Hur och vad vi beskattar är svårt, och hur man tolkar saker som förmögenhet. Består ens förmögenhet av bundet kapital, är det svårt att kunna likvidera tillgångar för att kunna betala skatt, exempelvis en bonde som har det allra mesta av sin förmögenhet i maskiner, mark och liknande.
Lön är enkelt att beskatta, relativt sett. Det går ju absolut att betala ut lön svart, men generellt sett. Samma med försäljning, och mycket annat.
Något som är krångligare att beskatta är aktieinnehav. Behöver man sälja aktier för att kunna betala skatt på dem, måste det finnas en köpare, och det kan ju leda till att aktiekursen sjunker, vilket både leder till att förmögenheten minskar, men också att man måste sälja mer för att få tillräckligt med likvida medel. Men även att det förändrar ägarstrukturen, vilket kan ha konsekvenser.
Det är ju självklart liknande med exempelvis ett jordbruksföretag, även om det där inte påverkar ägarstrukturen om det säljs en traktor, men det påverkar troligen verksamheten negativt.
Och sedan hur man på bästa sätt använder skattepengarna är också svårt. Tror alla är intresserade av att de används så effektivt som möjligt, men vad som är effektivt är betydligt mer komplicerat. Det kan tyckas vara billigare att ha så få anställda som möjligt, hålla nere utgifter mm, dra ner på service som inte utnyttjas tillräckligt mycket, och så vidare. Men det är inte alltid att sådant är det mest ekonomiska i det långa loppet. Ha personal som trivs, mår bra, känner sig uppskattad, och vill stanna, är bättre i längden, än att behöva ta in vikarier som inte är lika bra på den specifika verksamheten, eller kostnader för rekrytering och upplärning, etc.
En tidigare chef jag hade, tyckte att mycket vård borde skötas i större skala. Han brukade ta upp ett exempel. Det finns en maskin som kan åtgärda njursten utan operation, har för mig att det är ultraljud, men oavsett. Det är inte en billig apparat, och det kräver utbildad personal.
Från början fanns det några få, de var välutnyttjade, med personal som var experter på det, etc. Nåväl, det var ju dock inte så bra att patienter behövde resa till ett annat landsting för detta, så fler sjukhus skaffade dessa, med resultatet att det blev lägre beläggning, personal som inte längre kunde jobba enbart med detta, kompetens försvinner, och överlag då lite sämre vård, men till högre kostnad.
En del vård behöver självklart finnas så nära som möjligt, det fungerar dåligt att behöva skicka någon från Kiruna till Malmö för en hjärtinfarkt, men kanske det skulle vara lämpligt att ha enstaka vårdinrättningar för sjukdomar som behöver specialistvård, men som inte kräver vård på minuten, vård där det inte gör så mycket om man måste resa en dag.
Men, det är svårt, alla vill vi ju att allt ska finnas så nära som möjligt, även om det i praktiken innebär sämre och dyrare, etc, etc, etc.
