta det för mina svärföräldrar utan det drog ut på tiden.
När vi väl får tillfället att göra det blir dem jätte arga och säger att dem inte vill ha fler barnbarn (min sambo har en dotter på 5 år sedan tidigare). Dem klarar sig bra med E.
Ju längre in i graviditeten jag kommer så börjar dem visa lite intresse för sitt nya men det är ändå inte med ett leende på läpparna utan får höra av folk jag känner att dem snackar skit bakom min rygg och tycker inte alls att det ska bli kul att få ett till barnbarn.
Detta medför att jag och min sambo bråkar rätt mycket.

Dagen D kommer och värkarna sätter igång.
Åker in och föder min underbara son. Som idag är 10 v.

Mina svärföräldrar ska promt se honom samma dag som vi kommer hem (åkt hem dagen efter förlossningen)
Jag säger till min sambo som pratar med dem att jag orkar inte idag, kan dem inte komma en annan dag så vi får komma hem och ta det lugnt.
Sambon säger detta till sina föräldrar men dem säger att dem måste se honom först för annars vill dem aldrig ha med honom att göra.
Sagt och gjort dem kommer hit både jag och min sambo är helt slut efter att varit på sjukhuset och vill bara sova, men dem vill inte se att vi är trötta och stannar hela dagen.

Efter det kräver min svärmor att vi ska komma hem till dem minst varannan dag för att hon ska träffa våran son.
Men jag talar om för dem att det kommer vi aldrig ha varken tid eller råd med (dem bor 5 mil bort).
Då blir hon jätte arg och anklagar mig för att jag hemlig håller dem sitt barnbarn.
Jag frågar då varför kan ni aldrig komma hem till oss?
Vi har bott i detta huset i 2 år och dem har endast varit här 5 gånger.
Men då svarar hon mig att det är min plikt som mamma att ta med mitt barn till farföräldrarna varnnan dag. För hon åkte tydligen med min sambo och hans syskon till sina föräldrar varannan dag.

Som ni kanske förstår så åker vi inte dit varannan dag och det har startat ett helvete.

Jag får höra bakom min rygg att jag tar inte hand om min son.
Jag är en dålig mamma som inte ammar mitt barn (har ingen mjölk)
Jag badar inte honom tillräckligt ofta. Min son är född med klump/klubb fot och har varit gipsbehandlad i 6 veckor och man kan då inte bada mer än när man är på sjukhuset och byter gips på honom, nu har han dock DB skor och kan nu badas så ofta jag tycker att han behöver.
Men hon anser att man ska bada varje dag.
Hon anser även att jag gör fel som inte går på föräldrar grupp, men jag hinner inte det.

Sen till en sak som jag verkligen stör mig på.
Till E köper dem alltid saker, varje gång dem träffar henne så får hon saker men min son får nästan aldrig något.
Får han något så är det kanske ett klädesplagg. Och där köper hon alltid för små och jag har försökt att snällt tala om att storlek 50 hade han när han var 1 vecka och kan inte ha det längre.
Ändå köper hon alltid den storleken, sen köper hon alltid helkropps bodys, och tyvärr kan inte min son ha det eftersom han har sina DB skor och det blir då jobbigt att byta på honom.
Men hon vägrar att förstå.

Det har nu gått så lång att när vi är där så får inte jag och min son komma in i huset utan vi får alltid sitta i bilen undertiden min sambo och hans dotter går in och äter och umgås med hans föräldrar vilket har bidragit till att jag och min son inte åker med dit mer.
Och det är tydligen fel enligt min svärmor oxå och då klagar hon på att hon aldrig får träffa min son.

Dem få gångerna som vi är med så klagar hon alltid till min sambo att hon saknar hans ex och vill att han flyttar ihop med henne igen.
Dem har tydligen pratat med hennne och hon vill tydligen ha tillbaka honom och när han är där för att hämta deras gemensamma barn så ska hon alltid bjuda på kaffe och försöker ha sex med min sambo.
Men min sambo är inte intresserad det säger han till henne och då ringer hon till min svärmor och gråter och beklagar sig.

Min svärfar han inte pratat med mig sen min son föddes för han anser tydligen oxå att jag inte sköter min son och vill att min sambo och exet ska flytta ihop igen.

Mina egna föräldrar har alltid ställt upp för min och min son, varje gång vi är där eller träffar dem så får vi alltid något.
Dem särbehandlar inte mig och min son utan tycker lika mycket om min sambo och hans dotter.
Även min sambos dotter får grejer av mina föräldrar.
För dem anser att även om E inte är deras riktiga barnbarn så är hon en i familjen.

