Med mer än 50 år i C-rörelsen tror jag att ett plötsligt vägskifte inte skulle fungera.
C är i stor grad ett folkrörelseparti. Brukar skojas om att andra partier kan göra nya utspel utan att medlemmarna knorrar allför mycket. Medan centerrörelsen ställer sig med armarna i kors och frågar -varför då.
Motståndet i rörelsen mot SD och V är så grundmurat att det skulle bli väldigt svårt.
Om de haltar fram till valet och tar 2-3,9 procent av rösterna från högersidan som sedan inte räknas, så kan det vara vad som krävs för ett regeringsbyte. I antiliberalismens namn kapar de åt sig röster som gör att en mer liberal regering kan komma på plats. Och det är med ganska mycket sorg över tingens ordning som jag kallt konstaterar att en regering utan "Liberalerna" ledd av S med stöd av C, MP och V är väldigt mycket mer liberal än en regering med "Liberalerna" som kramar förbudsiver, kontrolliver, extremhögern och xenofobin. Oavsett om SD har plats i den regeringen eller inte efter valet.
Om de imploderar innan valet kanske de 2-3,9 procenten tillfaller i stor grad Moderater och Kristdemokrater istället.
Fast vi kan ju här konstatera att C inte kommer regera med V. Och då faller den "rödgröna" majoriteten. Eller ska de göra en "rödgrön" tidöregering ? Där 3 partier sitter i regering med stöd av det 4e men utan riksdagsledamöter ?
Då är det ju på Cs bekostnad för V kräver riksdagsmän som SD kräver det efter nästa val vid "vinst".
Så kan C verkligen tänka sej sitta utanför en S Mp och V regering men stötta dem ? (V har ju sagt att de INTE kan)
Som sagt den rödgröna sidan är som sagt allt annat än stabil...