Jag vet inte vad jag ska göra för att få mina svärföräldrar att förstå att jag inte missköter min son (har aldrig fått ett klagamål på honom på bvc, eller av någon annan än dem)

förlåt för ett långt och snurrigt inlägg men jag vet inte vad jag ska göra.

Är det bara jag som tycker att farföräldrarna ska bry sig om sitt barnbarn?
Jag tycker inte att det är för mycket begärt.
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Jag tycker du ska forsoka skita i sambons puckade foraldrar. Korna i hagen har mer vett i huvet an de har. Ta hand om dig och din son och resten av er lilla familj istallt, slosa er lediga tid pa dina foraldrar istallet, de verkar ju mycket trevligare.
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Jag blir helt såhär :eek: när jag läser!

Finns det såna människor på riktigt? :confused: Jag känner bara att nää, såna ska du inte behöva ha i ditt liv! Jag tycker du har kompromissat mer än tillräckligt. Det är ert barn och ni som bestämmer. Jag tycker att du ska sätta dig ner och tänka ut under vilka villkor du skulle kunna tänka dig att umgås med dem om de vill det (tex de kommer hem till er minst varannan gång, absolut inga nedsättande kommentarer etc etc) och be din kille framföra det om du inte orkar själv. Och om de inte kan ställa upp så fine - då skulle jag inte ägna ett enda gram mer av min energi på dem. Hårt men sant.

En kram till dig, fy f**n vad jobbigt!
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Nu kanske jag överreagerar men vad är det för mespropp till sambo du har?

Detta är inget ni ska behöva stå ut med. Att sitta och åka varannan dag till någon överhuvudtaget med en lite bebis är helt sinnessjukt. Ni åker när ni vill och vill dom se er oftare får dom komma.

Varför ställer du upp på att sitta i bilen och din sambo som dessutom går in och äter :eek:

Skakar på huvudet...

Stackars dig, hoppas ni kommer ur den hemska situation det har blivit. Börja med att få sambon att verkligen förstå.
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Man kan inte tvinga någon att bry sig om inte de vill. Tycker svärmor låter som ett psykfall. Släpp taget om den "relationen" och sköt om ditt eget. Sambon gör sitt val, men du kankse ska förklara för honom...

*Muttrar* sitta i bilen, åka varannan dag 5 mil med liten bebis, *mutter, mutter*
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Alltså, de är ju bara för mycket , dina svärföräldrar!
Vad säger din sambo om att de beter sig så här?Att han går med på att hälsa på dem medan du och sonen får vänta i bilen, där går gränsen, jag hade accepterat att min man hade gjort så!
Sluta att förnedra dig och sonen och stanna hemma medan din sambo åker till sina föräldrar eller åk och hälsa på dina egna föräldrar .
Ska jag vara ärlig så verkar framförallt din svärmor inte ha alla hönsen inne.
Kan inte för mitt liv fatta hur hon resonerar , jag har själv två barnbarn och det är fantastiskt roligt!
Lägg inte energi på att få en fungerande relation med svärföräldrarna , du verkar inte vinna något på det.Lägg din energi på din familj istället.
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

*Muttrar* sitta i bilen, åka varannan dag 5 mil med liten bebis, *mutter, mutter*

*intämmer i muttrandet* Jösses...och vilken toffel till sambo du har som inte säger ifrån! Och varför åker du med om du iallafall måste sitta i bilen? :confused:
Nä släpp dem och ge tiden till din son och de runtomkring som förtjänar det!

*muttrar vidare*
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Jag hade aldrig accepterat att min man gjorde så, ska det givetvis stå i mitt inlägg!
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

svarar alla på en gång.

Jag tror såhär om min sambo, han vågar inte säga ifrån ordenligt till sin mamma då han vet att då blir hon sur (har ett jävla humör)
Han har väldig respekt för sin mamma. Vet att han inte har haft en lätt uppväxt med henne.
Jag åker ju inte med längre pga detta.

Jag har försökt att kompromissa med dem, men dem anser bara att dem har rätt hela tiden.
Jag vill inte ha med dem att göra men samtidigt vet jag att min sambo blir lidande.

Allt känns så tungt när man vet att man får skit bakom ryggen hela tiden från dem. han konfronterat dem om det jag hört men det vill dem inte kännas vid att dem har sagt vissa saker.

Vad jag har förstått av dem så är dem besvikna över att min son blev en pojk, dem ville ha en tös till som barnbarn. Hur man nu kan resonera så.
Mina föräldrar skulle aldrig ens komma på tanken att säga något om att dem endast har tre pojkar till barnbarn, och en flicka som bonus barnbarn.

Det är bara så svårt att undvika att träffa dem, för dem har samma intress som jag och min sambo har.
Sist vi mötte dem så sa jag till min sambo att jag fortsätter och går under tiden du pratar med dina föräldrar. Mn då fick jag höra från dem att jag förbjuder dem att träffa sitt barnbarn och att jag tar honom ifrån dem.... Men ändå så vill dem inte veta av honom.
Hur man nu kan med och säga att man vill träffa sitt barnbarn och när man väl får göra det så är han inte vatten värd?!
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Jag håller med alla andra om din sambo.
Sedan kan jag inte förstå att han TILLÅTER någon att behandla dig så.

Sedan vad det gäller presenter så håller jag inte med dig där. Man måste inte ge presenter till så små barn och defintivt inte alltid när man träffas.

Presenter ger man för att man vill ge och det ska inte spela någon roll vem man ger dem utan det är faktiskt givaren som avgör det. Och livet är inte alltid rättvist.
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Din sambo får jävlarimig odla både stake och kulor... :mad: Går han på allvar in och äter hos dem och accepterar att du måste sitta i bilen och vänta!?? Är du nån jäkla hund eller.... Sanslöst...

Jag skulle ställa krav. Jag skulle inte kunna stanna hos en sådan sambo.

Märkte du inget av det här innan ni valde att skaffa barn?
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Förlåt man vad är det för jävla sambo du har som inte ställer upp och säger ifrån? :mad:

Skulle mina föräldrar bete sig på det viset mot min partner så skulle de få höra där efter, alt. hade jag sagt upp bekantskapen.
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Svarar alla igen....

nej dem visade inget sådant beteende för än jag blev gravid.
Dem trodde väl helt enkelt att vi aldrig skulle skaffa barn.

Jag accepterar inte att sitta i bilen längre och åker därför inte med mer.
Jag och min sambo har haft diskutioner om detta miljontals gånger men han är väldigt konflikt rädd och vågar nästan inte prata om sådana saker.

En mindre prata med sin mamma om vad han tycker är rätt och fel. Hon har sådan makt över honom och hans syskon.

Jag tror att hon har emot mig bara för att jag inte tillåter henne att vara som hon vill mot mig utan jag säger ifrån. Och det har hon nog svårt att acceptera.
Vad jag har förstått så fick dem betämma väldigt mycket under E:s uppväxt.
Och hade henne hemma hos sig jämt. Detta kanske låter hårt men jag vill inte att min son blir uppfostrad av mina svärföräldrar, jag ser vilken dålig uppfostran E har fått av dem.
Skriker sig till sin vilja, och när man är hos dem så behöver hon bara kolla på dem så får hon som hon vill.
Visst en del är väl trotts från E:s sida men man kan inte alltid få sin vilja igenom.
Vi håller tex hårt på att E ska sitta vid matbordet och äta men enligt min svärmor så behöver hon inte det.
E är fem år och jag oc min sambo ansr att man ska ha regler på sitt barn.
Men svärmor tycker helt annat och låter E göra vad hon vill.
Det är tillochmed så mina föräldrar har reagerat på hur E byter skepnad så fort min svärmor kommer.
Hon blir sur och grinig så fort hon inte får som hon vill och är trottsig som bara den, ett beteende som vi här hemma inte märker av.

Visst behöver inte dem köpa något varje gång men jag tycker det är fel att dem favoriserar E och bara ger henne saker.
Min son har som högst fått två klädesplagg av dem och ingt har han kunnat använda pga för små storlekar.
Jag tycker att man ska vara rättvis mot sina barnbarn.
När jag handlar kläder till min son så köper jag alltid något till E oxå.
Även om det inte är mitt barn så vill jag ändå att det skall vara lika mellan våra barn.
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Men er son är fortfarande så liten att han inte bryr sig om han får paket eller inte. Om hon ger för smått så be om kvittot så att ni kan byta.

Men jag förstår fortfarande inte varför man ska ge presenter så fort man ses.

Många vuxna tror inte barn klara av att se ett barn få presenter tex på födelsedagen utan att de måste köpa något till det andra barnet också. Det gör mig rätt så förbryllad.

Självklart ska man inte favoritsera ett barn genom presenter eller uppmärksamhet men man måste ju kunna köpa ett paket någon gång om man vill utan att man måste köpa till alla barn och bebisar i familjen.
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Jamen skit i dem bara, är de så konstiga så klarar du dig bättre utan dem.

(Och du, snälla lär dig skillnaden mellan "de" och "dem"...)
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Skulle min sambo åka till sin mamma och äta medans jag sitter i bilen skulle han bli min ex-sambo. Aldrig att han skulle göra nåt sånt mot mej. Genom att åka dit så låter han sin mamma behandla dej dåligt.
Att ni ska ska åka dit varannan dag för att det är er plikt var det dummaste jag hört! En sån farmor ska vara glad om hon överhuvudtaget får komma in över er tröskel.

Min sambos mamma ville också att han skulle ta tillbaka sitt ex då det är så synd om henne ( alkoholist) och hon har inte accepterat mej fast vi endast träffats 2 korta gånger på 6 år.
När jag blev gravid hörde hon inte av sig och har inte ens ringt eller skickat kort och grattat till sina 2 senaste barnbarn, som i höst fyller 2 och 3 år. Men vi ser det som att det är ingen förlust för våra små att inte träffa såna människor. Än mindre vill jag ha presenter heller. Det kan jag köpa själv till dem.

Jag skulle undvika att umgås med dem och vill de ha kontakt får de ta det genom din sambo, som jag för övrigt tycker borde växa upp och klippa navelsträngen, och låta sin egna familj, du och barnen komma i första hand.
 
Senast ändrad:
Sv: Svärföräldrar... långt....

Är det ett skämt?! Jag är helt chockad. Din sambo respekterar dig ju inte för fem öre! Herregud, ska ni leva ihop och uppfostra ett barn då är det bäst att han visar dig respekt, du är ändå mamma till barnet som kommer se hur du behandlas av pappan.
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Men er son är fortfarande så liten att han inte bryr sig om han får paket eller inte. Om hon ger för smått så be om kvittot så att ni kan byta.

Men jag förstår fortfarande inte varför man ska ge presenter så fort man ses.

Många vuxna tror inte barn klara av att se ett barn få presenter tex på födelsedagen utan att de måste köpa något till det andra barnet också. Det gör mig rätt så förbryllad.

Självklart ska man inte favoritsera ett barn genom presenter eller uppmärksamhet men man måste ju kunna köpa ett paket någon gång om man vill utan att man måste köpa till alla barn och bebisar i familjen.

Jag kräver inte att dem ska köpa något till honom varje gång vi ses men jag tycker att det är fel att man favoriserar ett av sina två barnbarn.

jag tycker inte heller att mitt barn ska få presenter bara för att någon annan fyller år, då är det den man firar inte mitt barn.
Min son är tyvärr släkt med dem hur man än gör.

Kvitto kan jag inte få av henne då hon anser att jag inte får byta något som hon har köpt, och då har jag talat om för henne tusentals gånger vilken storlek han har när hon har frågat.
 
Sv: Svärföräldrar... långt....

Är det ett skämt?! Jag är helt chockad. Din sambo respekterar dig ju inte för fem öre! Herregud, ska ni leva ihop och uppfostra ett barn då är det bäst att han visar dig respekt, du är ändå mamma till barnet som kommer se hur du behandlas av pappan.

Du har rätt jag känner inte att jag får någon respekt, och allt började när hans mamma satte igång och bråkade innan det var allt bra och vi hade det bra.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Precis varit hos barnpsykolog och pratat om sonens sömn. Hon tycker att vi ska lära honom att somna själv. Vi kan sitta bredvid...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
5 452
Senast: CaisaCax
·
Övr. Barn Tänkte höra med er lite mer rutinerade föräldrar hur ni löser sommarsemestern med barnen? Fram till nu har jag kunnat lägga min semester...
2
Svar
31
· Visningar
2 024
Småbarn Försöker få dottern i säng vilket är fullt krig varenda förbannade dag. Jag blir tokig! Det ska skrikas, slåss, sparkas, härjas och...
Svar
4
· Visningar
1 011
Senast: julgrisen
·
Övr. Barn Jag blir tokig. Vi har sonen varannan vecka och ska ju då dela på kostnader som kläder, sport, cykel osv osv. Pappan skyller dock...
Svar
2
· Visningar
1 785
Senast: Manji
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundlucka
  • Flämtningar
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp